Kategori: Tungelsta (Sida 1 av 3)

En uppmärksam läsare noterade denna vy när han körde genom “byn” i Tungelsta, ett äldre sedan några år öde hus skattar nu åt förgängelsen!
Huset ligger på Lillgårdssidan, Söderbyvägen 13.

Jag kontaktade den närboende familjen Chrisina Hassila-Claes Sperling och fick dessa rader från konstnären Christina.

Stugan byggdes förmodligen under andra hälften av 1800-talet. Vi hittade en liten bit tidningspapper under en tapet. Den har datumet ”28 oktober 1893” i trycket.
Vi vet inte vilka som byggde eller bodde i huset förrän Familjen Magnus Larsson flyttade dit i december 1914.
Familjen kom från Söderändan uppe i Vädersjö och jag tänker att man upplevde det långt för barnen att ta sig till skolan, nuvarande Rodret, vägen blev ju nu betydligt kortare!
Troligtvis bodde sonen Oskar och Margit Larsson där som nygifta från tidigt 40-tal.

Därefter kom familjen Svensson: Johan, Linnea och dottern Marianne samt sonen, som vi inte minns namnet på. De bodde där när mina föräldrar och vi tre barn flyttade till Tungelsta 1949.
Familjen Swing fanns där under 50-talet.
Familjen Lindström 60-tal, mor, far samt barnen Rolf och Britt.
Hannu Kuosmanen bodde där när vi köpte Oskars och Margits hus 1987 och blev kvar till 1996.

Mellan åren1996 – 2009 var stugan min ateljé. Jag är mycket glad och tacksam för de 13 åren!

Redan då var stugan i dåligt skick; Kopparslå och sniglar tog sig lätt in vid golvet och taket läckte. Den slukade el med sina direktverkande element. Det kändes inte bra ur miljösynpunkt, så jag flyttade upp verksamheten till vårt bostadshus. Vi är ju numera bara två personer som bor där, så utrymmet räcker bra för mig.

Vad som nu händer är en helt annan historia.
Den som lever får se!

Ivar Lo beskriver i sina självbiografiska romaner som utkommer på 1970-talet sin tid på Djurgårdsgrind, framför allt i böckerna Pubertet och Asfalt men han har redan 1951 i boken Analfabeten en del fakta från den tiden.
Vi har nu tillsammans ägnat oss åt att med fakta ur dessa verk, framförallt Pubertet från 1978, finna de personer han beskriver i det dåtida Tungelsta och följa deras liv med mycket kortfattade fakta.
Många är mycket lätta att relatera, många blir tyvärr oidentifierade.

Möjligen kan dessa artiklar hjälpa oss att få fram ytterligare fakta, därför använder vi oss även av citat ur böckerna som inte vi kan hänföra men som ändå kanske relateras med läsarnas hjälp.

Pubertet, kapitel XXXI

Bössköpet på Håxtorp

Efter skogvaktarfamiljens inflyttning i vårt grannskap insåg jag att jag själv måste ha ett skjutvapen då jag gav mig in i “min” vildmark. Vid ett av de forna infartsleden till skogen bodde en gammal smed. I hela sitt liv hade han bredvid det andra smidet brukat laga vapen och samlat på bös­sor.

Det var gevär av alla sorter som han ettdera köpt sig till på auktioner eller också sådana som ägarna velat att han skulle laga åt dem men som inte lösts ut…..

Jag gick över till Håxtorpsgubben en vårkväll och bad om att få köpa ett av de gamla gevären, om jag mäktade det för prisets skull.

— Mina bössor är inte till säljs.

Jag stod ändå kvar vid dörrn.

— En enkel, billig?

— Nu är vi i maj, sa han. Allt vilt är förbjudet. Morkullorna är förstås lovliga men då får man allt vara en bra god skytt?

— Jag behöver.

Vi såg bägge upp mot takbjälkarna där vapnen hängde i sina slitna lä­derremmar under sotad ås. Det märktes klart att han inte ville avvara en enda.

 

Det är troligt att man här menar Håkanstorp, (ibland Håkstorp). Där bodde en smed som var i sjuttioårsåldern när Ivar köpte sin bössa. Han hette Anders Pet(t)er Andersson, född 1834 i Vena, Kalmar län, (död 1917.) Hustrun hette Anna Sofia Karlsson född i  Ösmo 1832 (död 1919) och de har dottern Selma Maria född 1865 och sonen Karl Arvid född 1873. Under de sista åren stod Anders Petter folkbokförd som småbrukare.

Fortsätt läsa