Gröna ladan efter motorvägen

Säkert har du undrat vad detta är?

Gröna ladan söder om Handen, bilden från motorvägen från söder

När man kör motorvägen mot Stockholm passerar man denna gamla byggnad på höger sida i södra kanten av Brandbergens industriområde, strax före alla bilföretagen.
Ser den något malplacerad ut bland de moderna anläggningarna.
Det är en sista rest av den lilla samling av torp och lägenheter som fanns här förr i tiden.

Ladan tillhörde torpet Slätmossen, som  gett namn till hela området som nu delvis är en välbesökt och vacker Naturpark.
Öster om  Slätmossen låg här Skäggsmo, Katrineberg, Stubbakärr och Larsbo. Några grunder finns kvar av vissa byggnader i skogsområdet mot Forsla kärr.

Ungefärliga lägen för fastigheterna i artikeln

Gillets medarbetare Mauritz Henriksson har sammanställt lite fakta om Slätmossen.

Fastigheten Slätmossen avsöndrades från 1 man­tal Hesslingby och 3 1/8 mantal Lundby år 1906. I ett köpekontrakt daterat 23 juli 1906 står det att : ”Jag Olof Persson upplåter och försäljer till August Bernhard Carlsson …” I köpekontraktet står det vidare att ytan var 66 hektar och 56 ar, varav 48 hektar består av den egentliga mossen, och återstoden är fastare mark. Köpeskillingen var 35 000 kronor. Olof Person var då ägare till Hässlingby, blev senare ägare till en av Ribbygårdarna i Västerhaninge.

Fastigheten hade en sv-no sträck­ning. I sydväst begränsades den av dåvarande (numera G:a) Nynäsvägen. Där fanns också torpet Janstorp, som funnits sedan tidigare.
I nord­ost fanns en smalare del som sträckte sig upp norr om Skäggsmo, till det som i dag kallas Brand­bergens södra Industriområde. På berget vid det som i dag motsvaras av Kilowattvägen 4-6, byggdes en stuga som kom att kallas Slätmossen. Till den fanns även en ekonomibyggnad, den enda som i dag, 2015, finns kvar av stället. Det är den gröna byggnaden, på Kilowattvägen 1 med  gaveln mot motorvägen Rv 73. Det är nog en tidsfråga innan den är borta.

Köparen  August Bernhard Carlsson bodde inte ens i Österhaninge socken. Han handlade med trädgårdsprodukter, men bodde på Adelsö. Syftet med köpet var säkert att utvinna torv ur mossen. Om han redan från början var inställd på att sälja  till Sthlm-Nynäs Järnvägar, eller till någon mellanhand, finns ingen uppgift om.
Enligt uppgift i boken ”Nynäsbanan”, bröts det torv bara under första och andra världskrigen, med uppehåll däremellan.

August Bernhard Carlsson sålde alltså Slätmossen den 1 februari 1918 till direktör Ernst August Frithiof Olsson. Han var kolhandlare i Stockholm. Om han såg någon marknad i mossbrytning, får vi aldrig veta. Den 27 september 1920 skrevs ett köpebrev i vilket Olsson sålde till Trafikaktie­bolaget Sthlm-Nynäs. Därefter såldes fastigheten till Sthlm-Nynäs Järnvägs AB den 31 december 1932. De båda bolagen var närstående. Kunde järnvägsbolaget förutse ett andra världskrig redan då? Eller användes torv även mellan krigen ?

Sthlm-Nynäs Järnvägs AB sålde till Grus och Sand AB den 31 december 1945, som sålde vidare till Svenska Väg AB 30 juni 1963 och 1969 blev kommunen ägare.

Hela fastigheten Slätmossen är numera uppstyc­kad. Dessutom delas den av Rv 73, Nynäsvägen.  Bostadshuset, som låg på berget mitt emot ladan, beboddes på senare år av en äldre dam. Det var förmodligen Sigrid Regina Ström som avled i december 1971 och var den sista som bodde där.