Författare: Sune Nilsson (Sida 31 av 47)

År 1942 kom det ut en liten telefonkatalog för Södertörnskommunerna, här kan du se vilka som hade telefon i Västerhaninge.

Hanteringen var ju då manuell och växelstationen fanns i handelslägenheten Ryborg på Nynäsvägen, mitt emot Bygdegården.

Ryborg, lägg märke till den inkommande kablarna!

Där turades flinka telefonister om att sammankoppla uppringare och mottagare via ett växelbord.

Uppringaren vevade på sin telefon, det ringer hos telefonisten som svarar:

—Vart önskar Ni komma?

—Ge mej 113 Olof Persson i Ribby!!

— Det är ingen idé, han cyklade nyss förbi här på väg till Posten, ni får ringa senare!

Vill du läsa telefonkatalogen 1942  för Västerhaninge?

Västerhaninge Kommunalhus, här från början på 1960-talet. T.h. den ståtliga Villa Vega som byggdes de första åren på förra seklet men revs inför byggnationen av centrumanläggningen knappa 70 år senare. Tittar man noga ser man också gaveln på Apoteket som har samma historia.

Västerhaninge kommun invigde sitt kommunalhus 1955. En funktionell, kanske inte så vacker, tegelbyggnad intill stationsplanen.

Den kommunala administrationen hade under 50-talets början börja växa och det gamla kommunalkontoret, mellan Klockargården och järnvägen, räckte inte till. Vissa funktioner var utlokaliserade i samhället och man ville naturligtvis ha förvaltningen samlad.

Från detta hus sköttes från 1927 och dryga 20 år framåt kommunens administration i princip av en enda person, Josef Enqvist, som bodde på nedervåningen med hustrun Elsa. Kontoret fanns alltså en trappa upp, en lite märklig lösning.

Vid planeringen av byggnationen samverkade man med kyrkoförvaltningen och andra intressenter och när huset stod klart flyttade pastorsexpeditionen och kyrkoherden in på övre våningen och Sjukkassan, som den då kallades, nere i entréplanet. Lokalen delades märkligt nog med Länssparbanken.

Till källarvåningen i södra gaveln flyttade Biblioteket från Sjukhemmet på Ringvägen, idag är ju nästan hela huset bibliotek!

På övre våningen inreddes en påkostad sammanträdessal för de folkvalda fullmäktige med podium för presidiet. Dessutom en liten vaktmästarbostad och i källaren ett brandsäkert arkiv.

Entrén på den tiden var mot järnvägssidan men flyttades efter centrums uppförande till motsatt sida.

Under några år av polisdecentralisering fanns här Närpolisen Västerhaninge och nu har Lions loppmarknad i det gamla källarbiblioteket.

Se här hur området såg ut från kyrktornet innan kommunhuset och centrum byggdes!

“Konsum finito” skriver Bengt Lidbom som tog bilden från hyreshusen på Tungelstavägen. I förgrunden syns den södra delen av banmästarbostadens tomt med ett litet uthus. Fotografen är osäker på det exakta årtalet för händelsen, kan någon läsare hjälpa till?

Inför byggandet av Västerhaninge Centrum i slutet på 1960-talet fick bebyggelsen vid järnvägsstationen från början av 1900-talet stryka på foten. De flesta husen revs men av någon anledning eldades ett av de senast byggda, Konsum på Stationsvägen, upp.

Butiken låg på Ribby 1:94, en avstyckning från den gamla fastigheten Erikslund. Tvåvåningshuset byggdes omkring 1930 och butiken kunde flytts hit från handelslägenheten Ryborg mittemot Bygdegården. I övervåningen fanns en lägenhet för föreståndaren och Karl Sixten Holmberg följde med från Ryborg. Han efterträddes 1931 av Nils Gunnar Eliasson. 1932 kom Johan Gustaf Rudolf Norling från Sorunda med familj och blev kvar ända till 1945. Han efterträddes av Folke Gustafsson, som stannade två år. Nästa föreståndare blev Börje Carlsson, son till snickaren Millimeter-Kalle. Hustrun hette Elsa och de hade dottern Eva Kristina. 1953 kom värmlänningen Sigge Johansson med hustru Alma och sonen Ulf. De flyttade 1956 till Lidingö. Då kom Nils Jansson från Vingåker med hustrun Asta.

Karta från 50-talet med Konsum vid pilen och de tre beskrivna husen intill.

T.v. på bilden ovan syns Apoteket, en ståtlig trevåningsfastighet från början av av 1900-talet, som tillsammans med den snarlika Villa Vega revs för att ge plats för modern bebyggelse.

Första huset till höger, skymt av ett träd, är Ribby 1:37, “Vält-Johans”, byggt  av vägvältsmaskinisten Georg Johansson 1932. Villan hade då entré från  Klockargatan. Hustrun avled 1952 och Georg avled 1966. Fastigheten har nu adress Villavägen 1. Huset totalförstördes i en brand 2001 och är i dag återuppbyggt i ursprunglig stil.

Tvåvåningsvillan längst till höger är Ribby 1:37, Villavägen 3. Den byggs i mitten på 40-talet av busschauffören Bengt Olof Bengtsson som flyttar in med hustrun Greta. Även hans föräldrar och yngre bröder, Lasse och Bosse, duktiga idrottsmän, bor här inledningsvis.

Villan finns kvar i dag 2015.

Bostadshuset på Gustafslund, försett med brutet tak, s.k. mansardtak, vilket var ovanligt på mindre byggnader.

I skogspartiet mellan Tungelstavägen- Aspvägen/järnvägen fanns under många år ett litet lantbruk, Gustafslund, Nödesta 1:83. Fastigheten är till skillnad från de flesta Hågafastigheterna avstyckad från Nödesta 1:4 och köptes 1919 av Gustaf Rydin som redan efter två år sålde vidare till Carl August Ohlsson. Gården var på 2 ha, 1/18 mtl.

Han och hustrun Anna har två barn, båda förblev ogifta, dottern Linnea och sonen André. Han har antagit namnet Andrelius. Det är syskonen som sköter lantbruket och fortsätter efter föräldrarnas död en bit in på 1950-talet.

André Ohlsson-Andrélius 1895-1976.

Gustafslund säljs till Västerhaninge kommun och all bebyggelse är sedan länge borta. På senare år har delar av markerna blivit djurkyrkogård.

Här låg Gustafslund, vissa rester av grunder finns kvar idag.

Erland Österberg har skrivit en kort artikel om Gustafslund, han bodde på 1930-talet med sina föräldrar på Granelund och familjerna blev goda vänner. Han berättar bl.a. att familjen Ohlsson/André sommartid hyrde ut bostadshuset till “stockholmare” och trängde ihop sig själva i en lillstuga på gården.

Läs Erlands artikel om Gustafslund här.

Erland Österberg 1922-2011. Engagerad Västerhaningeskildrare.