Kategori: Västerhaninge (Sida 19 av 21)

Kaffekalas med familjen Hellström

Makarna Hellström sitter med barnbarnen Eva och Gustaf i var sitt knä. Mellan dem sonen Verner, dottern Elma med kaffepannan och mågen Gustav Weman och längst till höger barnbarnet Einar.

Denna bild är från 1914. Familjen samlad utanför den gamla stugan där man bott sedan år 1900. F.d. rättaren på Åby Prästgård, Karl Gustaf var född 1853 och hustrun Eva Sofia år 1858. De hade barnen Elma, Edvin, tvillingarna Helmer och Verner samt Ernst.

Grönåker ägdes vid sekelskiftet av ribbybonden August Pettersson och är den enda del av Ribby som han behöll livet ut. Sedan han 1915 sålt hela sitt markinnehav i Ribby köpte han efter några år tillbaka den nu avsöndrade 8 600 kvadratmeter stora fastigheten. Men inte för egna behov, han hyrde ut till samma hyresgäster. När August Pettersson 1924 avled på Hammarbo 78 år gammal hade han testamenterat Grönåker till tre förmånstagare: Västra delen (Ribby 2:90) gick till hans trogna hushållerska Hulda Forsberg. När hon avled 1934 ärvde Sven Nordström, som 1948 sålde till folkhögskolan. Den mittre, bebyggda delen (Ribby 2:31) gick till Västerhaninge församling, som sålde till folkhögskolan 1956. Den östra obebyggda delen (Ribby 2:91) ärvde Herman Olsson, som sålde den till Anton Sörlin 1934.

Fortsätt läsa

Skärsvik, ett skogstorp i Jordbroskogen

Väl värd ett besök, tvättstugan i Skärsvik.

Detta är vad som finns kvar av torpet Skärsvik. Torpet tillhörde Åby prästgård i Västerhaninge och nämns första gången redan 1690.
År 1940 omfattade åkerarealen 7,5 ha, de ängar som finns intill resterna av torpet och som nu är sönderkörda av motorcyklar och fyrhjulingar.

Tidigare på 1900-talet kompletterades det lilla jordbruket med tvätteri, vattnet togs från en liten rännil och en grävd brunn.
I byggnaden på bilden finns på övre våningen utrymme för torkning av tvätten.

Haningegillet arbetar nu på en bok om de hundratals tvätterierna i gamla Haninge, beräknas vara klar kommande år.

Bostadshuset på Skärsvik som brändes ner 1981, grunden finns kvar.

Här hittar du Skärsvik, infarten till ägorna är spärrad av en bom.

Olof Olssons verk från 1917, signerad O. Olsson. Han kallades ibland Hed Olof, Hed Olle men också Rättviks Olof.

1917 befann sig Olof Olsson bl.a. på Södertörn söder om Stockholm, vandrade runt i de olika socknarna och förevigade ett stort antal gårdar. Här ett något ovanligare motiv, inte en enda privatbostad är synlig i bilden, och man kan undra vem som beställt målningen. Kanske var den ett uppvisningsobjekt, för att demonstrera sina färdigheter inför en presumtiv beställare av en gåramålning. Någon Västerhaningebo – okänt vem – måste i alla fall ha fattat tycke för ”demonstrationsexemplaret” eftersom det tillsammans med en hel del målningar av traktens gårdar blivit kvar i och i dag ingår i Haninge Hembygdsgilles samlingar.
Han var född på gården Hedbacken i Vikarbyn år 1855 och avled i Stockholm 1940. Hans sista kända tavla är från Västergötland 1930.

Målningen föreställer:
Västerhaninge kyrka från söder. Framför och något till höger om den ser vi sockenstugan, som också kallades Kaplansgården, eftersom församlingens komminister fram till slutet av 1800-talet också hade sin bostad där. Längre bort skymtar Prästgården, d.v.s. kyrkoherdebostället.

Fortsätt läsa

Ett gediget hantverk!

Hängrännor och stuprör i trä

När Axel Carlsson i början på 20-talet byggde sin villa på Tungelstavägen i Västerhaninge, norr om ICA, finns fortfarande kvar, tillverkade han dessa av solitt trä.
Lämpliga stammar borrades ur för stuprören, på samma sätt gjordes hängrännorna men delades på längden. Ett fantastiskt hantverk!

Även inomhus fanns komplicerade konstruktioner, vindsluckan med inbyggd trappa öppnades med ett lätt handgrepp och med hjälp av balanserade tyngder uppe på vinden gled luckan upp och trappan ner med ett vinande ljud som påminde om hydraulik.

Villan på Tungelstavägen, foto från 2003

Axel Carlsson född 1876 i Madesjö, avliden 1956 i Västerhaninge

Du kan läsa mer här!

Den gamla bälgkameran

Med denna kamera dokumenterade Sigrid Numan Västerhaninge, ffa Fors, från mitten på 1920-talet!

Sigrid Numan i folkdräkt

Sigrid Numan, f. Eriksson år 1898 i Stockholm, flyttade med maken Ragnar f 1896 till Vreta år 1923 och sedan vidare till Fors By och Gästgivargården år 1926. Man hade gift sig 1920 och fått sonen Olle i Katarina Församling 1922.

Bokbindaren Ragnar Numan bedrev tidvis bokbinderi och grafisk verksamhet i den lilla smedsstugan i Fors och hustrun Sigrid var behjälplig i mån av tid.

Utan Sigrids bilder skulle den omfattande Forsdokumentationen vara betydligt fattigare, utöver de lokala bilderna från Fors har hon dokumenterat mycket av Scoutrörelsen i Västerhaninge, hon och Ragnar var pionjärer i dessa sammanhang.

Med denna raritet togs tusentals bilder genom åren varav hundratals nu finns i Gillets arkiv (många på nätet) och skänker glädje åt moderna Haningebor.

Kamera är tillverkad i Dresden i Tyskland mellan åren 1910-35 av företaget ICA som år 1926 blev Carl Zeiss, den var ursprungligen avsedd för glasplåtar i storlek 9×12 men kunde enligt uppgift även användas med film.

Kameran skänkt till Gillets samlingar av Olle Numan i september 2008 och finns till beskådande på Tingshuset.

Skolan från Nynäsvägen på lite senare år

Folkhögskolan i Västerhaninge var under nästan hundra år en viktig institution i samhällets utveckling.

Här kan du läsa om hur den kom just hit på 1910-talet och om hur de dåvarande kommunala förtroendemännen visade en förvånansvärd framsynthet i en tid då många stora satsningar gjordes.
Något för oss moderna medborgare att vara tacksamma för!

Läs Lars Grundström artikel här: Folkhögskolan, de första åren….

Gästgiveriet i Fors, okänt år. Personerna kan vara Svante Vitus Carlsson, Svin-Kalle kallad och hans familj.

Gästgiverierna var viktiga funktioner i det äldre samhället. De reglerades och kontrollerades av myndigheterna.
Här berättas om krögarfamiljen Öhman som drev sin rörelse både i Fors och i Tingshuset.

Läs Keth Anderssons artikel här:  Krögarfamiljen Öhman-

Vid fyrvägskorset efter efter nuvarande Årsta Havsbadsvägen, på vägen mot Bergaskolorna, låg torpet Vidäng, ibland Vidängen. Idag finns bara några grundstenar kvar intill Vitsåns västra sida.

Olle Numan berättar här lite om Vidäng på 1930-talet, hans sagesman är skolkamraten Svea Öhman, född Steen.

“Det var en fin stuga som låg på backkrönet (nu är det utjämnat och plant sedan vägen till Örlogsberga byggdes) när man kom över ån, då på en spång. Det gick en väg från Vitsa förbi logen nere på gärdet utefter skogen och ån och den fortsatte till Vitså kvarn. Den vägen kunde man gå till Vidäng. På höger sida om vägen åt skogen till låg en källare med ett rum ovanpå. Stora huset hade rum och kök och ett rum på vinden.

Fortsätt läsa