Häringetorpen vid Sotholmen

Under hösten genomförde Gillet ett föredrag om torpen efter gamla Hemfosavägen, numera Sotholmens Byväg. Det följdes upp med en vandring söndagen den 2 oktober då vi i ett fantastiskt höstväder promenerade från Dammtorp vid Hemfosagränsen ner till Betsholmen vid gamla Nynäsvägen.
Här en något kortad version av det kompendium vandrarna fick i sin hand.

Lite modern historia om torpen efter Sotholmens Byväg

I slutet av 1920-talet avvecklas Häringefideikommisset och släkten Trolle-Löwen får rätt att avyttra godsets fastigheter. Då säljer friherre August Trolle-Löwen gården Grindtorp samt en rad kringliggande torp och mindre boställen (Nytorp, Stenbacken, Ryttartorp, Tegelbacken, Fiskartorpet och Sotholmen ).

Köpare var professor Martin Fehr. Affären omfattade även Dikartorp, Dammborg och många andra fastigheter i såväl Västerhaninge, Ösmo som på Muskö.
Fehrs fastighetsinnehav var 1938 värderat till drygt 112 000 kronor.

Martin Fehr var jurist, liberal politiker, rektor för Handelshögskolan och chef för Stockholms fondbörs.
Hans far, Fredrik Fehr, ägde sedan 1890 Eknäs, som gränsar till Häringe i nordost.

Torpen och lägenheterna arrenderades och hyrdes ut även fortsättningsvis till permanentboende.

När Martin Fehr  avlider 1938 köper Axel Wenner-Gren hans fastighetsbestånd, Wenner-Gren äger ju sedan några år det som är kvar av Häringegodset och torpen i närheten av huvudgården kommer nu åter under samma ägare.

 

 

 

Stockholms stad  köper hela Häringe år 1965 och arrenderar inledningsvis ut de kringliggande fastigheterna, men påbörjar i slutet på 1990-talet försäljning till privatpersoner.
Kvarvarande marker läggs sedan i ett särskilt bolag, Häringeskog, som 2013 säljs till KMN Förvaltnings AB, som också bl.a. äger Sandemars gods. KMN fortsätter utförsäljningen. I dag är samtliga torp och lägenheter i området avstyckade och sålda till privatpersoner.

Karta över de aktuella torpen

Många av torpen på Häringe har genom åren haft varierande namn.

Dikartorp kallades förr Bäcken, Nytorp kallades Jonsborg, ibland Jonsberg och Fiskartorpet kallades Fågelsången.
Att Tegelbacken och Tegelhagen skulle vara samma torp som det nuvarande stället med samma namn hävdas i vissa sammanhang, men är nog mera tveksamt.
Torpet Lillbacken på kartan kallades förr Sotholms torp.

Spången finns inte med som namn på någon karta eller handling utan är en lägenhet på Betsholmen som i folkmun kanske fått sitt namn efter den smala bron över Träskbäcken.

Dammborg, Skeppartorp

Skeppartorp finns i husförhörslängderna redan 1762 och beboddes då av Per Danielsson och hans hustru Sara Andersdotter.

1766 skrivs det ”Dammborg el(ler) Skeppartorp” och samme Per Danielsson finns kvar, men dör 1769. Förutom hustrun efterlämnade han sönerna Erik och Daniel samt dottern Stina. Efterträdaren hette Erik Larsson.

Om båda, eller någon av dem, var skeppare är (åtminstone för närvarande) okänt. Men däremot är det helt klart att Häringe vid denna tid hade minst en egen skuta som regelbundet fraktade in olika varor till Stockholm. Det var först och främst murtegel från gårdens eget tegelbruk, men även allehanda andra hantverks- och jordbruksprodukter.

På 1800-talet kom det torpare till stället, och namnet Dammborg verkar vara etablerat. Om det i den omedelbara närheten funnits någon damm (i så fall antagligen för den längre ned efter Träskbäcken liggande skvaltkvarnen) är okänt.

Dikartorp, Bäcken

Dikartorp, eller Bäcken som det först hette, är säkerligen det äldsta av de nu kvarvarande torpen i området. Det finns med i den första husförhörslängden 1690, då Anders Larsson bodde här med hustru och en son.

I början av 1800-talet får bostället också det alternativa namnet Dikartorp, som senare helt tar över. I vissa gamla dokument benämns det ”Dikarns”, varför man ganska säkert kan sluta sig till att namnbytet har att göra med yrket eller funktionen hos en person som vid denna tid eller tidigare bebodde stället. Kanske hade han en viktig funktion för den förbirinnande Träskbäcken. Namnet på den avvattnande sjön Träsket, liksom själva vattendraget mot Landfjärden, antyder ju att flödet inte alltid varit helt koncentrerat. Längre ned efter denna bäck fanns förr Häringes husbehovskvarn, Sotholmskvarnen, och kanske måste vattenflödet på olika sätt regleras.

Efter alla Lars-, Ers- och Anderssöner bodde här på 1900-talet den siste ”dikartorparn” Karl August Demander, som liksom alla Häringes gamla dagsverkstorpare, måste flytta om de inte ville bli hyresgäster i sina gamla stugor. Hyran var kanske inget problem – husen hyrdes senare ut som sommarställen till hugade stockholmare – men utkomsten försvann i och med att markerna, liksom dagsverken, drogs in.

I dag är Dikartorp och övriga gamla torp här, som tidigare påpekats, avstyckade och utgör egna fastigheter. 

Nytorp, Jonsborg, Jonsberg, Grindtorp 1:3

År 1766 dyker ”Jonsborg eller Nytorp” upp i husförhörslängden. Vi börjar dock 250 år senare, år 1903. Då kommer Karl Lager till Nytorp som torpare med hustrun Sara Johanna, en son och fem döttrar.  Han var född 1863 i Glava i Värmland.
Ny torpare blir 1907 Johan Edvard Åberg, född 1863 i Sorunda. Han kom med sex år yngre hustrun Inga Kristina och fem barn. De flyttar 1916
Från Ösmo kommer då torparen Johan Gustaf Jansson (född 1891) med hustrun Jenny Maria. De har sönerna Gustaf Erik och Johan Evert samt dottern Eva Maria. Familjen flyttar 1921 till Bråten.
Från Ryttartorp kommer då nye torparen Karl Anton Andersson (född 1891) med två år yngre hustrun Elfrida Charlotta och sonen Ivar Anton. Här föds sonen Karl Gösta 1922.
De flyttar vidare 1925 till Grindtorp. Från Dammborg kommer då Johan Börje Brodin, född 1884, med hustrun Agda Cecilia och hennes son från tidigare, Fritz Artur, samt gemensamme Evert Sigvard och fostersonen Helge Solberg.

År 1931 flyttar arrendatorn Brodin med familj till Kolberg på Stav och ny arrendator blir då Karl August Olsson född 1899 med hustrun Anna Sofia Åfeldt och fostersonen Karl Birger. De kommer då från Ryttartorp.
Karl August avlider på Nytorp 1943 och Anna Sofia 1973 i Nynäshamn.

Stenbacken

Stenbacken, på Grindtorps marker, har enligt gängse normer aldrig varit torp, vi hittar det i husförhörslängden första gången år 1856 där det noteras under eget namn. Då bor där sedan drygt tio år inhysingen Olof Erson, född 1791. Han avled nyårsdagen 1876.

Under de kommande åren bor här hantverkare, arbetare och inhysingar, bl.a. fiskaränkan Procheus från Frinsholmen med fem barn och f.d. brukaren på Grindtorp Jan Ersson. Fiskaränkan och inhysingen Ersson delar backstugan till 1916 då hon dör, Ersson dör året efter.

Mellan åren 1920 och 1927 bor här Knut Ivan Isidor Johansson-Edlund, född 1877 på Ornö, med stor familj, märkligt nog står han som torpare, kanske hade han nån ko och mindre åkerlycka att bruka.

Från slutet på 20-talet ägs Stenbacken (och fastigheterna omkring) av Martin Fehr och efter hans död av Axel Wenner-Gren, som hyresgäster finns ett antal skogsarbetare men också f.d trädgårdsmästaren Gustaf Oskar Pettersson.
Efter Stockholms stads övertaganden 1965 blev Stenbacken fritidshus men friköptes i början på 2000-talet. Det byggdes till så att den gamla stugan integrerades, nuvarande ägaren driver hundverksamhet i Grindtorps gamla (ombyggda) lador.

Grindtorp

Grindtorp är ett s.k. fjärdshemman (1/4 mantal) och flera av här behandlade torp och bostäder hörde till denna gård – som dock i sin tur ägdes till Häringe. Grindtorp finns nämnt i en boskapslängd redan 1637 och då fanns på gården, förutom bonden och hans hustru, ett gammalt sto, två tjurar, två kor, sex gamla får och ett ungt får.

År 1685 drogs Grindtorp in till Kronan, men Häringes ägare återinlöste även detta underlydande hemman. Under reduktionskommitténs besök för värdering av hemmanet anges Grindtorp vara boställe för rättaren på Häringe.

Namnet Grindtorp får många att fundera, eftersom det ändå ligger ett bra stycke från Häringe grindar. Dessa har enligt tillgängligt kartmaterial under överskådlig funnits på samma plats. Men tidigare har det även funnits sydligare grindar vid den gamla landsvägen mellan Stockholm och Landsort (egentligen till Tottnäs i Ösmo, varifrån det fanns rodd). De sydligare grindarna vid Häringe låg vid Grindtorp, vars huvudbyggnad tidigare också låg en bit längre norrut än nu.

En annan teori om namnet bygger på ett belägg från 1622, då det ska ha benämnts Gränetorpet. Detta ”gräne” anses då ha med gran att göra. Oavsett vilket, kan ju en närliggande grind till säteriet ha medverkat till att ett eventuellt ”Granvirkestorp” språkligt förvandlades till ett Grindtorp.

Tegelbacken

Tegelbacken, ibland Tegelhagen, finns i kyrkoböckerna från 1760-talet.
Vi börjar här på 1850-talet där namnet Tegelbacken är vedertaget. Torpare var då f.d. drängen på Häringe, 35 årige Axel Fredrik Halling med hustru och fyra barn. Familjen flyttar 1872 till granntorpet Ryttartorp. Han efterträds av Anders Petter Jonsson, född 1846 i Sorunda, som blir kvar i dryga 30 år, sista åren som inhysing tillsammans med hustrun
Efter honom kommer från Dammborg Anders Petter Karlsson med familj,  han avlider 1908 och hustrun blir kvar  på torpet som inhysing när nye torparen Härlöf Åfelt kommer från Västnoravret. Åfelt får nu tre åldringar att ta hand om på det lilla torpet.

Härlöf Åfelt blir den siste torparen på Tegelbacken, när han avlider 1930 kommer som hyresgäst  änklingen, grovarbetaren Karl Gustav ”Kalle” Jansson från Åby i Sorunda. Han är född 1873 på Låssmyran i Ösmo, gifter sig med Edit, född Jansson på Segersäng, som avlider 1922. De har sonen Edvin, född 1906, döttrarna Greta, född 1902, Anna Lisa, född 1909 och Eva, född 1911. Sonen Edvin och de två yngsta döttrarna är med till Tegelbacken.

Kalle Jansson avlider 1949, dottern Anna Lisa blir kvar men i mitten på 1950-talet blir Tegelbacken fritidshus men numera permanentbostad.

Fiskartorpet, Fiskarstugan, Fiskarbostället eller Fågelsången

Namnet Fågelsången finns på en karta från 1874 men finns inte i kyrkoböckerna överhuvudtaget. År 1896 finns under rubriken ”Fiskarstugan” arbetaren Otto Wilhelm Holm som kommer med sin familj från Ornö. Han flyttar ut efter två år och bostället tycks obebott till 1910.  Då finns under egen rubrik ”Fiskartorp”, fiskaren Oskar Tycho Johansson  med hustrun Selma Wilhelmina och sina sju barn födda mellan 1899 och 1915 samt några inhysingar.

 

Det finns inget inflyttningsdatum vilket borde tyda på att han funnits här sedan tidigare, han finns som inflyttad från Dalarö 1909 men då under övriga på Häringe, vi vet alltså inte om han kom till Fiskartorpet redan då. Han finns kvar på Fiskartorpet, prästen skriver nu ”Fiskarbostället”, till 1923 då han flyttar till Muskö och då kommer från Östnora f.d. arrendatorn, nu fiskaren Johan Fredrik Andersson, som flyttar till Torö 1926 och till Fiskarbostället kommer då som arrendator Anton Andersson. Skrivs ej som fiskare, han flyttar 1929 till Grindstugan som grindvakt.

Efter honom kommer ett antal ogifta jordbruksarbetare, men 1940 kommer från Skogvaktartorp gårdssnickaren Karl Wilhelm Teodor Lindqvist med hushållerskan Lisa Åkerström. De blir kvar i dryga 20 år. Han avlider 1961. Lisa flyttar då till Västerhaninge.

Ryttartorp, Ryttarstugan

Ryttarstugan hör egentligen till Hammersta i Ösmo, för dit hör åtminstone rusthållet för denna kavallerist i Södermanlands Kompani av Livregementet till häst, sedan början av 1800-talet benämnt ”Kongl. Lifregementets Brigadens Grenadiers Corps”.

Hammersta har dock sedan Vasatiden haft samma ägare som Häringe och ryttarstugan – som troligen tidigare låg på Hammersta ägor – flyttades någon gång till Sotholmstrakten. Kanske råkade det här finnas ett lämpligt torp.

Inget särskilt soldatnamn, som oftast på båtsmanstorpen, är förknippat med detta torp. Det finns dock på Ösmosidan av gränsen (nuvarande Nynäshamns kommun) ett gammalt torp som heter Palmsta. Troligen är det döpt efter Lars Palm, ryttare för Hammersta rusthåll. Senare hade några av rusthållets ryttare namnet Hast.

Betsholmen eller ”Spången

Denna fastighet ligger vid avfarten från gamla Nynäsvägen till Sotholmens Byväg. Kallades av ortsborna på 1950-talet för Spången men heter rätteligen Betsholmen

På Ekonomiska häradskartan från 1905 finns en byggnad öster om (nuvarande) landsvägen med namnet Erikslund överstruket och ersatt med Betsholmen. Det är det torp vi i dag förknippar med namnet.

År 1936 skrivs under Betsholmen, (den s.k. ”Spången”), snickaren Frans Oskar Strömqvist född 1868. Han har kommit till Häringe redan 1899 från Södertälje. Han har mellan dessa år kyrkoskrivits på gården bland övriga anställda och vi vet inte från vilket år han bodde på Betsholmen.
Han och hustrun Anna Charlotta blir kvar här till slutet på 1940-talet då de flyttar till ålderdomshemmet.

Från 1950 bor här Erik och Valda Eriksson.

 

Sotholmen, Grindtorp 1:2

Sotholm(en), liksom ett flertal liknande namn som bl.a. Sotaskär och Sotinge, har enligt sagan fått sina namn efter vikingen Sote som hade sin fästning här på 900-talet, lämningar finns fortfarande kvar väster om Häringe slott. Enl. traditionen platsen för det tidigare Häringe (manbyggnaden).

Sotholm nämns i husförhörslängderna redan 1690, dock inte som torp utan bebos av hantverkare och inhysingar. Det är samma ställe som senare kallas Lillbacken och ligger på gränsen till Ösmo.

Här beskriver vi dock Sotholmen från 1860-talet, det är då baron Trolle-Löwen upplåter lägenheten Sotholmen för att där uppföra bostad och mottagning för ortens provinsialläkare. Den styckas av från Grindtorp 1 och får beteckningen 1:2, som lagfaren ägare skrivs “Sotholms Häradsboar” i mars 1863.
Socknarna i häradet hade sedan mitten på 1850-talet fört diskussioner om finansiering av en sådan byggnation och dess framtida underhåll och till slut kommit överens. Läkarnas lön betalades av staten.

I mars 1863 kommer traktens första provinsialläkare hit, det är skåningen Georg Erik Bergengren som kommer från Uddevalla och blir kvar till 1867.
Ny läkare blir då Gustaf Robert Gagner som blir kvar i hela 23 år till sin död 1890, och ersätts då av Erik Rudolf Ygberg som stannar i åtta år.
Siste läkaren på Sotholmen blir Carl Otto Holmér som kom 1898. Vid denna tid planerades järnvägen genom Södertörn och häradets socknar önskade en mera central och tillgänglig placering. År 1901 köpte Holmer en egen fastighet uppe i kyrkbyn i Västerhaninge och flyttade dit. Han avlider dock redan 1903, endast 50 år gammal.
Ungefär samtidigt flyttar apoteket från Östnora upp till Västerhaninge.

Troligen innehåller gåvobrevet från oktober 1861 någon form av återlämnandeklausul så att fastigheten återgick till släkten Trolle-Löwen när verksamheten upphörde. I fastighetsregistret finns dock ingen notering förrän 1935 då August Trolle-Löwen skrivs som ägare fyra dagar innan lagfart beviljas för Martin Fehr. (nedan)
Under de första årtiondena på 1900-talet skrivs på Sotholmen endast statdrängar och trädgårdsarbetare som troligen bor i någon av de mindre byggnaderna. Hit kommer från Häringe f.d. trädgårdsmästaren Gustaf Oskar Pettersson år 1906 med hustru och tre barn. Familjen blir kvar till 1928.
År 1927 köper professor Martin Fehr Sotholmen (och ett flertal Häringefastigheter) då fideikommisset styckas och säljs av August Trolle-Löwen.
Dödsboet efter Martin Fehr säljer år 1938 hela sitt fastighetsbestånd till Axel Wenner-Gren som då är ägare till Häringe.
Som hyresgäst hos Wenner-Gren från 1938 finns då författaren och akademiledamoten Bertil Malmberg som enligt vissa källor lever sitt liv ”som livsnjutare i dekadant anda” här på Sotholmen i nästan tio år.

Stockholms Stad övertar hela Häringe 1965 och från 1981 arrenderar Botkyrkalänkarna fastigheten Sotholmen och bedriver behandlingshem med 25 vårdplatser här ända till 2015.

Slutligen några ord om Sotholms kvarn och krog

På en karta från 1716 på Krigsarkivet finns kvarnen och krogen med men utan någon exakt placering.

Sotholms kvarn omtalas redan på 1400-talet som tingsplats, kanske mera som en geografisk hänvisning till området som sådant än till själva kvarnen.
Att kvarnen måste ha varit belägen efter Träskbäcken (kommer från Träsksjön) är väl självklart, men dess exakta läge är okänt, troligen nedanför Grindtorp/Stenbacken. Kanske ett intressant mål för amatörforskare i trakten?