Hammaren, torp under Årsta

Haningegillets torpgrupp skrev 1982 denna kortberättelse om torpet Hammaren under Årsta, Den bestod då av Henry Hall, Gunilla Hagström, Elsie Lindholm och Ulla Nygren.

Vid vägen till Årsta Havsbad ca 1 km från Österhaninge kyrka, ligger ett litet torp som heter Hammaren. Torpet är mer än 250 år gammalt. I Jordeboken från år 1731 står det under skattelagda torp bla “Hamaren-Anders Persson”.

Det finns även med i husförhörslängderna från Österhaninge socken, varav den första daterar sig från år 1746. I ortsnamnsbeskrivningar anges att Hammaren betyder stenbacke eller bergshöjd.

Hammaren 1972. Ur Gillets arkiv

Från stora vägen finns en halvt igenväxt väg, som leder upp till torpet. Efter drygt femtio meters promenad står man plötsligt inför en syn som ger en förnimmelse om svunna tider. Här ligger en låg, röd stuga med vita knutar. Det man främst lägger märke till är vindskivorna. Längre upp i sluttningen syns en jordkällare och en ladugård. VI står inför en ovanlig syn —en tämligen intakt torpmiljö.
Man får dock tänka sig att för trettio år sedan fanns inte den täta granskog, som nu omger torpet på trenne sidor. Här var tidigare öppna fält. I terrängen kan man ännu se dikena, om än med svårighet. Invid torpstugan växer flera syrener och fruktträd. Den blomsterprakt, som sommartid här prunkar, fanns med all säkerhet inte under torpartiden.

Själva torpstugan vid Hammaren är en låg, timrad sidokammarstuga med en liten utbyggd förstuga. Högsta höjden från marken till taknocken är endast 3 meter. Stugan är utvändigt klädd med stående, rödfärgad panel och har brädfodrade, vita, utstående knutskallar. Taket är täckt med enkupigt tegel. Under teglet syns rester av tidigare takbeklädnader, såsom torv och halm. Skorstenen är murad av tegel. De låga gavlarna domineras av de kraftiga, vita vindskivorna.
Stugan har sammanlagt fem små fönster, försedda med röda fönsterluckor. Fönsterbeslagen är från 1850-talet.

Interiören består av förstuga, kök och en liten kammare. När man ska träda in i stugan gäller det att se upp – dörröppningen är endast 160 cm hög. Första intrycket, när man kommit in i köket, är att det är väldigt litet. Tack vare att innertaket är tredelat, s k tredingstak, är det dock normal ståhöjd. Både väggar och tak är klädda med pärlspåntad panel. Stugan hade ända in på 1920-talet jordgolv.

I köket finns den gamla, murade spisen kvar med en inmurad järnspis. Tidigare fanns en bakugn, som påstås ha gått rakt igenom skorstensstocken, vilken byggdes om 1945. Spiskupan har stöttats upp med tva järnstöttor på senare år.

Ett stycke norr om stugan ligger jordkällaren, vilken är försedd med ett lågt ryggåstak av tegel och en skorstensliknande ventil. Källaren hade tidigare jordgolv och väggar av natursten, men numera är både golv och väggar cementerade.

Vid skogsbrynet, nordost om torpstugan, ligger den lilla ladugården med lada i den bortre delen. Ladugårdsdelen är uppförd av liggande timmer, medan ladudelen är byggd av stående bräder med varierande bredd. De vackra fönstren på de bägge gavlarna har tillkommit på senare tid. De präktiga, smidda järnbeslagen på dörrarna har förmodligen någon av de två smeder, som bebodde torpet i slutet av 1800-talet tillverkat. Rester av det tidigare halmtaket sticker fram under västra gavelnocken.

På framsidan av stugan finns en brunn, som får sitt vatten från en källåder. Källådern har ett friskt och aldrig sinande vatten och därför utnyttjades brunnen ofta förr av kringboende, som kom hit med häst och och hämtade vatten.

Invid stugan ser man två stubbar med en omkrets av ca 2,5 m. Det är rester av två stora äppelträd. De fälldes för tre år sedan och var då hela 18 meter höga. Vid räkning av årsringarna framkom att de var ca 200 år gamla. Ett av dem har börjat skjuta skott igen.

Det tidigaste hittills om torpet Hammaren är från 1731. I ca 200 år fram till 1934 har torpet varit bebott, utom under några korta perioder, åren 1811-17 och 1850-58 samt under 1910-talet då det av någon anledning stod tomt. Efter 1934 har det varit sommarbostad. Under den 200 år långa perioden har sammanlagt drygt 120 personer, varav ca 50 barn, varit bosatta här. Sju personer har som mest bott samtidigt i den lilla stugan.

Det har funnits minst elva torpare på Hammaren, varav en stattorpare. Den siste torparen Jan Ersson bodde här 1846-50. Torparna bodde i allmänhet relativt lång tid, medan de flesta andra, som bodde här, stannade mycket kort tid —oftast endast ett år. Det var statardrängar, en kusk, två smeder, inhysningar, änkor och pigor. Några undantag fanns dock. Statdrängen Karl Gustaf Blomdin med familj bodde här i ca 20 år.

Den som bodde längst på torpet var änkan Brita Lovisa Widlund. Hon bodde här från 1859, då hon kom från Brinken som änka med sina barn, till 1888, då hon flyttade tillbaka till Brinken. Större delen av den tiden bodde hon ensam i Hammaren.
Brinken är ett annat torp under Årsta och som ligger alldeles i närheten av Hammaren.

Teckning Henry Hall

Fr o m 1891 anges Hammaren som lägenhet. Större delen av jorden brukades då av dem som bodde på Brinken. Den sist permanent boende på Hammaren var Hulda och Anders Petter Jansson, som omkring 1920 flyttade hit med sina barn från Fiskarstugan. De sista åren fram till 1934 bodde Hulda här ensam. Alltsedan dess har det fungerat som sommarbostad.

Hulda och Anders Petter Jansson utanför Hammaren 1930. Bild tillhör Lola Waldeus.