haninge.org

Hembygd i Haninge

Sida 18 av 48

Västnora och Näset, lite historia från södra Haninge

Inga Offerberg

Inga Offerberg

Kommunens södra gräns mot Nynäshamn går vid Landfjärden på Häringes marker. Häringes historia finns väl beskriven i otaliga sammanhang. I området norr om själva godset finns några gamla byar som inte har lika glansfull historia och därmed är ganska okända i hembygdslitteraturen.

Gillets Inga Offerberg, framstående hembygdsforskare, tillbringade en stor del av sitt liv i dessa trakter och skrev för 25 år sedan denna artikel om Västnora och Näset. Här får vi en god sammanfattning av utvecklingen i dessa för många okända trakter. Tänk på att fakta är från 1991.

Då man färdas söderut på Nynäsvägen kan man, strax efter det att man passerat avtagsvägen till Östnorabadet, på höger hand se gamla Västnora by uppe på en bergshöjd och snett emot på andra sidan vägen vad som återstår av det en gång från Västnora utbyggda Näset. Också Näset ligger högt och känns på våren igen på de täta snår av blommande slån och syren som omger det

Fortsätt läsa

Invigningen av skolmuseet i Svartbäcken

MINOLTA DIGITAL CAMERA

En vacker sommarbild från Svartbäckens skola. Foto Kjell Olsson

Ur Glimtar 1997:2, Olle Flodby…

…INVIGNING AV SKOLMUSEET I SVARTBÄCKEN

3103Så har vi då äntligen fått vårt skolmuseum invigt. Många inbjudna hade infunnit sig den 15 februari 1997, på dagen 150 år sedan Svartbäckens skola togs i bruk, men det var också många andra besökare på plats. Det var bistert kallt då kommunal rådet Staffan Holmberg klippte det blågula bandet och förklarade museet invigt.

Flaggan var i topp och trots kylan sjöng barn från den nya Svartbäcksskolan några sånger under Barbro Milgers ledning.

Skolsalen blev proppfull av besökande och sparbössan på katedern, betydande att entréavgiften är helt frivillig, blev snabbt fylld med både sedlar och mynt. Man hajar lätt till i entrén till skolsalen vid anblicken av en skyltdocka uppklädd till lärarinna i tidsenliga kläder. Både skyltdockan och kläderna är skänkta av Haningedräktens Vänner och arbetsgruppen för skolmuseet är mycket tacksam för donationen.

Fortsätt läsa

Postrån i Tungelsta 1985

Rån 2

Rubrik i dagens Nyheter från februari 1985.

Första februariveckan 1985 var “dramatisk” i Haninge!

Onsdagen den 6 februari spårade ett pendeltåg ur vid Handens station och hamnade i sjön Rudan!
Fredagen den 8 februari rånades Posten i Tungelsta!

Klockan kvart över tio denna bistra vinterdag klev en maskerad man in genom dörren och hotade den ensamma kassörskan med pistol och krävde “pengar”!
Han fick med sig 15000 kronor i sedlar och försvann, rånet tog bara någon minut. Inga kunder fanns inne i lokalen och övervakningskameran som fanns startades först när kassörskan tryckte på larmknappen när gärningsmannen lämnat.

Den stackars kassörskan, som var sjukvikarie, chockades naturligtvis men enligt tidningsuppgifter var hon i tjänst igen efter några dagar.

Polisen gjorde ganska omgående en husrannsakan i en lägenhet i Brandbergen, innehavaren och tre av hans kamrater hade nämligen varit synliga utanför postkontoret på torsdagen. Alla fyra var väl kända av polisen och togs in för förhör men släpptes senare.

Det går inte att finna uppgifter om detta brott klarades upp.

Det kan tyckas märkligt att det var möjligt med en ensambemanning på kontoret med tanke på de värden som hanterades. Händelsen gav också upphov till en debatt mellan facket och postledningen om bemanningspolitiken. I en artikel i Dagens Nyheter funderar postmästaren i Västerhaninge på att dubblera bemanningen på Tungelstakontoret men samtidigt minska öppettiderna.

Vill du läsa om tågolyckan 1985 finns artikeln här

 

Tågolyckan i Handen 1985

I sjön

Bilden från olycksplatsen fanns i Dagens Nyheter den 7 februari, fotograf Rolf Söderberg.

Strax efter 9.30 på osdagsmorgonen den 6 februari 1985 spårade ett norrgående pendeltåg ur norr om dåvarande stationsområdet i Handen. Tåget leddes av misstag in på ett s.k.säkerhetsspår och den stoppbock som fanns vid spårslutet klarade inte av att hindra tåget som körde ner i sjön Rudan.

Första vagnen gick genom isen och blev med sin främre del stående på botten.

De omkring 40 passagerarna klarade sig märkligt nog ganska bra rent fysiskt men blev naturligtvis chockade, tågföraren skadades lindrigt.

I DN:s artikel om olyckan fanns denna rubrik:

Rubrik

Det är ett uttalande från SJ:s driftledning som är föbryllade. Bansträckningen var försedd med s.k. ATC, ett säkerhetssystem som skall förhindra denna typ av olyckor.
Sträckan var på den tiden enkelspårig och möten mellan pendeltågen skedde på stationerna. Rutinmässigt skulle de två inblandade tågen mötas i Skogås. Denna morgon var det förseningar i trafiken och detta innebar att mötet skulle ske i Handen. När olyckståget startade norrut var det mötande södergående tåget på ingång och säkerhetssystemet borde automatiskt stoppat det norrgående.
Nu fungerade detta inte fullt ut men en i systemet integrerad säkerhetsväxel lades om vilket ledde tåget in på stoppspåret men med för hög hastighet för att kunna stanna i tid.

Man kan ju fundera på hur det hela slutat om denna växel inte fungerat, ett södergående tåg kommer ju i hög fart på det enda spåret.
Eller om olyckan skett sommartid utan uppbromsande is?

Liknande olycka några veckor senare i Skogås

Skogås 26 febr

Ur DN 28 februari 1985

 

Sent på kvällen den 26 februari inträffade en liknande olycka vid Skogås, tåget körde mot rött och växlades in på ett säkerhetsspår men i detta fall klarade stoppbocken att hejda tåget. En passagerare och tågföraren skadades lindrigt.

SJ fick under våren 1985 hård kritik för ATC-systemet i media.

 

Äldre bilder här på bloggen och på Facebook

MittiMitti Haninge gjorde ju ett reportage om det tilltagande intresset på nätet om våra trakter från förr i tiden. Skribenten Filip Magnusson jobbade seriöst med detta ämne och artikeln  har haft en positiv påverkan på engagemanget från åtminstone mina läsare/följare.

Blev inledningsvis lite irritation från skaparen av en av de kanaler jag/haninge.org använder, Kjell Åke Schönbäck och “Haningebilder för och nu”.

Verkar väl utrett i nuläget men jag vill ändå förklara hur jag ser på det hela.

De flesta bilder jag lagt ut på FB, nästan alltid samtidigt både på den ovan nämnda sidan och Gillets egen FB-sida, kommer från Gillets stora interna bildarkiv, många med okända fotografer och årtal.

Fortsätt läsa

Kyrkvreten, Fors 2:2

Kyrkvreten 1968

Kyrkvreten 1968. Foto Henry Hall.

Torpet Kyrkvreten låg knappt hundra meter norr om den stora industribyggnaden på östra sidan av gamla landsvägen genom Fors By. Kyrkvreten tillhörde ursprungligen Fors No 2, frälsehemmanet under Häringe, även kallat Östergården. I äldre lantmäterikartor kallades åkrarna väster om vägen, söder om Mariebergsbacken, för ”Kyrkvretarna”, detta som en trolig förklaring till namnet på torpet.

Ursprungliga stugan revs 1982 och ersattes med en modern villa.Innan dess var det sommarbostad i flera år. På tomten byggdes senare också en mindre verkstadsfastighet.

Den som sist bodde permanent i huset var Elisabeth Olsson, kallad “Lisen”, som dog 1959 genom en olyckshändelse.

Kyrkvreten återfinns i husförhörslängderna från och med 1825 och hela tiden tom 1895. I skifteshandlingarna från laga skiftet 1859-60 står det angivet som torp. Före rivningen genomfördes en grundlig dokumentation och flera föremål togs till vara, bl. a. återfinns järnspisen numera i det återuppförda Janstorp på Tingshustomten.

Lite om Kyrkvreten från 1850

Vid husförhöret 1851 finns där Johan Martin, f 1792 i Lifland, noterad tillsammans med hustru, son och dotter. De har tidigare bott på Berga, kom dit från Kolbäck 1828. Familjen flyttar till åter till Berga 1860.
Mellan åren 1861-65 bebos under korta tider Kyrkvreten av arbetskarlar och inhysingar, bl.a. Daniel Danielsson, Johannes Abrahamsson och Karl Fredrik Jansson med hustru och dotter. Janssons flyttar 1866 till granntorpet Löfhagen vid Skarplöt.

Fortsätt läsa

Dikartorp under Häringe

Dikartorp hus

Dikartorp på 20-talet, vid trappan familjen Demander.

Dikartorp kallas också för Bäcken. Det finns i HFL1690-1895 och beboddes av torpare åtminstone från 1826. Varför det kallades ”Bäcken” är lätt att förstå om man en vårdag besöker denna dalgång, bäckens porlande en solig majdag är mycket stämningsfullt. I jordeboken från 1740 står att Bäcken var ett oskattlagt torp.

Lite om torpet från 1831

Detta år kommer torparen Anders Andersson hit från Botkyrka, han är född i Sorunda 1801, hustrun Lisa Stina Carlsdotter är två år äldre och född i Ösmo, de har sönerna Hinrik född 1826 och Pehr Erik född 1929. De får en syster, Anna Catrina, här år1836. På torpet finns då både dräng och piga.
Från 1835 bor i “egen stuga”, änkan, fattighjonet Maja Stina Nilsdotter född 1771 i Ösmo. Hon avlider 1860.

Fortsätt läsa

Tungelsta “Nya Skola”, byggd 1912

Tungelsta skola

Vykort okänt årtal, Sam Larsson var handlare på Ålstalund.

I församlingsboken 1910-13 dyker för första gången denna skola upp i prästens register över skolhus i socknen tillsammans med de tidigare skolorna Norra, (kyrkskolan), Södra (Östnora), Västra, Berga och Hemfosa. Den kallas då naturligtvis “nya skolan”.
Bygget påbörjades under 1912 på Skogs-Ekebytomten Nr 77 som Västerhaninge församling fått som gåva av tomtbolaget Hem på landet, det företag som exploaterade stora marker i Tungelsta i början på förra seklet.

Fortsätt läsa

Rune Karlsson, humanist, forskare och pedagog

Rune Karlsson

Författaren (tillsammans med Anita Stjernström) av Gillets årsbok “Så tvättade vi i Haninge”, Rune Karlsson, har på vår enträgna begäran skrivit en kort artikel om sitt liv från tvättarson i Kvarntorp under sina första 25 år till en akademisk karriär med kungligt inslag.
Titeln på artikeln nedan har satts av redaktören under viss protest från författaren!

Mitt yrkesliv – en lightversion av en klassresa

Elin Mimmi Fanny Gustaf Pelle

Min mor Elin t.v, med systrarna Mimmi, Fanny och brodern Gustav. Mimmi senare gift Wretman och Fanny gift Hultström.

Mina föräldrar var Elin Linnéa Pettersson (1905–1994) och Carl Herman Carlsson (1903–1985). Min mor föddes i Högsta, Österhaninge, men flyttade tre år senare med sin mor Anna  Pettersson (1872–1925) och sina systrar Mimmi och Fanny till Marielund, nu rivet, vid Skutans gård i Österhaninge. Där föddes brodern Gustav år 1908.

Alla syskonen gick i Svartbäckens skola. Marielund låg ett par hundra meter från Forsla kärr och vid kärrets strand fanns en tvättstuga (nu totalt försvunnen), som gav min mormor och hennes barn en möjlighet att försörja sig. Hon blev stadstvätterska, dvs. tvättade kläder åt bättre bemedlade personer i Stockholm.

Fortsätt läsa

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑