Lärare, klockare, kantor och folkbildare
Göran Schill vid orgeln i Västerhaninge kyrka, året är 1956. Han var född 1894 i Sorunda och avled i Västerhaninge 1958, en kort tid efter sin pensionering.
När jag i mitten på 40-talet kom till Västerhaninge från byn Fors flyttade vi in i Klockargårdens gavellägenhet, min far blev vaktmästare vid Norra Skolan som vi då sa, nuvarande men ändå fd Åbyskolan som nu hotas av rivning.
I lägenheten ovanpå bodde lärarinnan Ester Söderberg och resten av nedervåningen tillhörde Göran Schill. Han hade kommit till Västerhaninge redan 1932 och efterträtt Einar Lundgren
Han var en man med många engagemang i dåtida Västerhaninge. Han titulerades oftast “musikdirektör”
Lärare för de äldre eleverna i Kyrkskolan, klockare, kantor, körledare och kulturbärare.
Kyrkokören på besök vid Klockargården
Han var privat en mycket vänlig man men med stor integritet. Men med stort socialt engagemang!
I sin yrkesverksamhet i katedern var han pedagogisk och lågmäld, utom då han blev arg!
Lite av dr Jekyll och mr Hyde!
Han gick oftast omkring i klassrummet med en skramlande nyckelknippa i handen. När slynglarna i bänkarna visade ointresse eller rent av busade under lektionen ändrade han ansiktsfärg och nyttjade sin trälinjal i uppfostrande syfte mot fingrarna och delade ibland ut ordentliga hurringar så elevernas kinder fick samma nyans som hans egna. Bäst att påpeka att skolagan var tillåten på den tiden och att han aldrig slog sina kvinnliga elever.
Han levde ensam i sin stora lägenhet men hade ett rikt socialt liv i samkväm med dåtidens honoratiores, ordnade glada fester i Klockargården då min mor fick rycka in som hjälp med att laga mat och servera.
Han avtackades inför pensioneringen år 1958, både vid högmässan 8 juni och under kyrkkaffet i den till sista plats fullsatta Bygdegården. Många tal hölls och massor av blommor fick han, liksom vid skolavslutningen två dagar senare.
”Han är sångens anförare och en musikens mästare … överraskande ofta med egna förnämliga kompositioner”, citat från gode vännen, kommunalkamreraren Josef Enqvist, som avslutar med att önska ”först och främst hälsans gåva under kommande år”.
Nu blev det tyvärr inte så, han avled en dryg vecka efter sin pensionering.
Göran Schill bodde i lägenheten ovanför vår familj, Ringvägen 10. Han var mycket tyst och försynt. Att han var homosexuell talades det väl inte så mycket om på 50-talet, det var stigmatiserat på ett helt annat sätt då. Det kom och gick en hel del yngre män till hans bostad- officiellt för att få pianolektioner. Det enda som kunde höras uppifrån han lägenhet var pianospelande. tror inte han hade TV. Jag minns så väl när han skulle pensioneras, hur glad han var att slippa arbetet och kunna resa ut i världen. Så blev nu inte fallet. Hur dog han? Det spekulerades om olika saker, självmord ( verkar långsökt! ), hjärtat eller mord!
Precis innan dödsfallet hörde min mor, att någon var där och snabbt begav sig nerför trapporna. Vem som upptäckte honom först vet jag ej, men i nämnd ordning kom polisen, provinsialläkaren Lundblad och sedan ambulans. Han lär ha avlidit i sitt badkar. På denna tid var väl inte dödsfallen lika välutredda som i dag- får vi i alla fall hoppas.
Jag hade honom aldrig som lärare, men han var väl av den gamla skolan med aga som medel, vad jag läst här i biografin. Min manna berättade, att han hade sagt, att han bara gillade flickorna när de var små. Så fort de blev könsmogna och fick bröst, TYCKTE HAN ATT DE VAR OBEHAGLIGA att ha att göra med. Ett något märkligt uttalande som självklart hängde ihop med hans läggning. Föredrog således de små klasserna upp till femte/sjätteklassnivåerna.
Det ansågs, att han hade ett exklusivt påkostat hem med antikviteter. Tror han hade brorsbarn som fick ärva, något osäker på detta. Bodde med sin mor ( dock ej på Ringvägen ) så länge hon levde.