Fram till mitten på 1980-talet fanns söder om Tungelstavägen (bortom Preem) ett litet lantbruk, Ljungby.
Den lilla gården och de vänliga kvinnorna där, systrarna Andersson, var väl sedda i samhället, traktens barn var alltid välkomna att plocka bär och frukt i den välskötta trädgården och bjöds ofta på ett glas hallonsaft.
När sista dottern gick bort såldes fastigheten och är numera bebyggd med en modern villa.
Gillets Ulla Nilsson, nu bortgången, var kännare av naturen, specialist på botanik och dessutom en duktig tecknare. Hon blev nära bekant med Ingrid Edblad, den sista av döttrarna på Ljungby, och skrev 1985 denna artikel.
Läs artikeln här: Ljungby, en oas i skogen
Roligt att se uppdateringen av denna sida. Tack Sune Nilsson för det arbete du gör som kommer oss andra tillgodo. Ljungby är sedan drygt tjugo år mitt hem så därför var det extra roligt att se att du delat Ulla Nilssons text.
Det gamla huset är som du skrev numera rivet, det var tyvärr ett alltför dåligt utgångsmaterial för att skapa ett modernt boende för en trebarnsfamilj, även om vi innan dess bott där sommartid. Det saknade helt vatten och avlopp och elinstallationen var av femtiotalsstandard. Undervåningen var inte av liggtimmer utan hade en enkel stomkonstruktion av stående rundvirke klädd med tre lager panel både utåt och inåt, isolering saknades helt. Det var helt enkelt byggt med enklast möjliga material och med små medel men charmigt och gulligt och med den äldre standarden bevarad.
Eftersom fastigheten är Q- märkt är det “nya” huset anpassat till omgivningen och smälter väl in i miljön .
Med vänlig hälsning
Fredrik Hägerstrand
Är det så att det finns några bra foton på gamla huset i nåt album eller skokartong?