Nedanstående bild fanns i Gillets arkiv som Söderbytorp utan årtal och övrig beskrivning. Efter stor nätaktivitet finns alla fakta. Det är så här man önskar att det ska fungera.
Man hittar Söderbytorp första gången i husförhörslängderna år 1746 men finns på en karta redan 1648.
Var, som framgår av namnet, torp under Söderby Gård på 1/8 mantal, tidvis brukat direkt under gården men också av torpare. Under vissa tider också bebott av inhysingar och fattighjon.
Från 1858 bodde här några skomakare, först Carl Westerlind med sin familj där sonen Johan efter faderns död 1867 tar över. Därefter Sven Lindqvist som flyttar 1877.
Blir från 1878 åter torp då Karl Gustaf Johansson kommer från Västerhaninge, han flyttar till Nykrogen 1882 och ersätts av Erik Gustaf Andersson som kommer från Hurtigs torp och blir kvar som torpare i 25 år till sin död 1907.
Därefter, från 1910, torparen Karl August Lindström som kommer från Sågen i Västerhaninge med hustru och sex barn, bl.a. Gustaf Einar född 1891. Karl August hade under många år varit mjölnare på Vitså Kvarn, han avlider 1916 men familjen blir kvar och sonen Einar skrivs som hemmansägare.
Ny ägare blir Johan Fredrik Pettersson med hustru och barn som kommer från Vallentuna år 1931.
Låg ungefär där det stora bilföretaget efter Vendelsövägen finns idag.
Läs här om Söderbytorp på senare tid.
Kjell Eriksson via FB 11/2 2016
Det är delar av familjen Lindström. Det är min farmor Esters föräldrar och delar av syskonskaran. Kan inte för dagen identifiera alla. De var sju syskon, varav Einar blev en välkänd åkare i Handen. Den yngsta, Hilma var Haninges äldsta innevånare när hon dog 2006, 103 år gammal.
Min mormor var en av syskonen men inte med på bilden , Signe .
Som gift hette hon Augustsson och bodde i Vendelsö, Hermansdal.
Så roligt att se dessa gammla foton 🙂
/ Kristina Jansson
Tonny Treiberg via FB 11/2 2016
Söderby torp 1912. Fr.v står John Lindström, Ida Lindström, Erik Lindström (på gunghästen),Ester Lindström, Karl Lindström och Hilma Lindström. Hunden hette Pil och hästen Docka. Ur Olle Flodbys bok “Handen”.