Lötkärr, torp under Vendelsö

Haningegillets Henry Hall skrev 1983 denna korta artikel om torpet Lötkärr under Vendelsö  Gård.
Den ingick som en del i hans bok som utkom detta år, “Vendelsö, säteriet som blev villasamhälle”

Värmlänningen Henry kom till Haninge 1972 och har sedan dess helhjärtat engagerat sig i sin nya hembygd både med pennan, kameran och snickarverktygen. Och är still going strong!

Lötkärr från söder, foto Henry Hall 1983.

Ett torpställe som lydde under Vendelsö är Lötkärr. Den gamla torpstugan finns faktiskt kvar(1983) som sommarbostad och ligger på Grindstuvägen 3. Hela villaområdet heter idag Lötkärr. Det har alltså fått sitt namn från det gamla torpet.

Lötkärr finns med i husförhörslängderna för hela perioden 1746-1895 och anges som torp under åren 1780-1860. Det beboddes av en statdräng m fl 1861-64 och därefter av änkor och andra inhyses åtminstone fram till slutet av 1890-talet. Det finns dessutom med i jordeböckerna på 1730-talet och anges där som skattelagt torp med “rå och röör under Wändelsö Säterie” och brukas till gården.

I Gunnar Hellströms artikel “Herrgårdarna i Österhaninge intill 1800-talets början”, Haningebygden nr 2, d ec 1949, återges uppgifterna om Carl Lagerbrings köp av Wendelsö 1794 från Carl Wilhelm Salonius, varvid nio underlydande hemman och åtta torp, däribland Lötkärr, räknas upp som ingående i köpet.

Bostadshuset på Lötkärr är rött med vita knutar. Det är delvis ombyggt. På södra gaveln är timret synligt. Numera ligger huset bland modern villabebyggelse och det skyms delvis från vägen av en stor rund bergknalle. En lada fanns kvar ända in på 1980-talet, liksom grunden till ladugården. Ladugården uppfördes i början av 1900-talet. Gamla fruktträd finns i trädgården.

I det första numret av “Österhaningebladet” som kom ut den 14/5 1960 kan man bl a läsa följande om Lötkärr:

“På Lötkärr inflyttade i nov 1902 torparen Carl Vilhelm Carlsson från Tyresö och hans hustru Johanna Josefina Jansson f. 1858 i Kumlinge på Åland. De medförde 6 barn, som alla blivit kända Vendelsöbor (en är nu död) — en är trafikchefen Rudolf Karlsson, en är fru Vilma Rönnlöv. Familjen Carlsson hörde till de första tomtägarna när de slog sig ner på tomt 107 Engelskan.”

Johan Erik Sandberg med hustrun Lotten född Pettersson. De gifte sig på Forsen 1919 om kom till Lötkärr två år senare. Foto tillhör Anna Lisa Karlsson

På 1940-talet ägdes Lötkärr av Johan Erik Sandberg, född 1888. Han var gift med Lotten, född Pettersson, och de hade fyra barn. Lotten, som egentligen hette Matilda Charlotta, var en av “flickorna i Forsen”

Gården kom till släkten 1921.

Markarealen var totalt 9 hektar, varav 4 hektar åker och resten skog. De hade en häst, två kor, ett svin och fem höns.

Det var en djurbesättning vid minimigränsen: den tryggade en överlevnad utan svält, ingenting annat.

Människorna i Lötkärr 1851-85

Prolog-arbete av Magnus Fredriksson, juni 1990

“I början av 1850-talet fanns tio personer bosatta i torpet. Det var torparen Fredrik August Zettergren, född 1811 med hustrun Anna Andersdotter, född 1809, och dottern Maria Anna Sofia, född 1837.

Denna torparfamilj hade inflyttat från en annan plats i Österhaninge socken i slutet av 1850 och efterträtt den förre torparen Erik Eriksson, som avled i november 1850. Han hade då ett gammalt sto, tre kor och tre får, vilket värderades till en tredjedel av allt som togs upp i behållning i bouppteckningen vid hans död.

Torparen Zettergren hade fem anställda: tre drängar och två pigor. Men ingen av dem stannade speciellt länge på torpet. Bara en, pigan Eva Greta Andersdotter, hade arbetat för den förre torparen. Här ser man att omsättningen av tjänstefolk var mycket stort under 1800-talet.

På torpet bodde också två inhysesänkor, Brita Andersdotter, född 1769, och Catharina Andersdotter, född 1789. Catharina var änka efter den förre torparen Erik Eriksson. Om Brita får man veta att hon var “sängliggande fattighjon” och hon hade inte heller lång tid kvar att leva. Hon dog 1856 och enligt dödboken var dödsorsaken “ålderdom”.

Fredrik August Zettergren var torpare fram till 1859, då han avled. Dottern Anna Sofia, som hunnit bli 20 år, flyttade ut från torpet några månader före sin fars död och hustrun Anna Maria Andersdotter flyttade bara några månader efter mannens död.
Ungefär samtidigt flyttade en skomakarfamilj in i torpet och i och med att ingen ny torpare flyttade in fick skomakare Anders Peter Olsson, född 1828, ta på sig rollen som “husets herre”.

Skomakarfamiljen bestod, förutom av den redan nämnda skomakaren också av hans hustru, Anna Margareta Fransdotter-Thalén och deras två barn, Carl Peter, född 1857 och Frithiof Leonard, född 1859. Till familjen hörde också Anna Margareta Fransdotter-Thaléns barn från ett tidigare äktenskap, Gustaf Ferdinand, född 1852, men han vistades för det mesta i Botkyrka.

Men bara ett år efter det att familjen hade flyttat till Lötkärr avled skomakaren Anders Peter Olsson, närmare bestämt den 24 december 1860. Han blev endast 32 år gammal. Tyvärr står inte dödsorsaken i dödboken.

I början av år 1861 förrättades bouppteckning efter skomakaren och av den kan man utläsa att familjen varken var rik eller direkt fattig. De hade antagligen så att de klarade sig men inte mycket mer än det allra nödvändigaste. Han hade förhållandevis gott om kläder, husgeråd och möbler men endast en ko. Av behållningen gick merparten till att betala av de skulder han hade, men något lite blev det i alla fall kvar för de efterlevande.

Hans hustru bodde kvar i torpet till slutet av 1862, då hon flyttade till ett annat ställe inom I socknen. Sonen från hennes tidigare äktenskap, Gustaf Ferdinand ,flyttade till Brännkyrka församling 1862. Vart deras två gemensamma söner tog vägen framgår dock inte (prästerna f var inte alltid så noga med att notera allting).

År 1864 flyttade den sista drängen från Lötkärr. Det forna torpet förvandlades nu till ett I undantagsställe. Under resten av 1800-talet så bodde här s k inhyses, mest gamla änkor. Jorden brukades förmodligen av statare som hörde till Vendelsö gård. En änka som hette Catharina Andersdotter bodde i Lötkärr redan 1850 och hon bodde där ända till sin död 1878. Hon blev alltså änka 1850 vid 61 års ålder efter torparen Erik Eriksson, och bodde resten av sitt liv som inhyses till sin död vid 89 års ålder.

År 1865 flyttade en annan änka in i stugan vid namn Maria Kristina Moberg. Det flyttade också in en inhyses hustru, som hette Anna Maria Persdotter. Hennes man befann sig i Amerika enligt prästens noteringar. Hon kom inflyttande 1874. De bodde båda två kvar åtminstone 1885. De fick sällskap 1876 av änklingen Karl Peter Sturk, som flyttade in med sin dotter Johanna Charlotta. Han avled två år senare, 57 år gammal, varvid dottern flyttade. Kvar bodde bara två äldre damer, som nog inte hade det så lätt

Fotnot:

På Lötkärr föddes 1839 Per-Erik Pettersson, son till torparen Pär Ersson. Denne Per Erik utvandrar under lite märkliga förhållanden till Amerika men återkommer efter en kort period 1874 tillsammans med hustru och barn och skrivs ”på socknen”

Han köper omkring 1875 ett markområde, kallat Nordankärrsvreten, från Olof Eriksson på Tyresta 1:7 intill Svartsjön och nybygger ett mindre jordbruk där som han kallar Erikslund.
Per Erik avlider 1890 endast 50 år gammal, änkan Anna Sofia och yngste sonen August Alfred brukar den lilla gården och köper år 1894 till marker från Janssongården.

Erikslund består då av 8 tunnland jord och 30 tunnland skog. I slutet på 1800-talet startar man även stadstvätt, kanske en av de första i socknen. August Alfred avlider 1921 och barnen tar över. Sonen Yngve och yngre syskonen Emma och Ivar, alla ogifta, fortsätter med tvätteriverksamheten till 1958. Emma bor kvar till några år före sin död 1991.
Endast grunder finns idag kvar, Erikslunds lillstuga flyttades år 2001 av Haningegillet till Tingshuset i Västerhaninge. Marken ägs idag av Haninge kommun.