En lång historia om ett kort och tragiskt liv…

Vid en förberedande promenad inför en kommande aktivitet på Österhaninge begravningsplats fann vi denna vackra men lite avvikande, liggande gravsten,

Den har formen av en uppslagen bok i vit marmor med text i guld, vänstersidan består av ett kors och texten “John Rydberg 19 år”.
På den högra sidan finns Johan Olof Wallins vackra ord:

Jordens oro viker
För den frid som varar

Grafven allt förliker
Himlen allt förklarar

Efter en enklare forskning i kyrkoböckerna för Österhaninge församling fann jag följande fakta om den olycklige ynglingens korta liv.

Frans Johan Rydberg föddes 1891 09 18 på Mörby Gård, en arrendegård under Sandemar, som oäkta son till pigan Augusta Margareta Rydberg, född 1862 på Nämndö. Hon hade en tidigare oäkta son född 1888 i Stockholm.

Ur husförhörslängden för Mörby 1891.

Modern och sönerna flyttar senare på hösten till Katarina församling i Stockholm där hon får tjänst hos målaren Rudolf Malm på Tjärhovsgatan. Hon flyttar i november 1892 med barnen till Hammar i Västerhaninge som piga hos familjen Upmark där hon två år senare får ytterligare en oäkta son.
Hösten 1894 hamnar alla fyra på Fattighuset i Västerhaninge, Frans Johan flyttar dock efter nån månad som fosterson till statdrängen på Solberga, Karl August Åkerberg och dennes hustru Brita Jansdotter, Karl August Åkerberg har tidigare varit dräng på Hässlingby, Kalvsvik och Åbrunna.

Modern och de två övriga sönerna flyttar 1897 åter till Katarina församling. I rotemansarkivet finns en notering att hon vanvårdar barnen och de tas om hand av samhället. Augusta Margareta avlider år 1904.

År 1896 flyttar John (som han nu kallas) med sina fosterföräldrar till Åbrunna som då brukas under Hesslingby, år 1903 åter till Solberga och 1905 vidare till torpet Brink under Årsta.
1907 är man åter på Hesslingby.

Åkerberg skrivs under dessa år som statdräng och arbetare men år 1907 stiger han ett snäpp i graderna och blir torpare på Fågelsången, ett torp under Hesslingby.
Det är här på torpet som fostersonen, Frans Johan, nu kallad John, drabbas av olyckan sent på söndagskvällen den 10 juli 1910.

Ur Österhaninge församlingsbok 1910, torpet Fågelsången.

Han har tagit sig in till Stockholm  inför helgen troligen för att festa och träffa kamrater. Om han var ensam då vet vi ju inget om men att han var ensam på hemvägen är nog klarlagt.

På söndag kvällen missar han sista tåget hem och tar det ödesdigra beslutet att vandra efter järnvägsspåret hem till Österhaninge, han träffar några bekanta på Liljeholmens station (det var tiden innan Årstabron fanns) som i efterhand berättar att han är något påverkad av starka drycker efter helgen.

Han vandrar söderut efter banvallen och klarar sig ända ut förbi Drefvikens station där han blir påkörd och krossad av Nynäs-expressen, tåget som dagligen transporterade passagerare till den anslutande båten till Visby.
På den tiden hade Nynäsbanan tillstånd att köra med hastigheten 90 km/t som enda privat järnväg i landet, trots detta faktum är det märkligt att den förolyckade ynglingen inte lagt märke till det annalkande tåget och satte  sig i säkerhet,

Jag minns från min barndom på 40-talet, då vi sommartid plockade smultron intill järnvägen mellan Västerhaninge och Jordbro, att vi alltid hade stor vaksamhet och respekt inför annalkande tåg.

Vi lade örat på rälsen och kunde i god tid höra när ett tåg var på gång. Detta gällde speciellt de stora tågsätten dragna av ånglok, de mindre motorvagnarna var lite svårare att få koll på.

Denna sena söndagskväll för 107 år sedan var alltså olyckan framme och den 19-årige John massakrerades av det framrusande tåget.
Kanske var han berusad, kanske stärkte han sig under den långa promenaden ur en inköpt halvliter och tappade omdömet.
Detta vet vi ju naturligtvis inget om…

Kanske var det detta lok, som var i tjänst på Nynäsbanan år 1910, som drog det aktuella tågsättet. Bilden tillhör Nynäshamns Tågmuséum.

Ur dödboken för Österhaninge församling år 1910.

På tisdagen finns två nästan helt likalydande notiser i de två största stockholms-tidningarna. Tyder väl på att det i trakterna fanns en lokal reporter som levererade intressanta nyheter mot ersättning.

Dagens Nyheter den 12 juli 1910.

Svenska Dagbladet samma dag.

Som framgår av artiklarna får den förolyckade ett helt felaktig namn.
Redan då hade tydligen pressen problem med fakta från myndigheterna och hämtade nog namnet från  någon dåligt underrättad ortsbo.
Torpet Fågelsången, som tillhörde Hesslingby Gård, låg i den västra delen av Alby vilket kan förklara de sista raderna i artiklarna.

Fosterfadern Karl August Åkerberg avlider som torpare på Herrhagen år 1919 och hans hustru Brita på Alby 1942.

Torpet Fågelsången på en bild från 1983. Nu rivet och ersatt av en modern villa. Foto Gunilla Hagström, Haningegillet.

En bild på Fågelsången från 2003 då dåvarande ägaren försökte rädda torpet för eftervärlden. Här har farstudelen skiljts från stugan under arbetet. Det visades dock att byggnaden var så skadad att man avbröt försöket och rev den.

Häradskartan från 1905.

Ett PS från oktober 2017:

När vi fick tillgång till gravregistret för Österhaninge Begravningsplats visade det sig att John Rydberg inte var gravsatt under den vackra stenen.

På en förfrågan svarar kyrkoförvaltningen:

I den kulturhistoriska inventeringen som är gjord kan man läsa om gravstenen att ”Vård troligen hitflyttad från annan plats. Liten pulpetsten av röd kalksten i form av en uppslagen bok. Av det ålderdomliga och uttrycksfulla språket (och stavningen) att döma torde vården härröra från andra halvan av 1800-talet/1900-talets tidigaste decennium.”
Så var John är gravsatt har vi inte någon kunskap om.

Vänliga hälsningar
Leena Poutiainen
Kyrkogårdschef

Läs här om en promenad förbi bl.a. Fågelsången som jag gjorde 2003:

Solslätt – Alby, en promenad