Hembygd i Haninge
När man i olika sammanhang läser om samhället Handens tidiga utveckling är det tre fastigheter som ständigt återkommer:
Nyvreten
Lägenheten Handen
Handen 1
Nyvreten
Lägenheten Handen
“Hörnfiket” låg på Handen 1, (Söderby 1:2) men det fanns väl en byggnad där innan?
Kan någon läsare ha en bild på en äldre byggnad på Handen 1? Den uppkommer som registrerad fastighet 1921 genom avsöndring från Söderby 1, första ägare är Olga Säfström.
Köpebrevet på Handen 1 1920.
I Haningegillets Haningebygden 36 skriver Karin Aspberg om en av Albygårdarna.
Det sägs att denna gård har ägts av samma släkt i minst 200 år. Den har dock inte gått i arv från far till son som en källa låtit berätta. Vid storskiftet 1775 ägde Anders Nilsson en hemmansdel på ¼ mantal. Efter fyra år gick han med på att flytta sin gård från trängseln i bykärnan till nuvarande plats.
När byns utägor skiftades 1798 företräddes hans då minderåriga barnbarn Erik och Stina av förmyndare. De var då inte bosatta i Alby.
Stallbacken
När hemmansägarna i byn kallades till laga skifte 1831 var nämndemannen Olof Ersson i Högsta ägare till denna gård. Kanske var han nära släkt till ovan nämnde Erik. Inför laga skiftet, 1854, företräddes nämndemannen av sin arrendator och måg, Anders Olsson.
Denne Anders Olsson var född på Kalvsvik och han hade varit klok nog att gifta sig med dottern till ovan nämnde jordägare.
I en artikelserie om Handen finns sedan tidigare två artiklar här på bloggen som man kanske ska ha läst för att få konsekvens i det hela. Det kommer också ytterligare en artikel i ämnet.
I en artikel i Gillets tidning Glimtar skriver Lennart Hagelin under rubriken:
KRONOALLMÄNNINGEN HANWEDEN – LÄGENHETEN HANDEN?
Nyvreten, Handen. Foto Tommie Lindström
De flesta, för att inte säga alla, tycks vara överens om att namnet Handen kommer från smedsstugan vid Kilens spets, som i församlingsboken heter Lägenheten Handen, senare Gamla Handen, som låg intill Söderby gårds smedjetomt vid vägskälet där Stockholmsvägen delade sig i Dalarövägen och Nynäsvägen. Det finns två huvudteorier om hur lägenheten fick namnet. Den ena gäller en vägvisare i vägskälet, den teorin behandlas i nästa artikel.
En av stugorna på Tingshustomten i Västerhaninge kallas Erikslund. Den flyttades hit från den lilla gården uppe i Tyrestaskogen av entusiastiska medlemmar och står nu intill stugan från Janstorp.
Lillstugan från Erikslund, flyttades hit 2001. Foto Stefan Jansson.
Erikslund är ett ganska sent nybygge på Tyrestamarker, bondsonen Per Erik Pehrsson (Pettersson), född 1839, kommer efter en kort tid i Amerika åter 1874 och köper ett markområde, kallat Nordankärrsvreten, från Olof Eriksson på Tyresta 1:7 intill Svartsjön och nybygger ett mindre jordbruk där.
Per Erik avlider 1890 endast 50 år gammal, änkan Anna Sofia och yngste sonen August Alfred brukar den lilla gården och köper år 1894 till marker från Janssongården i Tyresta.
Erikslund består då av 8 tunnland jord och 30 tunnland skog. I slutet på 1800-talet startar man även stadstvätt, kanske ett av de första i socknen.
August Alfred avlider 1921 och barnen tar över. Sonen Yngve och yngre syskonen Emma och Ivar, alla ogifta, fortsätter med tvätteriverksamheten till 1958. Emma bor kvar till några år före sin död 1991.
Lillstugan i sin ursprungsmiljö,
Endast grunder finns idag kvar, det är lillstugan på Erikslund som flyttas år 2001 av Haningegillet till Tingshuset i Västerhaninge.
Marken ägs idag av Haninge kommun.
År 2006 sammanfattar Gillets Henry Hall en intervju från 1963 av fil.kand. Sofia Danielsson ”Ur Österhaninge undersökning 1963, del 2″ med sonsonen till nybyggaren Per-Erik, Yngve Pettersson, född 1894 på Erikslund
Swedbank är en av stora affärsbankerna i landet. Den bildades genom en sammanslagning av olika lokala sparbanker och de kooperativa jordbrukskassorna och fick 1997 namnet Föreningssparbanken och nio år senare blev det Swedbank.
Vad har då Tungelsta med detta att göra?
Jo, i oktober 1915 bildades landets första jordbrukskassa här, i Västra Skolan!
Av 16 lokala småbrukare och trädgårdsmästare. Samt en direktör!
Det officiella namnet blev Västerhaninge Sockens Jordbrukskassa!
Västra Skolan
Så här skriver hon!
Vega vid gränsen till Huddinge kommun har ett ovanligt namn.
Vanligen uppkallas ett samhälle efter en gård, ett torp eller annat platsnamn som funnits långt innan någon bebyggelse brett ut sig. Men liksom Brandbergen har Vega döpts efter en omtalad händelse. Ännu under största delen av 1800-talet fanns inom nuvarande Vega endast en krog, vilken dock inte får förväxlas med gästgiveriet och skjutshållet med samma namn någon kilometer därifrån i Huddinge.
Marken, liksom delar av Länna i Huddinge lydde länge under Söderby i Österhaninge socken. På 1870-talet uppfördes en villa intill vägen mot Stockholm och den kommer senare att ge namn åt samhället.
Namnet hör ihop med expeditionen för att finna ”Nordostpassagen”, sjövägen längs Eurasiens norra kust.
Redogörelsen nedan för Percy Nilssons tvätteri bygger på en uppteckning av en intervju gjord av Sofia Danielsson, Nordiska museet, 1963. Den ingår i Gillets bok “Så tvättade vi i Haninge”, av Rune Karlsson och Anita Stjernström, utgiven 2015.
Tvättstugan, här under utbyggnad 1963 för en mangelbod. Torkutrymmet ovanpå var helt öppet under taket.
Percy Nilsson (1924-2014) och hans mor Signe Nilsson (född i Sibbarp i Halland) kom till Österhaninge 1924.
Modern arbetade som hembiträde på en gård i Svartbäcken, där man tvättade.
År 1949 kom de till ett ställe nära Ljungby och man byggde där ett tvätteri, en tvättstuga i bottenvåningen och över denna en torklada i öppen stolpkonstruktion. Enligt Percy var det meningen att torkladan skulle ha luckor, ”men så fick vi hänga hos grannen (Petterssons, Ljungby) och fick hjälp med manglingen där”. Tvättstugan är byggd av cementsten och med gråvit putsning.
Den ligger i nordväst-sydostlig riktning på en sluttning mot sydost.
Västerhaninge stationshus, februari 1902, den äldsta bild vi har i arkivet. T.h. skymtar kyrkan. Lägg märke till att ingen bebyggelse finns i området. Dessutom till stavningen!
Förutom spårområdet för själva bansträckan behövdes vid stationerna också större områden för stationshus, tillfartsvägar, mötes- och uppställningsspår.
Marken för stationshuset och stationsplanen exproprierades 1900 från Erikslund, som vid denna tid fortfarande var en lägenhet under Ribby 1:3.
Själva spårområdet togs från prästgården och från August Petterssons marker. Klockargatan blev nu avskuren av järnvägen och leddes därför parallellt med denna ca 120 meter, tills det utvidgade spårområdet för stickspår tog slut.
Där, bortom banvaktsstugan, gjordes en övergång med vändkors och en mindre gång- och cykelväg anslöt till nuvarande Tungelstavägen. I dag finns en gångbro över järnvägen på ungefär samma plats.
Stationshuset var ritat av arkitekten Ferdinand Boberg – liksom de övriga efter banan – och fick en fasad av stående ”fiskfjällspanel” i gult. Stationshuset i Västerhaninge revs 1974, men söder ut fanns 2014 faktiskt alla kvar.
Den 2 augusti 1960 arbetade lantbrukaren Åke Eriksson, Liåker på Gålö, med att plocka flyghavre på åkern öster om sin gård.
Han hade under dagen sett ett antal jaktflygplan träna avancerad flygning över Gålö och vid middagstiden hörde han plötsligt en starkt vinande ljud och kunde konstatera att ett av dessa plan störtade lodrätt mot marken på hans havreåker och försvann totalt ner i den lite sumpiga södra delen i åkern.
Frans och Arvida Wretman
Nedre Hammarby Östra, Hammarby 1:2 på 1/4 mantal, oftast i modern tid kallad Wretmangården, kom i släktens ägo 1904 då Frans Wretman köper den av dödsboet efter Per Erik Petterson.
Per Erik, äldre bror till nämndemannen “Calle P” på övre Hammarby, hade ägt den sedan 1898.
Frans och Arvida, född Nilsson, kom från Ösmo med sonen Otto från arrendegården Gryt som ägdes av Ösmo församling.
Otto gifter sig 1921 med dottern till gamle ägaren Per Erik, Maria kallad Mimmi, och de får sonen Birger.
Gamle Frans avlider 1937 och Arvida lever till 1953.
© 2024 haninge.org
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer