Svartbäckens skola, ur historiskt perspektiv

Sedan många år tillbaka är Svartbäckens skola ett muséum, skolmannen Olle Flodby och ett antal engagerade Gilletmedlemmar har återskapat miljön i den gamla skolan från 1846.

 

Gillets Henry Hall skrev 1996 en historisk artikel om skolan, lärarna och den tidiga verksamheten i sin bok  ”Vendelsö”, läs den här!

Det första kulturhistoriskt intressanta hus som jag upptäckte när jag hade flyttat till Haninge 1972 var Svartbäckens skola. Den stod där i ett vägskäl och såg ganska ensam ut mot den mörka granskogen. När den kom till 1846 låg den ännu mer ensam. Den enda bebyggelse som fanns i närheten var Svartbäckens gård som låg någon kilometer längre bort utefter vägen mot Tyresta by.

Hur kom det sig att man lät bygga en skola så långt bort från civilisationen?

Den 18 juni 1842 hade folkskolestadgan kommit. Bara ett par månader därefter tillsatte sockenstämman i Österhaninge en kommitté för att ordna skolväsendet i socknen med kyrkvärden och häradsdomaren, förre riksdagsmannen Matts Ersson i Tyresta som drivande kraft. Redan den 17 december 1843 hade kommittén lagt fram sitt ”Förslag till Scholinrättningar i Österhaninge” och beslut togs att tre skolor skulle byggas, en vid kyrkan, en vid Vaxnäs vid Gålö och en i Svartbäcken.

Av skolornas placering kan man dra den slutsatsen att dessa tre platser var centrala punkter med tanke på var folket på den tiden bodde — även om det kan tyckas vara lång skolväg för  barnen. Successivt byggdes fler skolor allt eftersom behov uppstod.

Man kan konstatera att ägarna till Vendelsö säteri, där det bodde mycket folk, tydligen inte hade något avgörande inflytande eller intresse i skolfrågan, ändock var det på Vendelsö ägor som skolan byggdes. Bygge och underhåll av skolan bekostades av ägarna till Vendelsö och Söderby med underlydande hemman. Dessa var Tyresta, Hammarby, Småhamra och Korp Norrby.
Från församlingen fick de byggnads- och lönebidrag och ersättning för inventarier och deras underhåll. Skolan skulle bestå av lärosal och rum för lärare.

Av de tre beslutade skolorna blev Svartbäcksskolan färdig först. Den är kommunens äldsta skolbyggnad och fungerade som skola i närmare nittio år innan den lades ned 1932.

Den ser fortfarande i denna dag, i stort sett, ut som den alltid gjort. Kommunen äger den och den disponeras av Vendelsö Scoutkår sedan åtskilliga år. Jag är övertygad om att de allra flesta ungdomar, och äldre med för den delen, är helt ovetande om vilken kulturskatt som Svartbäckens gamla skola egentligen är.
En hel del har tidigare skrivits om skolan, men den förtjänar att bli än mer omskriven. Långt ifrån allt är nedtecknat ännu, trots Olle Flodby, Harry Runqvist och Åke V. Ström, vilka alla tre författat texter om den gamla skolan.

På senare år har också flera skolelever ägnat skolan intresse. År 1986 gjorde Lotta Hall och Ann Svedberg, klass S3A i Fredrika Bremerskolan, ett projektarbete om bl a Svartbäckens skola och 1990 gjordes av Camilla Gamrell ett projektarbete inom Prolog på Fredrika Bremer särskilt om Svartbäckens skola.

Svartbäcksskolan invigdes som sagt var 1846 och att det var så framgår av en fotnot i ett protokoll från en prostinventering år 1849. En annan uppgift är att sockenstämman beslöt att försäkra huset i Sthlms Läns Brandstodsbolag för 1 000 Riksdaler Banco.

En skola behöver lärare och den första läraren i Svartbäckens skola blev Mathilda Skarpman. Hon höll den första examen 16 juni 1847 och  i oktober samma år hölls den andra examen i skolan för 42 barn.

Därom skriver pastor P. Rosén “Dessa examina, som i allmänhet aflupit till de närvarande Åhörarnes och undertecknads belåtenhet och tillfredsställelse, hafva vittnat om Lärarinnornas goda nit och bemödande vid barnens undervisning. Barnens inställelse i dessa skolor har visserligen varit ojämn, dock icke vittnande om någon särdeles motsträfvighet å Föräldrars och Fostrares sida.”

Första tiden

Den första lärarinnan hette som nämnts Mathilda Skarpman. Hon bodde uppenbarligen aldrig i skolhuset. Däremot bodde där pigor. Den första var Brita Catharina Nilsdotter som var född 1826 i Berga. Som 21-åring flyttade hon in i skolhuset 1847. Hon kom närmast från Ahlby dit hon flyttade tillbaka efter två år.

Efter henne kom pigan Anna Brita Andersdotter som var född 1831 i Stymninge. Hon var bara 18 år när hon flyttade in 1849 från Tyresta. Hon stannade bara ett år. Det var nog ganska kusligt för en flicka i 18-års ålder att bo ensam i den ensligt belägna skolan.

Av allt att döma bodde sedan ingen i skolan under resten av Skarpmans lärarinnetid, d v s 1850-52.

Jungfru Strand

Till hennes efterträdare valdes jungfru Maria Elisabeth Strand, född i Runtuna. Hon var 41 år och ogift. Tillsammans med henne flyttade också hennes bror Fredrik Strand, som var skräddare, in i februari 1852. De kom då från Huddinge.
Hon kom att ge skolmyndigheterna en hel del besvär. Föräldrarna hotade att hålla sina barn hemma, emedan jungfru Strand “i Skolan brukar svordomar, hos barnen inplanterar skrock och fördomar, gifwer dem bland barnen, som äro henne misshagliga, öknamn, nödgar dem ljuga på sina föräldrar, hemskickar med barnen otidiga helsningar att frambära till föräldrarna, författat och lärt barnen sjunga en nidvisa om Direktionens ledamöter(!), dem hon också inför barnen benämnt med föraktliga vedernamn, utom mycket annat, som vittnar om huru ovärdig och oskicklig hon är att sköta ett så viktigt kall”.

Vid sammanträde med särskilda direktionen för Svartbäcksskolan den 7 februari 1860 befanns det, att lärarinnan “trotsigt och med öppet hånlöje förklarade sig icke tänka ändra sitt uppförande” — varför hon också blev uppsagd.

Hon hade då ingenstans att bo och blev som det hette skriven på socknen “På socknen utan bestämdt hemvist och förvar”. Det innebar att hon som s k inhyses fick bo där man hade plats för henne. Hennes bror skräddaren hade dött några år tidigare. Som en anmärkning för honom har prästen noterat “mf” vilket står för menför.

På hösten 1860 flyttade pigan Anna Hammarberg in. Hon var 43 år och kom från Upp Norrby. Redan i april året därpå flyttade hon till Stockholm.

Emilia Höökenberg

Som ny lärarinna kom fru Emilia Höökenberg från Stockholm, som undervisade i Svartbäcken 1860-70. Hon var född 1812 i Stockholm och var gift med f d löjtnanten Knut Erik Wänne Höökenberg, född 1808 i Arboga. De hade två döttrar Elisab. Maria Helena och Hertha Emma Mathilda, som var 13 respektive 11 år gamla. Döttrarna flyttade till Stockholm 1868 och föräldrarna följde dem 1870. De hade en lång rad av pigor.

Hulda Solander

År 1870 kom en ny skollärarinna och det var Hulda G. Sofia Solander. Hon var född 1848 och kom från Norsjö, som ligger 8 mil från Skellefteå. Hon hade med sig mamsell Johanna Sofia Grape, född 1817 i Härnösand. Efter tre år flyttade de båda två till Umeå.

Folkskollärare Malmberg

Nu kom det en manlig lärare nämligen “Exam. folkskolläraren” Per August Malmberg, född 1834 i Boglösa. Han flyttade 1873 in med sin hustru Kristina Sofia Andersson född 1836 i Fogdö. De hade tre barn: Amalia Augusta Sofia, född 1863 i Hjulsjö, Alma Augusta Kristina, född 1865 i Össeby Garn, och Fridolf August, född 1867 också i Össeby Garn. Efter ett år i Svartbäcken föddes 1874 ytterligare en son som kom att heta Oswald August. De hade med sig pigan Ida Matilda Lindqvist, född 1857 i Angarn. Hela familjen flyttade 1880 till Stockholm medan pigan flyttade till Högsta.

“Skol-Olle”

Efter Malmberg kom dalkarlen och folkskolläraren Mats Olsson till Svartbäckens skola. Han var född 1856 i Leksand och ungkarl. Det dröjde inte länge förrän han fått ihop det med pigan nästgårds. Den 1 april 1882 tog han ut lysningsbevis för sig och Emma Mathilda Grönlund, född 1852 i Tyresö. Hon var piga i Svartbäckens gård dit hon hade kommit 1880. Redan den 20 november 1882 föddes deras första barn Anna Viktoria (bara sju månader efter lysningen, vilket torde ha föranlett en hel del kommentarer på denna tid). Nästa barn kom drygt ett år därefter. Mathias Olof Gustaf föddes 2 mars 1884. De fick ett barn till, men först 1893. Då föddes en dotter som fick heta Emma  Kristina.

Mats Olsson, eller “Skol-Olle” som han kallades, var lärare i hela 32 år i Svartbäcken. Han hade för övrigt en träprotes på vänsterarmen. I unga år hade han mist vänsterhanden i en karusell och karuselldirektören betalade sedan halva kostnaden för hans lärarstudier i Uppsala. Enligt en annan uppgift skulle han ha förlorat handen i ett sågverk. Det påstås att han trots sitt handikapp kunde spela både fiol och  orgel. Han var också duktig på att slöjda och fick 1894 medalj vid en slöjdutställning. Familjen drev en tvättinrättning intill skolan. Var den låg har jag inte kunnat finna ut. De hade också två kor och en häst.Som bisyssla delade Mats ut post och efter att ha slutat som lärare delade han också ut tidningar. Hans sista läsår var 1912-13. Han dog 1925 vid 69 års ålder.

Samtidigt som Mats Olsson flyttade in i t Svartbäckens skola 1880 flyttade också ett annat par in och det var arbetskarlen Frans Oskar Björksell, född 1845 i Stockholm, och hans hustru Margareta Magnusson, född 1841 i Öfraby.

De kom då närmast från Waxnäs skolhus, som var skolan vid Gålö och som hade byggts 1851. De hade flyttat till Waxnäs 1877, dessförinnan kom de från Mörby Båtsmanstorp NO 3, som också hette Bäckers torp. Frans Osk. (Björksell) hette då Bäcker. Han var alltså tidigare båtsman i Mörby båtsmanstorp, Båtsmansstugan är sedan länge utplånad. Hur länge de bodde i Svartbäcken framgår inte men efter 1885 finns de inte längre kvar där.

Lärarfamiljen fick 1885 en tjänsteflicka till hjälp. Det var den 15-åriga Anna Lovisa Andersson som kom från Husby. Hon stannade i hela fem år hos Olssons.

Det bodde ännu mera folk hos Olssons i början av 1880-talet. År 1881 flyttade arbetskarlen Anders Fredrik Lundmark, född 1854, dit med sin hustru Katr. Lov. Nyman, född 1858. De hade en dotter med sig. Hon var född 1878 och hette Olga Lovisa Eugenia. Familjen kom från Södra Beteby där de stod som inhyses. Innan dess bodde de i Brink. Han hade 1876 kommit från Ekerö, men var född i Österhaninge. I januari 1885 föddes en dotter som dog vid 3 månaders ålder. Vart familjen därefter flyttade framgår inte.

Det måste tidvis ha varit trångt i skolan. Ändå tog Olssons också hand om barnhusbarn. Den 11 december 1888 fick de ta hand om lilla Elsa Maria som var född den 21 augusti 1888 på Pro Patria i Stockholm. Hon bodde kvar åtminstone 1895. Men inte nog med det för 1894 tog de hand om yttrligare ett fosterbarn, Elsa, som var sju år och som också kom från Stockholm.

Regina Engström

Efter Mats Olsson kom 1913 Regina Engström, född 1891 i Småland. Hon bodde i Svartbäckens skola tillsammans med sina fosterföräldrar från Gotland. Hon ansågs som en mycket sträng lärarinna och uppehöll sin lärartjänst i Svartbäcken ända tills skolan lades ned 1932. Då fortsatte hon som lärare på Runstensskolan i Handen till dess hon pensionerades 1956. Hon gick bort 1972.

Under den nästan 90 år långa period som undervisning skedde i Svartbäckens gamla skola tjänstgjorde faktiskt bara sju lärare. För att antas som lärare så skulle personen i fråga ha god frejd, d v s gott betyg i kristendomskunskap, färdighet i räkning och skrivning och kännedom om växelundervisningsmetoden, vilket skulle avläggas prov i. När en lärartjänst var ledig kungjordes det i “Rikets Allmänna Tidning”. Om det inträffade att både en man och en kvinna sökte samma tjänst och råkade ha lika betyg och vara lika skickliga så hade faktiskt kvinnan företräde. Anledningen till detta var att man på den tiden ansåg att det var viktigt för flickorna med undervisning i handarbete.

För att behandla alla skolfrågor inom socknen bildades en skoldirektion med prästen som ordförande. Skolan var en kyrklig angelägenhet  ända till 1932, då den istället övergick till att vara en kommunal angelägenhet. Direktionen som valdes vart tredje år sammanträdde vid behov och den ansvarade för skolans ekonomi, att undervisningen bedrevs på rätt sätt, att det fanns läroböcker, att skolhuset underhölls och  inte minst att läraren fick lön.

Tillsammans med läraren gjordes schemat upp. Prästen bestämde vilka barn som var skolmogna. Läraren hade, förutom att bedriva undervisning, också att föra en matrikel över eleverna med namn, födelseår, föräldrarnas namn, tid för intagning och avgång, kunskaper vid intagning respektive vid avgång samt dessutom föra dagbok över barnens uppförande, flit och framsteg m m.

Lärarens årliga lön vid Svartbäckens skola när den startade var:

Fyra tunnor spannmål — till större delen råg;  trettio riksdaler banco — utbetalades kvartalsvis.

Därutöver fick läraren åtta skilling per barn och månad. Detta fick föräldrarna betala direkt till läraren. För de elever där tillgångar saknades så utbetalades pengar istället av socknens skol- eller fattigkassa,

I lärarens förmåner ingick fri bostad. De fick rätt att i skolhuset använda två rum och kök på nedre botten och vinden. De fick också disponera den inhägnade tomten runt skolan. För att kunna värma upp i skolsalen och i bostadsdelen fick läraren nio famnar upphuggen torr kastved per år.

Skolhuset

Skolhuset som uppfördes 1846 är ett bra exempel på vilken god känsla man hade när det gällde att bygga hus på den tiden, både vad gäller funktionalitet och utseendemässigt. Det  ger ett visst intryck av trygghet i sin kompakta, något satta form och har väl avvägda proportioner.

Huset är 12,5 meter långt och 7,8 meter brett och är försett med en mindre utbyggnad på baksidan med måtten 3 x 2,3 meter. På framsidan finns ett mindre tak över entrén med en sittbänk på vardera sidan.

En lustig detalj är att det fönster som sitter  här för att ge ljus in till kapprummet är placerat med ena halvan under entrétaket. Kapprummet är drygt 8 kvm. Skolsalen som ligger till höger är 37 kvm .

Lärarens bostadsdel som ligger till vänster består av två rum och kök samt förstugan på baksidan. Från förstugan leder en trappa upp  till vinden, som har ganska rejäl takhöjd tack vare att huset är så pass brett. Boytan som läraren disponerade är inte mer än ca 33 kvm

Det är ungefär som för en typisk torpstuga.

Mitt i huset är skorstensstocken, dit alla eldstäder är anslutna och den upptar mer än 6 m För uppvärmning av huset finns i skolsalen en järnkamin och i lärarbostaden två kakelugnar samt i köket naturligtvis en järnspis.

Skolämnena

Varje skoldag började och slutade med bön. Efter morgonbönen skulle man läsa ett stycke ur ett evangelium, apostlagärningarna eller biblisk historia. De första åren hade man följande ämnen på schemat:

Innantillläsning både på svenska och latin,
Utantill kunna katekesen ordagrant och förstå den.
Stilskrivning, vilket innebar avskrivning, skriva efter diktamen och skriva egna uppsatser.
Räknekonst – de fyra räknesätten.
Biblisk historia

Från 1861 till 1894 hade man följande ämnen:

Innantill-läsning, välskrivning, räkning, geografi, biblisk historia, katekes historia, sång, gymnastik, naturlära (1868), geometri (1868), grammatik och rättskrivning (1868), handslöjd (1871), trädgårdsskötsel 1877, vapenövning 1877.

Undervisningen kan inte ha varit helt lätt eftersom eleverna var i olika åldrar och gick i olika klasser men alla satt i ett och samma klassrum. För att klara av det hade man växelundervisning vilket innebar att läraren till sin hjälp hade de duktigaste eleverna. De gick runt och hjälpte sina kamrater, speciellt de yngre.

Alla barn som hade fyllt sju år skulle gå i skola, om de inte var behäftade med klent förstånd, lyte eller sjukdom.

De barn som inte lydde läraren skulle tillrättavisas genom tilltal och varningar. Om de inte bättrade sig bestraffades de genom att de inte fick delta i lekar och fristunder. Den sista utvägen var kroppsaga.

“Då verklig kroppsaga måste tillgripes, bör den användas med möjligaste saktmod och urskiljning. Straffet bör nämligen alltid vara avpassat efter förbrytelsens beskaffenhet och den felandes lynne och ålder samt framför allt utmärkt av en med kärlek förenad rättvisa.”

Skolåret

Skolåret var till en början indelat i en vårtermin från 15 februari till 15 juni och en hösttermin från 1 juli till 1 november. Under den ljusa årstiden gick man från klockan 8 till 12 och från 14 till 18. Under den mörka årstiden började man klockan 9 och gick till 12 och på eftermiddagen från 14 till 17. På lördagarna var man antingen lediga eller så gick man halva dagen och hade t ex slöjd. Vid påsk var det fem dagars ledighet och vid pingst fyra dagar.

Att skolåret såg ut på detta sättet hade flera orsaker. Man var naturligtvis mycket beroende av dagsljus, innan elektriciteten kom. På vintern var det ju ofta besvärligt att ta sig till och från skolan vid snöväder.

En annan orsak var säkert också att man slapp elda så mycket under den kallaste perioden. Även om man sprängeldade i den järnkamin som fortfarande finns kvar i skolsalen (kaminen står i en nisch mitt på långväggen), så var det nog inte särskilt varmt vid fönsterväggen när det var som bistrast ute.

Under årens lopp ändrades då och då tidpunkterna för när terminerna skulle börja och sluta, speciellt december månad diskuterades och ändrades fram och tillbaka. Vissa perioder skulle barnen gå i skolan i december, andra inte.

1851 var skolåret fortfarande åtta månader, men nu gick man från 15 februari till 30 juni och från 1 september till 1 december.

1854 gick man även i skolan under första halvan av juli.

1872 började man även gå i skolan första halvan av december.

1881 tog man bort skolgången under december

1899 gick man återigen i skolan första halvan av december

1900 införde man skolstart redan den 15 januari.

1902 tog man ånyo bort skolgången under december.

1914 införde man skolgång under hela december.

Antalet elever

Första läsåret som var 1847 hade skolan ända upp till 51 elever eller lärjungar som det då hette. Sedan sjönk antalet för att tio år senare vara nere i 30 elever. Antagligen var det så att barnen skulle börja sin skolgång i 7-årsåldern men att man tog in alla barn från 7 år och uppåt till 13-14 års ålder med en gång i början. Antalet steg sedan igen, men långsamt till en början, för att under 1870-talet komma upp i 52 elever. I slutet av 1880 och i början av 1890-talet steg det ytterligare för att nå en kulmen 1892 med 59 elever.

År 1898 halverades i stort sett elevantalet till ca 30 elever för att därefter ligga runt 20 st under 1900-talet fram till dess att skolan lades ned. Orsaken till detta var att Mårtensbergsskolan byggdes 1895 och avlastade efterhand Svartbäcksskolan. År 1916 inrättades skola också i Vendelsö gård.

Närvarofrekvensen

En intressant företeelse att studera är närvarofrekvensen. Det fanns nog både ovana och motvilja till en början beträffande denna nya ordning med regelbunden skolgång. I bondesamhället var det dessutom så att det var en självklar sak att barnen skulle utföra en massa sysslor hemma. Allt detta gjorde att under de första åren var faktiskt frånvaron högre än närvaron.

Redan tio år senare hade närvaron förbättrats till 64% och ytterligare tio senare till 80%

Först fram på 1910-talet hade närvaron kommit upp över 90%

Till en början noterade läraren bara närvaro eller frånvaro. För att sedan ange frånvaro med eller utan lov och först på 1890-talet började läraren skriva in att barnen var borta p g a sjukdom, som mässling, scharlakansfeber m m. Det noterades också att barnen var borta därför att det var sjukdom i hemmet. Betygssättning började man med 1861. Det var en form av bokstavsbetyg.

Nästan all frånvaro hade man fått lov till. Frånvaro som berodde på sjukdom förefaller mindre vanligt då än vad det är idag. Man måste ha klart sig att många barn hade mycket lång väg till skolan och att det också måste ha inverkat på närvaron. Vädrets makter gjorde att skolan någon gång måste ställas in helt “för snöhinder”. År 1917 hände detta två gånger — en dag i januari och två dagar i mars. Samma år var det en stackars elev i Flygaretorp som inte kunde gå till skolan på en hel vecka “för skor”.

Fotnot:

Skolmuséet invigdes invigdes den 15 februari 1997. På dagen 150 år efter att undervisningen påbörjades i skolan, 15 feb 1847.