haninge.org

Hembygd i Haninge

Sida 15 av 48

Gösta Engman, en sann idealist i idrottsvärlden

Gösta Engman

Följande korta hyllningsartikel är tagen från FB och skriven av Bengt “Acke” Andersson, Västerhaningebo från födseln och mycket engagerad i Västerhaninge IF genom åren.
Han beskriver här en god kamrat och vän.

Mannen på bilden heter Gösta Engman, född i Vännäs uppe i Norrland. Flyttade 1949 till Västerhaninge, och arbetade i många år på Järnvägen d.v.s Nynäsbanan.
Gösta är en av många som är grunden i den svenska idrottsrörelsen. De har arbetat ideellt utan någon som helst ersättning. Idag är Gösta 88 år gammal och bor på Johanneslunds äldreboende i Västerhaninge.
KlubbmärkeJag har många minnen av Gösta som mycket aktiv funktionär I VIF. Han stod i entrén när det var fotboll och ishockey, Han var lagledare för B-laget i fotboll. Han jobbade på bingokvällarna i Bygdegården. Han var funktionär på Skidans dag som var en skidtävling med olika åldersklasser från barn till seniorer och oldboys. 1969 ersatte han min far Holger som sekreterare i VIF:s supporterklubb.

I Jordbänningarna skötte han loppmarknaden på Ringvägen där han också sålde Bingolotter.
När vi nu gläds åt idrottsframgångar via TV, så är det i många fall Göstas sentida kollegor som har skapat förutsättningarna till dessa framgångar. Som person har Gösta alltid varit glad sympatisk och positiv. 
Och refererande till ovanstående kallar jag honom för  en riktig ” tungviktare ” i VIF och Jordbänningarna.

Bengt ” Acke ” Andersson
( Beträffande Jordbänningarna så har min kusin Agneta Andersson och hennes man Ove varit behjälpliga med information)

Ivar Lo och Tungelsta: Dykardottern på Prästängen

1001Porträtt äldredarIvar Lo beskriver i sina självbiografiska romaner som utkommer på 1970-talet sin tid på Djurgårdsgrind, framför allt i böckerna Pubertet och Asfalt men han har redan 1951 i boken Analfabeten en del fakta från den tiden.
Vi har nu tillsammans ägnat oss åt att med fakta ur dessa verk, framförallt Pubertet från 1978, finna de personer han beskriver i det dåtida Tungelsta och följa deras liv med mycket kortfattade fakta.
Många är mycket lätta att relatera, många blir tyvärr oidentifierade.

Pubertet, kapitel XXXII

051Bok PubertetDet fanns en dykardotter i den tiden av min ungdom Hon hette Anna Bergström och bodde bara en kilometer bort från oss. Deras jord var utarrenderad åt en annan granne. Hennes far var i tjänst hos ett dykarbolag i Stockholm och kom bara hem vid veckoskiftena.
Jag hade föreställt mig att det var något särskilt med dottern just därför att fadern var dykare. Jag tyckte mig alltid se den märkvärdige mannen kliva omkring i dykardräkt med tunga blyskor nere på havsbottnen….
Men dottern fanns trots allt.

Hon var nåt år äldre än jag och medlem i godtemplarlogen Hemmet nere vid stationen. Min mor tyckte mycket om henne därför att hon alltid var finklädd… .

Fortsätt läsa

Ivar Lo och Tungelsta: Tröskning på Prästängen

Ivar Lo baskerEtt kort utdrag ur Ivar Lo:s memoarbok “Pubertet” från 1978

 

 

 

Präst

Prästängen på 1940-talet, kom i släkten Fahlströms ägo 1928, byggnaden uppförd 1918. Småbruk och trädgårdsodling

Pubertet, kapitel XXXII

Min far och jag gav oss tidigt om höstmorgonen av till ett grannställe som hette Prästängen och där man skulle tröska. Min far ledde den påselade hästen med sig för att spänna den för vandringsbommen till tröskverket att hjälpdra tillsammans med ställets egen häst.
Jag skulle skära upp band åt den som matade.

I den otröskade sädesbingen arbetade bredvid mig en några år äldre grannson som hette Ruben tillsammans med värdfolkets egen hjälpflicka, som hade det romantiska namnet Blanche Constance, nästan som hon varit vid cirkus.

Fortsätt läsa

Ivar Lo:s produktion med lokalt innehåll

Mina artiklar på bloggen om Ivar Lo-Johanssons liv och litterära produktion har väckt ett förvånansvärt stort intresse.
Många läsare, framförallt med Haningeanknytning, har frågat om vilka av hans många verk som relaterar till tiden i Tungelsta men också de tidiga åren i Ösmo.

Jag försöker här reda ut dessa begrepp men vill redan här påpeka att kortare inlägg från dessa miljöer förekommer i flera andra böcker ur hans digra produktion.

Om man vill engagera sig i Ivar Lo:s lokala berättelser bör man nog börja med:

Fortsätt läsa

Sjötorp på Nora, kanske också Koppartappen?

Sjötorp, vid Träsksjöns södra ände, finns på Häradskartan 1905, då överstruket.

Framställningen av denna karta påbörjades i slutet på 1800-talet och finns i ett flertal versioner. Under arbetets gång förändrades/rättades namn på gårdar, torp och lägenheter.

Ligger under Nora Rote på Näset ¼ mtl, brukas 1883 av hemmansägaren Lars Peter Persson.

Finns med i husförhörslängden för första gången åren 1881-1885 (v94535.b610.s51, AD).

Rätt Sjötorp

Fortsätt läsa

Stenbacken, torp på Häringe

27451328024_e8bfc5b3a6_o

Stenbacken 2015, foto Irene Westerholm

Skärmklipp

Husförhörslängden 1856-1860 Västerhaninge

Stenbacken på Häringe, på Grindtorps marker, har enligt gängse normer aldrig varit torp, vi hittar det i husförhörslängden första gången år 1856 där det noteras under eget namn. Då bor där sedan drygt tio år inhysingen Olof Erson, född 1791 i Västerhaninge, som då kom från  Västnora Nr 1 med tre år yngre hustrun  Stina Månsdotter och dottern Anna Stina född 1831. Hon flyttar 1857 till Dalarö och får tre år senare en oäkta son som döps till Johan Edvard.
Olof Erson är tidigare straffad för stöld, denna notering bär han med sig i kyrkoböckerna under hela sitt eländiga liv.

Fortsätt läsa

Kvinnlig spion i Västerhaninge?

I Stockholmskällan finns denna notis från krigsåret 1943:

LånghDen 16 februari 1943 inställer sig Solveig Hansson på Långholmen för att avtjäna ett 9 månader långt fängelsestraff.
Hon är dömd för olovlig underrättelseverksamhet för främmande land, mot land som står i vänskapligt förbund med Sverige.

Främmande land var Sovjet och landet i vänskapligt förbund med Sverige var Nazityskland.
Solveig hade hjälpt personer från tyska motståndsrörelsen som flytt. Hon gav dem mat och husrum. Vad polisen inte visste var att hon tidigare utbildat sig till radiooperatör i Moskva.

Hon hade utöver mat och husrum även sett till att flyktingarna kunde hålla kontakten med dem som var kvar i Tyskland. Detta genom en radiosändare som satts upp i Västerhaninge.

Fortsätt läsa

Ivar Lo och Tungelstaborna: Håxtorpsgubben och bössan

ivar loIvar Lo beskriver i sina självbiografiska romaner som utkommer på 1970-talet sin tid på Djurgårdsgrind, framför allt i böckerna Pubertet och Asfalt men han har redan 1951 i boken Analfabeten en del fakta från den tiden.
Vi har nu tillsammans ägnat oss åt att med fakta ur dessa verk, framförallt Pubertet från 1978, finna de personer han beskriver i det dåtida Tungelsta och följa deras liv med mycket kortfattade fakta.
Många är mycket lätta att relatera, många blir tyvärr oidentifierade.

Möjligen kan dessa artiklar hjälpa oss att få fram ytterligare fakta, därför använder vi oss även av citat ur böckerna som inte vi kan hänföra men som ändå kanske relateras med läsarnas hjälp.

 

051Bok PubertetPubertet, kapitel XXXI

Bössköpet på Håxtorp

Efter skogvaktarfamiljens inflyttning i vårt grannskap insåg jag att jag själv måste ha ett skjutvapen då jag gav mig in i “min” vildmark. Vid ett av de forna infartsleden till skogen bodde en gammal smed. I hela sitt liv hade han bredvid det andra smidet brukat laga vapen och samlat på bös­sor.

Det var gevär av alla sorter som han ettdera köpt sig till på auktioner eller också sådana som ägarna velat att han skulle laga åt dem men som inte lösts ut…..

Jag gick över till Håxtorpsgubben en vårkväll och bad om att få köpa ett av de gamla gevären, om jag mäktade det för prisets skull.

— Mina bössor är inte till säljs.

Jag stod ändå kvar vid dörrn.

— En enkel, billig?

— Nu är vi i maj, sa han. Allt vilt är förbjudet. Morkullorna är förstås lovliga men då får man allt vara en bra god skytt?

— Jag behöver.

Vi såg bägge upp mot takbjälkarna där vapnen hängde i sina slitna lä­derremmar under sotad ås. Det märktes klart att han inte ville avvara en enda.

0000154

 

Det är troligt att man här menar Håkanstorp, (ibland Håkstorp). Där bodde en smed som var i sjuttioårsåldern när Ivar köpte sin bössa. Han hette Anders Pet(t)er Andersson, född 1834 i Vena, Kalmar län, (död 1917.) Hustrun hette Anna Sofia Karlsson född i  Ösmo 1832 (död 1919) och de har dottern Selma Maria född 1865 och sonen Karl Arvid född 1873. Under de sista åren stod Anders Petter folkbokförd som småbrukare.

Fortsätt läsa

Tegelbacken, torp under Häringe

Tegelbacken 1982

Tegelbacken 1982, bilden tillhör Britt Jansson


Tegelbacken  är ett av många torp under Häringe. Finns i husförhörslängderna sedan 1850-talet. Sammanblandas ofta med det betydligt äldre Tegelhagen som låg nere vid vattnet vid Betesholmen.
En notering från 1730, “krogen med tegeldrängarna” kan ev. kopplas till detta ställe men det kan kanske vara en sammanblandning med Häringekrogen.

Vi börjar här med Tegelbacken:

Fortsätt läsa

Ivar Lo och Tungelstaborna: Inbrottet hos adelsmannen

3050Porträtt Mossa (2)Ivar Lo beskriver i sina självbiografiska romaner som utkommer på 1970-talet sin tid på Djurgårdsgrind, framför allt i böckerna Pubertet och Asfalt men han har redan 1951 i boken Analfabeten en del fakta från den tiden.
Vi har nu tillsammans ägnat oss åt att med fakta ur dessa verk, framförallt Pubertet från 1978, finna de personer han beskriver i det dåtida Tungelsta och följa deras liv med mycket kortfattade fakta.
Många är mycket lätta att relatera, många blir tyvärr oidentifierade.

Möjligen kan dessa artiklar hjälpa oss att få fram ytterligare fakta, därför använder vi oss även av citat ur böckerna som inte vi kan hänföra men som ändå kanske relateras med läsarnas hjälp.

Fortsätt läsa

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑