Döpt till Johan Oskar Pettersson
Denne stilige unge man är statarsonen från Årsta, Johan Oskar Pettersson.
Han var född den 8 oktober 1882 i en statarstuga på Sanda i Österhaninge under arrendatorn Anders Cederström. Han var äldste son till statdrängen Johan Olof Pettersson, f 1856. och dennes hustru Emma Matilda Åkerberg, född samma år, båda i Österhaninge.
Han får 1884 en bror Johan Arvid. Familjen flyttar 1890 till Åby i Västerhaninge där ribbybonden August Pettersson arrenderar prästen Fahlborgs ägor.
Föräldrarna och Oskar flyttar år 1900 till Ribbylund och J.A. Pettersson. Oskar flyttar sedan 1903 ensam tillbaka till Österhaninge, nu som dräng på Husby, men är åter i Västerhaninge, nu på Fors, efter ett år och gifter sig 1904 med pigan hos Robert Hallberg på Ribby, Alma Nilsson, f 1883 i Västerhaninge.
De får barnen Tora Sigrid 1905, Karl Oskar 1906, Johan Arvid 1908 och Ester Kristina 1910. Han flyttar med familjen till Årsta år 1914 där sonen Johan Arvid avlider 1919 och Tora Sigrid flyttar till slottet som husjungfru 1922.
Här på Årsta får man 1925 ytterligare en son, Gunnar.
År 1924 köpte han av Olof Persson en tomt i det område som Ribbybönderna i århundraden kallat Samuelsvreten och ligger efter nuvarande Villavägens östra sida. Han bygger en mindre stuga som han hyr ut de första åren men 1927 flyttar han själv in med hustrun och sönerna Karl Oskar, Gunnar och dottern Ester Kristina.
Oskar-Pelle var en känd person i samhället, en tusenkonstnär i byggfacket. Han försörjde sig under tiden i Västerhaninge på olika jobb åt privatpersoner och åt vägföreningen.
Folkhögskoleläraren Anton Sörlin berättar i boken Villa på landet om när Oskar-Pelle reser en flaggstång på Sörgården men också när han skulle bygga en ny stuga åt sig och hustrun. Han hade själv byggt den gamla, men sedan dess hade en mängd kommunala regleringar tillkommit vilket gav upphov till en del komplikationer i hans kontakter med myndigheterna.
Detta är en tavla, tillhörig sonsonen Bengt Pettersson, av Oskar-Pelles första stuga på Villavägen. Han var inte nöjd med, rev den och byggde en ny i slutet på 40-talet. Han hann precis flytta in innan han avled i november 1951.
Denna charmiga teckning finns i Anton Sörlins bok. Det är Oskar-Pelle på äldre dar, tydligt märkt av ett liv av slit men kanske också påverkad av ohälsa, Gamla Västerhaningebor känner igen profilen, väl fångad av tecknaren.
Läs artikeln som bygger på fakta(?) ur Anton Sörlins bok:
Oskar-Pelle, välkänd Västerhaningeprofil
Lämna ett svar