Författaren Karl Ivar Jansson-Johansson, senare känd som Ivar Lo-Johansson kom som tioåring med föräldrarna Gottfrid och Anna Lovisa till hemmanet Djurgårdsgrind i Tungelsta år 1911. De kom då från torpet Ådala i Ösmo, den lilla gården köps av tomtbolaget Hem på landet, inte utan dramatik.
Ivar skriver i sina memoarer och romaner en del om sin ungdom på Djurgårdsgrind och berättar om människor i grannskapet. Vissa av dem är lätt identifierade, andra mera anonyma och kanske i vissa fall även fiktiva.
Vi har försökt spåra och relatera en del av dessa och här kommer nu en första kortartikel på detta tema.
Utdrag ur ”Pubertet” (1:a delen av memoarerna, 1978) med anknytning till Tungelsta/Västerhaninge, kapitel XXVII.
Den ilskne stinsen
”Min far ville inte bekänna sin okunnighet inför stinsen som trots allt anade den. Stinsen var järnvägstationens allsmäktige, krönt av en rödbandad uniformsmössa.
Innanför frakt- och postluckan höll han de besökande småbrukarna i strama tyglar. De fick ibland frakter som de inte kunde lösa ut eller de kom för att hämta dem på fel tider. Stinsen var bitsk, och det var inte bara inför småbrukarna, som han höll på sin värdighet.
Hans bror hade varit stationskarl och vart sen banmästare på samma station, klasskillnaden var ändå för stor för att deras familjer på sin fritid skulle kunna umgås som jämställda.
Barnen i de två familjerna hölls också isär. Stinsens döttrar gick i högre skola.
Jag tyckte mig långt senare i den dystra stinsen i grann uniformsmössa se en ensam, kanske rentav en smula skygg människa. Men för min far var han så långt jag kunde minnas det en skräck.”
Den aktuella stinsen är Karl Emil Dahlin, f 1866 i Leksberg Hjärpås (R), och hans maka Jenny f. Magnusson, de har tre döttrar, Gerd f 1898 i Hudiksvall, Vera f 1899 i Ösmo och Anna Maria f 1901 i Ösmo.
Han kom från tjänsten som stins på Hudiksvalls Östra år 1899 till byggnadsavdelningen på Sthlm-Nynäs Järnvägar och blev den första stinsen i Tungelsta, trafiken hade inletts i december 1901.
Titeln ändrades senare till Stf, Stationsföreståndare.
Han ingick i Brandstyrelsen i socknen mellan 1911-29 och pensionerades 1931.och flyttade då till Villa Solakullen i Tungelsta, Ålsta 2:49.
Han ersattes då av dalkarlen Erik Gustaf Lindblom som kommer från Västerhaninge station.Ortens postkontor fanns på den här tiden i samhällets centrala byggnad, järnvägsstationen och stinsen var också postmästare och det gjorde honom till en myndig person som upplevdes som ganska besvärlig av befolkningen.
Äldsta dottern Gerd gifte sig år 1926 med den blivande tidningsmannen och professorn Herbert Tingsten och hon avled 1988 på Lidingö.
Mellandottern Vera lät bygga den s k landsfiskalsvillan intill Tungelsta station. Där drev hon pensionatsrörelse mellan 1922 till 1940. Fadern var säkerligen inblandad i bygget. Hon var tidvis skriven i Stockholm under den tiden.
Brodern, banmästaren Per Ludvig Dahlin är född 1870 i Ullared (R) och gift med Hilda Maria Blomqvist f 1878 i Ryd (R), man har tre söner Sven Gustaf f 1903, Nils Ludvig f 1904 och Per Olof f 1911, alla födda i Västerhaninge.
Ivar berättar i några sammanhang om sina egna duster med stinsen. När mormodern, som bor på Djurgårdsgrind, till sin stora glädje får en liten folkpension, ska dessa kronor hämtas ut på posten med en kvitterad anvisning. Hon är som de flesta i Ivars familj inte skrivkunnig utan kvitterar med ett bomärke.
Ivar blir hennes arvoderade ombud, han får en 25-öring för varje utbetalning. Han får vid varje tillfälle lägga ned stort arbete på detta uppdrag, Den lynnige stinsen accepterar ibland inte mormoderns med besvär nedpräntade “kors” utan han tvingas till återbesök.
Kanske kan man till viss del förstå honom, skriver Ivar, hälften av Tungelstas pensionärer var troligen inte skrivkunniga ock korset fanns nog påtagligt ofta på postanvisningarna.
Fotnot:
Herbert Tingsten, född 17 mars 1896 i Järfälla, död 26 december 1973 i Stockholm, var en svensk statsvetare, liberal publicist och författare.
Han var bl.a. chefredaktör för Dagens Nyheter och en en ivrig samhällsdebattör.
Hans äktenskap med Gerd Dahlin var hans andra och barnlöst.
Läs också:
https://www.haninge.org/2015/12/27/ivar-lo-johansson-som-lokalredaktor/
0 kommentarer
1 pingback