Ännu en artikel om gamla Vendelsö, Henry Halls inlägg om hemmanet Lyckeby, från hans bok om Vendelsö från 1995.
Tänk på att alla fakta i artikeln är från detta år.
Huvudbyggnaden på Lyckeby år 1972, ur Gillets arkiv.
Under Vendelsö löd under århundradenas lopp flera hemman. Ett av dessa var Lyckeby, som ligger ett stycke öster om Lycksjöns norra ände. Att man en gång i tiden valde att bosätta sig just här är lätt att förstå.
Vattendraget från Österäng skär sig genom dalen och har vid det här laget ätit sig flera meter genom sanden och leran. Det slingrar sig kraftigt och möter nästan sig självt. Där ån vindlar som mest ligger gården placerad sedan 1684.
Namnet torde komma från ordet “lycka” som betyder “liten åker- eller ängsteg” (Staffan Nyholm).
Uppe i skogen, knappt tvåhundra meter söder om gården ligger en liten öppen äng, som i dag kallas “lyckan”. I ena skogskanten står en kraftig ek med en pampig krona. Av omkretsen att döma är den minst 300 år gammal. Skogen på ängslyckans motsatta sida utgörs av den stora Tÿrestaskogen, som är nationalpark med reservat runt i hästskoform.
— På 1960-talet var den lilla ängen helt igenväxt. Den röjdes, berättar Gunilla Bramme, som bor i det 1942 uppförda gula huset c:a 100 m söder om gården. Ängen hålls nu öppen av betande hästar på somrarna.
Byggnader
Den gula mangårdsbyggnaden fick sitt nuvarande utseende i slutet av 1800-talet. Det är en knuttimrad parstuga klädd med panel. På gården finns ytterligare ett bostadshus som också är knuttimrat men klätt med rödfärgad panel. Nere vid åkanten bakom huvudbyggnaden finns en tvättstuga. Rakt fram ligger en ladugårdsbyggnad, byggd 1941, innehållande stall och loge samt ett gammalt timrat magasin, som troligen är från 1700-talet. Några ytterligare byggnader har tillkommit på senare år. En bit österut uppe i backen låg en numera riven gårdssmedja.
Tvättstugan på Lyckeby
I början av seklet gjordes stora skogsavverkningar på Lyckebys ägor. Skogsarbetarna fick sin lön utbetald på så sätt att de mottog sina pengar genom en lucka på framsidan av ett litet skjul, som stod vid vägkanten på Lyckebyvägen. Skjulet som fortfarande finns kvar fungerade sedan en tid som godiskiosk.
En brukarfamilj i mitten av 1800-talet
På gården Lyckeby bodde i mitten av 1800-talet, under mer än trettio år, en och samma familj. Det var familjen Nilsson som flyttade hit 1839 från Korp-Norrby. Han hette Nils och var 41 år och hustrun hette Margaretha, 37 år gammal, född Ersdotter. De hade två små barn med sig på flyttlasset, en dotter som hette Anna Margaretha och en son som hette Erik, fem respektive tre år gamla.
De arbetade år ut och år in med alla de syssIor som hörde till en gård under självhushållets tid. Ett arbete som var styrt av naturens rytm. Till sin hjälp hade de en del tjänstefolk. Det var drängar, pigor, tjänsteflickor och tjänstegossar.
Antalet varierade under årens lopp, vilket var naturligt — beroende på att när de egna barnen Anna Gretha, som hon kallades, och Erik, allt eftersom de blev större kunde utföra fler och fler sysslor.
De första tio åren hade de i regel tre drängar och en piga. Det fanns också en hustru till en dräng. Sedan hade man bara en dräng och samtidigt en tjänstegosse samt en piga. Under några år när dottern var drygt tjugo år hade man ingen piga alls.
År 1860 inträffade en stor förändring. I november månad det året gick husfadern Nils bort, 62 år gammal. Han dog på lasarett.
Sonen Erik blev då brukare av gården. Året efter hade man två pigor och två drängar. Sedan flyttade dottern 1863 och efter det så fanns på gården en, ibland två pigor, en eller två, ibland tre drängar. Tidvis hade man också en tjänsteflicka och en gosse till hjälp. Dottern flyttade till Opp-Norrby och gifte sig senare med brukaren där. Han hette Anders Gabrielsson och de fick två barn varav ett dog vid två års ålder.
År 1870 när Margaretha var 68 år gammal bestämde sig hon och sonen Erik att lämna Lyckeby för att flytta till Vendelsö gård. Lyckeby stod nu tomt och köptes in av nämndemannen Anders Eriksson i Tyresta. Han bosatte sig aldrig där utan gården fortsatte att stå obebodd.
På Vendelsö gård tog Erik tjänst som arbetskarl. Efter fyra år, 1874, lämnade han allt bakom sig och flyttade till Amerika. Anledningen framgår av en kort notering som prästen gjort i kolumnen “fräjdanteckningar”. Där står noterat att han blev mormon. (se fotnot nedan)
Husförhör
Vid husförhören noterade prästerna hur bra folk kunde läsa. Framför allt skulle de kunna Luthers katekes och de skulle förstå katekesen. Alla i familjen Nilsson var bra på att läsa. Dottern fick för övrigt högsta betyg i läsning. Med förståelsen var det sämre beställt. Nils och sonen Erik fick betyget försvarlig, hustrun var svag, medan dottern Anna Gretha fick betyget berömligt godkänt. Det var år 1851. Nils var då 53 år gammal, hustrun 49 år, dottern 17 år och sonen 15 år. Det var kanske inte så konstigt att en pojke i 15 års åldern inte var så duktig. Han kom tydligen på andra tankar drygt tjugo år senare, eftersom han övergick till mormonläran.
Nils Nilssons kvarlåtenskap
Efter familjefadern Nils Nilssons död 24 november 1860 upprättades bouppteckning den 3 januari 1861. Förteckningen är ovanligt lång, upptar flera sidor och erbjuder en intressant läsning. Den ger en god bild över vad en välbärgad familj på den tiden ägde.
Inledningen av Nils Nilssons bouppteckning den 3 januari 1861.
De totala tillgångarna uppgick till 1693 rd, Inte enda rd tas upp som skuld!
Vi kan bl.a. se detta:
Kontanta penningar 155 rd
Säkra fordringar 162 rd
—-
Guld, silver, koppar, tenn 201 rd
—-
Kreatur 533 rd
( 3 ston, 1 fåle, 6 kor, får & svin)
—-
Inventarier 693 rd
(körredskap, verktyg mm)Att kreaturen var mycket värda framgår med all tydlighet, nästan en tredjedel av hela förmögenheten stod husdjuren för. De hade gott om sänglinne som tydligen var värt ganska mycket i pengar, liksom hans kläder som också värderades ganska högt. Trots att de hade många jordbruksredskap så var inte värdet speciellt högt. Alla möbler, huset bestod av 4 rum och kök, betingade ganska lite i värde. En intressant iakttagelse är att de hade 29 nät och flera ryssjor. Fisket måste ha bidragit till försörjningen en hel del. Om det var bara i Lycksjön eller om det var i andra sjöar såsom Drevviken de fiskade skulle vara intressant att få veta. I varje fall påstås det ha varit gott om fisk (och kräftor) inte bara i Lycksjön utan även i ån.
Nittonhundratalet
På 1940-talet när Carl August Lundholm arrenderade Lyckeby så uppgick djurbesättningen till 4 hästar, 2 tjurar, 12 kor, 1 ungnöt, 1 svin och 15 höns. Det var betydligt fler djur än vad man hade c:a hundra år tidigare, vilket antagligen beror på rationellare metoder inom jordbruket. Ägare till Lyckeby var byggmästare Hilding Ekedahl som köpte gården 1937 och sedan dess har den varit i släkten Ekedahls ägo och är så fortfarande. (1995) Jordbruk bedrivs inte längre, men det är bara några år sedan kor gick och betade i hagarna.
Fotnot:
Erik Nilsson skrevs ut ur församlingen den 9 juni 1874 samtidigt som Per Erik Persson (Petterson) med familj på Mellanberg för utflyttning till “N. Amerika”
Tiden i Amerika blir dock kort, redan den 21 december samma år återinskrivs samtliga i Österhaninge, Erik Nilsson som arbetskarl på Rudans gård hos systerns svärfar och han blir kvar där till sin död 1928 vid 92 års ålder.
Per Erik Petterson, som vid återflytten skrivs på socknen, köper Nordankärrsvreten på Tyresta och nybygger där hemmanet Erikslund. (läs mera här: Nybygget Erikslund)
Denna mycket korta tid i Amerika är märklig, samtliga personer i detta sammanhang noteras av prästen som “mormoner”.
Häradsekonomiska kartan 1905.
Lämna ett svar