I Glimtar Nr 1 från 2010 har Bo Stjernström skrivit en artikel om Mauritz Upmarks näst äldste son Hermans oblida öde i Sörmlandsskogen. Han mördades, mer eller mindre av misstag, av rånarna Hjert och Tektor som gick till den svenska kriminalhistorien för sitt dåd. Kanske mest Tektor som blev den siste svensk som avrättades offentligt.

De flesta stora godsen i Haninge bildades och fick sina namn långt tillbaka i tiden. Ett undantag är Hammar, som bildades av kronofogden Frans Gustaf Upmark som, när han kom till Ribby i Västerhaninge, började köpa in och slå ihop de närliggande gårdarna Mulsta, Tuna, Krigslida och Wälsta. År 1809 gifte han sig med Fredrika, dotter på Tuna, och de fick 9 barn. Efter att hustrun dött gifte han om sig med en flicka ur kyrkoherdens familj, Klara, och fick med henne två döttrar. Den äldsta sonen Lars Gustaf Mauritz föddes 1811 och blev revisor. Huvudgården Hammar uppfördes när han var tre år i en tidigare obebyggd ängsbacke 1814. Mauritz tog mer och mer del i jordbruket och tog efter faderns död över driften av godset och löste med tiden ut sina syskon. Han gifte sig med Mathilda, dotter till sjökapten Christoffer Henrik Molien som dog på sin sista Kinaresa och är begravd på danskön i Kanton. Familjen fick fem uppväxande barn, tre söner och två döttrar. Den äldsta sonen Gustaf fick en lysande bana inom kulturen och slutade som intendent på Nationalmuseum.

Fortsätt läsa

Detta är ett utdrag ur en längre artikel om Berga Slott som finns på haninge.org,
Vill du läsa hela den artikeln finns den här.

Slottsherren på Berga, generalkonsuln, hovjägmästaren Helge Ax:son Johnson beslöt redan på 30-talet att låta bygga ett Minneshus över sig själv och sina föräldrar.

Man kan undra hur han kom fram till detta beslut, kanske insåg han omöjligheten att behålla slottet inom familjen i framtiden. Han hade ju inga egna arvingar och förhållandet till bröderna och deras familjer var nog inte det bästa.
Han lät stycka av ett mindre område väster om slottet som fritogs från fastigheten och började bygga detta hus i slutet på 30-talet. Han använde samma tegel som i slottet och en liknande byggnadsstil. Huset blev inte klart under hans livstid men med stöd av anteckningar och viljeyttringar stod det klart år 1944 för invigning.

Fortsätt läsa

Källargrunden på Stenkulla i Fors. Foto Stefan Jansson.

Stenkulla Nr 1, Fors 3:8,  avsöndrades från Fors 3:3 år 1875. Det var bonden Per Magnusson som sålde fastigheten “innehållande två byggnader” till handlaren Hampus Engstrand. Enl. husförhörslängden har han kommit från Hilleshög redan 1873, troligen har han då varit hyresgäst hos Magnusson eller kanske arrendator av handelsboden.

Denna fastighet har sedan varit affär fram till 1919 då handlanden Gustaf Adolf Carlsson säljer den till Helge A:son Johnson på Berga.
Här har funnits ett stort antal handlare genom åren, bl. a. Karl Leonard Lundqvist, Erik Viktor Linnander och Svante Vitus Carlsson.

Vi har inte funnit någon bilddokumentation på denna del av Fors, det är oklart hur byggnaderna såg ut.

I uppgifter på lite senare år sägs att Svante Vitus “flyttade en byggnad” till Ålsta i Tungelsta i början på 1900-talet och att det skulle vara fastigheten Ålstalund, dvs den nuvarande pizzerian mitt emot stationen.

Det finns inget som styrker detta påstående, det är också ett faktum att det finns handlare kvar på Stenkulla i Fors i nästan 20 år till och att dessutom ett stort antal boende skrivs där.

Vid uppmätning av de kvarvarande grunderna i Fors finns inga direkta relationer mellan dessa och huset i Tungelsta.

Ålstalund i Tungelsta, numera pizzeria. I bakgrunden t.h. Skogshyddan. Bilden från omkring 1905.

Har vi någon läsare som kan hjälpa oss med fakta i sammanhanget?

Interiörbilder från källaren på Stenkulla