Helikopterolyckan utanför Huvudskär för 50 år sedan.

Tio personer omkom då militär helikopter störtar i havet utanför Huvudskär, två överlevde kraschen.

Olyckshelikoptern Y 62, en Vertol 107, Hkp 4, under ett uppdrag 1967.

Hösten 1968 var en tid av oro och osäkerhet i Europa, Tjeckoslovakiens försök att frigöra sig från Sovjet, den s.k. Pragvåren, fick ett dramatiskt slut den 21 augusti då sovjetiska stridsvagnar rullade in på huvudstadens gator och stoppade det tjeckiska folkets frihetskamp.

Det kalla kriget var verkligen kallt denna höst och det militära läget inte minst i Östersjön var mycket spänt. Både NATO och Warszawapakten hade stor närvaro i vårt innanhav och svenska marinen och flygvapnet hade en hög insatsberedskap. Just den aktuella tiden pågick stora övningar hos de båda pakterna men även svenska kustflottan övade intensivt.

Några veckor efter den sovjetiska inmarschen i Prag, närmare bestämt den 6 september, var den svenska marinhelikoptern Y 62, en Hkp 4 B, på ett mycket fredligt och rutinmässigt uppdrag över Östersjön.
Man skulle lämna och hämta militär personal på radarstationen på Gotska Sandön. Denna utpost i Östersjön var en viktig del i vårt försvar med sitt strategiska läge.

Den startade från Berga strax efter halv tio och kunde efter en dryg halvtimmes flygning lämna av tre värnpliktiga på ön och ta ombord åtta hemlängtande kamrater. Besättningen bestod av fyra personer, två flygförare och två mekaniker.
Hemfärden inleddes kl. 10.07 i ganska bra väder och sikt. Efter c:a en kvarts flygning inträffade haveriet ungefär två landmil SO om Huvudskär. Troligen finns inga ögonvittnen till olyckan, ingen radioförbindelse förekom under hemflygningen mot Berga.

På Berga saknade man helikoptern och flygspaning inleddes. Olycksplatsen kunde snabbt lokaliseras och en massiv räddningsinsats sattes in. Vid 11.30 var första räddningshelikoptern på plats och kunde ta ombord två svårt skadade värnpliktiga för transport till sjukhus. Av de övriga tio  kunde en okommen tas ombord medan resten saknades.
Man kan väl anta att svenska militära myndigheter var mycket bekymrade över  vad som hänt helikopter Y 62 ute på Östersjön. Detta med tanke på den instabila situationen i området men man kunde dock ganska snabbt konstatera att någon annan part inte var inblandad men att  den måste bärgas så fort som möjligt för att orsaken till haveriet skall kunna fastställas.

Redan på eftermiddagen kommer ubåtsbärgningsfartyget Belos till olycksplatsen men fick ägna sig åt att bärga vrakrester.
Djupet vid haveriplatsen är c:a 110 meter vilket inte var möjligt att nå med konventionell dykning.

Man tvingades konstruera speciella trålar som sveptes över olycksplatsen av minsvepare och civila fiskebåtar från Muskö men inte förrän den 10 oktober kunde man landa in den aktra rotormasten med styrplatta och rotornav och kvarvarande delar av rotorbladen. Denna enhet byggdes upp i en hangar på Berga och man kunde konstatera att ett av rotorbladen visade en missfärgning som kunde härledas till ett utmattningsbrott vilken senare kunde bekräftas av laboratorieundersökning.
Brottet hade fortskridit till 55 % av bladets genomskärningsyta varefter resterande del brustit vid överbelastning.

För att göra en lång historia kort, ett av de bakre rotorbladen har brustit och kastats in i den främre rotorn och gjort helikoptern omöjlig att manövrera och slog okontrollerat i vattnet.

Senare byttes rotorbladen på den aktuella helikoptertypen ut mot kol- och glasfiberarmerade rotorblad, troligen pga detta haveri.

Denna olycka är den värsta som drabbat försvarets helikopterverksamhet under alla år.

Överlevande:

Vpl. furir Sven Olof Gösta Ryding, Sköldinge i Sörmlands län
Vpl. furir Peter Alexander Waldenström, Kungsbacka i Göteborgs och Bohus län

Omkomna:
2:e helikopterförare flaggstyrman Hans Sören Andersson från Sorunda, Stockholms län.
1:e helikopterförare flaggstyrman Seth Åke Erland Sundberg, Nibble, Ösmo, Stockholms län.
Färdmekaniker högbåtsman Jan Olov Gunnar Westerlund, Västerhaninge, Stockholms län.
Vpl. hjälpmekaniker Leif Arne Aringsjö från Uppsala, Uppsala län
Vpl. Sten Einar Assmundson från Göteborg, Göteborgs och Bohus län
Vpl. Kent Dennis Carlund från, Styrsö, Göteborgs och Bohus län.
Vpl. Bengt Göran Löken, Nylöse, Göteborgs och Bohus län.
Vpl. Bengt Åke Persson, Veberöd, Malmöhus län.
Vpl. Jan Carl Erik du Reitz, Karlskrona, Blekinge län.
Vpl. furir Lars Herman Wästfeldt, Johanneberg Göteborg, Göteborgs och Bohus län

Lite om Vertolhelikoptern 107 i marinflyget.

Systerhelikoptern Y 72.

Helikopter 4 användes av försvaret från 1963 till en bit in på 2000-talet. Den var ursprungligen konstruerad av Boeing Vertol men senare versioner (C) tillverkades på licens av japanska Kawasaki. Man köpte totalt 16 exemplar som opererades av Flygvapnet och Marinen.

Y 66 på Bromma. Foto Peter Liander

Ytterligare en Hkp 4, version C, från Berga havererade. Olyckan inträffade på Mysingen den 6 november 1975 och en besättningsman omkom.
Mycket litet är publicerat om denna olycka, de uppgifter som finns på nätet noterar att orsaken är “den mänskliga faktorn”.
Den nylevererade helikoptern, Y 66, slog i havet nordost om Utö. Orsaken till haveriet sägs vara att man i och med Hkp 4C hade infört en styrautomat, SA 08, vilket kan ha varit en bidragande orsak. Uppgifter säger att den svårt skadade helikoptern bärgades och att delar av den har återanvänts på Y 65.

På Berga fanns Hkp 4 mellan åren 1961 till 2005.

Minneshögtiden 2018.

I talarsstolen ser vi den överlevande från olyckan, Sven Olof Ryding. Foto Örjan Sundkvist.

Foto Örjan Sundqvist.

För att hedra minnet av de tio officerare och värnpliktiga som omkom i den tragiska helikopterolyckan med Y62, den 6 september 1968, hade anhöriga, kamrater och kollegor samlats på Berga/Haninge garnison för en minnesceremoni på 50-årsdagen efter olyckan. Under ceremonin hölls tal av marinchefen, konteramiral Jens Nykvist och flygvapenchefen, generalmajor Mats Helgesson.

I slutet på 60-talet rådde ett ganska spänt omvärldsläge precis som i dag. Det ställde stora krav på officerarna och de värnpliktiga att bevaka och skydda Sveriges territoriella gränser. I sina tal betonade de båda cheferna om den viktiga roll som officerarna och de värnpliktiga hade spelat och den uppoffring som de hade gjort för att skydda vårt land, 1968.

Några rader ur konteramiral Jens Nykvists tal vid Minnesplatsen på Berga den 6 september.

”I dag den 6 september för femtio år sedan klockan 10:22 förändrades livet för alltid för många av er. Anhöriga väntade hem sin son, sin livskamrat eller någon väntade hem sin vän, den väntan blev för många evig.
När helikopter Y62 med tolv man ombord klockan 10:07 lyfte från Gotska Sandön med destination Berga, var det helt ofattbart att det här skulle bli den sista resan för tio av dem.
Helikopter Y62 med en fyramansbesättning och åtta värnpliktiga på väg hem för permission, nådda aldrig sin slutdestination”,

En överlevande från olyckan, Sven-Olof Ryding, berättade gripande om händelsen från den dagen för femtio år sedan. Efter talen hölls korum som leddes av marinpastorn Jael Ahlin som efterföljdes av kransnedläggning och blommor i havet.

En ödets nyck…

I den minnesskrift som togs fram inför minneshögtiden hösten 2018 har även en episod kommit fram som förtjänar att nämnas som exempel på när tillfälligheter oss ovetandes får stor påverkan på våra liv.
En av de värnpliktiga på Gotska Sandön hade beordrats att kvarstanna vid radarstationen över helgen för att säkra driften. Den värnpliktige vill till varje pris flyga hem på permission och ”sålde för kostsamma slantar bort sina arbetspass”.
Slutligen, alldeles innan helikoptertransporten skulle ske, fick han klart att lämna, rafsade ihop sina kläder och sprang från förläggningen till landningsplatsen. Bara för att se att helikopter Y62 just startade och den värnpliktige kom inte med på den olycksdrabbade flygningen.

Fakta till artikeln bl.a. från “Minnesskrift inför 50-årsdagen….”, div. militära källor samt Örjan Sundkvist och Rolf Bengtsson.

En utvikning med anknytning till ovan:

Föraren av Y62, Åke Sundberg, hade åtta år tidigare varit med om en svår olycka under en flygning med en Alouette helikopter, Hkp2, som startat från stabsfartyget Marieholm ute i Östersjön för att flyga till Bromma.
Sundberg och färdmekanikern Oskar Soleby startade kl 14 tisdagen den 23 augusti och beräknades nå målet efter en timme.
När de inte kom fram till destinationen på utsatt tid utlöstes ett spaningspådrag längs den tänkta routen men utan resultat varför sjöräddningens samtliga enheter aktiverades och en massiv sökinsats inleddes.

Efter ett tips från ett civilt fartyg kunde ett Catalinaplan sikta den havererade helikoptern vid Sandsänkans fyr i Östergötlands skärgård utanför Valdemarsvik.

Tidigt på onsdagsmorgonen kunde Sundberg oskadd hämtas av en helikopter från Berga, tyvärr saknades färdmekanikern.

Hkp 2, Allouette, här på museum. Foto Alan Wilson.

Det visade det sig att maskinen drabbats av kompassproblem vilket förklarar den totalt felaktiga kurs man flög. När man insåg detta hade man akut bränslebrist och tvingades nödlanda på det lilla obebodda skäret.
Själva landningen gick bra i det mycket hårda vädret men under försöken att säkra helikoptern svepte en jättevåg över skäret och drog med sig helikoptern och mekanikern i havet.