Dikartorp under Häringe

Dikartorp på 20-talet, vid trappan familjen Demander.

Dikartorp kallas också för Bäcken. Det finns i HFL1690-1895 och beboddes av torpare åtminstone från 1826. Varför det kallades ”Bäcken” är lätt att förstå om man en vårdag besöker denna dalgång, bäckens porlande en solig majdag är mycket stämningsfullt. I jordeboken från 1740 står att Bäcken var ett oskattlagt torp.

Lite om torpet från 1831

Detta år kommer torparen Anders Andersson hit från Botkyrka, han är född i Sorunda 1801, hustrun Lisa Stina Carlsdotter är två år äldre och född i Ösmo, de har sönerna Hinrik född 1826 och Pehr Erik född 1929. De får en syster, Anna Catrina, här år1836. På torpet finns då både dräng och piga.
Från 1835 bor i “egen stuga”, änkan, fattighjonet Maja Stina Nilsdotter född 1771 i Ösmo. Hon avlider 1860.

År 1852 kommer en ny torpare till Dikartorp, Anders Olof Olsson, född i Västerhaninge 1824, med hustru och tre barn, de kommer från Hästhagen under Näset, De drar vidare till Österhagen på Fors 1865

Då kommer Karl Fredrik Sjöberg född på Utö 1821 hit som torpare. Han har en stor familj, hustru och nio barn och kommer från Skomakartorp. De flyttar 1868 till Hemfosatorp.

Det verkar som det saknas torpare under två år men då kommer en “ny” Anders Olof Olsson, denne är född 1810 i Ösmo. Han har hustru och två barn, kommer från Dambro.

Gamle Anders Andersson och hans hustru bor kvar som “inhysingar”,  han avlider 1870 som änkling sedan två år.

Den senare Anders Olof Olsson avlider 1882 och nu  höjs statusen på det gamla torpet, det blir för första gången en arrendator som flyttar hit, Per Magnus Andersson född 1837 på Stadsberga i Österhaninge. Han kommer från Västnora No 1 med hustrun Brita Catrina Jansdotter född 1851 i Västerhaninge, sonen Johan Magnus född 1880 och får här sönerna Karl Oskar 1885 och Gustav Wilhelm 1888.

Per Magnus flyttar år 1901 med familjen till lägenheten Västervreten under Näset och då kommer Lars Erik Karlsson, står som torpare, från Hemfosatorp. Han är född 1865 i Sorunda, hustrun heter Anna Lovisa Andersson född 1866 i Västerhaninge och de har fem barn med till torpet.
Familjen blir kortvarig här, redan 1903 flyttar man som arrendator till Östnora No 2.

Ny torpare kommer våren 1904, denna gång från Gränja i Ösmo. Det är Per Erik Eriksson född 1854, hans hustru heter Anna Lovisa Gustavsson. De har två döttrar och en son med i flytten och tar en fosterson 1907. De blir kvar till hösten 1909 , byter då torp på Häringe, flyttar till Skogvaktartorp.

Det dröjer nu två år innan nästa torpare kommer, i november kommer från Rummet på Muskö Karl August Demander, född 1871 på Håkanstorp i Västerhaninge med den tre år yngre hustrun Anna Matilda Andersson. De har tre söner med, Algot född 1902, Edvin 1905 och Hjalmar Arthur 1907.

År 1930 gifter sig äldste sonen Algot med Sigrid Strömqvist som då flyttar hit från Betesholmen och sonen Edvin flyttar till Hammersta i Ösmo.
Å r 1931 följer Karl August, Anna Matilda och yngsta sonen efter till Ösmo som arrendatorer på Skeppsholmen under Lund och Algot och Sigrid flyttar samtidigt till Tingshuset i Västerhaninge där sonen Göran föds 1932 och dottern Anna-Lisa två år senare.   (Läs mer om Algot Demander här)

Ny Dikartorpare blir då ålänningen Johan Wilhelm Mauritz Mattson som närmast kommer från torpet Bråten i Hemfosa. Hustrun heter Elin Elisabeth Andersson, de har två döttrar med sig och får här sonen Bertil Wilhelm 1935. De blir kvar till 1937 då de flyttar till Sorunda.

Våren/sommaren 1937 antecknas i församlingsboken två stycken arrendatorer, båda “spårvägsmän”, Harald Nilsson och Ernst Ragnar Johansson båda födda 1909. De kommer båda med hustrur från Huddinge och flyttar på hösten 1939. En form av tidigt månskenstorpande?
Harald Nilsson blev kvar på trakten och arbetade då åt Västerhaninge kommun. Han blev känd som en duktig tecknare.

De efterträds av arrendatorn Per Erik Johansson som kommer från Ösmo med hustru och två barn.