I serien av Henry Halls artiklar om torpen i Vendelsö har nu turen kommit till Oxhagen. Denna korta beskrivning finns i hans bok, “Vendelsö, säteriet som blev villasamhälle” som kom ut på Hanvedens förlag 1995. Vi har sökt i alla tillgängliga arkiv efter ett foto av torpet utan att lyckas, kanske kan detta inlägg hjälpa oss?
Enligt obekräftade uppgifter skall den gamla torpstugan Oxhagen vara inbyggd i denna villa, går det att få bekräftat? Adressen var 1995, då bilden togs av författaren, Oxhagsvägen 24.
Oxhagen har varit ett genuint torpställe under Vendelsö alltsedan 1730-talet då det står som “Skattelagt torp under Wändelsö Säterie”. Det var torp fram till 1865, sedan bodde det en änka där i ett antal år och så blev det en torpare igen.
Den gamla torpstugan lär vara inbyggd i den moderna villa, som man idag hittar när man letar sig fram till nr 24 på Oxhagsvägen. Det skedde på 1960-talet. En syrénhäck finns fortfarande kvar mot gatan och prunkar på våren. Villaområdet kallas idag för Nedre Oxhagen och ligger norr om Sågdalen.
I Oxhagen bodde från 1817 till 1850 familjen Spångberg. När Adolf Spångberg dog 1839 hade de som husdjur en ko och två får. De hade också skuld på bl.a. 20 riksdaler för ett sto, men det finns inget sto upptaget i bouppteckningen. I behållning efter att alla omkostnader dragits av återstod 18 riksdaler.
En ny torpare flyttade in efter Spångbergs, det var Erik Andersson, som hade med sig sin hustru, Maria Christina Moberg, sin mor, änkan Anna Catharina Petersdotter och sin äldre syster och sin yngre bror. Hans syskon flyttade ganska snart därifrån och modern dog 1855. En son föddes 1853 och döptes till Johan Erik. År 1864 dog torparen. Han avled i en ålder av endast 43 år.
De hade det nog ganska bra ty de hade häst, tjur och en kviga, gris och två får. Änkan med sonen bodde kvar ytterligare ett par år.
När de flyttade 1866 drog brukaren Johan Wilhelm Wetterström in i Oxhagen. Hans hustru hette Anna Sofia Spångberg. Hon var dotter till den spångbergska familj som hade bott där tidigare. De hade ett barn med sig som var tämligen nyfött. Efter fyra år bröt de upp från Oxhagen.
En ny torpare vid namn Anders Nilsson med fru och tre barn flyttade in 1870. De bodde där i fem år. Om torpet stod obebott en tid därefter eller ej har inte gått att utröna, dock flyttade en ny torpare in 1883, Anders Lindqvist-Svensson med hustrun Lotta Gustafsdotter och tre barn.
I Oxhagen bodde och verkade ofta en eller två drängar och pigor. Dessa stannade oftast bara en kort tid. De flyttade från ställe till ställe. Det var ofta så att söner och döttrar tog tjänst i granngården och på andra ställen hos släktingar. Hade de tur fick de ett “eget” torp eller hemman eller kanske till och med en gård så småningom. Hade de otur blev de statare eller något ännu sämre. Det var helt enkelt inte så mycket att välja på då för tiden.
Lämna ett svar