Fors, en by med anor från 1300-talet

Söndagen den 11 september 2016 anordnade Gillet en vandring på Fors i Västerhaninge under sakkunnig ledning av Sven Klasenius, Bengt Lidbom, Anders Numan och redaktören.
Vandringen blev välbesökt i det vackra sensommarvädret, mellan 45-50 intresserade ställde upp!

Deltagarna fick ett kompendium som handledning under vandringen. lite omarbetat kan det läsas som en “populärbeskrivning” av området med sin historia från 1300-talet.

(Denna beskrivning är långt ifrån fullständig.)

Fors…

… några kilometer söder om Västerhaninge kyrka, gränsar i norr mot Ribby, i söder mot Berga och i väster mot Nödesta. I öster stöter byarna Ormsta och Alvsta till.

Västerhaninges stora nedtecknare, Gustaf Adolf Westerin skriver 1895:

För första gången nämnes Fors i ett fastebref, dateradt 15 juli 1327. I detta bref nämnes bland fastemännen Bero i forsæ såsom det då skrefs. I midten af 1500-talet synes befallningsmannen å Stockholms slott Anders Sigfridsson innehaft gården, då densamma genom byte den 8 april 1560 kom i konung Gustaf Vasas ägo.

Lite förenklat kan man säga att Fors består av fyra delar:

Öster om gamla Nynäsvägen:

1. Fors 1, kallades förr ofta Herrgården
2. Fors 2, Östergården, urspr. Häringeägt

Väster om gamla Nynäsvägen:

3. Fors 3, består av 4-5 hemmansdelar och inkluderar det utflyttade Skarplöt
4. Fors 4, äges till Berga, kallas ibland Nyfors

Fors Kvarn

Fors kvarn ägs sedan några år av Bo och Annelie Hedenström. De berättar om kvarnens historia och hur den genom åren byggts om till bostad.

Vi saxar fakta ur deras hemsida  forskvarn.se

Fors kvarn tillhörde tidigare Häringe godset.
(Häringe Quarn) och den 7 okt 1773 fastställdes storskiftet Forss by.

Kvarnen på 1950-talet

Kvarnbyggnaden som uppfördes år 1905 innehöll tre våningar och hade olika typer av kvarnar t.ex. gråstenslager, toppsikt, gröpkvarn, samsiktskvarn, stolsiktskvarn, skalmaskin (sten) m.m.

Såghuset var 4,5 m brett och 18 m långt. Mjölnarstugan hade förstukvist, kök och kammare, det var lågt i tak med höga trösklar. Huset var 8,9 m långt och 5,3 m brett på stenfot. Taket belagt med tegel. Söder om kvarnen fanns ett hus med 1 rum, tvättstuga och utedass.

Det fanns även en ladugård med foderlada på andra sidan ån, den nådde man genom en spång över ån. Ladugården var 10,3 m lång och 4,8m bred med en höjd om 2,8 m. Den var avsedd för fyra kor och en häst. Bredvid fanns det en timrad bod med spåntak och därunder en källare. Boden blev senare tvättstuga.

Kvarnstugan och kvarnen

Alla bönderna i närområdet Stav, Ormsta, Alvsta och även Berga malde vid kvarnen.

Vägbron över ån var försedd med stenpelare sammanbundna med kraftiga kedjor.

Mellan bron och kvarnen, stod ett hus med en ånglokomobil och nedanför ett långt hus där stockar sågades till olika format. En ca 15 cm bred drivrem tillverkad av väv och gummi (Balatarem) drev sågklingan. Det var ett väldigt pysande när ångtrycket skulle minskas, lokomobilen hade även ångvissla. Sågspån och splinten transporterades tillbaka för att eldas upp i lokomobilen.

År 1935 upphörde kvarnverksamheten.

Från den monumentala kvarnbyggnaden mellan alarna hörs ett dovt dån från Vitsåns (Rocklösa ån) vattenmassor i fallet vid kvarnforsen. Kvarnen är ombyggd i omgångar och används nu som bostad, en upplevelse att bo här och följa årstidernas växlingar i nära samspel med det strömmande vattnet och de varierande ljudkulisserna. Den gamla mjölnarstugan är omsorgsfullt renoverad och fungerar som extra bostad, sommartid omgiven av prunkande blomsterrabatter i parkliknande struktur. Laxöringen kommer upp i ån för lek och reproduktion under sensommaren. Egna inplanterade kräftor finns även i ån. Fastigheten Fors 2:3 avstyckades 1929 från stamfastigheten Fors 2:1. Ursprunglig areal 2370 kvm.

Fors 1, Herrgården, Danvikshemmanet

Från Gustaf Vasa, via hertig Johan (son till Johan III) och greve Gustaf Horn hamnade Fors på 1600-talet hos Peder Sparre Larsson. År 1668 bytte Danviken till sig Fors 1 och Tungelsta 1 mot två hemman i Täby och Danviksräntan övergick till Västerhaningegårdarna. Ett förhållande som sedan rådde ända in på 1930-talet.

Danvikens Hospital i Stockholm som kom till under Gustaf Wasas tid var en inrättning där sinnessjuka och andra olyckliga existenser förvarades. Flyttades ut från Helgeandsholmen. Finns delvis kvar än idag, nu i Nacka. Finansierades med räntor bl.a. från Fors och en av Tungelstagårdarna.

År 1750 ägdes Fors av grosshandlanden Henrik Busch i Stockholm. Denne lät 1754 uppföra den huvudbyggnad som revs först 1936. och bebodde Fors till sin död 1764,

Huvudbyggnaden fick stå i drygt 180 år! I början av 1770-talet ägdes Fors av kronobefallningsman Erik Levin och därefter kapten Georgi fram till 1814. Han kallades ”mannen utan händer” då han mist dem i krigstjänst. Därefter kom patron Vahlenberg samt under åren 1834-1856 krigsrådet Georg Axel af Sillèn, sonen, Josef af Sillén, gifte sig 1853 med Hilda Upmark på Hammar. År 1856 såldes Fors till inspektören Ax. J. Ahlström vid Hall, som i sin tur sålde gården 1857 till polisman Joel Tjellander som dock ganska omgående gjorde konkurs.

 

Nuvarande mangårdsbyggnad från 1936 På konkursauktion år 1861 inropade gården av Carl Fredrik Hallström, som sedan bebodde och brukade det till år 1891. Han var vid 1862 års riksdag ledamot av bondeståndet, samt från 1861 till 1890 ordförande i Västerhaninge kommunalstämma och nämnd. Stallet och magasinet på Fors 1 på 1950-talet, det senare ombyggt till en pampig bostad. Magasinet sägs ha anor från 1730-talet. Fanns en vindflöjel med årtalet 1742. Genom köp 1890 övergick Fors till kyrkvärden Per Olof Olsson och Augusta Johansson på Alvsta, som redan följande år sålde det till lantbrukaren August Eriksson också från Alvsta. Denne avyttrade det 1893 till Lars Johan Hallberg från Nödesta för 32 000 kronor. Lars Johan Hallbergs dotter Ester gifter sig med sonen på granngården,den Häringeägda Fors Östergård, Edvin Nilsson. De övertar gården som sedan går över till sönerna Sven och Olle som blir de sista ägarbrukarna här. Magasinet, numera ombyggt till bostad, i förgrunden mjölkkällaren Runstenarna på Fors, Sö 237 och 238 Runstenen Sö 237 står såsom »grindstolpe» på gårdsplanen till Fors herrgård, väl synlig från landsvägen. Den avbildades redan på 1600-talet. Inskrift: Tore och Tägn läto resa denna sten efter Fastbjörn, Tägns fader, och (Tore efter) Anund, sin son Det har i många sammanhang påståtts att stenen flyttats från prästgården hit till Fors vilket troligen är en missuppfattning. Läs Anders Numans artikel i Glimtar 2/2012 eller gå in på https://www.haninge.org/2016/09/01/runstenen-pa-fors/ Det finns ytterligare en Fors-sten, Fors Sö 238, som avbildades år 1686 av Petrus Hegonius men som sedan många år är försvunnen. Inskriften löd: .. och Björn och Farulv de läto resa stenen efter Åke, sin fader. Han var … Troligen ligger den i grunden till någon närliggande byggnad här på Fors. Mysteriet väderkvarnen Denna mycket tidiga bild över Österfors med Herrgården, sågen och kvarnen skapade en del huvudbry. Uppe till vänster syns en väderkvarn! Inte på något sett dokumenterad och okänd för de flesta! Kvarnen låg enligt vår bedömning på bergsklacken ovanför Hyddan och Korpkulla och det senare byggda Rosenborg. På 1951 års ekonomiska karta finns här en symbol för ”fast fornlämning” som registrerats på Riksantikvarieämbetet som ”hög, 15 m i diameter och två treuddar”. Eftersom detta är områdets högsta punkt är det naturligtvis en lämplig plats för en väderkvarn sett ur driftsynpunkt! Så plötsligt finner Sven Klasenius en karta från 1868 på Krigsarkivet, ”Vitså Hamn”, där kvarnen finns utmärkt just på den plats vi beräknat, alla kommentarer om att det vi tolkat som en väderkvarn är en synvilla kommer på skam, militären har noterat och ritat in den på plats! Med hjälp av arkivforskarna Numan och Klasenius står det klart att det mellan åren 1865-73 fanns en väderkvarn här, taxerad till 1000 rd. Den byggdes alltså under CF Hallströms tid, beskrivs som raserad 1873. Bilden överst skulle m.a.o. kunna tidsbestämmas till omkring 1870 eller kanske något senare (då vi ju inte vet innebörden i ”raserad”, helt eller delvis) Övriga byggnader på Österfors Korpkulla Här fanns tidigare ett torp/backstuga, benämnt Korpkulla som revs 1927 när nuvarande byggnad uppfördes. “Arkitekten”, Millimeter-Kalle, använde samma byggnadsteknik som sitt eget hus på Tungelstavägen, stående drevat timmer som monterades på marken först och restes upp som färdiga väggmoduler(tidigt prefab!). Man återanvände delar av det rivna torpet till mellanväggar mm. Grunden är murad torpargrund utan källare. Huset hade två lägenheter om ett rok vardera. Enligt Sven Nilsson uppfördes “nya” Korpkulla som evakueringsbostad när nya Herrgården skulle byggas, men Rosenborg blev ledigt så fam. Nilsson bodde där under bygget. Korpkulla omnämns aldrig i HFL. Hyresgästerna står omnämnda som hyresgäster bara. Fram till slutet på 70-talet hyrdes båda lägenheterna ut separat, men sen fick Valter och Sanna Jonsson hyra hela huset fram till 1980, då nuvarande ägaren fick hyra huset.1982 avstyckas Korpkulla från Fors 1 av nya ägaren Lars Fröstad. Ny ägare blir Bengt Lidbom som fortsatt är ägare. Mindre tillbyggt uthus och farstukvist samt veranda har tillkommit under åren Hyddan 1 I HFL från 1884-1929 som lägenhet på Fors 1-mark, timrat hus med grund av natursten. Senare pålagd ytterpanel. Uppfördes troligen av grundläggare Olof Eriksson som flyttade in 1884, kom ifrån Gryt. Avstyckning från Fors 1 sker 1929. Ägare är änkan efter KG Eriksson (Olofs son) 1950 säljs fastigheten till David och Lotten Andersson från Östergården, 1972 ärver dottern Mary Tyllman fastigheten. Enligt vissa uppgifter fanns ett bygglov för en modern villa och rivningsbeslut för Hyddan 1 och 2. 1973 säljs fastigheten till Barbro och Gösta Högberg som har det som sommarställe fram till 1983, sedan till Olof och Inga-Britt Johansson som bor här permanent, 1997 säljer änkan Johansson till nuvarande ägaren Willy Ljungqvist som totalrenoverat och byggt till. Hyddan 2 Ett mindre enplanshus ovanpå jordkällaren, med enstaka hyresgäster fram till 1929 då det byggdes till nuvarande storlek, delvis med rivningsvirke från torpet/backstugan Korpkulla. Användes senare som “lekstuga” fram till 1973, när Högberg köpte Hyddan. Gösta och svärfar totalrenoverade “Lillhyddan” och svärfadern bodde här till sin död. Fam. Ljungqvist bodde här under renoveringen av “stora” Hyddan. Rosenborg Uppfördes på ofri grund ca 1916, ägare Matilda Eriksson , ensam arvtagare till GW Jansson, Alvsta 1, vars syster var änkefru Matilda Hallberg, Fors 1. Finns i HFL första gången 1922. Byggnaden är uppförd med stående spontad grov plank i stommen och liggande spontad panel som senare fick ett lager med eternitplattor. Grunden består av natursten och källare under halva huset.Efter Matildas död 1940 övergick ägandet till Fors 1. I början på 40-talet flyttade Olle Nilsson med blivande familj in i Rosenborg , flyttade i början på 60-talet till Jägartorpsvägen i Västerhaninge. Hyresgäster efter Olle var familjen Edvin Andersson, som bott i Korpkullas bottenvåning tidigare.Via Lars Fröstad 1983 till Kjell Ekberg och Mia Ehnberg som anlägger ny avloppsanläggning tillsammans med Korpkulla. Säljer 1985 till nuvarande ägarna Toril Melangen och Kalle Skattman som avlägsnade eternitplattorna och byggde till samt har uppfört ett garage.

Haninge Verkstadsförening, HIAB och SL

Skyttepaviljongen

Fors 3, Västerfors

Gårdarna här på Västerfors har genom åren genomgått komplicerade arvsskiften och ägarbyten. Här fanns också krogarna, gästgiverierna och handelsbodarna. Här några exempel:

Gästgivargården

Sista affären i Fors, fd gästgiveri

Handelslägenheten Stenkulla

“Petter-Magnus””, en Fors 3 gård, senare scoutstuga

Lindbomsgården, en av gårdarna på Fors 3

Några övriga byggnader på Fors

Övre Marieberg, statarstuga under Fors 1

Övre Marieberg, smedstugan

Nedre Marieberg, fritidshus

Kyrkvreten

Båtsmanstorpet Bergenstorp eller Tittut

Östergården, Fors 2

Österhagen eller Tallbacken

Ringen och Ringhagen

Ringen var en lägenhet som låg nere vid ån ung. där motorvägen nu går fram. Här bodde pigor, drängar och hjon förr i tiden. År 1914 blev en ung flicka mördad här av sin svartsjuka fästman som sen hängde sig i Mariebergsbacken.
Här fanns på från början av 1930-talet en dansbana som drevs av Bondeförbundet och var mycket populär i bygden. Inte minst av flottisterna på Berga! Och kanske av flickorna i Västerhaning?
Sista valsen drogs här 1952.

Skarplöt, en Fors 3-gård

 

Var enl. HFL 1826 en backstuga med okänt läge, namnet försvinner för att på 1880-talet dyka upp igen som gård på 1/8 mtl. Oklart var då byggnaderna låg. Dagens lokalisering i NV delen av Fors är troligen från början på 1900-talet.Genom ingifte och arv med familjen Lindbom blir gården på 1/4 mtl och man kan då säga att
Skarplöt har ägts och brukats inom samma släkt från storskiftet på 1700-talet.

Sista ägarbrukarna, Nils och Anna-Brita Petersson, hon född Lindström, tar sista skörden på Skarplöt 2001, man har slutat med mjölkproduktionen tio år tidigare. De bor fortfarande kvar i den vackra gula mangårdsbyggnaden. Viss småhusbebyggelse är påbörjad på ängarna nedanför. Markerna brukas av Berga.