Hembygd i Haninge
För något år sedan hade jag på ett par FB-sidormed bilder på affärer och vissa andra företag i Handen från 30-60- talet.
Det har via FB och andra kanaler kommit många kommentarer, mer eller mindre seriösa. Jag försöker nu sortera ut sådant som är av värde. Här är några!
Tänk på att allt kanske inte sammanstämmer med verkligheten!
Kanske kan vara till glädje ändå!
Fortsätt läsa
En artikel av Gunnar Redelius i Glimtar 2008 som refererar till ett tidigare inlägg av Tord Bolander.
Händelse utspelade sig enl. Andreas Arvidi, kyrkoherde i Österhaninge, under Kalmarunionens tid, troligen 1518.Berättelsen finns nedtecknad som nr 4 i kyrkoherde Arvidis inventering införd i kyrkoboken l668 över Österhaninge Antiquiteter, alltså 150 år senare.
Kartan framställd av Tord Bolander 2006.
Vi träffade Nisse Tyllman, känd Västerhaningeprofil, kanske framförallt i sportsammanhang över en kopp kaffe i vårt vackra Tingshus.
Faderns släkt från Småland, modern från Västergötland
Fadern med det märkliga förnamnet Lechard föddes i oktober 1879 på gården Stora Björka, Västra Ed, Kalmar län som ägdes av Nisses farfar, Karl Edvard Karlsson. Märkligt nog är Karl Edvard född med efternamnet Tyllman men väljer att kalla sig Karlsson efter sin far Karl Gustav (Tyllman).
Namnet kommer troligen från grannbyn Tyllinge, i Ukna socken i Småland, där släkten funnits på gården Kasinge sedan 1700-talet.
Karl Edvard säljer sin Smålandsgård år 1894 och flyttar som arrendator till Stavsborg på Färingsö. Sonen Lechard kommer efter år 1901. Här tar han efter Kungl. Maj:t:s godkännande tillbaka släktnamnet Tyllman år 1910 och gifter sig två år senare med den fyra år yngre Amanda Jansson, född i Björsäter i Västergötland, och de två äldsta sönerna Gösta och Åke föds här.
Karl Edvard flyttar 1916 lite mera lokalt på Färingsö, till Kronofogde- och Häradsskrivaregården Troxhammar på hela 1,5 mantal, som arrendator.
Lechard skrivs här som förvaltare. Här på gården föds sönerna Arne, Folke och Bengt.
Bosse Stjernström tillbringade sin barndom på Jägarbacken i Söderby,
Här berättar han en kort historia från 40-talet.
Inledning, Sune Nilsson
År 1896 kommer till Stora Katrineberg från lägenheten Rosta på Nora, smeden Frans Johan Tärnholm, f 1867 i Ösmo, med hustrun Selma Kristina Winberg och sonen Gunnar Mauritz f 1895 och föds John Bernhard 1898. Som fosterbarn kommer år 1905 från Adolf Fredriks fs Elsa Sundqvist född 1904 och 1919 kommer från Kungsholmens fs Gustav Verner Wahlberg född 1914 till änkan Selma Kristina som fosterbarn. Gösta Wahlberg startar senare egen ambulerande charkverksamhet i Handen.
Familjen skrivs som hyresgäster.Det är lite oklart när Frans Johan Tärnholm börjar sin slakteriverksamhet här, men troligen omkring 1905 då han köper Stora Katrineberg, Stav 1:13, och bygger sin anläggning och bostad, Han avlider 1909 utan att i församlingsboken skrivas som slaktare. I boken från 1910 noteras dock hustrun Selma som slakteriidkerska.
Tärnholmsbröderna John och Gunnar flyttar ut under 1910-talet men 1916 är man åter hos modern och skrivs som slaktare. John gifter sig 1919 med Signe Sofia Jansson och Gunnar 1921 med Agnes Maria Sofia Löfqvist.
Det är Bengt “Acke” Andersson, infödd Västerhaningebo 1952, som skrivit denna artikel. Acke är känd framförallt i fotbollssammanhang fram till mitten av 70-talet i VIF.
Han han jobbat hela sitt liv inom byggvarubranschen men ägnar sig nu för tiden helst åt att spela golf och att hembygdsforska.
Här finns en ganska personlig berättelse av Bosse Stjernström som då var fyra år och har ett visst eget minne av det hela då han bodde “två distansminuter därifrån”!
Han berättar också om de många teorierna omkring orsaken till olyckan samt om de minnesstunder som hållits genom åren,
En mycket läsvärd artikel!
Malmkonvoj till Tyskland med svenskt jagarskydd. Teckning Bo Stjernström
Denna artikel är skriven av Gillets ordförande Per Stavfors och var införd i Gillets medlemstidning Glimtar nr 3 2013.
Foto Per Stavfors
Den som någon gång gått på leden mellan Tornberget och Paradiset har knappast kunnat undgå det pampiga röse som ligger utefter stigen. Det är ett fundament, 3 m i diameter, med fem stående stenar likt en kompassros. Gillet fick i höstas en förfrågan från en skogsvandrare om det var ett gränsröse och om det hade något att göra med Lissma och dess handlings kraftige ägare under mitten av 1800-talet: Otto Julius Hagelstam. En snabb titt på kartan visade, att sockengränsen mellan Västerhaninge och Huddinge (och därmed Lissma) går i dessa trakter, så jag svarade, lite oöverlagt visade det sig, att det kanske var så.
Fortsätt läsa
Rune Karlsson, en av författarna till Gillets tvätteribok, hittade i sina gömmor ett skolbetyg från år 1882 från Ösmo norra folkskola för sin farfars syster Sofia Johanna Karlsson-Johansson.
Han imponerades av den 13-åriga flickans kunskaper och skrev denna lilla betraktelse om hennes liv.
Johanna (Hanna) Sofia Johansson, f. Karlsson, 1869-1960, flyttade från Muskö vid11 års ålder med sin föräldrar och tre bröder till Alsnäset på fastlandet. Hanna K. hade gått i småskolan på Muskö och kom nu att gå två år i Ösmo norra folkskola.
Hennes betyg därifrån vittnar onekligen om en mycket duktig elev. Dessutom är betyget ett mycket intressant historiskt dokument.
Ämnen som “Rätt- och välläsning” finns inte längre i någon läroplan.
Märkligast är det idag försvunna ämnet “Kristendom”, i vilket Hanna har fått inte mindre än tre betyg. I en överkurs (“utöfver det föreskrifvna minimum”) kunde hon också inhämta kunskap i “Kyrkohistorien” (mindre ideologiskt?), vilket hon dock inte tycks ha gjort.
Däremot har hon vitsord i de överraskande moderna ämnena “Linearteckning och Geometri”.
Innebörden av ämnet “Skrivning” är oklar. Täcker ordet uppsatsskrivning och grammatik?
Inskränker sig bedömningen till välskrivning/handstil torde Hanna och hennes klasskamrater ha haft det svårt att uppnå lärarens nivå.
Hanna har ej heller något avgångsbetyg i ämnet “Militäröfningar”.
“Skolungdomens vapenövningar” var obligatoriska för elever vid elementarläroverk och folkskollärarseminarier 1870-1917. En senare motsvarighet blev den s.k. värntjänsten, en militärutbildning ledd av militära instruktörer för gymnasiets tre högsta årskurser, sex dagar vid höstterminens början under åren 1941-1944.
(Själv deltog jag som elev i Södra Latin i Stockholm, i en sådan militär utbildning hösten 1944).
Fortsätt läsa
Sotingesmedjan vid Tingshuset i vinterskrud, januari 2017
SOTINGESMEDJAN, ETT KULTURARV, (Bo Stjernström 2000)
Det har funnits många bysmedjor i de sex Haningesocknarna, men idag är de flesta försvunna, förändrade eller tomma skal.
Varje gård hade någon form av smidesverkstad och smideskunnig person. En av dessa smedjor stod på den sydligaste av de tre Sotingegårdarnas mark. Som brukligt var stod den vid bortsidan av åkern, på brandsäkert avstånd ifrån gården, som gått i arv från far till son sedan 1840- talet. Inte förrän 1994 gick själva gården ur släkten efter att huvudbyggnaden renoverats av den siste smedens son Lennart Andersson.
Hans far, Einar Andersson, använde smedjan till mitten av 1960-talet och därefter stod den öde. 1972 köpte Söderby gård in åkermarken där smedjan stod och granplanterade framför. När sedan aspslyet växte upp i åkerkanten försvann den helt ur synhåll från den gamla byvägen.
Det gjorde tyvärr även städet och de flesta verktygen som fick vingar under 1980-talet.
Vem vet var de finns nu?!
Fortsätt läsa
Nanna Svartz 1890-1986
Detta vackra hus finns på Torö i Nynäshamn och uppfördes i början på 1940-talet av Nanna Svartz, Sveriges första kvinnliga medicinprofessor. Hon och maken, läkaren Nils Malmberg, hade viss anknytning till södra delarna av Södertörn och hade många gånger passerat Sotholms Tingshus i Västerhaninge och fängslats av dess exteriör. Här nedan finns en berättelse, skriven av dottern Gunvor, hur byggprojektet utvecklades.
Under 1930-talet sökte Nils Malmberg och hans hustru Nanna Svartz efter ett weekendställe i närheten av Stockholm, De var sedan flera år sommarboende på Syd-Koster i norra Bohuslän, men ville ha en tillflyktsort för höstar och vårar. Vartefter åren gick blev tomterna de tittade på större och större och till slut bestämde man sig år 1939 för ett torp på Torö, sju mil söder om Stockholm. Andra världskrigets utbrott och ett allt varmare intresse för den egna torvan bidrag till att det aldrig mer blev någon Kostersommar,
Fortsätt läsa
© 2024 haninge.org
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer