Hembygd i Haninge

Författare: Sune Nilsson (Sida 28 av 47)

Skyttegillets styrelse 1949

Västerhaninge Skyttegille hade sina skjutbanor i Västerhaninge, Norrskog, Ribby och Fors men de flesta medlemmarna var tungelstabor.

Här en bild från 50-års firandet år 1949 av den nyvalda styrelsen som bekräftar detta, tio av elva är från Tungelsta!

Skyttegillet Styrelse 1949

  1. Olof Carlsson                           Frideborg
  2. Valdemar Karlsson               Hammar
  3. Sigvard Fahlström                 Prästängen
  4. Edvin Ljungqvist                    Drevviken
  5. Sven Andersson                     Skogssäter (Gran)
  6. Sten Gustafsson                    Tungelsta (Södertäljevägen)
  7. Lennart Fahlström               Prästängen
  8. Arne Eriksson                         Lillgården
  9. Olof Andersson                     Vadet
  10. Folke Johansson                   Tungelsta (Bil-Johan)
  11. Albert Johansson                 Tungelsta (slaktare)

Se foto på fest från 1944

Ivar Lo-Johansson som lokalredaktör

2766716935_0443386044_o

Ivar i unga år, fotograferades i Stockholm då modern skulle skicka brev till Amerika till sin utvandrade syster.

Vår delvis lokale författare Ivar Lo kom med sina föräldrar till Tungelsta i början på 1910-talet från Ådala i Ösmo. Föräldrarna köpte lantbruket Djurgårdsgrind av Hem på Landet.

2695350204_db4d34290b_o

Djurgårdsgrind på 50-talet.

Det ligger efter vägen mot Södertälje på gränsen mot de stora skogarna i Hanveden och blev unge Ivars marker som tonåring. Han har i vuxen ålder beskrivit sina år här med dagar och nätter i ensamhet i skogarna men samtidigt sagt att det inte var “någon lycklig tid i hans liv”.

Han hade redan tidigt funnit glädje i att skriva, föredrog pennan och pappret framför spaden och yxan, och var troligen inte den arbetsamme fadern till nån större hjälp när han utvidgade sina marker i skogskanten.

Efter folkskolan och några terminer på folkhögskolan i Tungelsta börjar han sin bana som lokalredaktör för Nynäshamns tidning i början på 20-talet.

På ett utdrag från december 1922 kan man konstatera att han troligen hade betalt per ord, se hans presentation av bemärkelsedagar…..
Han har t.o.m. fått med sin mormor som den 12 december fyller 87 år!

Nynäshamns Tidning 1922

Är du intresserad av Ivar Lo-Johansson, gå in på:

Ivar Lo-sällskapet

Vill du läsa mer om Djurgårdsgrind?

Klicka här!

 

Förväxlade hus i Handen?

I artikeln (läs den här) om Otto Eriksson, Kvast-Otto kallad, hade jag följande bild på dennes villa efter Nynäsvägen i Handen.

047

Uppgifterna kom ur Gillets arkiv men ifrågasattes av vissa läsare, vore bra om vi kunde reda ut detta.

Att fastigheten är Söderby 1:308 är helt klart, men är det rätt villa? Om det är fel, var låg denna villa och vem bodde då här?

Här finns ett alternativ, är detta Kvastens hus?

oyyo - kopiaFör att på snabbt svar, skicka dina synpunkter till min mailadress;

sune.n@telia.com

 

Info om byggplanen för Åbygården

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Får den bli kvar?

På fråga från Gillet hur den aktuella byggplanen utvecklas för området fick vi följande svar från planarkitekten.

Hej!
Det finns inte så mycket att säga om Åbygården nu. Jag väntar på en slutrapport av den arkeologiska utredningen av området kring Klockargården och Åbygården. Men som det ser ut nu (innan de gjort klart hela rapporten) så ligger Åbygården inom fornlämningsområdet. Så inom det området får inga byggnader tillkomma. Om man skulle vilja driva det, så vet man inte hur Länsstyrelsen skulle ställa sig inför att flytta på fornlämningarna och det är en stor kostnad. Så i dagsläget kan jag inte säga så mycket mer. Men jag håller er mer än gärna uppdaterade och ni får när som helst höra av er om ni har frågor. Sen rent generellt så skulle jag vara väldigt tacksam över att få reda på vad ni vet om byggnaderna och platsen.

Med vänlig hälsning /Johanna

Johanna Andersson

Planarkitekt

Stadsbyggnadsförvaltningen

 

Mer om Åbyskolan/Åbygården

 

Militärerna i Åbyskogen

Baracker

Int 1:s barackläger i Åbyskogen under 1940-talet. Bilden tillhör familjen Arvidsson.

Förläggningen i centrala Västerhaninge och värnpliktige soldaten Stig Dagerman
Av Bo Stjernström, även bildbehandling. Publicerad i Glimtar 2009.

Dagens invånare i höghusen kring Västerhaninge centrum vet mycket väl att det vid kusten och på öarna kring Horsfjärden funnits och fortfarande förekommer militära aktiviteter. Men det är bara en del av de äldre som minns att det för 60-70 år sedan stått en aktiv stor militär anläggning bakom nuvarande Parkskolan och Åbyplan.

Fortsätt läsa

Kvast-Otto

oyyo - kopia

Här hade jag en felaktig bild på Otto Erikssons hus, så här såg det ut enligt Tonny Treiberg mfl. Låg på Nynäsvägen 113.

“Kvast-Otto”, Otto Eriksson, var född 1873 i en statarstuga på Vendelsö Gård, och bodde på Gottfridslund i Alby i omgångar hos brodern Gottfrid som var sadelmakare där. Han kommer dit 1902 från Lötkärr.

Deras åldriga mor, änkan Klara Lovisa, f Utterberg,  kommer också dit men sju år senare. Samma år, 1909, flyttar Otto ensam lokalt i Alby som dräng, nu till Petterssongården, vidare 1911 till Strömslund i Jordbro, året efter till Vendelsö, han skrivs i kyrkoboken då som rödfärgare. År 1916 år han åter på Gottfridslund hos brodern/modern.
Efter en kort tid på Åbrunna kommer han som torpare till Herrhagen och nygift med Helfrid Blomlöf år 1920. Hon har två barn med sig i boet och man får två gemensamma barn födda 1920 och 1922. Familjen flyttar 1925 till Handen och bygger egen villa på Nynäsvägen i Handen, Söderby 1:308 några år senare.

Otto försörjer sig som rödfärgare, kvastbindare och tvättare. Kvastarna säljer han till Stockholms stads renhållningsverk!

A-kvast-940jpg

Sopkvastarna bands av björkris och användes in på 50-talet.

Han avlider på Nynäsvägen 116 i Handen 1955 och hustrun 1963.

I författaren Birger Wårds nyckelroman år 1956 från Österhaningetrakterna, “Ödet står på lur”, får Kvast-Otto låna ut sitt namn till en ganska obehaglig karaktär som troligen inte på något sätt sammanstämmer med verkligheten.

Läs här lite mer om denna roman,

Skrammel-Nisse

8587148724_0e5522372e_o

Nisse Lindgren med några adepter utanför Åbyskolan i Västerhaninge. Vi ser bl.a. Bosse och Gunnel Larsson, Bertil Gustafsson, Inge Andersson-Torenius och Anna-Lisa Demander-Brorsson.

Nils Edvard Lindgren, känd under smeknamnet “Skrammel-Nisse”, var född 1912 i Tungelsta. Fadern Isak Edvard hade kommit till Tungelsta tre år tidigare från Fågelås i Hjo och gifte sig 1911 med Emma Arvidsson. Familjen köper 1915 fastigheten Kristineberg i Tungelsta.

Nils står från 1931 i församlingsböckerna som organist och kantor.
Han gifter sig 1941 med lärarinnan Ellen Östberg.  Hon har sedan 1939 bott på Hammarbo. De bor kvar på Kristineberg till 1944 då de flyttar till Handen.

Han blev känd för oss ungdomar när han i slutet på 40-talet åkte runt i traktens skolor och på ett lekfullt men pedagogiskt sätt försökte få oss intresserade av att traktera olika musikinstrument.
Bristen på konventionella sådana gjorde att de flesta av oss spelade på plåtburkar med träpinnar eller försökte hålla takten med hemmagjorda tamburiner.
Det var nog denna verksamhet som gav honom sitt smeknamn.

Gillets Anita Stjernström skriver så här i Glimtar:

Jag sökte efter Skrammel-Nisse på nätet och blev förundrad över vilken påverkan han både har haft och fortfarande har i svenskt musikliv! Från och genom skramlet som barn har många kända musiker fått sitt musikintresse, får man veta.
Förskolans musikpedagogik har inspirerats av honom och flera avhandlingar och böcker beskriver hans metod. Musikpedagogen Michiel van Lint  organiserade Skrammel-Nissedagen i Utansjö. Han vill visa att känslan för musik finns inuti varje barn och att spela musik har en positiv effekt på barn. “Barn kan göra musik helt på egen hand utan att vuxna ska lära dem och säga vad som är rätt och fel” är tanken bakom. Man kan t.o.m. lyssna på datorn till förskolebarnens spontana musicerande på en länk från P4 Västernorrland.

För handikappade och för utvecklingsstörda barn insåg Skrammel Nisse tidigt att hans metod kunde ha stor både glädjande och lugnande inverkan. Vår trubadur Bosse Larsson vittnar om hur han som ung var med Skrammel Nisse på besök bland barnen på Hammarbo i Tungelsta. Det var en härlig upplevelse för alla.
Vi har alltså all anledning att vara stolta över att ha haft Nils Lindgren boende och verksam i Haninge!

 

Här nedan följer några artiklar ur Gillets tidning Glimtar om Nisse Lindgren.

Bosse Falks brev till Michiel van Lint om Nisse Lindgren

Hilding Eklunds artikel och Monika Nordhs kommentar

En kommentar av Erik Andersson, Brandbergen

 

 

 

Raina Eriksson, född Hägerstrand berättar om Tingshuset

Namnlöst-1

Raina är född i Västerhaninge år 1937 och bor fortfarande kvar i samhället.
Hon är dotter till kyrkvaktmästare Viktor Hägerstrand och hustrun Sandra, född Jansson, från Skärsvik.

Raina skrev nedanstående artikel i Glimtar år 2000, hon finner plötsligt en kväll vid Tingshuset att en stor del av hennes liv kretsat just kring denna byggnad “mitt i byn”!

Tankar formade en augustikväll år 2000 när jag satt i Tingshusträdgården och väntade på min man ”Nalle” som snickrade på den nya förstukvisten.

Jag är nu drygt sextio år gammal och hela mitt liv har kretsat kring Tingshuset i Västerhaninge. Detta gäller inte bara mig själv utan går även tillbaka till min far och farfar och framåt till mina barn och barnbarn.
Det började med min farfar, Johan Fredrik Hägerstrand, som på tidigt 1900-tal var fjärdingsman, en medhjälpare till landsfiskalen, vilken på den tiden skötte ordningsmakten. Farfar hade även hand om arresten, som fanns i anslutning till Tingshuset. För att kunna vakta ”bovarna” fick farfar med familj en tid ha sin bostad i det lilla huset bredvid arresten. Min pappa Viktor berättade om detta när jag var liten men jag har väl glömt det mesta, men jag minns särskilt att pappas äldre bror brukade sitta utanför arrestdörren och ”sjunga för bovarna”, vilka inte alltid uppskattade underhållningen.

2691477235_9d86101aed_o

Området kring Sotholms Härads Tingshus omkring 1910. Längst till vänster syns fångvaktarens hus där fjärdingsman Hägerstrand bodde en tid, sedan fånghuset och en öppen vagnsbod närmast Tingshuset. Till höger syns kyrkan och Kaplansgården.

Fortsätt läsa

Handen, varifrån kommer namnet?

 20110426839

Gillets Sven Klasenius rubricerade sin artikel i Glimtar 2013, “Grattis till en hundraåring”.

Sven Klasenius

Sven Klasenius, tongivande hembygdsforskare och skribent.

1913, alltså för (drygt) 100 år sedan, föddes samhället Handen. Den 1 januari detta år bytte stationen på Nynäsbanan och det där liggande postkontoret namn från Österhaninge till Handen. Därmed kom det nya namnet att spridas även som poststämpel.

HHG_1844

Stationen efter namnbytet.

Fortsätt läsa

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑