Vid fyrvägskorset efter efter nuvarande Årsta Havsbadsvägen, på vägen mot Bergaskolorna, låg torpet Vidäng, ibland Vidängen. Idag finns bara några grundstenar kvar intill Vitsåns västra sida.
Olle Numan berättar här lite om Vidäng på 1930-talet, hans sagesman är skolkamraten Svea Öhman, född Steen.
“Det var en fin stuga som låg på backkrönet (nu är det utjämnat och plant sedan vägen till Örlogsberga byggdes) när man kom över ån, då på en spång. Det gick en väg från Vitsa förbi logen nere på gärdet utefter skogen och ån och den fortsatte till Vitså kvarn. Den vägen kunde man gå till Vidäng. På höger sida om vägen åt skogen till låg en källare med ett rum ovanpå. Stora huset hade rum och kök och ett rum på vinden.
Stugan ägdes av fru Vidman men jorden tillhörde Berga. Hon var ensam när vi kom till Vitsa den 14 mars 1930 från Lövvreten på Årstas marker. Hon hade en dräng som bodde där och han hette Anders. Jag var ju så liten sa jag kan inte redogöra för hur det verkligen var, men jag vet att han hade en släkting som bodde i Håga, Hon hette Dagny men man hörde aldrig något efternamn och det var likaså med en dotter till fru Vidman. Hon hette Hulda och bodde i Gansta. Tant Vidman, som vi barn sa, var mycket snäll. Man fick alltid något när vi gick ett ärende till henne. Hon hade goda bullar och saft. Anders, drängen, var litet butter men också snäll. Han hade en hund och en gång fick vi en valp av honom. Vi hade den ett bra tag men ju äldre den blev ju mer jagade den. Du vet så mycket djur vi hade häromkring Vitsa så vi fick inte ha den kvar.”
Här har vi fakta ur församlingsboken:
Olle avslutar sin lilla artikel med följande:
En rektorsdotters minnen:
Inga Nilsson, med morsnamnet Wallerstedt var dotter till rektor Erik Nilsson vid Västerhaninge Folkhögskola, rektorn som var med och startade Haninge Hembygdsgille och senare blev dess ordförande. Han hyrde under många år Vidäng som sommarstuga, stora semesterstugan till familjen, källaren med rummet på var hans arbetsrum, “Gyllene Freden”, som han döpte den till! Där fanns inga bråkiga ungar och inga andra fick heller störa pappa där.
Här kommer min skolkamrat Svea Steen in i bilden igen, när hon hade konfirmerats och var 15 år 1937 fick hon arbete som barnflicka hos rektor Nilsson och därmed var hon åter på Vidäng.
Källarstugan, kallad Gyllene Freden
Erik Nilsson
Lämna ett svar