Håga Dansbana

Det är Bengt ”Acke” Andersson, född i Västerhaninge 1952, som skrivit denna artikel. Acke är känd framförallt i fotbollssammanhang fram till mitten av 70-talet i VIF.
Han han jobbat hela sitt liv inom byggvarubranschen men ägnar sig nu för tiden helst åt att spela golf och att hembygdsforska.

Dansbanan byggdes 1930 av bröderna Erik och Kalle Åkerberg samt Einar Hultman och på midsommaraftonen samma år ” slog man upp portarna ” till en verksamhet som pågick till mitten av 1950- talet. Dansbanan låg på Aspvägen i Västerhaninge där det nu finns tre villor på nummer 5, 7 och 9.

Erik och Einar bodde bägge på Aspvägen alldeles intill.

Dansbanetomten såldes av företaget ” Hem på landet ” till ett pris av 75 öre/kvm.

Nu var det ingen brist på dansbanor i närområdet, här fanns redan Ribbyhage och Ringhagen i Fors. Men de här grabbarna ville ha en egen dansbana och ett lite bredare utbud.

Erik var byggnadsarbetare, Kalle drev tvätteri och Einar var mjölnare och jobbade senare som civilanställd nere på Berga.
Einar och Erik var med och startade Västerhaninge Idrottsförening 1925

Dessutom var Einar kommunalpolitiker i Västerhaninge i c:a 50 år.
De tre familjerna var aktiva i verksamheten. Eriks fru Svea sålde godis och dansbiljetter, Kalles fru Greta skötte kaffeserveringen. Einars fru Märta var också delaktig.

 

Utöver familjerna fanns ett antal andra som jobbade t.ex. Klara Berglund som sålde korv och glass, Arvid Zederfeldt som fångade och kokade kräftor som han sålde för 1,25 per styck

Ståndet kallades för  kräftbaren.

 

Dansen

Det var dans tre gånger i veckan och säsongsstarten var på valborgsmässoafton. Inträdesavgiften var från början 10 öre som senare höjdes då man tvingades betala nöjesskatt. Gertrud Åkerberg fick då gå till John Hallberg i Nedersta som var uppbördsman för att hämta biljetter.

Trots konkurrensen från de andra dansbanorna så blev Håga dansbana mycket populär, inte bara bland Västerhaningebor, utan även bland folk utifrån som flottisterna på Berga och militärerna från förläggningen bakom nuvarande Åbyplan.
Västerhaningegrabbarna gillade inte  den konkurrensen om tjejerna och kallade åbymilitärerna för ” Gråsjasare ”!
Så lite gruff blev det ibland men det fanns också stadiga ordningsvakter på plats som Nils Andersson, Gösta Felldin och Sven Widlund så det mesta hejdades i ett tidigt skede.

Nu var det så att det kom en hel del tjejer med tåget från stan så lite balans blev det  väl mellan könen. Siv Falk från Tungelsta, en mycket frekvent besökare, berättade att man höll koll på när tåget från Nynäs anlände 21.00 för att se om det fanns några intressanta killar med.

När man möts på dansgolvet kan det bli lite
” hett ” och Håga var inget undantag i sammanhanget. Ryktena gick att flera V-H tjejer inte  fick gå dit för där kunde man bli med barn.

Dansmusiken var från början dragspel och fiol men förändrades med tiden i takt med att jazzen  från USA började slå igenom på 40-talet. Nu blev det fler orkestrar med fler instrument och dessutom fyra-fem man i ensemblen.

Erik och Kalle Åkerberg var på ” hugget ” och tillbringade en hel söndag på Nalen 1946 för att få uppslag till verksamheten på Håga. Provspelningar av orkestrar förekom vid några tillfällen.

Ville man ta en paus i dansandet fanns det skjutbana, pilkastning, enklare minigolfbana. samt en karusell.
Dessutom en mycket speciell skjutbana där man med luftgevär skulle träffa miniatyrbåtar i en bassäng,
När sommarsäsongen var över så åkte man och dansade i Folkets Hus i Handen.

Idrottsinslagen

Vid sidan av dansbanan fanns en boxningsring där kända boxare gick uppvisningsmatcher.
Bl.a. en  mycket ung Bosse Högberg, landslagsmannen Erik Roslund och Lasse Mattsson, känd som sparringpartner till  Ingemar Johanson och  som turnerade med bäste kompisen Olle Tandberg runt om i landet.
Lasse  gifte sig senare med Siv Falk från Tungelsta.

Västerhaninge IF abonnerade festplatsen på midsommaraftnarna.

Artisterna som uppträdde.

Ulla Billqvist var Sveriges mest kända sångerska under krigstiden med låten ” Min soldat ” som paradnummer.

Gösta ” Snoddas ” Nordgren var en allsvensk bandyspelare i Bollnäs som slog igenom med dunder och brak 1952 i Lennart Hylands radioprogram Karusellen där han sjöng Flottarkärlek.
Snoddas blev en av Sveriges mest populära artister.  Det kallades” Snoddasfeber”.
Det  berättas att när han skulle uppträda på Håga så var det fullt på tågen till Västerhaninge.

Britta Borg var en populär sångerska och hade en riktig beundrare i Erik och Kalle Åkerbergs pappa Alfred.

Lennart ”Nacka” Skoglund som tidvis bodde i Tungelsta körde sitt paradnummer att klacka en tvåkrona till bröstfickan.

År 1954 slogs portarna igen och Håga dansbana blev nu historia.

Med ovanstående fakta så måste man säga att idén från 1930 var framgångsrik och lär väl aldrig komma att överträffas i Västerhaninge.
En bit på vägen var vi i VIF när Julicupen arrangerades, men turneringen varade ”bara” i fyra år vilket i tiden i början på 70-talet imponerade.
Själv kommer jag ihåg hur mycket jobb det var i en tid då TV apparaten mer eller mindre bestämde och det började bli svårt att få folk att jobba ideellt.

År 1968 fick jag sommarjobb på Svenskt Papper som lagerjobbare. Jag var 16 år och som arbetskamrat fick jag bland andra  Erik Åkerberg som jobbade där på slutet av sin yrkeskarriär. Det var väl ingen som trodde att jag 50 år senare skulle skriva om Håga dansbana.
Erik och jag pratade om hans ” privata ” fotbollsplan på baksidan av huset på Aspvägen, där var jag ofta och spelade med kompisarna Kenneth Hultman och Janne Olsson när vi var nio-tio årsåldern.

Att skriva om dansbanan har varit lite annorlunda mot det jag har gjort förut, det tagit lång tid för det är många ögonvittnen inblandade vilket är positivt. Så gott som alla känner jag sen tidigare och även dom har ju blivit äldre men har inga problem att minnas.

En del av dom hade jag inte träffat på många år så vi hade mycket att prata om vid sidan av Håga dansbana. Jag konstaterade att många som är över 80 år lever ett aktivt liv. Jag tillåter mig att framhålla Sven Skoglund med smeknamnet ”Pingis” som vid 87 års ålder spelade 126 golfrundor 2017.
Vi kom överens om att vi ska ta en match på golfbanan under 2018.

Ett stort tack till grundarnas familjer som har representerats av Gertrud Åkerberg, Jan-Åke Åkerberg, Elisabeth Hultman och Kenneth Hultman. Alla har haft en positiv inställning till artikeln som kanske är en lite annorlunda skildring av Håga dansbana då jag fokuserat på människorna som gjorde jobbet och de sidoaktiviteter som fanns.

Bengt ”Acke” Andersson

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Läs här mera om dansbanorna i trakten:

 https://www.haninge.org/2015/09/17/festplatser-och-dansbanor-i-vasterhaninge/