När Fredrique Upmark år 1905 styckade upp sin fastighet Nödesta 1:3, som hon tio år tidigare köpt av apotekaren Fabian Kindstrands dödsbo, bildades en ny trakt i Västerhaninge, Håga. Här fanns ju dock tidigare också några mindre lantbruk och en kvarn med detta namn.
Området har fått sitt namn från ett gammalt torp, känt från början på 1700-talet, då som Haga.
Området kallas på senare år ofta Jägartorp efter en annan av de tidiga fastigheterna.
Som alltid vid sådana tillfällen köps tomterna till stor del av mer eller mindre seriösa spekulanter och en karusell av snabba ägarbyten sätter igång innan bebyggelsen startar.
Hit kommer dock så småningom ett antal nybyggare som blir kvar och blir framgångsrika företagare och blir delaktiga i det moderna Västerhaninge.
En av dessa är Konrad Gustafsson som kanske mest av alla har förknippats med traktnamnet Håga. Han fick tidigt sitt smeknamn, “Geten”, troligen för sin bakgrund som skinn- och läderhandlare.
Han var född 1875 i Grödinge, son till statdrängen Gustaf Eriksson på Berga Nytorp. Han flyttar som ung till Stockholm där han träffar den sju år yngre blivande hustrun Hilma Katarina Eriksson som är född i grannförsamlingen Mörkö, de gifter sig 1903.
Hon är lantbrukardotter och föräldrarna är frireligiösa, inskrivna i Metodistkyrkan som också engagerar maken och senare flera av deras söner.
Det nygifta paret bosätter sig i Trosa och Konrad står noterad som läderhandlare. De får här sina två första söner, Sten år 1904 och Helge 1906.
De flyttar 1907 till Bromma och sedan vidare till Stockholm, Matteus församling där han tituleras handelsbokhållare. Här föds sonen Sture 1908. År 1911 köper Konrad Håga 3, Nödesta 1:15, av Laurentius Larsson och bygger fastigheten Spargelsborg. Han kommer till Västerhaninge 1913, antecknas som handlare. Här får man ytterligare tre söner, Olle 1917, Birger 1920 och Sigurd 1923.
Ekonomiska kartan 1951
Spargelsborg, Håga 3 eller Nödesta 1:15, 1923
Mellan åren 1913-1919 köper han ytterligare sju fastigheter i området och är på 20-talet Hågas största markägare. Innehavet säljs löpande under de kommande årtiondena och exploateras av bl.a. C.W, Rönnlöf och Haningebolaget.
Konrad Gustafsson driver inledningsvis ett mindre lantbruk men även lastbilsåkeri och taxirörelse, samtliga söner deltar i verksamheten och hustrun sköter administrationen.
Han köper så sent som 1952 en avstyckning av Nödesta 1:36 uppe i Rosenhill, villa Solbacken,dit han flyttar när han säljer sin fastighet Spargelsborg efter Tungelstavägen.
Han blir år 1926 också ägare till Ribbymarker norr om järnvägen då han köper Ribby 1:4 av Hem på Landet. Det är ett område, ibland benämnt Barrskogen, som gränsar mot Nödesta/Hågamarken vid nuvarande Sturevägen.
Det är värt att notera att Konrad och Hilma inte var aktiva i Missionskyrkan i Elimsborg utan tillhörde Metodistkyrkan i Stockholm. Fyra av sönerna blev dock Missionsförbundare.
Hustrun avlider 1957 och Konrad år 1962. Samtliga söner är avlidna 2015.
Spargelsborg på 1950-talet.
Geten hade sedan ett enormt vitt skägg. Min klasskamrat Runar Gustafsson var adoptivson till en av getens fem pojkar och bodde i korsningen ner mot stationen. En annan klasskamrat kallades ” Lilltjota ” och var alltså kusin till Runar, är tyvär borta nu. Var utbildad smed, tror jag. Runar bor uppåt landet och är gymnastiklärare. Geten var förutom frikyrklig även aktiv som nestor inom V.-H avdeln av MHF ( motorförarnas helnykterhetsförbund )
Sture var pappa till Annika en klasskamrat till mig, bodde lämpligt nog på Sturevägen 10, så småningom byggde Sigurd sitt hus på granntomten, detta sedan Sturevägen förlängts.
De är mina gammelfarföräldrar, jag är barnbarn till deras andra son Helge. Jag är dessutom född det datum Konrad har namnsdag. Sturevägen är uppkallad efter Sture har min mamma berättat.