Hembygd i Haninge
Tomtkarta från 1949.
Vi klipper in ett foto från 1949 då Västerhaninge Skyttegille jubilerade. Här finns många gamla bekanta från den tiden. Jag har fått hjälp av Mona Eriksson och Ingvar Carlsson med namnsättningen men som ni ser fattas en hel del namn. Kanske något är felaktigt?
Om vi kan fylla luckorna får vi en fantastisk dokumentation, vi förser drygt 90 ansikten med namn för framtiden och kanske kan sprida minnen och hågkomster i yngre generationer.
Det finns olika alternativ att svara:
1 Ni som kommit via FB, svara där!
2 Svara på “kommentar” under artikeln!
Läs kommentarerna efter artikeln, finns tillägg och ändringar!
Se även dessa två inlägg:
Villan i Alby i december 2009. Byggherren har lagt ner stor energi på stödmurar i natursten vilket hedrar honom. Byggnaden är i och för sig också vacker, lite svårt dock att tycka att den passar här!
Under mina “strövtåg” i hembygden, främst i områden där husen är röda med vita knutar, fann jag med viss förskräckelse redan 2009 att man i den gamla byn Alby började bygga denna, säkert vackra men malplacerade, jättevilla i områdets södra del, kallad Albydal.
Kommer man söderifrån nerför Berga Backe stirrar jättefasaden emot en som ett ont öga!
Man funderar på hur kommunen resonerat i detta bygglovsärende, vissa får ju inte ens bestämma exteriörfärg på sina villor, fel färg förstör miljön!
Albydal exploaterades på 1940-talet av GW Rönnlöf och bebyggdes med fritidshus och några mindre villor.
Området tillhörde en av ursprungsgårdarna, Alby 2:2, kallade Erikssongården som varit i samma släkt i tvåhundra år.
Läs Karin Aspbergs historiska berättelse om gården
Den stora villan med glasfasaden i söder mot Albydalen verkar inte ha varit bebodd men är nu till salu på nätet. Är du intressent får du nog vara beredd på ett rejält tag i plånboken!
Bild från Google Street view 2016.
“HANDENS CENTRUM” – ropade busskonduktören ut!
Då visste man att man var hemma!
Hemma i ett lugnt villaområde där alla kände alla, och det var roligt och tryggt. Vi hade egna bussar, Stockholm-Södertörn, gräddgula och gröna. 2:an gick till Handen, 5:an till Dalarö och 9:an till Årsta Havsbad.
Vi som bodde i Handen kunde åka med alla tre. Man kände alltid chauffören som körde bussen, också konduktören. När man stigit av och gått över Dalarövägen var man på Vendelsövägen där jag bodde i nr 8.
Bild, troligen från 40-talet, på butikslängan vid torget på Årsta Havsbad.
Årsta Havsbad, numera en del av kommunen under stor omvandling, kom till i slutet på 1920-talet då HSB med arkitekten Sven Wallander i täten erbjöd sina medlemmar i huvudstaden:
…att med enkla medel och till rimlig kostnad för människor med begränsade ekonomiska resurser välbehövlig avkoppling från trängseln och osundheten i storstaden. Frisk luft, stärkande bad, vacker natur, en egen täppa och en enkel sportstuga.
Många stockholmare kunde då förverkliga sin dröm och nappade på erbjudandet och området byggdes upp under 30-40talet med enkla men ändamålsenliga små hus, då kallade “sportstugor”.
Det finns fortfarande ett stort antal av dessa stugor kvar i ursprungsskick i området, blandade med ganska avancerade fritidshus. Det blev ganska inflammerat i idyllen Årsta när kommunen planerade kommunala vägar, vatten och avlopp.
Beslutet drevs dock igenom och för ett par år sedan påbörjades arbetet men efter kontraktsbråk mellan kommunen och entreprenören stoppades detta i höstas.
På kommunens hemsida finns idag denna info till de boende:
På denna bild ur Gillets arkiv skymtar ett av tornen i bakgrunden. Det är läraren och hembygdsforskaren Börje Larsson som tagit bilden vid ett besök med sin klass 1967.
Tornberget, Södertörns högsta punkt med 111 m.ö.h., ligger i västra delen av vår kommun uppe i Hanveden.
När inlandsisen försvann var det det första landmärket som dök upp i trakterna och den lilla sjön intill är en rest av ishavet.
Trakterna runt berget har varit “befolkade” sedan stenåldern.
I betydligt modernare tid är Tornberget en välbesökt plats för att skåda över milsvidda skogar och kringliggande bebyggelse,
I min barndom på 50-talet fanns två utkikstorn på platån, ett “civilt” rangligt trätorn som man kom upp i med visst besvär samt ett militärtorn som byggdes för flygspaning under kriget. Båda dessa torn revs av säkerhetsskäl på 1980-talet.
Den uppväxande skogen och avsaknaden av torn gjorde att Tornberget miste en del av sin dragningskraft för att uppleva vackra vyer men naturligtvis besöktes det av vandrare och entusiaster.
Sedan 2010 är området ett naturreservat och vid invigningen lovade Haninge Kommun att ett nytt torn skulle byggas. Man valde att försöka få finansiering via privata sponsorer som kunde “köpa” ett trappsteg men intresset var för litet och det hela dog ut.
Enligt tidningen MittiHaninge är det nu aktuellt att bygga tornet i helfinansierad kommunal regi. Kommunens Dennis Fast säger till tidningen:
…vi har en förhoppning om att kunna lämna ut projektet på upphandling nu. Jag sticker ut hakan, och säger att förhoppningen är att vi ska kunna bygga utkikstornet innan nästa vinter kommit….
Tornet kommer att bli tio meter högt och beräknas kosta runt miljonen. Bedömare påstår att man ska kunna se Södermalms Kyrktorn!
Den som lever får se!
Rune Karlsson, en av författarna till Tvätteriboken och Handenbo i många år, skrev 2007 denna lilla berättelse om sin tidiga skoltid.
Det lutande kyrktornet i Österhaninge är en viktig faktor i sammanhanget.
En modern bild på kyrkan från genomfartsvägen. På denna bild är ju lutningen överdriven pga optiska problem.
Att samhällsservicen förändrat sig genom åren är vi väl alla bekanta med.
Lantbrevbäraren Sven-Erik Bäck skrev en härlig artikel i Glimtar om sitt arbete i Norrby i början på 60-talet. Här finner vi en beskrivning på en social insats av stora mått, troligen långt utöver den som Kungliga Postverket tänkt sig.
Karta över distriktet, teckning Anita Stjernström 2002.
Sven-Erik och hans kollegor var för många på den tiden den en livsviktig kontakt med resten av samhället och kanske för vissa en rent av nödvändighet för ett någorlunda liv i stugor och villor.
Att detta inte kunde fortsätta i vårt moderna effektiva Sverige är väl förståeligt…..
Ett måste i bokhyllan!
Det är inte bara Haningegillet som ger ut intressanta böcker om hembygden…
För dryga tio år sedan gav författarduon Hilding Eklund och Olle Flodby ut sina “bilderböcker” med motiv från våra socknar.
Boken “Västerhaninge i gamla och nya bilder” kom 2003, året efter kom “Glömda bilder från Handen, Österhaninge, Årsta och Sandemar”.
Alla som är intresserade av vår lokala historia bör ha dom i bokhyllan!
Böckerna gavs ut på ett privat förlag tillsammans med bokhandlaren Hans Bildsten och finns fortfarande på nätet både som nya och hos antikvariaten!
Trots det oändliga flödet av bilder via nätet är det handfast och trevligt att vid aftonlampans sken bläddra igenom dessa och minnas och kanske lära.
Prästen, senare prosten, Swen Schöldberg var född 1764 på Schöldby, Torpa fs, Västmanlands Län, han avled 1834 i Västerhaninge och ligger begravd på Västerhaninge Kyrkogård tillsammans med sonen Theodor.
Han läste teologi i Uppsala och prästvigdes i Strängnäs 1790, blev adjunkt i Ösmo samma år, vice pastor där 1799, år 1802 “e.o. bataljonspredikant utan lön” på Svea Lifgarde. Han är alltså militärpräst under Finska Kriget 1808-1809 men det är nog inte troligt att tjänstgör i fält.
Han ingick äktenskap 1799 med prästdottern i Ösmo, Clara Norman, f 1773, de fick två barn, Per Benjamin, f 1800, död 1857 och Clara Margareta, f 1803 i Ösmo.
När gamle prästen och svärfadern Per Norman avlider år 1800 och ersätts som kyrkoherde 1803 av Anders Öberg flyttar familjen till Hesslingby i Österhaninge, oklart när, där maken skrivs som bataljonspredikant. De får här ytterligare en son som dock avlider i tidig ålder och hustrun Clara avlider år 1808. Med till Österhaninge är också Clara Norman syster Elisabeth.
I HFL för 1811-1815 skrivs han som arrendator på Hesslingby, som sedan 1805 ägs av brukspatron Bremer.
Schöldberg blir kyrkoherde i Västerhaninge 1813, prost 1819. Han gifter om sig 1813 med Anna Lovisa Upmark på Ribby (1786-1851), syster till Frans Gustaf och Nils Wilhelm Upmark.
I detta andra äktenskap föddes sonen Adolf Theodor år 1816.
© 2024 haninge.org
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer