Författare: Sune Nilsson (Sida 36 av 47)

Kyrkan, mitt i byn, som det ska vara!

På denna bild av en tavla från 1790-talet ser vi kyrkan från öster med Hesslingby i bakgrunden.

Österhaninge kyrka, kyrkskolan t.v. och det gamla ålderdomshemmet, nyss byggts om och invigts som församlingshem. Bilden från 50-talet, tagen från söder.

Vår kommun har ett stort antal vackra miljöer. Kanske är området runt Österhaninge kyrka den vackraste?
Området är inte enkelt att precisera geografiskt. Kanske börjar det i väster med det nästan försvunna Åbrunna, Prästgården på Solberga, säteriet Hesslingby samt den gamla kungsgården Husby i söder och uråldriga Kalvsvik i norr och Sanda i öster.
För några hundra år sedan skulle kanske också Lundby räknas in, få känner till den byn som fanns på kullarna norr om Hesslingby.
Vissa hävdar kanske att kyrkbygden omfattas av de gårdar som kunde höra kyrkklockorna, i så fall skulle vi behöva lägga till några….

Österhaninge kyrkbygd blev helt opåverkad när den moderna tiden drog in över Södertörn i form av järnvägen i början på 1900-talet. Handen blev då socknens centralort och det moderna samhället etablerades efter järnvägen och landsvägen mellan Stockholm och Nynäshamn.
Omkring år 1950 fanns det två handelsbodar, postkontor, telefonstation, ålderdomshem, bysmedja och en folkskola med sina tre lärare. Flera villor hade byggts ganska nära kyrkan. Man kan säga att det blev en liten by till sist.
Nu finns inga centrala funktioner kvar, som post, handelsbodar och skola, men bebyggelsen finns där än. Och naturligtvis den gamla kyrka från slutet på 1200-talet.

Några korta kommentarer om delar av bygden, se referenser och länkar i slutet på inlägget.

Prästgården, från prästen Frederus till Björn Skifs.

Den första präst som nämns är kyrkoherde Frederus på 1300-talet, via många prästmän kommer den legendariske Åke V. Ström 1945 och den siste kyrkoherden här är Östen Rasmusson som flyttar ut 1978. Övergår i privat ägo och sedan 1983 ägs den av artisten Björn Skifs.

Prästgården före 1877. Mangårdsbyggnaden hade fyra rum och kök på nedre botten, samt två rum på vinden. Flygeln till vänster användes som magasin.  Flygeln till höger var arrendatorsbostad och  längst till höger är prästens stall och loge.

Den f.d. prästgården 2009.

Husby, från Karl Knutsson Bonde till familjen Sundelius

Karl Knutsson Bonde var ägare till Husby på 1400-talet och via några Tottar och Falkenbergare hamnar gården 1827 under Sandemar och släkten Braunerhielm. Övertogs på senare tid av Carl Sundelius och ägs nu av sonen Gunnar som anlade en 18-håls golfbana som invigdes 1993.

Mangårdsbyggnaden på Husby år 1894. Byggnaden finns kvar i åtgärdat skick

Den gamla vattenkvarnen på Husby, med forsnacken och laxtrappan, används i golfverksamheten. Foto: Aina Sundelius.

Hesslingby, säteri under 150 år.

Hesslingby nämns första gången i skrift 1539, lär betyda “byn i hasseldungen”. Ägdes på 1600-talet av Karl Karlsson Gyllenhielm, via bl.a. släkterna Wefverstedt, Celsius och Bergius till familjen Bremer på Årsta år 1805.
Under senare delen av 1800-talet och fram till 1927 är det stor omsättning på ägare. Då kommer familjen Israelsson hit och blir de sista ägarbrukarna.

På denna bild av en tavla från 1790-talet syns Hesslingby tv.

Hesslingby på 2000-talet, markerna ägs av kommunen, byggnaderna privatägda.

Familjen Israelsson i salen på Hesslingby i slutet på 1930-talet. Matilda och Axel, däremellan i övre raden Solveig, Karl-Axel och Anna och nedanför bröderna Gustaf, Bengt och Erik. På väggen bakom, Axels föräldrar.

Läs mera om kyrkbygden i en kortartikel av Harry Runqvist:  Kyrkan och kyrkbygden

En mera fullständig beskrivning finns i Gillets bok, Gårdarna i Österhaninge 1, Karin Aspberg/Sune Nilsson.

Helge Åkerblom utanför sin villa Björklycke efter vägen mellan Kalvsvik och kyrkbyn. Året är 2008.

Inför boken Gårdar i Österhaninge träffade jag honom vid många tillfällen, en beundransvärd människa med stora kunskaper!
Inte bara om sin hembyggd utan om det mesta som timat under hans livstid. Hans konstintresse var imponerande!
Helge var på senare år bygdens elektriker och kände sina kunder och grannar mycket väl och delade gärna med sig inför vår faktaforskning. Han kanske ibland kunde uppfattas som lite fåordig och sluten men när han väl kom igång flödade informationen!
Det kanske ändå måste sägas i sammanhanget att han inte var nån större vän av samhällsstyrning och myndigheter.

Helge var född på Årsta 1920, yngste son till Frans och Lisa Åkerblom statare där, familjen hade tidigare bott på Solberga och Husby. Hans tre äldre bröder var Rickard, Edvin och Sven.

Rickard, Frans, Helge och Sven Åkerblom. Bilden tillhör Ulla Åkerblom.

År 1924 flyttar de till Åbrunna och 1926, nu som torpare, till Snörom under Solberga. De två äldsta bröderna flyttar ut. Omkring 1950 köper Frans Åkerblom byggnaderna på Snörom som finns kvar i  Åkerblomssläkten, Helges äldsta dotter Lena driver hästverksamhet där.

På 1930-40 talet var Helge en duktig idrottsman på lokal nivå, sysslade med friidrott i Västerhaninge IF.

Helge flyttade till Hägersten under kriget och arbetade som portvakt och fastighetsskötare, han utbildade sig till elingenjör på kvällstid. Vid krigsslutet deltog han i Folke Bernadottes räddningsaktion i Tyskland med att arbeta på som röntgentekniker i en specialutrustad “Vit Buss”.

I början på 50-talet återkommer han till Österhaninge, köper fastigheten Hesslingby 5:1 som han döper till Björklycke och får tre döttrar tillsammans med hustrun Märit.
Han arbetar som elektriker men prövar också på radio/TV-branschen med en affär i Handen.
Hustrun Märit avlider 2003 och Helge år 2012.

Björklycke övertogs av yngsta dottern Anna.

Hjalmar Nyholm, här ett självporträtt, var produktiv som konstnär men hade problem med hälsan och sitt sociala liv.

Hjalmar Nyholm föddes 1873 i Maria Magdalena församling i Stockholm såsom tredje barnet i en syskonskara på tio barn och avled 1905 i Österhaninge i följderna efter en förkylningssjukdom. Han var son till slöjdläraren och klockaren Johan Alfred Nyholm från Väs­terljung och dennes hustru, barnmorskan Lovisa Adolfina, född Sandberg, från Orkesta.
Hjalmars far och mor var verksamma i Österhaninge i sina yrkesroller under många år.

Vid fem års ålder insjuknade Hjalmar i scharlakansfeber, vilket utvecklade sig så olyckligt, att han blev döv och nästan stum resten av sitt liv. Måhända bidrog detta till att han fick möjlighet att utveckla de anlag, som tidigt upp­märksammades av omgivningen.

Dåvarande prosten i Österhaninge, Carl Herman Levin, säger sålunda i ett yttrande, som åtföljde en ansökan om inträde vid “allmänna institutet för döfstumma å Manilla”, att barnet “synes ha lätt för att lära” och “ha ovanliga anlag för ritning”.

Efter utbildning vid Manilla under åren 1882—1889 vann han år 1892 inträde vid Konstakademiens Målare- och Bildhuggarskola, där han kvarblev till år 1897. Han gjorde en kortare studieresa till Italien men verkade sedan under sin ganska korta aktiva tid i Österhaninge där han levde under knappa ekonomiska villkor.

Denna tavla av Hjalmar Nyholm skänktes till Österhaninge församlingshem vid invigningen hösten 2015 av  systersonen Hans G Forsberg. Motivet är Kyrkbyn från Hesslingby Källarbacke.

Fortsätt läsa