Sunnansund, Simpviksgubben och Ethel Karlsson

Gålö Gärsar, Gålös livaktiga hembygdsförening, ger ut en tidning “Notvarpet”.
Ur denna har vi saxat denna berättelse om gården Sunnansund och dess befolkning, underlaget kommer från Eva Eliasson, mångårig Gålöbo, och har bearbetats av tidningens redaktion. Artikeln skrevs 2014.

Sunnansund 1:4, bild från 1925 ur Gillets arkiv, okänd fotograf.

Sunnansund 1:4

Den förste namngivne brukaren av Sunnansund som hittats, är Rasmus. Han bodde här 1650 tillsammans med sin hustru. Sedan saknas mantalslängder fram till 1666. Den som då bor på gården heter Lars. Inga efternamn är registrerade förrän 1682, då Mats Erikson, gift med Kierstin Larsdotter brukade gården.

Det finns en sägen, eller sannsaga om Sunnansund, värd att berätta.

Det sägs att när ryssen kom 1719 för att bränna alla hus, men skona människor och kyrkor, tog de en fiskare tillfånga. Ryssarna visste att slottet Årsta fanns i närheten, men de behövde hjälp att finna sjövägen dit. Fiskaren, som i sägnen kallades Simpviksgubben, tvingades att ro framför ryssen för att hjälpa dem navigera dit. Då han själv var välbekant med grynnor och andra hinder, lyckades han lura dem att gå på grund. Själv kunde han springa upp till slottet för att varna de boende.

Slottet klarade sig från att bli nedbränt. Som tack sägs Simpviksgubben ha erhållit ¼ mantal Sunnansund.

Enligt jordeboken för Stockholms län och Österhaninge socken 1720 står Jacob Andersson registrerad som ägare till en fjärdedel mantal Sunnansund.

I avsaknad av gåvobrev och annan dokumentation, kan man fundera över sägnen om Simpviksgubben. Jacob Andersson var 59-60 år och kunde ha varit i form att klara bedriften. Dessutom står han som ägare år 1720. Det skulle kunna vara Jacob Jacobson hustru Annas far, Hans Person, som ju bodde på Simpvik när ryssen härjade, men han finns inte noterad som ägare av Sunnansund. Jacob Jacobson var då endast 19 år och hans blivande hustru Anna var piga på Årsta. Deras förstfödda, dottern Sigrid, fick faddrarna baron Erik Mauritz Soop, friherinnan Sigrid Flemming på Årsta, befallningsmannen Åkerblad och fröken Klöfverskiöld.

Kan Jacob ha varit Simpviksgubben men för ung för att ta emot en så storslagen gåva och att fadern Jacob Andersson därför står som ägare 1720?
Det som talar för detta är, att han aldrig skulle ha haft möjlig råd att köpa så stort mantal med egna medel.

1736 står Jacob Jacobson skriven på gården. Hans hustru heter Anna Hansdotter från Simpvik. 1750 delades Sunnansund mellan bröderna Jacob och Olof, som därmed får 1/8 mantal var. Varken den äldsta brodern Anders eller systern Anna får någon del av Sunnansund.
Men 1764 köper Anders son Lars Andersson 1/8 mantal av änkan efter sin farbror Olof Jacobson.

Någon gång under 1820 talet delas Sunnansund mellan de gamla släkterna Lars Andersson och Jacob Jacobson. Lars del delas senare till Sunnansund 1:4, 1:5, samt 1:6. Jacobs del styckades år 1900 i två delar, Sunnansund 1:2 och 1:3.

Sunnansund 1:2. Mangårdsbyggnaden är från 1800-talets början. Den äldsta bevarade byggnaden på Gålö. Gråsten, knuttimrad, rödfärgad locklistpanel, gröna fönsterbågar, smidda fönster fönster beslag 11b och haspar 12a. Åstak, tvåkupigt tegel på gammalt brädtak. Urspungligen enkelstuga. I huset till höger bodde Ethel och Gustav Karlsson.

Sunnansund 1:5 ärvdes av Catharina Sofia. Hon utbildade sig till lärarinna och tjänstgjorde i Svartbäckens skola i Handen. Hon gifte sig med Carl Södergren sr, slöjdlärare på Inrättningens skola på Gålö.

1:5 delades i 1:8 och 1:9. En av sönerna, Helge, ärvde 1:8. Han sålde fastigheten 1926 till Karl Eriksson på Oxnö, som byggde huset Ekinge. Dit flyttade han med sin hustru Tilda.
Efter Karls död övertogs Ekinge av dottern Ester och hennes make Henry Ljungberg. Efter deras bortgång ärvdes Ekinge av Esters brorson Rune Törnelöv. En tomt runt huset styckades av och såldes till Sven och Vieno Bäckman. Deras söner Roger och Ove äger idag fastigheten. Kvarvarande del av Sunnansund 1:8 skänktes till Skärgårdsstiftelsen 2013.

Carl Södergran dy, ärvde Sunnansund 1:9 och lät bygga en liten stuga på berget. Han var sjökapten liksom sin granne Filip Gyllenhammar.

Vid Carls frånfälle, ärvde dottern Ella, som var gift med Roland Lövgren, fastigheten. Den gick sedan via arv vidare till sonen Tony, som avyttrade den till utomstående under slutet av 1900-talet.

En del av Sunnansund, 1:6, ärvdes av Britta Charlotta.
Hon gifte sig med Per-Erik Lindgren från Ornö. De fick barnen Margareta Lovisa 1878 och Erik Gunnar Magnus 1884. Britta Charlotta dog 1885. Maken flyttade med barnen till Muskö. Enligt köpebrev av den 11 mars 1909 köpte Oscar Karlsson barnens del av Sunnansund.

Britta Charlotta bodde i en stuga kallad ”Bygget”, vars del av grund fortfarande syns på tomten Sunnansund 1:17. Själva stugan plockades ner och byggdes upp igen till det s k Skomakartorpet längs Gålövägen.

Den andra delen ärvdes av Maria Lovisa som dog 1890. Hon var då änka och efterlämnade dottern Stina, som växte upp hos sin moster Anna-Stina.
Anna-Stina och hennes make Nils köpte Maria Lovisas del av Sunnansund enligt upprättat köpebrev 1888. Dock beviljades inte lagfart förrän i december 1902.
Sunnansund 1:4 ärvde av Anna-Stina. Hon gifte sig med Nils Andersson i Hasslinge, född 1844. Där var bl a Vilhelmina, Mina, Lucander, fosterbarn 1863.

Mina gifte sig med Lars Gustav Johansson, delägare i 1:2 och blev därmed granne med Nils och Anna-Stina. Anna-Stina och Nils ägde nu genom arv och köp både Sunnansund 1:4 och 1:6. De fick barnen Anna 1870, Jenny 1872, Erik 1875 och Gustav 1877.

Nils Andersson var ofta i skogen. Då han på äldre där tillfrågades var han varit, svarade han att han gått ”drog ge” upp till Bredberg. Sänkan mellan de två bergssidorna kallas fortfarande för ’Anderssons drog’. På den vandringen går man också förbi ”kärre me korset” och ”gumma me mage”. Den senare var en tallstam med stor utbuktning.

1895 byggdes huset på 1:4 om till det utseende det har idag. (f d Ethel Karlssons). Troligen gjordes det av Rosenberg, som byggt Annehäll (Sunnansund 1:7) och även 1:17, Filip och Augusta Gyllenhammar, numera bebott av Karin och Bertil Gutö).

Dottern Anna gifte sig med Oscar Karlsson från Nedre Bihagen. De tog över Hasslinge sedan föräldrarna flyttat till Sunnansund. Anna och Oscar fick barnen Albert och Ruth, båda födda på Hasslinge, och Gustav, född på Sunnansund dit de flyttat 1910. När Oscar inte längre orkade bruka Sunnansund längre tog sonen Albert över både jordbruket och gårdsnamnet Sunnansund. Han avled 1943.
Därefter övertog Gustav, född 1911, driften. Han var då gift med Ethel Vesterlund från Åland. Gustav och Ethel drev sedan tidigare Gålövarvet. 1954 köpte han Sunnansund av sin far för 60 00 kronor.

Ethel och Gustav Karlsson fick tre döttrar, Ann-Sofie, Astrid och Gudrun.

Mångkunniga Ethel som både kunde hantera affärer och varvet, blev senare en känd kulturpersonlighet. Bl a forskade hon fram den ursprungliga Haningedräkten via gamla tygstycken, målningar och andra dokument. Tack vare henne har många fått möjlighet att skapa sig en vacker hembygdsdräkt. Ethel anordnade sy/vävkurser för både män och kvinnor, där de enligt gammal tradition tillverkade detta plagg. Dockor iklädda dräkterna finns att beskåda bl a i kommunhuset.

Efter att samma släkt bebott och ägt en stor del av Sunnansund, såldes denna del av Ethel och Gustavs efterlevande döttrar till utomstående, år 2012.

Därmed upphörde detta släktled på Sunnansund.

Sunnansund 1:4

Lite om Ethel Karlssons liv, en artikel av Bo och Anita Stjernström efter hennes bortgång 2010

Ethel Karlsson 1969

Ethel Carlsson föddes 1915 i Hammarland på Åland. När hon var fem år flyttade hon tillsammans med sin mamma till Sverige, först till Ornö och sedan till Gålö där Ethel gick i skolan och växte upp. Hon hade en jobbig barndom men det var tåga i den målmedvetna flickan och hon utbildade sig till sömmerska.
År 1940 gifte hon sig med båtbyggaren och varvsägaren Gustav Carlsson på Sunnansund där de först bodde i det ”Gula huset” som numera är rött. I slutet av 1940-talet flyttade de upp i den bredvidliggande släktgården som ursprungligen varit pensionat.  Ethel sydde kläder och hjälpte till med båtbyggen och rustning av båtar. De fick tre döttrar varav två fortfarande lever.

Ethel hade många konstnärliga sidor. Här visar hon upp ett av sina alster. Hämtat ur Haningebladet 1969.

Ethels textilintresse omfattade de flesta sy- och tillverkningstekniker. Hon började söka efter socknens gamla dräkttraditioner och med hjälp av intervjuer, bouppteckningar, tavlor och tidigare forskningsmaterial kunde hon tillsammans med bland annat den kunniga hembygdsforskaren Harry Runqvist rekonstruera en sockendräkt som kallas Haningedräkten. Den har till stor del producerats genom hennes kursverksamheter.

Dräkten finns i flera varianter för kvinnor och män i över 500 exemplar och sys fortfarande för hand i Haninge Hembygdsgilles regi. Även i USA, Kanada och Japan finns och används Haningedräkter!

När Gustav blev sjuk fortsatte hon att själv driva varvet några år. Hon hade en andlig hemvist i Lidakyrkan och hon vägrade att lämna Sunnansund. Hemtjänst och goda grannar ställde upp de senaste åren. Den 26 januari 2010 tog så hennes 94 år långa strävsamma jordeliv slut.

Minnet av henne och Haningedräkten lever vidare i bygden.

Ethel Karlsson från Sunnansund i  den blå sommarhögtidsdräkten. Foto Anita Stjernström

Här arbetar hon med en schal till den röda vinterhelgdagsdräkten. Foto Anita Stjernström