Hembygd i Haninge
Mina artiklar på bloggen om Ivar Lo-Johanssons liv och litterära produktion har väckt ett förvånansvärt stort intresse.
Många läsare, framförallt med Haningeanknytning, har frågat om vilka av hans många verk som relaterar till tiden i Tungelsta men också de tidiga åren i Ösmo.
Jag försöker här reda ut dessa begrepp men vill redan här påpeka att kortare inlägg från dessa miljöer förekommer i flera andra böcker ur hans digra produktion.
Sjötorp, vid Träsksjöns södra ände, finns på Häradskartan 1905, då överstruket.
Framställningen av denna karta påbörjades i slutet på 1800-talet och finns i ett flertal versioner. Under arbetets gång förändrades/rättades namn på gårdar, torp och lägenheter.
Ligger under Nora Rote på Näset ¼ mtl, brukas 1883 av hemmansägaren Lars Peter Persson.
Finns med i husförhörslängden för första gången åren 1881-1885 (v94535.b610.s51, AD).
Stenbacken 2015, foto Irene Westerholm
Husförhörslängden 1856-1860 Västerhaninge
Stenbacken på Häringe, på Grindtorps marker, har enligt gängse normer aldrig varit torp, vi hittar det i husförhörslängden första gången år 1856 där det noteras under eget namn. Då bor där sedan drygt tio år inhysingen Olof Erson, född 1791 i Västerhaninge, som då kom från Västnora Nr 1 med tre år yngre hustrun Stina Månsdotter och dottern Anna Stina född 1831. Hon flyttar 1857 till Dalarö och får tre år senare en oäkta son som döps till Johan Edvard.
Olof Erson är tidigare straffad för stöld, denna notering bär han med sig i kyrkoböckerna under hela sitt eländiga liv.
Den 16 februari 1943 inställer sig Solveig Hansson på Långholmen för att avtjäna ett 9 månader långt fängelsestraff.
Hon är dömd för olovlig underrättelseverksamhet för främmande land, mot land som står i vänskapligt förbund med Sverige.Främmande land var Sovjet och landet i vänskapligt förbund med Sverige var Nazityskland.
Solveig hade hjälpt personer från tyska motståndsrörelsen som flytt. Hon gav dem mat och husrum. Vad polisen inte visste var att hon tidigare utbildat sig till radiooperatör i Moskva.Hon hade utöver mat och husrum även sett till att flyktingarna kunde hålla kontakten med dem som var kvar i Tyskland. Detta genom en radiosändare som satts upp i Västerhaninge.
Ivar Lo beskriver i sina självbiografiska romaner som utkommer på 1970-talet sin tid på Djurgårdsgrind, framför allt i böckerna Pubertet och Asfalt men han har redan 1951 i boken Analfabeten en del fakta från den tiden.
Vi har nu tillsammans ägnat oss åt att med fakta ur dessa verk, framförallt Pubertet från 1978, finna de personer han beskriver i det dåtida Tungelsta och följa deras liv med mycket kortfattade fakta.
Många är mycket lätta att relatera, många blir tyvärr oidentifierade.
Möjligen kan dessa artiklar hjälpa oss att få fram ytterligare fakta, därför använder vi oss även av citat ur böckerna som inte vi kan hänföra men som ändå kanske relateras med läsarnas hjälp.
Pubertet, kapitel XXXI
Bössköpet på Håxtorp
Efter skogvaktarfamiljens inflyttning i vårt grannskap insåg jag att jag själv måste ha ett skjutvapen då jag gav mig in i “min” vildmark. Vid ett av de forna infartsleden till skogen bodde en gammal smed. I hela sitt liv hade han bredvid det andra smidet brukat laga vapen och samlat på bössor.
Det var gevär av alla sorter som han ettdera köpt sig till på auktioner eller också sådana som ägarna velat att han skulle laga åt dem men som inte lösts ut…..
Jag gick över till Håxtorpsgubben en vårkväll och bad om att få köpa ett av de gamla gevären, om jag mäktade det för prisets skull.
— Mina bössor är inte till säljs.
Jag stod ändå kvar vid dörrn.
— En enkel, billig?
— Nu är vi i maj, sa han. Allt vilt är förbjudet. Morkullorna är förstås lovliga men då får man allt vara en bra god skytt?
— Jag behöver.
Vi såg bägge upp mot takbjälkarna där vapnen hängde i sina slitna läderremmar under sotad ås. Det märktes klart att han inte ville avvara en enda.
Tegelbacken 1982, bilden tillhör Britt Jansson
Tegelbacken är ett av många torp under Häringe. Finns i husförhörslängderna sedan 1850-talet. Sammanblandas ofta med det betydligt äldre Tegelhagen som låg nere vid vattnet vid Betesholmen.
En notering från 1730, “krogen med tegeldrängarna” kan ev. kopplas till detta ställe men det kan kanske vara en sammanblandning med Häringekrogen.
Vi börjar här med Tegelbacken:
Ivar Lo beskriver i sina självbiografiska romaner som utkommer på 1970-talet sin tid på Djurgårdsgrind, framför allt i böckerna Pubertet och Asfalt men han har redan 1951 i boken Analfabeten en del fakta från den tiden.
Vi har nu tillsammans ägnat oss åt att med fakta ur dessa verk, framförallt Pubertet från 1978, finna de personer han beskriver i det dåtida Tungelsta och följa deras liv med mycket kortfattade fakta.
Många är mycket lätta att relatera, många blir tyvärr oidentifierade.
Möjligen kan dessa artiklar hjälpa oss att få fram ytterligare fakta, därför använder vi oss även av citat ur böckerna som inte vi kan hänföra men som ändå kanske relateras med läsarnas hjälp.
Författaren Karl Ivar Jansson-Johansson, senare känd som Ivar Lo-Johansson kom som tioåring med föräldrarna Gottfrid och Anna Lovisa till hemmanet Djurgårdsgrind i Tungelsta år 1911. De kom då från torpet Ådala i Ösmo, den lilla gården köps av tomtbolaget Hem på landet, inte utan dramatik.
Ivar skriver i sina memoarer och romaner en del om sin ungdom på Djurgårdsgrind och berättar om människor i grannskapet. Vissa av dem är lätt identifierade, andra mera anonyma och kanske i vissa fall även fiktiva.
Vi har försökt spåra och relatera en del av dessa och här kommer nu en första kortartikel på detta tema.
Av Sune Nilsson
Ivar Lo Johansson föddes på torpet Ådala under Hammersta i Ösmo församling den 23 februari 1901.
Han avlider nästan 90 gammal av ”brustet pulsåderbråck” den 11 april 1990 på Ersta i Stockholm.
Han är en av landets mest lästa och älskade författare och lämnade efter sig bl.a. en skatt av berättelser om Sverige och dess agrara befolkning under första hälften av 1900-talet.
Han har kallats ”statarförfattare” vilket naturligtvis är riktigt då en stor del av hans produktion handlade om statare och torpare, Karl Ivar Johansson har dock aldrig själv varit vare sig statare eller torpare, däremot hans föräldrar och generationerna där bakom.
Torpare, dräng, piga, tjänstegosse, fattighjon, inhyses och utfattig är benämningar som dominerar husförhörslängderna när man spårar hans ursprung. Denna bakgrund är ju inte på något sätt unik, alla som ägnat sig åt att forska i sitt ursprung finner det samma hos sina anfäder under 1800-talet.
Haningegillets torpgrupp skrev 1982 denna kortberättelse om torpet Hammaren under Årsta, Den bestod då av Henry Hall, Gunilla Hagström, Elsie Lindholm och Ulla Nygren.
Vid vägen till Årsta Havsbad ca 1 km från Österhaninge kyrka, ligger ett litet torp som heter Hammaren. Torpet är mer än 250 år gammalt. I Jordeboken från år 1731 står det under skattelagda torp bla “Hamaren-Anders Persson”.
Det finns även med i husförhörslängderna från Österhaninge socken, varav den första daterar sig från år 1746. I ortsnamnsbeskrivningar anges att Hammaren betyder stenbacke eller bergshöjd.
Hammaren 1972. Ur Gillets arkiv
© 2024 haninge.org
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer