Raina Eriksson, född Hägerstrand berättar om Tingshuset

Raina är född i Västerhaninge år 1937 och bor fortfarande kvar i samhället.
Hon är dotter till kyrkvaktmästare Viktor Hägerstrand och hustrun Sandra, född Jansson, från Skärsvik.

Raina skrev nedanstående artikel i Glimtar år 2000, hon finner plötsligt en kväll vid Tingshuset att en stor del av hennes liv kretsat just kring denna byggnad “mitt i byn”!

Tankar formade en augustikväll år 2000 när jag satt i Tingshusträdgården och väntade på min man ”Nalle” som snickrade på den nya förstukvisten.

Jag är nu drygt sextio år gammal och hela mitt liv har kretsat kring Tingshuset i Västerhaninge. Detta gäller inte bara mig själv utan går även tillbaka till min far och farfar och framåt till mina barn och barnbarn.
Det började med min farfar, Johan Fredrik Hägerstrand, som på tidigt 1900-tal var fjärdingsman, en medhjälpare till landsfiskalen, vilken på den tiden skötte ordningsmakten. Farfar hade även hand om arresten, som fanns i anslutning till Tingshuset. För att kunna vakta ”bovarna” fick farfar med familj en tid ha sin bostad i det lilla huset bredvid arresten. Min pappa Viktor berättade om detta när jag var liten men jag har väl glömt det mesta, men jag minns särskilt att pappas äldre bror brukade sitta utanför arrestdörren och ”sjunga för bovarna”, vilka inte alltid uppskattade underhållningen.

Området kring Sotholms Härads Tingshus omkring 1910. Längst till vänster syns fångvaktarens hus där fjärdingsman Hägerstrand bodde en tid, sedan fånghuset och en öppen vagnsbod närmast Tingshuset. Till höger syns kyrkan och Kaplansgården.

Min äldsta farbror, John, berättade en gång om en spännande resa.
Han fick följa med farfar på tjänsteförrättning med häst och vagn. Resan gick till en gård en bit utanför samhället där de hämtade en man som de med bondens hjälp fick spänna fast både till armar och ben vid flakvagnen. Mannen hade begått ett mord, men det var inte det viktigaste för John, utan det var själva resan som var det verkliga äventyret, men vi som fick lyssna till berättelsen tyckte att det var både obehagligt och spännande. John var född 1899, så detta bör ha ägt rum omkring 1908, för snart 100 år sedan.

Jag skulle så gärna vilja veta mer om min pappas barndom, men tyvärr avled han när jag bara var några och tjugo år. Farfar med familj, som utökades till åtta personer, flyttade så småningom till Ribby, och ett av de gröna husen vid dammarna, som säkert många gamla Västerhaningebor kommer ihåg, nuvarande bostadsrättsföreningen Linden, Åkervägen 9-29.  (se fotnot nedan)

1919 byggde farfar huset mellan Tingshuset och sporthallen (Ribby 1:70) och familjen var åter tillbaka på nästan samma plats som tidigare. Farfar blev kyrkvaktmästare, så även hans arbete fortsatte i trakterna kring Tingshuset. När min mamma och pappa gifte sig 1931 bosatte de sig på övervåningen i farfars hus. I slutet av 1930-talet föddes jag i det rum som har sitt fönster mot Tingshuset. Pappa hade då övertagit farfars syssla som kyrkvaktmästare och han hade även hand om skötseln av kyrkogården.

Trafiken på Nynäsvägen var inte särskilt livlig och jag började tidigt själv gå till pappa vid kyrkan. Jag passerade då Tingshuset, som för länge sedan upphört att vara både krog och tingsplats, och det hände ofta att jag stannade och lekte med barnen som bodde där.
Jag minns att Röda Korset använde övervåningen, det var ju krigstider, och på nedervåningen bodde familjen Andersson i den södra delen och familjen Persson i den norra. Mellan dem låg krogsalen med den väggfasta tavlan mitt emot ingången som välkomnade kroggästerna och den mystiska källarluckan.

Tingshuset och kyrkan omkring 1940. Mellan dessa skymtar Sandhem, nuvarande Mäklarhuset.

1941 började pappa gräva grunden till huset mellan Tingshusparken och kyrkogården. Kriget satte stopp för arbetet, men 1945 kunde vi flytta in i huset, så jag hade fortfarande full kontroll över vad som hände i Tingshuset. Den norra lägenheten var fortfarande bebodd.

När jag kom upp i tonåren och den södra lägenheten var upptagen av hyresgäster, kunde man få hyra lokalerna för olika aktiviteter.

1953 fyllde min pappa femtio år och firades med middag uppe i tingssalen och sedan var det dans nere i krogsalen. Under min tonårstid hade vi inte mycket mer än bion i Bygdegården att roa oss med i Västerhaninge och vi började själva ordna fester vid större helger i Tingshuset, som vi fick hyra för en billig penning. Jag firade både nyårsaftnar och påskfester i huset.

När jag sedan gifte mig 1959 hade vi vår bröllopsmiddag i Tingshuset. Den gången serverades middagen i krogsalen och bröllopsvalsen dansades utanför domarskranket

Efter flyttningen och restaureringen 1970 öppnades Tingshuset igen främst för föreningsmöten. Våra tre barn började växa upp och vi kunde ägna oss åt föreningslivet.

Tingshuset flyttades 20 meter in på tomten år 1970 då genomfartsvägen breddades.

Jag kan se tillbaka på många trevliga sammankomster bl.a. i Friluftsfrämjandets regi. Speciellt minns jag en ledarträff sent på hösten under mottot ”friluftsliv åt alla, året runt”, vilken startade med en rebusjakt ute i parken med olika stationer symboliserande årets olika delar. Vi hade glögg och lussekaffe, midsommarstång och julgran, nyårsraketer m.m.

Julfest i krogsalen på 50-talet.

Under 1980-talet hade vi också två stora familjefester i huset. Först hade vår son sin bröllopsfest där midsommarafton 1984 och sedan firade vi mammas 80-årsdag i november 1987. Vid den tiden hade vår familj utökats med fyra barnbarn som fick vara med på festen.
Det har nu gått nästan 100 år och mina nuvarande kontakter med huset sker mest tillsammans med min man vid olika tillfällen av Lionsaktiviteter och sammankomster med Hembygdsgillet. Det känns gott att det finns många som kan och orkar engagera sig i husets skötsel. Det är verkligen en träffpunkt ”mitt i byn”.
Stora förändringar har skett under dessa år, men Tingshuset består.

Redaktörens fotnot:

I det kursiverade stycket i berättelsen ovan skriver Raina att hennes farfar flyttar till “gröna husen” i Ribby, Jag tror dock att detta är felaktigt, åtminstone enligt församlingsboken. Han flyttade med familjen till Ribbyholm.

Han köpte tomten Ribby 1:70 år 1919 men flyttar dit först några år senare.