Hembygd i Haninge

Författare: Sune Nilsson (Sida 14 av 47)

Bihagen på Gålö

Mauritz HenrikssonHär en artikel av Gålökännaren Mauritz Henriksson som handlar om torpet Bihagen som försvann 1875.

Mauritz har skrivit många intressanta Gålöberättelser men forskar och producerar också på samhället Handen och har hållit ett par mycket uppskattade föreläsningar i Kulturhuset om villabebyggelsen i centrala Handen under 1900-talet.

Han har på senare år alltmer gått över att videofilma nutidens miljöer och händelser, just nu pågår en omfattande dokumentation av Gärsarnas kolmila på Gålö från avverkning och behandling av virket till färdig grillkol i påsar.
 ©Copyright Gålö Gärsar, Hembygdsförening

Fortsätt läsa

Selma Fingal, tvätterihistoria

Tvätteriboken 2015Vi saxar en sida ur Gillets tvätteribok om en av traktens slitande kvinnor i det hårda yrket.

 

Nedanstående bygger delvis på en intervju, publicerad i DN Sydost (1982) och gjord av Eva Bäckstedt. Henry Hall skriver också om makarna Fingal i boken “Jordbro i tiden” (1996). I en längre intervju gjord av Nils Listam berättar Selma F. mycket sakrikt och levande om sitt långa och strävsamma liv. (Bandinspelning 1978. Haninge kommuns arkiv.) Texterna är redigerade av Rune Karlsson.

Fortsätt läsa

Apoteket i Västerhaninge, 1900-tals historia

Ribby 1a sidaUr Haningegillets årsbok från 2014 om Ribby klipper vi följande text om den vackra apoteksvillan vid Västerhaninge station.
I slutet på artikeln finns en länk till en tidigare artikel av mera lättsam art.

Ribby 1:11 Apoteket

Ribbybonden August Pettersson köpte 1903 den ena av Alfred Lundkvists nybyggd villor vid järnvägsstationen.
Vissa allmänna servicefunktioner som läkare, apotek och veterinär delades med grannkommunerna. Därför fanns det efter järnvägens tillkomst ett krav från dem att denna samhällsservice skulle finnas nära en järnvägsstation.

2691476793_b51d0ff158_o (2)

Bilden från mitten av 1910-talet, fr.v Villa Vega, skjutsstation och handelsbod, Apoteket med ett bostadshus på tomten, Erikslund och Sockenstugan. Kyrkan mitt i bilden.

Fortsätt läsa

Kaplansgården, lite märkliga transaktioner!

KlaseniusI Gillets bok om Ribby berättar Sven Klasenius historien om den gamla Kaplansgården som låg i Västerhaninge där Ribbyskolan nu finns. En del märkliga transaktioner genom åren!

Kaplansgård till salu!

Socken-Kaplan 1900

Sockenstugan på Kaplansgården, t.v. skymtar den privatägda vita stugan

1871 drogs komministertjänsten i Västerhaninge in sedan siste prästen i Kaplansgården, Lars Erik Lundqvist, flyttat. 200 meter väster om kyrkan fanns ett litet markområde som kallades Komministervreten. Den låg ungefär vid parkeringen väster om Västerhaninge Centrum.
Fortsätt läsa

Det brittiska flottbesöket på Älvsnabben 1854

Bosse Stjernström
Gillets Bosse Stjernström, kunnig på det mesta, bl.a. på marin historia, skrev denna artikel 2004 vid 150-årsminnet av det brittiska flottbesöket på Älvsnabben.

150-årsminnet av det brittiska flottbesöket vid Älvsnabben 1854

Minnet av det mäktiga flottbesöket och den brittiske löjtnanten Henry Freelands tragiska öde högtidlighölls på Muskö, söndagen den 18 april 2004. Det var ett samarrangemang  mellan Marinen, Hemvärnet, Västerhaninge-Muskö församling samt Muskö hembygdsförening och Haninge Hembygdsgille.

027 Till muskö kyrka

Fortsätt läsa

Sunnansund, Simpviksgubben och Ethel Karlsson

Gålö Gärsar, Gålös livaktiga hembygdsförening, ger ut en tidning “Notvarpet”.
Ur denna har vi saxat denna berättelse om gården Sunnansund och dess befolkning, underlaget kommer från Eva Eliasson, mångårig Gålöbo, och har bearbetats av tidningens redaktion. Artikeln skrevs 2014.

HHG_9318

Sunnansund 1:4, bild från 1925 ur Gillets arkiv, okänd fotograf.

Sunnansund 1:4

Den förste namngivne brukaren av Sunnansund som hittats, är Rasmus. Han bodde här 1650 tillsammans med sin hustru. Sedan saknas mantalslängder fram till 1666. Den som då bor på gården heter Lars. Inga efternamn är registrerade förrän 1682, då Mats Erikson, gift med Kierstin Larsdotter brukade gården.

Fortsätt läsa

Österhagen, torp under Fors och torparbarnens liv

Österhagen modern

Österhagen på 1970-talet, foto Kerstin Öberg

Detta lilla oansenliga torp på Fors marker återfinns första gången under eget namn i husförhörslängden 1861-65 under Fors 1 som då ägs av Karl Fredrik Hallström. Det finns uppgifter som tyder på att själva stugan är flyttad och uppbyggd  från den Häringeägda Östergården.
På Österhagen, som även kallades Tallbacken, skrivs utan inflyttningsdatum  Olof Larsson, född 1800 i Västerhaninge, och  hustrun Inga Maria Olsdotter och deras sju barn födda mellan 1845-1860.

Österh 1

Inga Margareta har kommit till Fors 2,  Östergården, som piga till nyblivne änklingen Olof år 1843 och får där senare samma år sin oäkta son Gustav som avlider året efter.
De gifter sig 1844, Olofs första hustru var 21 år äldre, nu får han en hustru som är 23 år yngre. På Östergården föds deras tre första barn, Inga Lovisa 1845,  Karl Gustav 1848 och Lars Erik 1850.

Fortsätt läsa

Gösta Engman, en sann idealist i idrottsvärlden

Gösta Engman

Följande korta hyllningsartikel är tagen från FB och skriven av Bengt “Acke” Andersson, Västerhaningebo från födseln och mycket engagerad i Västerhaninge IF genom åren.
Han beskriver här en god kamrat och vän.

Mannen på bilden heter Gösta Engman, född i Vännäs uppe i Norrland. Flyttade 1949 till Västerhaninge, och arbetade i många år på Järnvägen d.v.s Nynäsbanan.
Gösta är en av många som är grunden i den svenska idrottsrörelsen. De har arbetat ideellt utan någon som helst ersättning. Idag är Gösta 88 år gammal och bor på Johanneslunds äldreboende i Västerhaninge.
KlubbmärkeJag har många minnen av Gösta som mycket aktiv funktionär I VIF. Han stod i entrén när det var fotboll och ishockey, Han var lagledare för B-laget i fotboll. Han jobbade på bingokvällarna i Bygdegården. Han var funktionär på Skidans dag som var en skidtävling med olika åldersklasser från barn till seniorer och oldboys. 1969 ersatte han min far Holger som sekreterare i VIF:s supporterklubb.

I Jordbänningarna skötte han loppmarknaden på Ringvägen där han också sålde Bingolotter.
När vi nu gläds åt idrottsframgångar via TV, så är det i många fall Göstas sentida kollegor som har skapat förutsättningarna till dessa framgångar. Som person har Gösta alltid varit glad sympatisk och positiv. 
Och refererande till ovanstående kallar jag honom för  en riktig ” tungviktare ” i VIF och Jordbänningarna.

Bengt ” Acke ” Andersson
( Beträffande Jordbänningarna så har min kusin Agneta Andersson och hennes man Ove varit behjälpliga med information)

Ivar Lo och Tungelsta: Dykardottern på Prästängen

1001Porträtt äldredarIvar Lo beskriver i sina självbiografiska romaner som utkommer på 1970-talet sin tid på Djurgårdsgrind, framför allt i böckerna Pubertet och Asfalt men han har redan 1951 i boken Analfabeten en del fakta från den tiden.
Vi har nu tillsammans ägnat oss åt att med fakta ur dessa verk, framförallt Pubertet från 1978, finna de personer han beskriver i det dåtida Tungelsta och följa deras liv med mycket kortfattade fakta.
Många är mycket lätta att relatera, många blir tyvärr oidentifierade.

Pubertet, kapitel XXXII

051Bok PubertetDet fanns en dykardotter i den tiden av min ungdom Hon hette Anna Bergström och bodde bara en kilometer bort från oss. Deras jord var utarrenderad åt en annan granne. Hennes far var i tjänst hos ett dykarbolag i Stockholm och kom bara hem vid veckoskiftena.
Jag hade föreställt mig att det var något särskilt med dottern just därför att fadern var dykare. Jag tyckte mig alltid se den märkvärdige mannen kliva omkring i dykardräkt med tunga blyskor nere på havsbottnen….
Men dottern fanns trots allt.

Hon var nåt år äldre än jag och medlem i godtemplarlogen Hemmet nere vid stationen. Min mor tyckte mycket om henne därför att hon alltid var finklädd… .

Fortsätt läsa

Ivar Lo och Tungelsta: Tröskning på Prästängen

Ivar Lo baskerEtt kort utdrag ur Ivar Lo:s memoarbok “Pubertet” från 1978

 

 

 

Präst

Prästängen på 1940-talet, kom i släkten Fahlströms ägo 1928, byggnaden uppförd 1918. Småbruk och trädgårdsodling

Pubertet, kapitel XXXII

Min far och jag gav oss tidigt om höstmorgonen av till ett grannställe som hette Prästängen och där man skulle tröska. Min far ledde den påselade hästen med sig för att spänna den för vandringsbommen till tröskverket att hjälpdra tillsammans med ställets egen häst.
Jag skulle skära upp band åt den som matade.

I den otröskade sädesbingen arbetade bredvid mig en några år äldre grannson som hette Ruben tillsammans med värdfolkets egen hjälpflicka, som hade det romantiska namnet Blanche Constance, nästan som hon varit vid cirkus.

Fortsätt läsa

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑