Kategori: Österhaninge (Sida 9 av 9)

Ny fasad på vattentornen

Vega, fastigheten som gett området dess namn. Foto: Henry Hall

Haninge kommun kommer att få en ny stadsdel med det pampiga namnet Vegastaden. Här kommer 10000  människor att bo om c:a fem år!
Med en ny pendeltågsstation och en egen avfart från motorvägen!

Enligt Haninge kommuns hemsida skall Vega står för närhet och hållbarhet. Där kan du vara både klimatsmart och ekonomisk. Det är en av anledningarna till att Vega är populärt bland barnfamiljer. De första invånarna är redan på plats i Vegas västra del där utbyggnaden pågår.

Kanske kan det vara intressant att läsa en kort historik om namnet och ursprungsplatsen, en villa i området, som byggdes på 1880-talet. Namnsättningen har att göra med det fartyg som polarforskaren Adolf Nordensköld  seglade med i slutet på 1870-talet, norr om Europa och Asien mellan Atlanten och Stilla Havet, Nordostpassagen.

Läs mer här: Historien om Vega- Söderhagen

Fakta är sammanställda av Haningegillets Mauritz Henriksson.

Du finner historien om Vega på sidan 5, men även de övriga fastigheterna är intressanta!

En senare men välkänd vy (om du är tillräckligt gammal) från Vega ser du här.

“Jacksons affär”, vykort från mitten av 1940-talet

Läs mer om Vega här:

Vega, gamla Centralstationen…

Vega, ett skepp på vift!

Säkert har du undrat vad detta är?

Gröna ladan söder om Handen, bilden från motorvägen från söder

När man kör motorvägen mot Stockholm passerar man denna gamla byggnad på höger sida i södra kanten av Brandbergens industriområde, strax före alla bilföretagen.
Ser den något malplacerad ut bland de moderna anläggningarna.
Det är en sista rest av den lilla samling av torp och lägenheter som fanns här förr i tiden.

Ladan tillhörde torpet Slätmossen, som  gett namn till hela området som nu delvis är en välbesökt och vacker Naturpark.
Öster om  Slätmossen låg här Skäggsmo, Katrineberg, Stubbakärr och Larsbo. Några grunder finns kvar av vissa byggnader i skogsområdet mot Forsla kärr.

Fortsätt läsa

Kvarnbro-Fredrik

Några lokala spelmän

Äldre tiders folkmusik handlade oftast om självlärda spelmän ur allmogen. I Österhaninge fanns vid förra sekelskiftet två fiolspelmän men anknytning till Lännåker, Anders Gustaf Jansson och hans svärson Fredrik Eriksson, kallad Kvarnbro-Fredrik efter sitt torp på norra sidan av vägen mot Dalarö. En tredje välkänd bygdespelman var torparen Anders Bergström i Grindsvreten vid Kalvsvik, samtida med Anders Gustaf Jansson.

Margareta Runqvist skrev 1997 denna lilla betraktelse om Lännåkersspelmännen som publicerades i Glimtar.

Läs den här:  Spelmännen i Lännåker

Atomsopor i Haninge?

När jag så smått började jobba i Gillet för 15 år sedan fick jag höra att det fanns radioaktivt avfall nere i Österhaninge.
Tänkte väl inte så mycket på det då men ett antal år senare hörde jag samma rykte från ett helt annat håll, källan som person kunde inte ifrågasättas men var ju själv ganska osäker.
Det var inte självupplevt utan en hörsägen

Marinen på Berga/Muskö skulle i början på 50-talet ha grävt ner avfallet i ett våtområde vid torpet Björkhagen “paintballtorpet” och inhägnat området.

Idag finns någon form av deponi där av mera naturligt mänskligt avfall.

Vet någon något?

Så här skriver hembygdsforskaren Rune Karlsson, född i Österhaninge, i Glimtar för drygt 10 år sedan. Svaren uteblev så efterlysningen är fortfarande aktuell. 

För några månader sedan fick jag mitt livs största läsupplevelse. Jag hade av en släkting fått låna en roman med titeln ”Ödet står på lur”, för­fattad av Birger Wårdh och utgiven 1956. (Birger Wårdh har givit ut ett tiotal romaner, flertalet av dem recenserade i landets ledande dagstidningar). Det visade sig snart vid läs­ningen att den här romanen är halvdokumentär. Den ger nämligen en mycket tidstrogen och realistisk bild av de svåra levnadsvillkoren för småjordbrukare, pigor, dräng­ar och tvättare i Österhaninge under de första decen­nierna av 1900-talet. Mycket talar också för att romanhand­lingen bygger på rent verkliga händelser.

Min mormor, min morfar, vilka jag aldrig träffat, och min mamma är ett slags huvudpersoner. En biperson i romanen, kallad Kvast-Otto, torde också vara ett porträtt av en känd österhaningeprofil. Ortnamnen är autentiska. Den här romanen har givetvis ett utomordentligt läsvärde för alla medlemmar i Gillet men också andra. Kanske har några redan läst den? Kanske har den stående i bokhyllan? 

Personligen skulle jag mycket gärna vilja få kontakt med alla dem som har den minsta kännedom om den här romanen och kanske också dess författare, (han är född i Huddinge 1896, men bodde tidvis i Österhaninge) och/eller synpunkter på inne­hållet.

Med tacksam hälsning Rune Karlsson Lidingö  mailto: rune.austers@gmail.com

Lite mera fakta kring boken och författaren   Ödet står på lur

Krockbanan i Jordbro, här testar man säkerhetsbälten för Volvo på 50-talet.

Här är en gammal VW på väg ner i banan!  Resultatet kan ni se på bilderna nedan. Enligt uppgift är mannen i hatten projektledaren Nils Bohlin.

I mitten på 50-talet användes denna testbana i en grusgrop i Jordbro för att utveckla säkerhetsbälten till personbilar.
Det var Nils Bohlin, säkerhetsingenjör på Volvo, som ledde arbetet och som 1958 fick patent på trepunktsbältet och året efter blev det standard på alla  Amazoner.

Banan hade byggts tidigare av Väg- och vattenbyggnadsverket och användes då för att utveckla olika typer av vägräcken. Anledningen var den sk Essingeolyckan 1948 då en SS-buss körde genom skyddsräcket och elva personer omkom.

Här en bildserie, fotona tillhör  Roine Wattenström.

Nils Ivar Bohlin, född 17 juli 1920 i Härnösand, död 21 september 2002 i Ramfall, Ydre kommun, Östergötland, var utbildad flygingenjör.
Han var först anställd på Saabs flygavdelning, där han arbetade med katapultstolar.
I slutet av 1950-talet rekryterades Nils Bohlin till Volvo för att arbeta med säkerhet, vilket resulterade i att han vidareutvecklade trepunktsbältet som han uppfunnit och sedan patenterat 1951.
År 1958 fick Nils Bohlin  på sin variant och 1959 utrustades Volvo Amazon och Volvo PV 544 med denna säkerhetsdetalj, som numera är standard på samtliga personbilar.

Nils Bohlin belönades 1995 med Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj “för hans utveckling av trepunktsbältet för bilar”