Kategori: Västerhaninge (Sida 9 av 21)

Västerhaninge stationshus, februari 1902, den äldsta bild vi har i arkivet. T.h. skymtar kyrkan. Lägg märke till att ingen bebyggelse finns i området. Dessutom till stavningen!

Förutom spårområdet för själva bansträckan behövdes vid stationerna också större områden för stationshus, tillfartsvägar, mötes- och uppställningsspår.
Marken för stationshuset och stationsplanen exproprierades 1900 från Erikslund, som vid denna tid fortfarande var en lägenhet under Ribby 1:3.

Själva spårområdet togs från prästgården och från August Petterssons marker. Klockargatan blev nu avskuren av järnvägen och leddes därför parallellt med denna ca 120 meter, tills det utvidgade spårområdet för stickspår tog slut.
Där, bortom banvaktsstugan, gjordes en övergång med vändkors och en mindre gång- och cykelväg anslöt till nuvarande Tungelstavägen. I dag finns en gångbro över järnvägen på ungefär samma plats.

Stationshuset var ritat av arkitekten Ferdinand Boberg – liksom de övriga efter banan – och fick en fasad av stående ”fiskfjällspanel” i gult. Stationshuset i Västerhaninge revs 1974, men söder ut fanns 2014 faktiskt alla kvar.

Fortsätt läsa

Gillets arkiv innehåller inte bara bilder på gamla potentater och gamla torpstugor. Här finns halvprivata bilder av lite modernare snitt. Här ett sådant exempel. Bilden tillhör Hans Jansson
Någon gång, troligen i mitten på 40-talet, har fotografen fångat en julgransplundring i Västerhaninge.

Namnsättning pågår!

Nr 1 är Britta Jansson, gift med timmermannen Helge. De bodde på Grönåker med barnen Marianne, Yngve och Hans. Nr 2 är Edit Andersson, gift med Sven med smeknamnet “Buck”, de bodde  också på Grönåker med dottern Yvonne, Nr 6. Sven-Erik och  Kjell Ove.

Kalaset var dock i Villa Solebo på Hörnvägen där Helge och Britta byggt eget hem.  Sven och Edit bygger också eget men på dåvarande Annebergsvägen.

Nr4 är Signe Gustafsson, gift med Sten, bor granne med Britta och Helge Jansson på Hörnvägen från 1945. De har sönerna Bertil, Nr 5, Jan och  Leif.

Nr 3 på bilden är Anna-Lisa Demander,

Nr 7 och övriga är okända.

Kan du bidra med namn?

Svara nedan under kommentar eller gå tillbaka till Facebook och svara där om du tycker det är enklare.

Apelbacken 1968, ur Gillets arkiv

Tätt intill vägen ner mot Östnorabadet låg denna lilla vackra stuga på  Östnora 2, Torpargärde, i början på förra seklet tillhörigt grosshandlaren Holmberg.

Fortsätt läsa

Ribby 2:47 på senare år, t.v. Gränsvägen, i bakgrunden skymtar HSB-byggnationen. Fastigheten hade under många år sin utfart mot Nynäsvägen.

Denna villa på nuvarande Gränsvägen 2 b byggdes av sönerna till lantbrukaren  Erik Gustav Eriksson i Ribby 2  efter dennes konkurs.

Han gjorde konkurs 1924 och måste gå ifrån gården. De äldsta sönerna Gustaf och Erik, som båda antagit efternamnet Riby, hjälpte föräldrarna att köpa en tomt av Hem på Landet – Ribby 2:47 – och bygga en villa. Här drev Eriks hustru Gerda ett mindre tvätteri för sin och makens försörjning och sonen Erik hade ett garage och filial till sitt åkeri på Södermalm.

Tvättstugan, flickan cyklar på nuvarande Gränsvägen, i bakgrunden Nynäsvägen.

Gerda hade hjälp av Mina Karlsson-Lundberg, som var hushållerska hos Karl Blomquist på Kaplansgården.

Som hyresgäster fanns här några av Erik Ribys chaufförer, Gösta ”Pricken” Eriksson med hustrun Karin och David Andersson med hustrun Agnes.

Gerda Eriksson avlider 1964, änka sedan 1940.

Fastigheten såldes 1964 till AB Linjebuss, blir på 70-talet delad och privatägd,

Erik Eriksson-Riby

Gösta “Pricken” Eriksson

Int 1:s barackläger i Åbyskogen under 1940-talet. Bilden tillhör familjen Arvidsson.

Förläggningen i centrala Västerhaninge och värnpliktige soldaten Stig Dagerman
Av Bo Stjernström, även bildbehandling. Publicerad i Glimtar 2009.

Dagens invånare i höghusen kring Västerhaninge centrum vet mycket väl att det vid kusten och på öarna kring Horsfjärden funnits och fortfarande förekommer militära aktiviteter. Men det är bara en del av de äldre som minns att det för 60-70 år sedan stått en aktiv stor militär anläggning bakom nuvarande Parkskolan och Åbyplan.

Fortsätt läsa

Raina är född i Västerhaninge år 1937 och bor fortfarande kvar i samhället.
Hon är dotter till kyrkvaktmästare Viktor Hägerstrand och hustrun Sandra, född Jansson, från Skärsvik.

Raina skrev nedanstående artikel i Glimtar år 2000, hon finner plötsligt en kväll vid Tingshuset att en stor del av hennes liv kretsat just kring denna byggnad “mitt i byn”!

Tankar formade en augustikväll år 2000 när jag satt i Tingshusträdgården och väntade på min man ”Nalle” som snickrade på den nya förstukvisten.

Jag är nu drygt sextio år gammal och hela mitt liv har kretsat kring Tingshuset i Västerhaninge. Detta gäller inte bara mig själv utan går även tillbaka till min far och farfar och framåt till mina barn och barnbarn.
Det började med min farfar, Johan Fredrik Hägerstrand, som på tidigt 1900-tal var fjärdingsman, en medhjälpare till landsfiskalen, vilken på den tiden skötte ordningsmakten. Farfar hade även hand om arresten, som fanns i anslutning till Tingshuset. För att kunna vakta ”bovarna” fick farfar med familj en tid ha sin bostad i det lilla huset bredvid arresten. Min pappa Viktor berättade om detta när jag var liten men jag har väl glömt det mesta, men jag minns särskilt att pappas äldre bror brukade sitta utanför arrestdörren och ”sjunga för bovarna”, vilka inte alltid uppskattade underhållningen.

Området kring Sotholms Härads Tingshus omkring 1910. Längst till vänster syns fångvaktarens hus där fjärdingsman Hägerstrand bodde en tid, sedan fånghuset och en öppen vagnsbod närmast Tingshuset. Till höger syns kyrkan och Kaplansgården.

Fortsätt läsa

För oss lite äldre Västerhaningebor är namnet Sandra Hägerstrand väl känt. Hon var gift med kyrkvaktmästaren Viktor och bodde på Klockargatan med döttrarna Raina och Giggi.

Sandra Hägerstrand född Jansson, 1907-1998.

I Gillets ny utkomna bok om tvättandet i Haninge under 1900-talet berättar hon i en intervju från 1981 om sin ungdom på föräldratorpet Skärsvik i Jordbroskogen.
Intervju är gjord av Sigbritt Olsson och redigerad till text av Anita Stjernström.

Fortsätt läsa

“Det röda nystanet”, ibland såg publiken det!

Från 50-talet fanns en bandysektion i VIF, bestod av sysslolösa fotbollsvänner som försökte överleva vintern.

Visst var det väl vintrar på den tiden, eller minns jag fel?
Och vinterträning för fotbollsspelare var väl inte aktuellt?

Det var när man fick tillgång till den nya idrottsplatsen öster om järnvägen som bandyn fick ett litet uppsving men det blev inte alltför långvarigt.

Fortsätt läsa