Kategori: Västerhaninge (Sida 17 av 21)

Vår stolta sockenkyrka har brunnit två gånger!

Denna teckning finns på en lantmäterikarta från 1790. Avbildningen är från söder. Kanske stod lantmätaren vid Tingshuset? Finns ju en viss likhet med vår grannkyrka i Österhaninge.

Västerhaninge kyrka uppfördes under den tidiga medeltiden, hur den då såg ut vet ju naturligtvis ingen.

År 1641 slog åskan ner i tornet men byborna lyckades begränsa elden så att själva kyrkan och dess inventarier kunde räddas. Det tog fyra år att bygga ett nytt torn, bl.a. bidrog dåvarande rikskanslern Axel Oxenstierna med 500 daler silvermynt, den gode Axel ägde då Häringe.

Fortsätt läsa

Nöjescentrum i slutet på 50-talet

Nordéns golfbana, låg där nuvarande Apoteksparkeringen finns. I bakgrunden Åbyskolan och Västergården, dåtidens ålderdomshem.

På prästgårdens gamla potatisåker och skogsdungen mellan det nybyggda kommunalhuset (nuvarande biblioteket) och Kyrkvägen anlade Johan Nordén i mitten på 50-talet ett litet nöjescentrum för ungdomarna i samhället. Det var en 18-håls minigolfbana, en kiosk och en liten scen.

Det blev en träffpunkt för oss unga,  och för all del även lite äldre, där vi kunde roa oss, äta korv och glass och dricka Saftkobbel!

Fortsätt läsa

Kallades också Hallbergska Villan

Denna vackra villa efter Nynäsvägen  i Västerhaninge döptes  till Loviseberg och är byggd omkring 1903. På tomten finns flera byggnader, bl.a en garagelänga som under 1960-talet var en liten SAAB-verkstad.

Fastigheten är en avsöndring från den gamla handelslägenheten Ryborg, ägaren till denna, Gustaf Lidström, sålde  till godsägaren John Upmark på Hammar år 1901. Upmark köpte samma år ett mindre markområde av Gustaf Ehn på Ribby 2:7 och tillsammans med den södra delen av Ryborg nybildades denna fastighet och såldes till byggmästaren Aron Alfred Kalin samma år. Han byggde den stora villan två år senare. Kalin kom då från Ribbylund med sin hustru Lovisa, som fått ge namn åt villan. Alfred Kalin uppförde under sina år här ett flertal större byggnader i samhället.

Fortsätt läsa

Endast grunder kvar

Grunden och trappan till ett av husen i Nytorp.

Nytorp uppe i Åbyskogen var ett av sex torp som tillhörde Västerhaninge Prästgård och därmed Kyrkoroten förr i tiden,

Nytorp finns från början i husförhörslängderna, dvs från 1690. Under äldre tid kallades stället för Åby-Nytorp, vilket har sin förklaring eftersom det inte var något direkt ovanligt namn. Bara i Västerhaninge fanns Berga-Nytorp och Häringe-Nytorp.

I jordeboken från år 1740 står att  Nytorp  är oskattlagt torp på prästgårdens ägor. Den första uppgiften om torpare på stället återfinns i början av 1810-talet. Det var sedan torp ända fram till 1884. Det året dog nämligen torparen Anders Olsson på stället. Han efterträddes av arbetare fram tom 1895. Trots att det var bebott av arbetare så står det i kyrkböckerna för år 1895 att det var oskattlagt torp under Åby prästgård.

Fortsätt läsa

Lärare, klockare, kantor och folkbildare

Göran Schill vid orgeln i Västerhaninge kyrka, året är 1956. Han var född 1894 i Sorunda och avled i Västerhaninge 1958, en kort tid efter sin pensionering.

När jag i mitten på 40-talet kom till Västerhaninge från byn Fors flyttade vi in i Klockargårdens gavellägenhet, min far blev vaktmästare vid Norra Skolan som vi då sa, nuvarande men ändå fd Åbyskolan som nu hotas av rivning.
I lägenheten ovanpå bodde lärarinnan Ester Söderberg och resten av nedervåningen tillhörde Göran Schill. Han hade kommit till Västerhaninge redan 1932 och efterträtt Einar Lundgren

Fortsätt läsa

Byggnaden flyttades 1970 ett 20-tal meter in på tomten, den låg tidigare ända ute vid genomfartsvägen som då skulle breddas. Vid denna flytt försvann många viktiga detaljer, bland annat bottenvåningens fönsterluckor och beslag, alla kakelugnar liksom dörrarna i bottenvåningen och deras beslag inklusive ytterdörrens lås och inventarier från tingssalen.  Bottenvåningen fick en modern inredning med toaletter. I bakgrunden Svensta, numera Mäklarhuset.

Byggdes på 1730-talet- flyttades 1970

Tingen i Sotholms härad hölls under 1500- och 1600-talen i sockenstugan vid Västerhaninge kyrka, men flyttades på 1690-talet till Söderby krog i Österhaninge. På 1720-talet kom de åter till Västerhaninge, först till prästgården som en tillfällig lösning. Häringes ägare Agneta Wrede erbjöd sig 1728 att bekosta och bygga ”en tingsstufva” vid kyrkan.  Agneta Wrede dog dock 1730 så det blev Häringes nye härskare, hennes måg Magnus Julius De la Gardie, som lät bygga tingshuset. Samtidigt uppförde han Tingskrogen mittemot, så kostnaderna för tingshuset var nog snart intjänade – särskilt med tanke på att häradets bönder själva hade fått leverera timret.

Tingshuset fick sitt nuvarande utseende på 1820-talet då dåvarande ribbybonden J.O. Lidström vann entreprenaden och byggde till en våning. Tingssalen flyttades en trappa upp. Sista tinget hölls här 1916, tingsrätten flyttade då till huvudstaden och Södertörns Domsaga tillkom.
I Tingshuset fanns sedan slutet på 1880-talet ortens första ”vexelstation” för telefontrafik som senare flyttar snett över vägen till Ryborg samt  gästgivarverksamhet och handelsbod.

När tingsverksamheten flyttades användes huset vid beväringsmönstringar, andra officiella förrättningar och sammankomster. Lägenheterna  på nedre våningen blev bostad för rättstjänare och kyrkvaktare men fick även vanliga hyresgäster.
Själva byggnaden med tillhörande lokaliteter var gamla och slitna och ägarna ”Tingshusbyggnadskyldige” har ständiga problem att finansiera underhåll och reparationer. Fortsätt läsa

Från adelshus till MC-klubb

Sparrebo, Ålsta 20:1, år 1971. Foto Anders Karlsson

När man åker vägen mellan Tungelsta och Södertälje finner man på södra sidan av vägen, strax före Sorundavägen, ett par pampiga vita slitna grindstolpar med texten Sparrebo. En bit upp mot skogen skymtar man denna tvåvåningsvilla som har en lite speciell historia.

Grindstolparna, mittemot vägen till Haga Gård.

Den byggdes omkring 1910 av den välbärgade adelsmannen direktören Bengt Silfversparre, därav namnet.
Bengt Silfversparre var typograf, hade egen verksamhet, och har bland annat gjort klichéer till den upplaga av Nordisk familjebok som man kan läsa på nätet under “Projekt Runeberg”.

Familjen Silversparre var skrivna i Stockholm, Sparrebo var bara ett lantställe för rekreation. När han avled 1954 sålde sönerna Ragnar och Wollmar stället som idag har beteckningen Ålsta 20:1

Fortsätt läsa

Lägenheten Anneberg, Ribby 1:92,  låg under skattegården på Ribby.

Lägenhet friköpt från Ribby 1:5 år 1926 enl. ensittarlagen

Anneberg var en lägenhet på Ribby 1:5. Här bodde sedan 1894 arbetaren Lars Erik Olsson med hustrun Maria Charlotta. Från 1903 fanns på Anneberg också sonen Erik med hustrun Amalia Elisabeth Hessling, dottern Linnea och sonen Gustaf. Erik flyttade 1906 med sin familj till torpet Björklund i Österhaninge. Lars Eriks hustru Maria Charlotta avled på Anneberg 1920. Lars Erik Olsson bestämde sig 1926 för att lösa in Anneberg.

Från 1918 blev det genom ensittarlagen under vissa förutsättningar möjligt för den som äger hus på arrenderad mark att köpa den, med eller mot markägarens vilja. Lars Erik Olsson, nu med systern Hedda Kristina som hushållerska, blev ägare till drygt ett hektar för 2 900 kronor. Han flyttade samma år till ålderdomshemmet, där han avled året efter.

Anneberg köptes 1927 av sonen Erik, som med hustru och barn kom åter från torpet Björklund. På Anneberg blev han änkling 1948 och avled själv på Västergården tio år senare. Sonen Gustaf gifte sig 1933 och flyttade hemifrån. Dottern Linnéa hade redan 1928 köpt Ribby 1:56 på andra sidan Vintervägen av Hem på Landet och gift sig året efter med John Svedman.

Tvättarparet John & Linnea Svedman på Anneberg. De byggde en större villa på tomten som finns kvar idag.

Paret startade tvätteri. 1945 köpte John och Linnea hennes föräldrahem och avstyckade därifrån fastigheterna Ribby 1:164–166. Makarna Svedman avled 1985.

(Ovanstående text från Gillets “Gårdarna i Ribby”, 2015)

Fastigheten låg i hörnet Vintervägen/Grönåkersvägen. Denna senare väg hette under många år Annebergsvägen men fick 2010 sitt nuvarande namn.

Herman höstplöjer vid Tingshuset.

Herman Olsson var en välkänd profil i Västerhaninge in på 50-talet.

År 1914 sålde ribbybonden August Pettersson Ribbylund till Herman Olsson, men undantog i köpehandlingarna alla ”levande och döda inventarier”. Herman fick i stället ärva dem genom testamente först när Pettersson avlidit 1924. Han fick då dessutom ärva den östra, obebyggda delen, av fastigheten Grönåker som han senare sålde till Anton Sörlin.

Fortsätt läsa

Tavla med Västerhaningemotiv

Jag fann detta  lite banala konstverk på väggen hos Kjell Göthblad i Västerhaninge.
Tavlan är osignerad.
Perspektivet är kanske inte perfekt men det finns en viss detaljrikedom.

Motivet, kanske med ett foto till hjälp, är hämtat från den grusväg som förr gick parallellt med järnvägen bort till övergången med vändkorsen nedanför Granebo.

Vändkorsen vid Granebo, i bakgrunden Hedlunds handelshus och gamla fotbollsplanen. Flickan på cykel är Gertrud Åkerberg, senare Ström, från Kvarntäppan. Bilden tillhör henne.

Det beskriver  fastigheterna Ribby 1:11 och 1:94.
På 1:11 till vänster ser vi tre hus, Apoteket, uthuset och gårdstugan och längst till höger Konsumbutiken. Bakom denna skymtar kyrktornet.

Apotekshuset byggdes omkring 1903, troligen av ribbybonden August Pettersson. En ståtlig trevåningsvilla som fick stå kvar till Västerhaninge Centrum byggdes

Konsum invigdes 1930, hade tidigare legat i den gamla handelslägenheten Ryborg mittemot Bygdegården. Ryborg var troligen Västerhaninges första handelsbod, runt sekelskiftet 1900 drevs den av Gustaf Lidström men övertogs 1901 av handlaren Karl Leonard Lundkvist som kom från Stenkulla i Fors där han gjort konkurs.
Gustaf Lidström var ättling till mjölnaren Mats Lidström som 1807 köpt frälsegården i Ribby. Även denna byggnad revs när centrum byggdes.

Någon som vet något om skaparen av detta verk?