Handen, äldre än vi trott?

Gillets Anders Numan som genom åren grävt djupt i arkiven om Haninges historia har samlat fakta om trakten Handens uppkomst och om hur namnet kommit till. Här presenterar han sina fakta i en nyskriven artikel.

Namnet Handen

Ett litet bidrag till diskussionen om namnet Handen, dess förekomst i olika handlingar och äldsta belägg.  I tidigare artiklar i Glimtar nr 2-3-4 2013 och nr 2 2014 har Lennart Hagelin och Sven Klasenius avhandlat namnet Handen.

De gånger jag har funnit namnet i olika tidiga sammanhang, så har det med vägunderhåll eller kronobrevbäring att göra. De exempel som jag tar fram ligger nästan 100 år tidigare än andra artiklar om namnet Handen och visar att det varit en central plats, redan i slutet på 1700-talet och även om mitt namntolkningsuppslag inte är vetenskapligt underbyggt, så kan det väl bli ytterligare ett inlägg bland de andra.

Det äldsta omnämnandet jag funnit är från en saköresredovisning (1) från år 1792. Där redovisas en utbetalning till klockaren i Österhaninge Eric Pehrson, Erik Larsson i Karlsvik och Olof Persson i Sanda. Dessa tre hade satt upp en ¼ mils milsten i Handen. För detta hade de fått 1 Rdl 16 sk. Själva uppsättandet hade skett två år tidigare i maj 1790.

Den 22 september år 1805 skriver Kronofogde Sven Eric Brandes en kungörelse som skulle uppläsas av prästerna i respektive kyrkor vid gudstjänsten. Här kommer delar av innehållet som var ställt till Österhaninge, Ornö, Utö, Nämdö, Muskö och Västerhaninge för uppläsning i respektive kyrkor.
”Sedan såväl sädesbärgningen och åkerbruket inom varande år är till det huvudsakliga avslutat, tillhör det var och en hemmansbrukare och åbo, att på landsvägarnas byggnad och förbättrande sträcka sin omtanke på avsett allmänna lagen uti 25 Cap: Byggningabalken.”
Kronofogden säger att vägen har blivit dålig främst genom försummad dikning och grusning och det duger inte att kasta upp dikesjord för att täppa igen groparna. Därefter kommer ett schema (här kallat termin) för vägsyn som ska ske.

14 oktober vägsyn från Sköndals bro till Sanda.

15 oktober vägsyn från Sanda till Dalarö

17 oktober vägsyn från Handen till Storbacken (Ösmo)

21 oktober vägsyn från Storbacken till Tottnäs.

Nyvreten på senare år

I väghandlingar från Länsmannen i norra distriktet (Sotholms härad) finns en förteckning på landsvägarna från år 1852, där nämns Handen flera gånger, först så gäller det ”Socknevägen från Runsten (2) å Högmalm (i trakten av Handen eller Nyvreten) till Gudöbro underhålles av Österhaninge socken”.

Nästa vägsträckning är ”Allmänna landsvägen från Handen, eller vägskillnaden å Berga och Dalarö, till Storbacken i Ösmo socken där Ösmoboernas wäg börja, underhålles af Westerhaninge och Muskö Capell”.

I ett häfte om Svartbäckens skola från 2013 så nämner även Olle Flodby på sid 14 att namnet Handen är belagt i samband med en vägförrättning år 1861.

Beskrivning av den stående 1/4-milstenen efter G:a Nynäsvägen strax söder om Kolartorpsvägen

Bland ännu äldre väghandlingar från 1727 och 1760 så är det senare ditskrivet Handen med svart tjockt bläck vid ungefär samma plats i förteckningen över vägunderhåll där namnet Handen skrivs i senare längder. Där står det även år 1760 att underhållssträckan ”slutar vid fjärdingsstolpen”. Det borde innebära att när de sätter upp fjärdingsstolpen 1790 så ersätter den en stolpe som åtminstone fanns där år 1760. Sannolikt skulle det uppsättas en vägvisare på samma ställe som fjärdingsstolpen, då det var skifte av ansvariga för vägunderhållet vid samma punkt. Eller det kanske räckte med att alla kände till att det var vägunderhållsskifte vid fjärdingsstolpen i Handen?

När det gäller brevbäringen (3) så skriver den t.f. Kronobefallningsmannen Ploman år 1837 att gårdarna Klena och Öster Täckeråker (bägge underliggande och i sambruk med Söderby säteri) sköter brevföringen på följande sätt: ”med postväskans förande förhåller det sig sålunda, att den avgår och återkommer blott en gång i veckan, den expedieras nämligen från Kronofogden varje fredag, då den forthålles (från Hammar) av Wählsta byemän till ett ställe benämnt Handen under Söderby därifrån den fortskaffas till Upp Norrby som är beläget ett stycke från Söderby gård, – sedermera återkommer väskan från Stockholm den nästföljande eller lördag, då Upp Norrby bär den till Handen och från Handen kommer densamma till Hammar(4)  ungefärligen lika förhållande är det med kronobrevbäringen till Tyresö den så kallade kyrkoposten följer vanligen alltid med väskan om fredagen, och från Handen överstyras breven icke längre än till Upp Norrbys som vidare går med dem till Näsby i Tyresö socken; Och vid väskans återgång, lördagen, medtages de från Tyresö socken till Upp Norrby ankomne kronobreven, och överföres då på samma gång med väskan till Handen”.

Lokal postbefordran på lite senare tid, poststationsföreståndaren Alfred Nyholm överlämnar postväskan till Edvard Eriksson från Valsta utanför poststationen i Österhaninge

Kartskiss av författaren

Det tycks alltså som Handen i äldre tider varit en central punkt där förutom en fyrvägskorsning även skifte sker både för post och vägunderhåll. Vid denna skiftespunkt fördelas vägunderhåll och brevbäring mellan socknar och gårdar. Skyldigheten att underhålla vägar och vidarebefordra post följde inte formellt sockengränserna.

Jag fick en idé att kontrollera ordet Handen i Svenska akademiens ordbok och fick en del uppslag och tänkte om namnbildning kan vara möjligt på följande sätt?

Själva vägkorsningen där vägen viker av från landsvägen från Stockholm till Österhaninge / Dalarö och fortsätter rakt fram mot Västerhaninge / Tottnäs/Landsort. Där fanns även en mindre väg till Kolartorp och Mellanberg. Bägge de stora landsvägarna är vägar där det sannolikt funnits underhållsskyldigheter sedan Gästgivarförordningen 1649 och det tycks inte bara inneburit skifte för enskilda gårdar utan även mellan Österhaninge och Västerhaninge socknar. Detsamma gäller kronobrevbäringen. Dock är det  okänt hur länge den pågått. Så här har ansvaret gått från hand till hand (Ur hand och i hand).  Att ta hand om något kan ju även betyda att övervaka, ha under sin uppsikt och att vårda och underhålla. Dessutom så har det funnits två ¼ milstenar, bägge nära samma vägskäl. Den ena stenen ett kort stycke in på Dalarövägen och den andra strax efter vägskälet på väg mot Västerhaninge. Den sista milstenen synes även sammanfallit med vägunderhållsgränsen. Bägge stenarna bör ha stått lika långt från vägskälet då avståndsmätningen startade vid stadsgränsen.

Kan detta vara grund till namnet Handen? Här är ett utdrag ur Svenska akademiens ordlista:

(HAND 5.i])

i uttr. (gå o. d.) ur hand (och) i hand, äv. från hand till hand (jfr 3 c), för att beteckna ett flera ggr skeende ombyte av innehavare l. ägare (av ngt) o. d.: från den ene till den andre. Gården har under de senaste åren gått ur hand i hand (äv. från hand till hand). SCHULTZE Ordb. 1734 (c. 1755). En dylik slaf går .. ur hand och i hand. ÖDMANN MPark 289 (1800). Bankosedlar .. löpa ur hand och i hand. TÖRNEROS Bref 2: 25 (c. 1825).

(HAND 13.f.γ])

γ) i uttr. taga, förr äv. taga sig (ngt l. ngn) om hand l. (i sht förr) om händer, l. (i senare tid) taga hand om (ngt l. ngn), taga (ngt l. ngn) under sin uppsikt l. vård l. ledning, (ngt) i sitt förvar l. under sin förvaltning l. behandling o. d.; taga vård om (ngn); övertaga (ngt); åtaga sig (ngt l. utförandet l. skötseln l. ledningen av ngt), ombesörja (ngt); taga befattning med (ngt); stundom oeg. l. bildl., med sakligt subj.

(HAND 13.c.α])

α) (numera knappast br.) i uttr. ligga (nära) för hand(en) o. d., ligga (vara belägen) i närheten, ligga l. befinna sig (nära) till hands; ofta bildl.: ligga (ngn) nära, “ligga nära till hands” (jfr hζ), äv.: ligga i öppen dag; förr äv. i uttr. ligga (ngn väl) för handen o. d., vara välbelägen, ligga bra till (för ngn). Effter thet han (dvs. gården Ängsholm) ligger oss vedh andre våre gårdher så förbanden. G1R 24: 491 (1554). Stadhen Demetrias som vthi alla måtto wäll för handen lågh. SCHRODERUS Liv. 696 (1626). Det ligger nära för band, att smidesjernskärl utmärka sig genom en större varaktighet. TT 1872, s. 7. VRYDBERG (1879) hos AHO Soldan 405– (jfr 6 c) HAND-HÅLLA, -ning (RARP 10:38 (1668)). (†) hålla uppsikt över (ngn l. ngt), övervaka (ngn l. ngt); upprätthålla (ngt); äv. med bestämning inledd av prep. över; med avs. på person äv.: bibehålla (ngn vid ngt). AOXENSTIERNA 2:250 (1615). Så frampt icke Prästerskapet bliffver handhollitt vidh dee gamble .. privilegier. RP 6:272 (1636). Lagh och rätt är vorden handhållen. RARP 10:53 (1688). (Hamnfogden skall) öfwer thenne Ordning handhålla. STIERNMAN Com. 3:778 (1669). AdP 1800, s. 531.

Fotnoter:

(1) Häradet hade rätt att använda saköresmedel (böter) till uppsättande och underhåll av milstenar och vägmärken. Om böterna inte räckte så fick de utdebitera kostnaderna på bönder och åbor.

(2) Runstenen som omtalas är sannolikt Sö 269 Söderby malm. Den ska ha stått uppställd vid korsningen mellan landsvägen (Nynäsvägen) och socknevägen (Tyresövägen) mot Gudöbro. Den mest kända platsen i närheten vid den tiden var Handen, därför anges den vara nära Handen och Nyvreten även om det är en bit där emellan. Stenen står nu utanför biblioteket i Handen.

(3) Den beskrivna brevbäringen avser den s.k. kronobrevbäringen. Med den skickades tjänstebrev mellan de styrande i staden och Kronofogden, länsmännen, fjärdingsmännen och häradsskrivaren. Som framgår så kunde den ibland samordnas med kyrkposten, ibland kallad klockarposten. Detta var ett separat nät mellan församlingar, pastorat och stift. Den traditionella postverksamheten i Sotholms härad utvecklades från 1850-talet och senare.

(4) Hammar var boendet för kronofogde Uppmarks och även första åren av kronofogde Plomans tjänstgöringstid.

Följande artiklar behandlar ämnet:

1. Handen, var ifrån kommer namnet, Sven Klasenius 151220
2. Mera om Handen, Lennart Hagelin 160104
3. Handen igen, Lennart Hagelin 160113
4. Handens ursprungliga fastigheter, Sune Nilsson 160116
5. Lennart Hagelin, senaste artikel 160127