Hembygd i Haninge

Kategori: Västerhaninge (Sida 1 av 21)

Nybyggnation vid Åbyinfarten

Lite i skuggan av den lite kontroversiella planen för Västerhaninge centrum pågår sedan hösten 2013 en detaljplanering av (del av) Åby 1:27, Åby Entré.
Detaljplanen berör området norr om korsningen Tungelstavägen/Åbyvägen/Nynäsvägen, man skulle kunna kalla det “norr om Åbyplan”!
Under många år fanns här en ljusreglerad korsning för infart till Åbyområdet, den försvann när den stora rondellen stod klar.
Området ägs av Haninge kommun. Gotska Fastighets AB har blivit tilldelad markanvisning.

Under 2016 var detaljplanen ute på samråd och just nu uppdateras utredningar för att kunna besvara inkomna samrådssynpunkter. Granskning av detaljplanen förväntas ske januari 2021. När detaljplanen går ut på granskning finns det möjlighet att lämna synpunkter på planförslaget.

Man kan tycka att det är en lång handläggningstid på en ganska enkel detaljplan som troligen inte engagerat allmänheten i nån större omfattning.
Om planen i bästa fall vinner laga kraft i slutet på 2021 innebär det nio till tio år mellan uppdraget och byggstart!
Om man flyttar över den proceduren till den nya centrumplanen hamnar byggstarten där först 2027!

Förslaget Åby 1;27 innefattar ny bebyggelse om cirka 250 bostäder, minst 220 m² lokalyta för centrumändamål samt en möjlig förskola i delar av bottenvåningarna. Bebyggelsen delas in i två kvarter med underjordiska garage under delar av marken samt bibehållen naturmark med befintliga träd på resterande del av gården. Kvarteren delas upp i mindre byggnadsvolymer vars höjder varierar
mellan två och sex våningar.

Du kan läsa hela planförslaget här på kommunens hemsida;

https://www.haninge.se/bygga-bo-och-miljo/oversiktsplanering-och-detaljplaner/detaljplaner/vasterhaninge-arsta-havsbad/abyentre/

Gillets svar på förslaget på plan för Västerhaninge centrum.

Översiktsplan enligt förslaget.

Under corona- och semestertider och en anmärkningsvärt kort remisstid har det inte varit helt enkelt att sätta sig in i det mycket avancerade planförslaget.
På grund av de rådande restriktionerna har vi heller inte haft möjlighet att kalla medlemmarna till möten för att känna av deras synpunkter och diskutera förslaget.
Vi har istället försökt få in enskilda åsikter via nätet, vår hemsida, vår FB och via mail vilket tyvärr är begränsat då våra medlemmar har relativt låg datanivå.

Under ledning av vår ordförande Per Stavfors har en mindre grupp ur styrelsen sammanfattat det inkomna materialet och har tillställt kommunen följande remissvar:

Fortsätt läsa

Centrumplanen, nytt inlägg!

Anita och Bosse Stjernström, mångårigt engagerade Gilletmedlemar.

1. Järnvägen/stationen. 2. Biblioteket. 3. Gång- galleri-affärer-banker. 4. Bostäder och service.
5. Bostäder, och servering med uteplats på taket,

I Västerhaninge pågår byggnation på flera platser. En anpassning av centrumanläggningen är sedan länge önskvärd och nödvändig. Efter stängningsdags är Västerhaninge centrum en död plats, som många upplever är obehaglig att passera. För att få ett levande centrum dygnet runt behöver det kombineras med bostäder. Det är önskvärt och viktigt att samtidigt bevara såväl natur som kultur och skapa ett väl avvägt område kring den gamla kyrkan.

Redan för 10 år sedan lämnade vi in ett medborgarförslag med skisser där vi förslog en utbyggnad på höjden med nuvarande centrumbyggnader som bas. Vi hänvisade till Alléplan i Tyresö, som vi inspirerats av, där man med utmärkt resultat smidigt åstadkommit ett kombinerat bostads- och affärscentrum. Det vi föreslog för Västerhaninge var byggnader 3-4 våningar höga med möjlighet att ordna en takterrass för servering till exempel. Ingen tände då på idén och tyvärr stämmer dagens planförslag illa med vad vi då och fortfarande önskar.

Här kommer ett sammandrag av de synpunkter vi framförde 2010 i den sk Västerhaningeutredningen under mottot ”Förnyat centrum”. (se bilden ovan).

I Västerhaninge pågår byggnation på flera platser. Just nu pågår ett slags samråd med invånarna om hur samhället ska utvecklas. Helt klart har Västerhaninge kommit i skymundan efter kommunsammanslagningen 1971. Utvecklingen har i viss mån vänt (med Systembolaget?!), men efter stängningsdags är Centrum en död plats, som många upplever som obehaglig att passera på väg från pendeltågsstationen. Byggnationen öster om kyrkan fortsätter på båda sidorna om Österhaningevägen. Prästallén har blivit ett vackert och populärt område. Nu fortsätter man med villabebyggelse på andra sidan Prästgården. Meningen är också att Ribby allé ska få en fortsättning. På andra sidan “byn”, mot uppfarten till motorvägen, växer hus upp på ängen mot Skarplöt. Området ska så småningom kopp-las ihop med den nya bebyggelsen vid Nedersta. “BO-smart” står det på reklamen- kanske är det så. Det är önskvärt att samtidigt bevara grön-områden, att bygga bostäder och affärer centralt och skapa trivsel och trygghet. Det kan man klara genom att förverkliga det medborgarförslag som vi lämnade våren 2010. Som teckningen visar går det att ovanpå de nuvarande affärsbyggnaderna bygga bostäder utformade så här eller på annat sätt. De nya delarna vilar då på pelare, en metod som man använt sig av vid Alléplan i Tyresö.

Västerhaninge Centrum, synpunkter på planen

Från vår medlem Anders Numan har inkommit en väl genomarbetad inlaga under rubriken:
Min högst personliga betraktelser över detaljplanen för Västerhaninge centrum.”

Det är en bra idé att hålla isär det gamla kärnområdet med all nybyggnation. Att den gamla trädallén blir en naturlig begränsning. Denna avgränsning bör fortsätta förbi Klockargården fram till järnvägen. Därigenom kan man få ett sammanhängande område med den äldre kärnan och även bevara ett antal skyddsvärda träd.

Därför känns det olämpligt att lägga ett parkeringshus i 3-4 våningar alldeles intill den äldsta byggnaden Klockargården. Det första skolhuset är inbyggt i den nuvarande klockargårdens och härrör från den första skolbyggnaden som uppfördes redan 1834 och 8 år innan den lagstadgade folkskolestadgan.
Denna byggnad var inte den första som lokaliserades i området. Det första huset var en klockarstuga som byggdes år 1814, bredvid den nuvarande Klockargården.

Därefter utlokaliserades på 1860-talet följande inrättningar från kyrkbacken.
År 1866 flyttades fattigstugan från kyrkbacken och byggs då ihop med den gamla Klockargården från 1814. Därigenom skapas en utökad fattigstuga. Till barnmorskan inreds ett vindsrum i det nya skolhuset.

Här finns även en föregångare till den kommande förskolan. Ytterligare en moder hade kommit till fattigstugan med 6 små barn år 1868. Det uppstod platsbrist och då iordningställdes en barnkrubba i den gamla smedjan.

Till vänster den nya utökade fattigstugan, i mitten skolan och till höger barnkrubban.
Fortsätt läsa

Västerhaninge Centrum i framtiden!? Tyck till!

Hallå alla Gilletmedlemmar, kanske framför allt Västerhaningebor!

Vi hoppas att alla har hälsan och tillvaron under god kontroll och följer de rekommendationer som gäller. Verksamheten i Gillet går ju tomgång pga den uppkomna situationen och kommer ju att så göra ännu en tid, ingen vet hur länge.

Vi har nu fått ett akut ärende att hantera nämligen att svara på samrådshandlingarna för den framlagda detaljplanen för Västerhaninge Centrum.
Ni som inte tagit del av förslaget kan studera det genom att fortsätta läsa här.

En 3D bild över området

På nedanstående länk finns det totala planförslaget, en mycket omfattande akt!

https://www.haninge.se/bygga-bo-och-miljo/oversiktsplanering-och-detaljplaner/detaljplaner/vasterhaninge-arsta-havsbad/vasterhaninge-centrum/

Fortsätt läsa

Fors, Västerhaninge, Westerin 1895

WesterinVästerhaninge sockens stora nedtecknare Gustaf Adolf Westerin skriver 1895 detta kapitel i sin bok om gården Fors.

Han var född 1862 i Stockholm av okända föräldrar, gick i skräddarlära hos fosterfadern men utbildade sig senare till folkskollärare. Kommer till Kyrkskolan i Västerhaninge 1887 och blir även klockare i församlingen. Han flyttar 1908 åter till Stockholm där han avlider som ogift 1927..
Texten återges här i sitt original.

2691496939_b30a936399_o

Fors 1, kallad Herrgården, här med den huvudbyggnad som uppfördes 1754 av Henrik Busch och revs 1937. Nertill sågen och kvarnen, uppe till vänster den omdiskuterade och föga kända väderkvarnen

Fors, omkring en fjärdedels mil söder ut från kyrkan vid stora landsvägen, som leder till Häringe, utgöres dels af en by och dels af en herregård. Ej utan skäl torde kunna antagas, att gården, hvars ålder är rätt ansenlig, blifvit kallad Fors med anledning af sitt nära läge vid det vattenfall eller den fors socknens längsta vattendrag här bildar. Fors utgör tillsammans 3 ¾ mtl, hvaraf Fors n:o 1 eller själfva herregården är 1 mtl frälse, enligt kongL kammarkollegii utslag 1874, hvarigenom det från skatte skulle öfverföras till frälse.

Af det öfriga lyder Fors n:o 2 och 3 under Häringe och utgör 1 ¾ mtl frälse. N:o 4 lyder under Berga och är 1 mtl frälse. Af dessa räknades i äldsta tider n:o 1 för 8 öresland och n:o 2 för 8 öres- och 5 örtugsland.
Hvad som i det följande nämnes om ägarne rör blott herregården Fors.

För första gången namnes Fors i ett fastebref, dateradt 15 juli 1327. I detta bref namnes bland fastemännen Bero i forsæ såsom det då skrefs. I midten af 1500-talet synes befallningsmannen å Stockholms slott Anders Sigfridsson innehaft gården, då densamma genom byte den 8 april 1560 kom i konung Gustaf Vasas ägo. I vederlag erhöll Sigfridsson kungsgården i Norrala socken i Helsingland.

Vid konungens snart därpå inträffade död, gick gården i arf inom släkten och i 1609 års förteckning öfver hertig Johan arfvegods nämnes han, som dess ägare. Denne hertig Johan var konung Johan III:s yngre son och hertig till Östergötlad, d 1618.  Den 17 nov. 1638 inköpte grefve Gustaf Horn af konungens arf- och egnegods 1 h. i Fors. som då lades under Häringegodset.

På 1600-talet ägdes Fors af en Peder Sparre Larsson, som donerade räntan af gården till Danviks hospital vid Stockholm, hvilken ränta än i dag dit betalas. På 1860-talet pågick mellan dåvarande ägaren och Danviks hospital process, om Fors vore att anse såsom hospitalshemman. Genom Kongl. Maj:ts utslag förklarades att Fors, såsom varande purt frälse, ej finge såsom hospitalshemman betraktas, men väl till hospitalet utgöra den donerade räntan.
År 1750 ägdes gården af grosshandlanden Henrik Busch i Stockholm. Denne lät 1754 uppföra nuvarande hufvudbyggningen och bebodde Fors till sin död den 29 aug. 1764, då han begrofs i Västerhaninge kyrka i den Flachska grafven, som han år 1760 hade inköpt och reparerat. Till grafvens framtida underhåll donerade han till kyrkan 300 dlr kpmt, som för evärdliga tider insattes på riksbanken. Grafven blef efter vådelden 1831 igenlagd, men ålades församlingen af domkapitlet att af räntan för de donerade medlen resa en minnessten i kyrkan. Busch, född i Stralsund den 1 juni 1696 och direktör vid Stockholms borgerskaps änkhus, var gift med Fidelia Veise. En hans dotter, Johanna Fidelia, blef 1762 gift med skeppsklarerareStockholm Magnus Vestermark.

I början af 1770-talet beboddes Fors af kronobefallningsman Erik Levin, som var gift med Brita Katarina Tengman. De flyttade senare till Ekeby 1774. En kapten Georgi, f. 1775, ägde så Fors till 1814. Han hade deltagit i flere krigsbragder, hvarvid han förlorat båda händerna.
Härefter innehades egendomen af en patron Vahlenberg samt under åren 1834-1856 af krigsrådet Georg Axel af Sillèn, död i Stockholm 26/6 1858, 85 år. Sonen, Josef af Sillén blef 1853 gift med Hilda Upmark.

År 1856 öfvergick Fors genom köp till inspektören Ax. J. Ahlström vid Hall, som åter i sin tur sålde gården 1857 till en polisman Joel Tjellander. Då denne kort därpå gjorde konkurs, inropades Fors på konkursauktion år 1861 af C. F. Hallström, som sedan bebodde och brukade det till år 1891.

Hallström tillhörde en gammal svensk släkt, hvars stamfader, Sorre, på 1600-talet var född i Västergötland. Redan från början delade sig släkten i fyra grenar nämligen den äldre och yngre sörmlandsgrenen, upplandsgrenen och östgötagrenen. C. F. Hallström tillhörde den äldre sörmlandsgrenen.

Carl Fr. Hallström var f. 1825 på Billsta. År 1835 kom han till Maria trivialskola i Stockholm; blef 1842 elev vid teknologiska institutet, 1845 landtbrukselev vid Fållnäs i Sorunda samt 1861 ägare af Fors. Gift med Christina Lovisa Strömberg. Var vid 1862 års riksdag ledamot af bondeståndet, samt från 1861 till 1890 ordförande i Västerhaninge kommunalstämma och nämnd. Död i Uppsala den 8 juli 1893.

Genom köp 1890 övergick Fors till kyrkvärden Per Olof Olsson, som redan följande år sålde det till landtbrukaren Johan Eriksson från Västerhaninge. Denne avyttrade det 1892 till landtbrukaren Lars Joh. Hallberg från Nödesta för 32,000 kronor.
I byn finnes skjutsstation, 3 handelsbodar samt kvarn och såg, de senare hörande till såväl Fors och Berga som till Häringe. Dess taxeringsvärde utgör 25,000 kronor.

Fors 1937

Mangårdsbyggnaden som uppfördes 1937

Fotnot:
Lars Johan Hallbergs dotter Ester gifter sig med sonen på den Häringeägda Fors Östergård, Edvin Nilsson.
De övertar gården som sedan går över till sönerna Sven och Olle som blir de sista ägarbrukarna här,

Gamla VIF:are!

Ett gäng fotbollsspelare med damer från VIF på utflykt till Dalarna någon gång på 1950-talet. (?)

I bakgrunden ser vi den träkonstruktion som lastades upp på flaket på någon vänlig åkares lastbil när laget skulle på bortamatcher!
Fanns långbänkar på båda sidor, rymde drygt 20-talet personer.

Troligen fanns inte Trafiksäkerhetsverket på den tiden…
Om uppgifterna om bilden är riktiga verkar det som denna skara med livet som insats åkte ända upp till Rättvik!

Vi har namn på de flesta men gå gärna in via Facebook och hjälp oss med namnsättningen.

Bilden tillhör Bengt “Acke” Andersson som jobbar med att skriva VIF:s historia. Har du bilder från förr eller kanske en liten rolig historia om den tidiga fotbollen kan du kontakta Acke på tel. 070 752 69 69 eller mail: bengt.andersson.vh@gmail.com

Vi behöver hjälp att vårda “vår” tall!

Så här bör det se ut, tallen är sedan några år helt död och skall naturligtvis visas i det skicket. En frodig grön undervegetation förstör dock intrycket och signalerar på håll ett välmående träd. Se bild nedan!

Gillet har åtagit sig att vårda det fridlysta naturminnet med många namn, Ensamma Tallen, Paraplytallen eller Tandvärkstallen.
Finns ju i korsningen mellan motorvägen och Kyrkvägarna vid Västerhaningeavfarten och är väl synligt för alla som passerar och har blivit ett “landmärke” för Väster- och Österhaninge kyrkbyar.
Vi söker nu några alerta medlemmar som med enkla trädgårdsredskap kan kan ta bort den missledande undervegetationen.
Platsen nås med bil från uppfarten mot Nynäshamn, det avverkade materialet behöver inte köras bort.

Så här såg tallen ut förra sommaren innan röjningen som var den första på många år. Växtligheten är nu i år betydligt mindre!
Förra årets röjare, Bengt “Ludde” Lidbom och Per Stavfors.
Per med motorsåg, kanske inte behövs i år?

Kan du kanske hjälpa oss, maila i så fall: nils.sune.nilsson@gmail.com (kopiera och klistra in) för vidare upplysningar. Du kan också ringa 0707 175660 !

Det är viktigt att den som har möjlighet att hjälpa oss kontaktar mej innan man gör något. Åtgärden måste stämmas av tidsmässigt med markarrendatorn så att växande gröda eller sådd inte skadas!

Monica, konstnär med lokala motiv!

Det hela började med att jag på en lokal Facebooksida hittade några färgglada akrylmålningar med motiv jag kände igen.

Som ovanstående från Huvudskär ute i havsbandet…

… eller den här från Åbyplan i Västerhaninge…

Efter lite sökande på nätet fann jag att upphovsmannen var en kvinna som nästan bodde granne med mej  och hette Monica Svahn-Strandh.

Jag tog kontakt med henne, bl.a. naturligtvis av ren nyfikenhet, men också med baktanken att kanske kunna få henne att föreviga Haningegillets vackra föreningslokal, Tingshuset.

Jag träffade på en intressant kvinna i knapp pensionärsålder som verkade från sin ateljé i ett hyreshus i Åby. Vi hade en trevlig pratstund vid hennes köksbord och en kopp kaffe och bestämde träff utanför vårt Tingshus för att vidareutveckla min idé.

En vacker sensommardag sågs vi där och hon fotade det gamla huset ur många vinklar, intresserade sig också för de övriga  kulturbyggnaderna på tomten. Hon berättade att det var viktigt att “känna” för motivet vilket hon troligen gjorde för efter nån vecka ringde hon och ville visa resultatet.

Åter en liten lokal promenad och framför mej på ett staffli i ateljén stod detta!

Inledningsvis undrade jag hur hon hanterat de vinklar hon pratat om, fick inte riktigt till det, men jag insåg snabbt att hon med konstnärens rätt flyttat om lite bland motiven och fått med det mesta t.o.m. vår nyrenoverade hästvagn! Och kyrktornet i bakgrunden!
Jag blev förtjust i hennes hantering av verkligheten och behöll personligen tavlan som nu hänger på min vardagsrumsvägg.

Lite senare på hösten träffades vi igen, jag hade en idé att få mitt barndomshem, statarstugan Marieberg på Fors på en akvarell för att göra Tingshustavlan sällskap på väggen.
Efter ett besök på plats en underbart vacker höstdag och någon veckas väntan var det så dags att leta fram hammaren och X-krokarna och få kära Marieberg på plats.

Vid besöket på Fors visade jag runt Monica i Forstrakterna och vi besökte bl.a. den pietetsfullt renoverade vattenkvarnen. Kvarnägarna visade med stolthet sitt boende och Monica fotograferade  och målade ett flertal tavlor med kvarnen som centralt motiv.

Vem är då denna Monica?

Född i Stockholms innerstad 1948 i en konstnärlig miljö, den förvärvsarbetande modern målade på lediga stunder och den kände men frånvarande fadern var musiker. Hon växer upp med två äldre halvbröder och sin religiösa mormor som delade sin tid med att läsa bibeln och spela kort.

Familjen flyttade ganska omgående till förorten Hökarängen, det modernaste som då kunde erbjudas i Stockholmsområdet och med nyinvigd T-bana.
Hon får börja skolan “ett år för tidigt” och slutar i Hökarängen efter nioårig enhetsskola.

 

” Min pappa var troligen en drummel och kvinnotjusare, jag har totalt tretton halvsyskon, tio på hans sida.
Jag var skolkamrat med två av dem under många år utan att veta om det.
Har inget minne av att jag träffat honom men jag fick senare i livet ärva hans dragspel!!

Under hela sin barndom och ungdom ägnar Monica en stor del av sin tid att teckna och måla men musik och sång är också en viktig del i hennes liv.

Direkt efter skolan träffar hon kärleken och flyttar med denne in till Heleneborgsgatan på Söder.

Utbildar sig 1962-63 på Gerleborgs  Konstskola, påkostad av modern, under ledning av Georg Suttner och Arne Isaksson, ut i yrkeslivet som dekoratör under några år innan det blir dags för nästa utbildning med en ettårig kurs på Fetcos skola för bildande konst.
Ledaren Georgij Fetco var en turkiskfödd konstnär som var känd både för sina stilleben och landskapsmålningar.

Efter ytterligare några år ute i yrkeslivet  är det tid för den den tredje steget i hennes utbildning, Grundskolan för konstnärlig utbildning, “Grundis”, en kommunal konstskola inne i Stockholms City.

Monica “går ut i reklamsvängen” som hon själv säger och träffar där sin första man  och i det äktenskapet får hon sina första barn, sonen Adam 1968 och dottern Lisa året efter.

Några år in på 70-talet går man skilda vägar och Monica och barnen flyttar till Handen som sambo med Lasse Olsson från Ornö, son till klockaren Filip.
Det är nu som hon får sin anknytning till våra trakter och framför allt Ornö, Dalarö och den kringliggande skärgården.
De bor några år i Handen men flyttar senare till Norrköping då sambon är meteorolog och följer med arbetsgivaren SMHI dit. Under de åren har man ett fritidsboende på Klockarudden på Ornö,

Trots att förhållandet med klockarsonen upphör blir Monica kvar på ön, bor på Simonslund med en av Ornös yrkesfiskare och får sitt tredje barn, en son som tragiskt avlider redan efter fem år.

Att det är hennes stora sorg i livet förstår vi ju alla, hon är djupt tagen när hon berättar det nästan 40 år senare sittande vid köksbordet.

Monica framför ett av sina skärgårdsmotiv vid en utställning 2006

Livet går dock vidare, hon får en fast anställning på Konsum Stockholms reklamavdelning där hon träffar Kenneth som ger henne dubbelnamnet Svahn-Strand när de gifter sig. De får sonen Oskar 1986.

De bor några år i radhus på Villavägen i Västerhaninge, sedan i det ombyggda posthuset i Dalarö, tidvis också ute på Ornö både på Sundby och Degernäs.

Det är nu hon “får ordning” på sitt målande som hon uttrycker sig, skärgårdsmiljöerna och befolkningen inspirerar henne och hon är mycket engagerad i konstnärsgruppen Havsbandet med bl,a. Ekan Lindén, Bo Tilliander, Roland Klang m.fl.

Hon deltar i gruppens utställningar ute på Ornö men också på Dalarö Konst och Hantverk, Församlings-hemmet och andra lokaler och börjar sälja sina verk i lite större skala.

Monica i samtal med keramikern Agneta Karlin

Hon kan dock inte leva på sitt konstnärsskap, jobbar bl.a. på Stockholmspolisens anmälningscentral på Ornö och tar emot olyckliga medborgares telefonsamtal om stulna bilar, bostadsinbrott och annat elände.

Inte riktigt min melodi” som hon säger “men mycket uppvägdes ju av att få bo och jobba härute

Hon blir änka  2014 och flyttar  till Nynäshamn året efter, sedan till Farsta några år för att sedan hamna i Åbyområdet i Västerhaninge 2018.

“Jag trivs fantastiskt bra här på Älgvägen, nära till naturen, nära till massor av härliga motiv och en suverän kollektivtrafik, känns som om jag vill slå rot här på lite äldre dar”

Hon har nu under 2018 sökt nya motiv här i Haninge och jag kommer att så gott jag kan visa på vackra miljöer och byggnader här i kommunen.
Att hon givmilt delar med sig av sina verk här på nätet gör att hon kommer att bli en stor del av dokumenterandet av den lokala kulturen som är så viktig för oss alla.

Kanske vill du ha besök av Monica och hjälp att föreviga just din miljö, hennes mailadress finns på hemsidan.

Här finner du hennes hemsida som uppdateras!

Några bilder från hennes hemsida.

 

Ett motiv från Farstatiden, Farsta Gård

Dalarö brygga

Åbyområdet, Ringvägen

Fortsätt läsa

« Äldre inlägg

© 2024 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑