Författare: Sune Nilsson (Sida 45 av 47)

Den gamla bälgkameran

Med denna kamera dokumenterade Sigrid Numan Västerhaninge, ffa Fors, från mitten på 1920-talet!

Sigrid Numan i folkdräkt

Sigrid Numan, f. Eriksson år 1898 i Stockholm, flyttade med maken Ragnar f 1896 till Vreta år 1923 och sedan vidare till Fors By och Gästgivargården år 1926. Man hade gift sig 1920 och fått sonen Olle i Katarina Församling 1922.

Bokbindaren Ragnar Numan bedrev tidvis bokbinderi och grafisk verksamhet i den lilla smedsstugan i Fors och hustrun Sigrid var behjälplig i mån av tid.

Utan Sigrids bilder skulle den omfattande Forsdokumentationen vara betydligt fattigare, utöver de lokala bilderna från Fors har hon dokumenterat mycket av Scoutrörelsen i Västerhaninge, hon och Ragnar var pionjärer i dessa sammanhang.

Med denna raritet togs tusentals bilder genom åren varav hundratals nu finns i Gillets arkiv (många på nätet) och skänker glädje åt moderna Haningebor.

Kamera är tillverkad i Dresden i Tyskland mellan åren 1910-35 av företaget ICA som år 1926 blev Carl Zeiss, den var ursprungligen avsedd för glasplåtar i storlek 9×12 men kunde enligt uppgift även användas med film.

Kameran skänkt till Gillets samlingar av Olle Numan i september 2008 och finns till beskådande på Tingshuset.

Skolan från Nynäsvägen på lite senare år

Folkhögskolan i Västerhaninge var under nästan hundra år en viktig institution i samhällets utveckling.

Här kan du läsa om hur den kom just hit på 1910-talet och om hur de dåvarande kommunala förtroendemännen visade en förvånansvärd framsynthet i en tid då många stora satsningar gjordes.
Något för oss moderna medborgare att vara tacksamma för!

Läs Lars Grundström artikel här: Folkhögskolan, de första åren….

Gästgiveriet i Fors, okänt år. Personerna kan vara Svante Vitus Carlsson, Svin-Kalle kallad och hans familj.

Gästgiverierna var viktiga funktioner i det äldre samhället. De reglerades och kontrollerades av myndigheterna.
Här berättas om krögarfamiljen Öhman som drev sin rörelse både i Fors och i Tingshuset.

Läs Keth Anderssons artikel här:  Krögarfamiljen Öhman-

Vid fyrvägskorset efter efter nuvarande Årsta Havsbadsvägen, på vägen mot Bergaskolorna, låg torpet Vidäng, ibland Vidängen. Idag finns bara några grundstenar kvar intill Vitsåns västra sida.

Olle Numan berättar här lite om Vidäng på 1930-talet, hans sagesman är skolkamraten Svea Öhman, född Steen.

“Det var en fin stuga som låg på backkrönet (nu är det utjämnat och plant sedan vägen till Örlogsberga byggdes) när man kom över ån, då på en spång. Det gick en väg från Vitsa förbi logen nere på gärdet utefter skogen och ån och den fortsatte till Vitså kvarn. Den vägen kunde man gå till Vidäng. På höger sida om vägen åt skogen till låg en källare med ett rum ovanpå. Stora huset hade rum och kök och ett rum på vinden.

Fortsätt läsa

Bernhardina “Berta”  Lundvall-Berglund (1851-1932)

Kom till Västerhaninge 1879 från Uppsala, bodde först i gamla Klockargården, sedan på Mulsta men flyttade 1881 in i Sockenstugan på Kaplansgården. Hon gifter sig samma år med skomakaren Alfred Berglund som på vindsvåningen har sitt skomakeri.

Sockenstugan, här bodde de i lägenheten t.h.

I provinsialläkarberättelsen står att hon har fri bostad och vedbrand och 200 kr i årslön ”samt för hvarje förrättning minst 1 Krona”. Samtliga barnmorskor i Sotholms distrikt uppges vid denna tid vara examinerade i ”instrumenters bruk” med undantag av den över 20 år äldre barnmorskan på Utö.

Provinsialläkaren Gustaf Gagner som rapporterar till Medicinalstyrelsen 1888 och uttrycker sin belåtenhet med barnmorskeväsendet i distriktet: Examinerade samt af kommunerna antagna och aflönade barnmorskor finnes i alla församlingar inom distriktet med undantag af Nämdö kapellförsamling. (281 innevånare) De synas samtligen med påpasslighet och duglighet fullgöra sina åligganden. Serskildt gäller detta om barnmorskorna i de större fastlandskommunerna, der sedan ett tiotal år en ny uppsättning tillkommit som mycket fördelaktigt utmärker sig mot deras företräderskor. Såsom exempel på denna olikhet kan anföras, att medan det förut ej var sällsynt att förlossningsfall förekommo, der antingen ett oriktigt läge ej iakttagits eller rätta tiden att förändra detsamma, försummats, något sådant numera ej någonsin förekommit.

Berta Berglund efterträddes 1917 av Elin Gustavsson och det blev omgående problem mellan de två kvinnorna både på privat och yrkesmässiga grunder, båda bodde i Kaplansgården. Gamla Berta fortsatte nämligen med sin verksamhet, man kanske skulle kunna säga att hon extraknäckte, och tog förtjänsten från sin efterträdare som ändå stod ut i två år innan Ester Fredelius kom till Västerhaninge. Ester skriver då i ett brev:

Har en collega som förstugogranne … bara jag vänder ryggen till är hon framme och kniper dem. Hon har som det så vackert heter troget tjänat församlingen i 40 år men det oaktat är hon nog pigg att pina lifvet ur sin efterträderska…

Ester Fredelius klarar samvaron bara under ett år och ersätts 1920 av Sigrid Nettelbladt som blir kvar ända till 1946. I ett välkomnande brev till henne från kommunalfullmäktiges ordförande David Weijber på Berga står:

Jag hoppas varmt att Fröken måtte komma att trifvas med oss och finna sig tillrätta med förhållandena här. Rummen äro ju ej så stora, men de äro varma och nyreparerade invändigt äfven om byggnaden för öfrigt är af mycket gammalt datum. Han försäkrar att fru Berglund absolut ska ”draga sig tillbaka från allt”.

Sigrid Nettelbladt hade inga problem med gamla Berta, de kom väl överens och svartjobben avslutades.

Fakta: Margareta Bowallius
Faktasamling: Sonja Borggren, Sune Nilsson
Foto tillhör: Margareta Bowallius

David Froste var kyrkoherde i Västerhaninge i 30 år, han kom till församlingen 1921.
Från 1934 var han också kontraktsprost på Södertörn.
Han var mycket omtyckt av församlingsborna och mycket socialt engagerad .

Här berättar en skolkamrat och god vän om sina kontakter med vår prost.

Läs här: David Froste, en vänberättelse