Kategori: Österhaninge (Sida 8 av 9)

Ett oförklarat mysterium!

En märklig steninstallation finns på en liten holme några hundra meter NO om Sanda Gård i Österhaninge efter gamla vägen mellan Kyrkan och Berga Backe.
Ett antal runda och koniska stenar finns anbringade på kammen av den fasta klippformationen på holmen, förankrade med järntenar som håller stenarna på plats.

Det finns mycket lite dokumenterat om denna märkliga installation men rubriken ovan relaterar till några rader av Harry Runqvist i en skrift om Österhaninge socken från 60-talet.

Jag har talat med många äldre Österhaningebor som genom åren åkt eller gått denna väg utan att notera vad som döljer sig på den lilla holmen. Sommartid döljs verket av grönskan men under vintern är det väl synligt men som sagt märkligt okänt i trakten.

Harry Runqvist antyder i sin kommentar att verket kommit till som ett minne från ett kungligt besök i trakten, han ger ingen information om vilken kung det kan vara eller ålderssätter det.

Vissa rykten antyder att det aktuella kungliga besöket skulle ha lämnat kungliga gener i trakten, att de olika symbolerna skulle referera till söner och döttrar….

Fortsätt läsa

Gullringen, ibland Guldringen, finns med i jordeböckerna från 1732 och i husförhörslängder och församlingsböckerna  från 1746 in på 1950-talet.
Här lite historia i “modern” tid.

År 1903 kommer Johan Alfred Åkerberg hit som torpare med sin hustru och sina fyra söner från Kalvsviks Båtsmanstorp. År 1914 flyttar han till Ribby som arrendator på Skattegården 1:5 åt Johan Fredrik Lindbom. Denne säljer sin gård 1919 och Åkerbergs flyttar till Kvarntäppan i Västerhaninge. Denna fastighet finns fortfarande kvar Åkerbergssläkten.

År 1914 kommer som torpare/arrendator Oskar Leandersson med sin familj från sin plats som rättare på Solberga. Han blir kvar till 1931 då han bygger egen villa och ett tvätteri på Ribby 1:55, Solvik, i Västerhaninge.

Därefter kommer som torpare Gustaf Olsson med familj från Årsta efter en kort tid dom hyresgäster på Hesslingby. Gustaf Olsson vräktes från Årsta av godsägaren Methz på grund av att sönerna engagerade sig i SSU, socialdemokraternas ungdomsförbund!

Läs om detta märkliga agerande och om de sista 20 åren på torpet i en berättelse av Henry Hall som bygger på samtal med Birgitta Olsson-Kings, född 1929.

Gullringen, de sista 20-åren

Utägorna till Kalvsviks by, kommundelen Jordbros vagga!

Kalvsviks by kom att ligga på sin nuvarande plats först omkring år 1200, men området bär spår av mänsklig aktivitet från både äldre och yngre järnålder. Kalvsvik hade stora arealer mot norr. På en av kartorna till ägomätningen år 1742 kan man bland annat hitta Jordbro krog, ägd av Mellangårdsägaren, prosten Lennæus. Längre ner på kartan finner man ett ”qwarnställe”, som också ägs av prosten och strax söder om kvarnen ligger ett båtsmanstorp med små åkerlappar och gärdesgård omkring. Ovannämnd bebyggelse ligger som små öar med skog, berg och mossar omkring sig. Hemmanet Kvarntäppan är närmaste granne.

Jordbro krog låg vid landsvägen mellan Västerhaninge och Stockholm, ungefär där Svensk Bilprovnings nu har sin kundparkering. Krogen var rastplats för Ösmo- och Sorundabönderna på deras väg till och från Stockholm. På kartan inför storskiftet 1770 finns två krogar inritade. Nu har krogen Glädjen tillkommit alldeles intill på andra sidan vägen. Husförhörslängderna berättar att båda krogarna drevs till 1856, då Jordbro krog stängde. Marken ägdes av kyrkan och brukades av torpare, därav namnet Jordbro torp. Glädjen var krog till 1865, då rättigheterna drogs in, men öl och kaffe serverades i ytterligare många år.

Fortsätt läsa

Byggarbetsplats och husgrunder gled ner mot ån

År 1972, då Jordbro byggdes ut mot söder, nära Kullerstensvägen, inträffade den 17 oktober ett stort jordskred. Man hade tippat tunga schaktmassor inför bygget och inte tagit reda på att marken var instabil. En natt rutschade byggarbetsplatsen med husgrunder och en grävskopa iväg ner mot Kalvsviksån. Ett område med lövskog, kärr och åker följde med cirka 300 meter.

Eftersom raset inträffade på natten skadades ingen människa. På den närliggande gården Kalvsvik visste man på förmiddagen inte om raset. Arrendatorshustrun Ingrid Stavfors krattade löv på tomten. När hon lyfte blicken och såg ut mot åkrarna, kände hon inte igen sig. Hon trodde att hon hade blivit ”konstig” och gick in och vilade sig. Hon blev underrättad om raset efter några timmar och gladde sig då över att hon hade sin mentala hälsa i behåll.
Att en hel fin åker hade blivit obrukbar, kunde man inte göra något åt. Se bilder på raset nedan.

Fortsätt läsa

Här ligger silver och guld och väntar…..

Den vackra skogssjön ligger på Sandemars marker norr om Dalarövägen efter vägen upp mot Mörby. Man når den efter en måttlig promenad från någon av p-platserna på denna väg.

En skröna berättar att det ligger en skatt på sjöns botten från 1700-talet. Ryska flottan drog ju härjande fram efter Södertörnskusten år 1719. Denna skröna berättar att slottsherrskapet på Sandemar sänkte sina dyrbarheter i sjön för att rädda dem.
Nu skonades Sandemar från skövling och bränning, enligt samma skröna , pga att en av de ryska officerarna var släkt med slottsherren. Ryssen ska ha lämnat ett meddelande på ett bord i det övergivna slottet med texten:
“Hade jag ej dig känt, så hade jag dig bränt”.
Fortsätt läsa

Följer man den gamla häradsvägen genom Åby-Mormonkyrkan mot Jordbro passerar man gränsen mellan de båda Haningeförsamlingarna, strax bortom det gamla vattenverket i Loviselund befinner man sig i  Österhaninge församling.

På höger sida finner man då torpet Björklund, nu för tiden ett modernt boställe med gott om hästar.

Torpet tillhörde Solberga Gård, Österhaninge Prästgård, Kalvsviks rote enligt den gamla roteindelningen. Namnet Björklund dyker upp i dokumenten redan under Karl XII:s tid, då med tillägget “snuggstuga”, troligen en dåtida benämning på fattigstuga.

På andra sidan gränsen mot Västerhaninge fanns då Kålängen med samma benämning, de båda socknarna hade sina hjon ute i skogsmarkerna intill varandra.

Från 1731 står Björklund som skattlagt torp under Prästgården och finns med i kyrkböckerna ända in på 1900-talet.

Fortsätt läsa

Anders Bjurholm S:r, född på Muskö 1785, deltog i  Finska kriget 1808-09 under namnet Anders Toll på en av skärgårdsflottans kanonjollar i åtskilliga strider på Ålands hav denna stränga vinter.

P.g.a. ”otillräcklig beklädnad och utrustning” fick han obotliga skador och blev oförmögen till ett rörligt liv. Från år 1811 besätter han tjänsten som klockare i Österhaninge församling fram till sin död 1851. Klockaren Anders blev socknens och traktens betrodde man med bouppteckningar, arvsskiften och auktioner, han blev med tiden en mycket aktad och förmögen man.

Han hade två söner Pehr född 1814 och Anders J:r 1826.
Båda skulle gå till historien som pionjärer inom svensk bryggerinäring. Anders blev den mest framstående av dem och lanserade den överjästa Portern som senare övertogs av Carnegie och fortfarande är en storsäljare.
Han fick t.o.m. en gata och en plan uppkallad efter sig på Södermalm, Bjurholmsgatan och Bjurholmsplan.

Brodern Pehr blev mycket förmögen på sin verksamhet . På sin ägandes krog Björngårdskällaren och senare på Källaren Pelikan vid Brunnsbacken höll den jovialiske bryggaren hov om kvällarna, han var uppskattad som en stor sällskapsmänniska och fick epitetet ”Kungen på Björngården”.  Han ägnade sig också åt välgörenhet i det då fattiga Stockholm och blev så småningom även stadsfullmäktig och aktad medlem i Par Bricole.

År 1877 får han Wasaorden men efter en elak och ironisk artikel i Söndags-Nisse bar han aldrig synligt denna utmärkelse.

Vill du läsa mer om bryggarbröderna från Österhaninge?

Bjurholmarna från Österhaninge

Kallades förr Bakom

Det låg vid den norra utfarten från Årsta Havsbad  efter vägen mot Årsta Slott och Handen. Hette från början Stymninge Bakom. Det byggdes 1811 som lägenhet på Årsta. På 1820-talet tog man bort ”Stymninge” och använde bara ”Bakom” som namn på stället. Från omkring 1850 blev det torp och namnet ändrades till ”Karlslund”.

Den gamla reveterade stugan var så dålig att man omkring 1917 flyttade en större byggnad till tomten från Årsta Gård. Skymtar t.v. i bilden ovan. Av den ursprungliga stugan finns inget kvar, men grundrester av den gamla ladugården kan man se vid bussarnas vändplan.

På fastigheten finns idag en modern villa.

Läs Mauritz Henrikssons artikel om torpet och dess innevånare:

Om Bakom-Karlslund på Årsta

 

Har gett namn både åt ett torg och en park.

Båtsmanstorp under Kalvsvik 1746 – 1895
Rotehemman var Kalvsvik, Broby, Arbottna och Stadsberga, sista båtsman flyttade 1891
Låg ungefär där Blockstensskolan-Höglundaskolan ligger idag.

På trappan, familjen Lindqvist, foto tillhör Bertil Lindqvist och Gillet.

Vill du läsa mer om det gamla båtsmanstorpet?
Artikel ur Gillets Glimtar år 1987 av Inger Heijkensköld.

Gillets Mauritz Henriksson lägger sin hembygdsforskning med förkärlek på Gålös gårdar och innevånare. Här har han dock tagit sig längre in på fastlandet och berättar om Berga Båtsmanstorp No 6 eller oftast Råttfällan. Torpet finns i husförhörslängderna mellan 1746 till 1895, siste båtsmannen hette Dahlberg.
Torpet tillhörde Sanda rote och låg under Kalvsvik, Lundby, Berga och Oppbeteby.

Var sedan arbetarbostad under många år och är nu permanentbostad för Folke Svanäng, fd arrendator på Åva Gård. På tomten finns dessutom torpets ladugård.
Bostadshuset är naturligtvis moderniserat i omgångar men mycket av det gamla är bevarat och torpet ligger som en pärla i skogskanten, väl synligt från Dalarövägen.

Läs mera om Råttfällan här: Historien om Råttfällan

Läs Harry Runqvists artikel om båtsmanstorpen

Nedan författaren Mauritz Henriksson i full forskarmundering!