Kategori: Västerhaninge (Sida 12 av 21)

Elinslund på 2010-talet, till vänster den 20 m långa torkladan.

Elinslund, ett litet lantbruk öster om Lyngsta på Välstamark, med fastighetsbeteckningen Välsta 2:18, odlades upp av den ofärdige skomakaren och spelmannen Johan Erik Bergman omkring 1895 på mark som då tillhörde familjen Upmark på Hammar.
Skomakaren Bergman hade ett olyckligt äktenskap, hustrun var sinnessjuk och vistades på hospital. De två barnen flyttade ut mycket unga, dottern Elin som fick ge namn till stället. flyttade som lillpiga till Nedersta men avled redan vid 17 års ålder.

Fastigheten köptes 1932 av August Berg, säljare var då Anders Edvard Johansson på Välsta 2. August Berg hade bott här sedan början på 1900-talet, som hyresgäst och arrendator.

År 1936 startade sonen Eskil, nygift med Greta f. Larsson, landstvätt på Elinslund. Tjugo år senare övertog han det lilla hemmanet efter fadern och var aktiv till början på 1980-talet. Gården ägs nu av sonen Bengt född 1939.

Ulla Nilsson 1917-2013. Kunnig på blommor och blader, skötte Tinghustomtens flora under många år. Duktig skribent.

Ulla Nilsson, mycket aktiv forskare i Haningegillet, besökte familjen Berg 1982 och skrev denna artikel för Glimtar,

Läs den här!

Margareta Hjalmarsson- Mattson berättar om sin barndom

Huvudbyggnaden med delar från 1600-talet blev lågornas rov på 1990-talet.

Margareta är dotter till Sven Hjalmarsson, vars föräldrar var Hjalmar och Julia Jansson som ägde Krigslida gård. Det fanns ytterligare två söner, Gustav och Gunnar. Bröderna tog efternamnet Hjalmarsson enligt en gammal god tradition.
Sven kom att ägna sig åt tvätteriverksamhet, Gustav blev åkare i Västerhaninge och Gunnar övertog föräldragården 1946.

Hjalmar och Julia Jansson med de två äldsta sönerna Sven och Gustav.

När Margareta föddes 1936 hade föräldrarna sin verksamhet på Krigslida men flyttade senare till Dalby söder om Berga.

Gården Krigslida bestod av flera byggnader, stora huset, två flyglar och ett litet fjärde hus mellan flyglarna som tillsammans bildade en fyrkantig gård mellan husen. Det stora huset med anor från 1600-talet brann tyvärr ner på 1990-talet. Alla husen hade samma standard och det bodde folk i alla lägenheterna.

Läs om hennes barndom här!

Vy över Tungelsta

När tomtbolaget Hem på Landet i början på förra seklet köpte stora marker i Tungelsta, bl.a. från Skogs Ekeby och Ålsta inleddes en ny era i det lilla stationssamhället, Tungelsta Trädgårdsstad kom till.
En liknande utveckling sker norr om huvudstaden i Hässelby.

Marken styckades upp och såldes och blev trädgårdsmästerier, jordmånen tycktes mycket lämplig i sammanhanget, och den genomflytande Rocklösaån gav god tillgång på vatten. Naturligtvis var järnvägen mellan Nynäshamn och Stockholm en påverkande faktor, den invigdes 1901, och gav närhet till avsättning av produkterna.

Lokala historiker anser att eran startade 1908. Första etableringen var Gustaf “Ros-Anders” Andersson som också blev den största, här fanns hela 20 växthus. Numera återstår bara bostadshuset efter Kvarnvägen, på markerna finns nu flerfamiljshus och äldreboende.

Odlarna i Tungelsta specialiserade sig på blomsterodling. Verksamheten var som störst i början på 1940-talet då dryga 100 anläggningar fanns.
Idag återstår ett knappt tiotal!

Lars Olof Persson, son till sista brukaren på Ribby, skrev en artikel om trädgårdsnäringen på 30-talet och presenterar några pionjärer.

Läs den här!

…. låter nästan som titeln på en HC Andersen-saga!

Hon heter Gertrud, vid tiden för bilden Åkerberg, numera Ström och bodde då som nu på föräldrahemmet Kvarntäppan i Håga. ( läs här )

Här har hon kanske har varit ner till Posten eller Apoteket i nåt ärende eller är hon kanske på hemväg från skolan?

Vändkorsen fanns där förlängningen av Klockargatan och Stationsvägen korsade järnvägen innan den gick upp på Tungelstavägen mittemot nuvarande Parkvägen. Den gick parallellt med järnvägen i sydlig riktning.

Korsen var ju till för att höja säkerheten vid övergången kanske framförallt för cyklister, meningen var att man skulle kliva av cykeln och leda den över men samhällets unga tvåhjulsekvilibrister gjorde det naturligtvis det till en sport att åka över direkt. Mej veterligt hände dock ingen olycka här i modern tid. Däremot blev en banvakt ihjälkörd av tåget i början på 1900-talet då vägen var farbar med fordon.

I bakgrunden ser vi Hedlunds handelshus, kom till i mitten på 40-talet så förmodligen är bilden tagen mellan 1945-47.
Mellan Gertrud och affärshuset låg på den tiden ortens fotbollsplan och till vänster om henne Granebo.

John Widell fick i slutet av 40-talet ärva en mindre skogslott på Nödestamarker efter sin far. Marken var belägen mitt inne skogen norr om Rosenhill och öster om Lugnet. Platsen kallades på kartan för Vargberget, troligen för att det förr i tiden fanns en fångstplats för den hatade vargen här. Enligt uppgifter sköts den sista vargen vid Skeppnan väster om Vargberget i mitten på 1800-talet.

Vid kärret på kartan sköts en varg på 1850-talet. Den sista i trakten? Vargvägen i Åbyområdet har fått sitt namn från Vargberget, de övriga “djurvägarna” kom med på köpet…

Han berättar här om hur han med stora besvär flyttar ett härbre från Oviksfjällen till Nödestaskogen och med hjälp av Lugnetbönderna får det på plats i mitten på 50-talet.

Många häpna vandrare, bl.a. redaktören i unga år, överraskades av att mitt i den täta barrskogen stöta på denna miljö. Vi som läst lite om Gustaf Wasas skidande i Dalarna på 1500-talet kallade stugan för Ornässtugan. Verkar numera som en märklig koppling….

Läs John Widells artikel här:

Banmästaren August Andersson, 1886-1963

August Andersson var född 1886 på Nedersta Gård och son till mjölkarrendatorn Karl Fredrik Andersson. Nedersta 1 och 2 ägdes på den tiden av apotekaren Fabian Kindstrand som också arrenderade Nedersta 3.

Han fick anställning på Stockholm- Nynäs järnväg år 1903 som banarbetare, avancerade snabbt till banvakt och blev 1936 banmästare, ansvarig för hela sträckan på Nynäsbanan.
När han skriver sin artikel på ålderns höst 1987 inleder han den med att berätta om den dag, den sista december 1949, då han avslutar sin tjänst efter dryga 46 år.

Men berättelsens huvudvikt ligger på barndomen på Nedersta då han får hjälpa till på gården från tidig ålder. Han berättar om sin skoltid i Norra Skolan, dvs nuvarande Klockargården, om sina lärare Ida Ahlstrand och Gustaf Westerin och om sina skolkamrater.

Han får redan 1897 uppleva en skolresa till Stockholmsutställningen, ett initiativ av Westerin, på tre dagar med båtfärd från Berga Brygga!

Han beskriver umbäranden och nöd men också många glädjeämnen från den tiden, han får göra sin första ensamma stadsresa med häst och vagn vid elva års ålder då fadern blir sjuk. Han får gå till “Fors gamla krog” och lyssna på tal och musik ur en handdriven fonograf.

När han vid tolv års ålder får uppleva Nynäsbanans tillkomst tänds hans intresse för järnvägen och när han vid nitton års ålder blir banarbetare inleds en livslång karriär på järnvägen, faktiskt en klassresa!

Han gifter sig år 1910 med Maria Olsson, dotter på Välsta, flyttar från rummet på stationen till Ljungby på Håga, där sonen Olle föds 1912.

Banvakten som barnvakt! August med sonen Olle omkring 1915.

August Andersson flyttar i mitten på 30-talet till Banmästarbostaden söder om stationen där han blir kvar under sina sista aktiva år.

Banmästarbostaden i Västerhaninge, Maria och August vid gaveln.

Läs hans intressanta artikel här: