Denna föga uppbyggliga syn mötte Gillets ordförande Per Stavfors den 28 januari 2020.
I backen upp mot Årsta Havsbad, från trevägskorsningen vid Dalarö-/Västerhaninge-/Årstavägen, fann han resterna av Sandatorpet Övre Björkhagen.
I pipelinen här på bloggen låg då en kort beskrivning av torpet och det på samma område sedan länge försvunna Nedre Björkhagen.
Under vintern 2018 avverkades skogsområdet på västra sidan av Årsta Havsbadsvägen i backen ner mot Dalarövägen vid torpstället Björkhagen och ett av husen, senare kallat Övre Björkhagen, blev väl synligt från vägen.
Detta har intresserat förbipasserande och här följer en kort historik, vissa fakta är taget ur Karin Aspbergs bok “Gårdarna i Österhaninge 2”.
Övre Björkhagen, f.d. Paintballtorpet, 2018. Enl. obekräftade uppgifter byggdes detta hus i slutet på 1890-talet. Foto Stefan Jansson,
Samma byggnad 1981. Foto Henry Hall, Haningegillet
Torpet tillhörde Sanda rote, gården Sanda var på 3 1/6 mantal och ingick i fideikommisset Sandemar som sedan 1827 funnits i släkten Braunerhielms ägo.
Sandemar köptes 2007 av Karin Mattson-Nordin.
Björkhagen är angivet som jordtorp. Finns i församlingsboken under egen rubrik först år 1911 och på 1930-talet som två torp, Övre- och Nedre Björkhagen.
Före 1911 skrevs de boende under huvudgården Sanda så det är svårt att i vissa fall avgöra på vilket av torpen som nedanstående torpare bodde.
Båda bostadshusen användes också tidvis som statarbostäder och prästen hade dålig kontroll på noteringarna.
Här några noteringar om boende på 1900-talet
1911 kom som torpare Anders Gustaf Eriksson hit med hustrun Emma Kristina Jansson med sina tre hemmavarande barn. Han har då varit statdräng på Sanda sedan 1896. De flyttar 1928 tillbaka in på huvudgården. Torparen Eriksson bodde på Nedre Björkhagen där en ladugård fanns på bergknallen väster om bostadshuset. Dessa byggnader raserades tidigt. Grunden och rester finns kvar i sluttningen ner mot Österhaningevägen. Det är oklart hur länge det bodde folk där.
Från år 1923 var statdrängen Axel Seijboldt med familj skrivna på Björkhagen, de kom då från Vallentuna. Sonen Göte kom senare till Alby som dräng och gifte sig med dottern i Alby 2:3, Fanny Mellqvist. Han slutade sina dagar som hemmansägare på Alby och var väl känd i bygden.
Axel och övriga familjen flyttade 1931 till Brännkyrka.
Familjen Seijboldt bodde på troligen på Övre Björkhagen där också målarmästare Hjalmar Bengtsson en period (1924-1929) bodde. Han kom då från Stadsberga med hustru, dotter och två söner och flyttade även han till Brännkyka.
År 1928 kom torparen Konrad Hjalmar Thörnqvist med familj från Västerhaninge, han blir änkling 1931 och flyttar två år senare till Vendelsö.
År 1933 kom från Stymninge till Nedre Björkhagen som torpare Karl Ivar Andersson med hustrun Greta Constanse och hennes son Ulf Oskar.
Till Övre Björkhagen kommer 1933 från Vendelsö Sten Henning Eriksson med hustrun Hildur Maria och dottern Gunvor Linnea.
År 1936 kommer till Övre Björkhagen, från torpet Södersund, Sven Erik Vidlund med hustrun Anna född Fröjd med två barn, flyttar 1941 till Djuprännilen i Jordbro.
Ladugården låg på andra sidan av den dåvarande Årsta Havsbadsvägen som gjorde en liten krök in mot torpet som dock försvann när vägen rätades ut. Se kartan nedan.
Ekonomiska kartan 1951.
(Nedre) Björkhagen 1981. Foto Henry Hall, Haningegillet. Torpet finns beskrivet under egen rubrik från 1911. Troligen byggt betydligt tidigare.
Det som fanns kvar av Nedre Björkhagen 2003. Foto Henry Hall, Haningegillet.
Det som finns kvar av Nedre Björkhagens bostadshus 2018, i bakgrunden ser vi trevägskorsningen Österhaninge-Dalarö- Årsta Havsbadsvägen. Foto Bengt Lidbom.
Övre Björkhagen användes därefter som statarbostad för Sanda Gård och andra hyresgäster och under senare år har en paintballklubb nyttjat huset för sin verksamhet.
En liten utvikning om vad som berättades på trakten…
Målarmästaren Hjalmar Bengtsson kom till trakterna i början på 1910-talet. Han var en erkänt skicklig yrkesman. Han anlitades flitigt av familjen Braunerhielm för att underhålla och förbättra interiören i det gamla träslottet på Sandemar.Han hade dessutom en konstnärlig ådra och anlitades, sägs det, bl.a. till ett mycket märkligt hantverk av folk i trakten som var ägare till den lokale konstnären Hjalmar Nyholms målningar.
Självporträtt av konstnären.
Hjalmar Nyholm levde mellan 1873-1905 och var son till klockaren i Österhaninge Johan Alfred Nyholm och dennes hustru, barnmorskan Lovisa Adolfina.
Han var sedan sin tidiga barndom döv och nästan helt stum till följd av scharlakansfeber.
Hans produktion omfattade upp emot 200 verk varav ett 60-tal oljemålningar på duk, de flesta med lokala motiv, Dessa tavlor såldes ofta för en spottstyver i trakten och hamnade inte alltid på väggen i finrummet.
Hjalmar Nyholm hade en egenhet som konstnär, han fullbordade inte alltid sina verk! Delar av duken lämnades vit!
Några decennier efter sin död fick han en viss uppskattning som konstnär och dukarna plockades fram ur sina gömslen och ramades in för hängning.
Många fann då att delar av verket var “omålade”!Det var nu “Målar Bengtsson”, som han kallades, fick hedersuppdraget att komplettera dukarna med lämpliga objekt.
Här följer två tavlor som skulle kunnat bli uppdrag för honom!
Enligt vad jag hört så växte Linnea Pettersson upp i Övre Björkhagen (eller möjligen Nedre B). Hon var född 1916. Hennes flicknamn känner jag inte till.
Hon gifte sig 1938 med Holger Pettersson från Lännåker, även han född 1916.
Holger blev anställd av HSB Sommarbostad AB som fastighetsskötare i Årsta Havsbad, där paret bosatte sig i en lägenhet vid torget i ÅH. De fick tre döttrar.
Linnea flyttade sedermera till Rosgården i Tungelsta, medan Holger kom till Parkvillan. Båda avled 2001..
Så har det berättats för mig.
Hej Richard, kul att höra av dej!
Du syftar troligen på Linnea Viktoria Larsson, född 19160421 dotter till jordbruksarbetaren Karl Oscar Larsson som då bodde på Lännåker och var son till arrendatorn där.
Hon flyttade ett år gammal med familjen till Smådalarö Gård men omgående tillbaka till Österhaninge, Åbrunna (som brukades av Hesslingby), fadern torpare på Herrhagen men hamnar 1926 på Björkhagen men sedan till Stockholm 1928, Hon var där ung, 1,5 år.
(jag har missat denna korta sejour i min berättelse pga en mycket trasslig församlingsbok)
Kommer till Skälbrunn (efter Dalarövägen) som hembiträde åt Johan Wilhelm Petterssons familj, får ett trolovningsbarn 1936 Ulla Linnea, erkänns av torparsonen Johan Holger Pettersson.
Han är född 19160624, de gifter sig 1938. får ytterligare tre döttrar Märta Birgitta 1940, Anita Kristina 1952 och Eva Susanne 1955..
Bor 1950 i Årsta Havsbad 1:1 åtminstone till 1985
Intressant läsning. Jag är uppvuxen i närheten och har varit i det övre torpet några gånger. Int eför att det fanns mycket där inne. Har även varit vid det nedre, eller det som fanns kvar av det. Var intressant att läsa lite mer om torpen.
Hej Mikael!
Tack för kommentar!
Var bodde du då?
På Stenhamravägen som ligger i närheten. Man har varit mycket i skogarna runt omkring.
Jag tittar i Google-kartan och ser två saker.
(Avverkningen ser ut att vara utförd och Övre Björkhagen står ännu kvar här, skymd av en liten träddunge.)
1. Grannen Brink har fått nya villor byggda. Så jag misstänker att kvarlevorna av torpet nu är utplånade. Bra att jag tog några bilder där för några år sen.
2. Jag kan naturligtvis inte veta utan att titta på plats, men med ledning av hur Google-bilden ser ut (jämfört med 1951) kan man ana att kvarlevorna av Nedre Björkhagen också har försvunnit iom avverkningen. Men det får verifieras av någon som vet bättre.