haninge.org

Hembygd i Haninge

Sida 29 av 48

Kvast-Otto

oyyo - kopia

Här hade jag en felaktig bild på Otto Erikssons hus, så här såg det ut enligt Tonny Treiberg mfl. Låg på Nynäsvägen 113.

“Kvast-Otto”, Otto Eriksson, var född 1873 i en statarstuga på Vendelsö Gård, och bodde på Gottfridslund i Alby i omgångar hos brodern Gottfrid som var sadelmakare där. Han kommer dit 1902 från Lötkärr.

Deras åldriga mor, änkan Klara Lovisa, f Utterberg,  kommer också dit men sju år senare. Samma år, 1909, flyttar Otto ensam lokalt i Alby som dräng, nu till Petterssongården, vidare 1911 till Strömslund i Jordbro, året efter till Vendelsö, han skrivs i kyrkoboken då som rödfärgare. År 1916 år han åter på Gottfridslund hos brodern/modern.
Efter en kort tid på Åbrunna kommer han som torpare till Herrhagen och nygift med Helfrid Blomlöf år 1920. Hon har två barn med sig i boet och man får två gemensamma barn födda 1920 och 1922. Familjen flyttar 1925 till Handen och bygger egen villa på Nynäsvägen i Handen, Söderby 1:308 några år senare.

Otto försörjer sig som rödfärgare, kvastbindare och tvättare. Kvastarna säljer han till Stockholms stads renhållningsverk!

A-kvast-940jpg

Sopkvastarna bands av björkris och användes in på 50-talet.

Han avlider på Nynäsvägen 116 i Handen 1955 och hustrun 1963.

I författaren Birger Wårds nyckelroman år 1956 från Österhaningetrakterna, “Ödet står på lur”, får Kvast-Otto låna ut sitt namn till en ganska obehaglig karaktär som troligen inte på något sätt sammanstämmer med verkligheten.

Läs här lite mer om denna roman,

Skrammel-Nisse

8587148724_0e5522372e_o

Nisse Lindgren med några adepter utanför Åbyskolan i Västerhaninge. Vi ser bl.a. Bosse och Gunnel Larsson, Bertil Gustafsson, Inge Andersson-Torenius och Anna-Lisa Demander-Brorsson.

Nils Edvard Lindgren, känd under smeknamnet “Skrammel-Nisse”, var född 1912 i Tungelsta. Fadern Isak Edvard hade kommit till Tungelsta tre år tidigare från Fågelås i Hjo och gifte sig 1911 med Emma Arvidsson. Familjen köper 1915 fastigheten Kristineberg i Tungelsta.

Nils står från 1931 i församlingsböckerna som organist och kantor.
Han gifter sig 1941 med lärarinnan Ellen Östberg.  Hon har sedan 1939 bott på Hammarbo. De bor kvar på Kristineberg till 1944 då de flyttar till Handen.

Han blev känd för oss ungdomar när han i slutet på 40-talet åkte runt i traktens skolor och på ett lekfullt men pedagogiskt sätt försökte få oss intresserade av att traktera olika musikinstrument.
Bristen på konventionella sådana gjorde att de flesta av oss spelade på plåtburkar med träpinnar eller försökte hålla takten med hemmagjorda tamburiner.
Det var nog denna verksamhet som gav honom sitt smeknamn.

Gillets Anita Stjernström skriver så här i Glimtar:

Jag sökte efter Skrammel-Nisse på nätet och blev förundrad över vilken påverkan han både har haft och fortfarande har i svenskt musikliv! Från och genom skramlet som barn har många kända musiker fått sitt musikintresse, får man veta.
Förskolans musikpedagogik har inspirerats av honom och flera avhandlingar och böcker beskriver hans metod. Musikpedagogen Michiel van Lint  organiserade Skrammel-Nissedagen i Utansjö. Han vill visa att känslan för musik finns inuti varje barn och att spela musik har en positiv effekt på barn. “Barn kan göra musik helt på egen hand utan att vuxna ska lära dem och säga vad som är rätt och fel” är tanken bakom. Man kan t.o.m. lyssna på datorn till förskolebarnens spontana musicerande på en länk från P4 Västernorrland.

För handikappade och för utvecklingsstörda barn insåg Skrammel Nisse tidigt att hans metod kunde ha stor både glädjande och lugnande inverkan. Vår trubadur Bosse Larsson vittnar om hur han som ung var med Skrammel Nisse på besök bland barnen på Hammarbo i Tungelsta. Det var en härlig upplevelse för alla.
Vi har alltså all anledning att vara stolta över att ha haft Nils Lindgren boende och verksam i Haninge!

 

Här nedan följer några artiklar ur Gillets tidning Glimtar om Nisse Lindgren.

Bosse Falks brev till Michiel van Lint om Nisse Lindgren

Hilding Eklunds artikel och Monika Nordhs kommentar

En kommentar av Erik Andersson, Brandbergen

 

 

 

Raina Eriksson, född Hägerstrand berättar om Tingshuset

Namnlöst-1

Raina är född i Västerhaninge år 1937 och bor fortfarande kvar i samhället.
Hon är dotter till kyrkvaktmästare Viktor Hägerstrand och hustrun Sandra, född Jansson, från Skärsvik.

Raina skrev nedanstående artikel i Glimtar år 2000, hon finner plötsligt en kväll vid Tingshuset att en stor del av hennes liv kretsat just kring denna byggnad “mitt i byn”!

Tankar formade en augustikväll år 2000 när jag satt i Tingshusträdgården och väntade på min man ”Nalle” som snickrade på den nya förstukvisten.

Jag är nu drygt sextio år gammal och hela mitt liv har kretsat kring Tingshuset i Västerhaninge. Detta gäller inte bara mig själv utan går även tillbaka till min far och farfar och framåt till mina barn och barnbarn.
Det började med min farfar, Johan Fredrik Hägerstrand, som på tidigt 1900-tal var fjärdingsman, en medhjälpare till landsfiskalen, vilken på den tiden skötte ordningsmakten. Farfar hade även hand om arresten, som fanns i anslutning till Tingshuset. För att kunna vakta ”bovarna” fick farfar med familj en tid ha sin bostad i det lilla huset bredvid arresten. Min pappa Viktor berättade om detta när jag var liten men jag har väl glömt det mesta, men jag minns särskilt att pappas äldre bror brukade sitta utanför arrestdörren och ”sjunga för bovarna”, vilka inte alltid uppskattade underhållningen.

2691477235_9d86101aed_o

Området kring Sotholms Härads Tingshus omkring 1910. Längst till vänster syns fångvaktarens hus där fjärdingsman Hägerstrand bodde en tid, sedan fånghuset och en öppen vagnsbod närmast Tingshuset. Till höger syns kyrkan och Kaplansgården.

Fortsätt läsa

Handen, varifrån kommer namnet?

 20110426839

Gillets Sven Klasenius rubricerade sin artikel i Glimtar 2013, “Grattis till en hundraåring”.

Sven Klasenius

Sven Klasenius, tongivande hembygdsforskare och skribent.

1913, alltså för (drygt) 100 år sedan, föddes samhället Handen. Den 1 januari detta år bytte stationen på Nynäsbanan och det där liggande postkontoret namn från Österhaninge till Handen. Därmed kom det nya namnet att spridas även som poststämpel.

HHG_1844

Stationen efter namnbytet.

Fortsätt läsa

Första målet nått….

Text

Det finns nu tillräckligt många underskrifter för att kommunen ska ta upp frågan om huset på Malmvägen i Handen.

Ingen vet vad som händer men vi försöker följa ärendet här.

Så här ser förslaget ut, lagt av Stefan Jansson den 11 november:

Ett litet museum

Sammanfattning

Rädda det lilla röda huset på Malmvägen och låt eleverna på Fredrika Bremer-gymnasiet göra om det till ett litet museum.

Beskrivning

Det ligger ett litet rött hus på Malmvägen i Handen. Tre nya hus kommer att byggas på den tomten nästa år. Jag gick förbi där i går och tog ett par bilder. Min tanke var att några yrkesklasser på Fredrika Bremer-gymnasiet kan flytta huset till skolan och renovera det. Sedan kan man göra huset till ett litet museum om hur livet faktiskt var här i Handen för inte så länge sedan.

Ligger nu på kommunens hemsida:

http://haninge.demokratiportalen.se/proposal?pid=837

Där kan ni också se vilka som skrivit under!

När kriget kom till Handen….

image010

Rune Karlsson, vår nestor i Gillets forskning, född 1927 och uppväxt i Österhaninge, har skrivit en artikel om hur han upplevde andra världskriget på lokal nivå i Handen.

Rune Karlsson 2015

Han har på nationell nivå forskat på Sverige under andra världskriget och skrivit ett antal böcker i ämnet. Han är också författare till Gillets nyutgivna “Tvätteribok” tillsammans med Anita Stjernström.

Kort ur artikeln

Han berättar bl.a om hur hans lärarinna, den smått legendariska Regina Engström, redan 1938 insåg vad som höll på att hända i Europa och med sax och kartonger lärde tioåringarna vad som hände med Tjeckoslovakien när Hitler utövade sin makt.

Han berättar också (utan att nämna namn) om kamrater och vuxna som influerats av den nazistiska våldsideologin och om vissa antisemitiska strömningar i samhället.

Vi får också läsa om hur han i krigets slutskede träffar ryska desertörer på bio i Folkets Hus och på “skoltyska” diskuterar situationen. Ryssarna var då under ganska stor frihet internerade på Lissma gård.

Artikeln skrevs för Gillets tidning Glimtar år 2014.

Läs den här!

 

 

Sandra Hägerstrand berättar om tvättandet på Skärsvik

För oss lite äldre Västerhaningebor är namnet Sandra Hägerstrand väl känt. Hon var gift med kyrkvaktmästaren Viktor och bodde på Klockargatan med döttrarna Raina och Giggi.

Sandra red

Sandra Hägerstrand född Jansson, 1907-1998.

I Gillets ny utkomna bok om tvättandet i Haninge under 1900-talet berättar hon i en intervju från 1981 om sin ungdom på föräldratorpet Skärsvik i Jordbroskogen.
Intervju är gjord av Sigbritt Olsson och redigerad till text av Anita Stjernström.

Fortsätt läsa

Eva Andersson, Handen, på 75-årsdagen…

 ….här omgiven av sin sju barn, äkta hälfter och barnbarn.

Eva Charlotta Andersson var född Svensson år 1876 i Lilla Mellösa församling i Södermanland.
Hon flyttar hemifrån som 19-åring till Stockholm och bodde några månader på Norrmalmstorg.
Hon engagerade sig snart i Frälsningsarmèns verksamhet och flyttade in i Stockholmskårens hus på Östermalmsgatan. Hon avancerade till löjtnant men slutade i Stockholmskåren 1899.
Eva flyttade samma år till Eskilstuna och fem år senare till Köpenhamn men återkom till Sverige och Skebokvarn som piga åt Anthon Andersson.
Eva och Anthon gifter sig 1908 och får i snabb följd sju barn innan Anton avlider på Aspösund år 1918.
Hon flyttade då med sina sju barn till till Rockelsta och vidare till Lissma i Huddinge 1923 och några år senare till Stockholm och köper 1929 tillsammans med äldsta dottern Nina fastigheten Söderby 1:194 i Handen och flyttar dit fyra år senare.
Hon avlider på försommaren 1952 i Handen.
(mera om maken nedan)

Här finns en fantastisk, väldokumeterad bild på jubilaren och hennes familj, en   tidsdokumentation även utanför familjekretsen!

Fortsätt läsa

Djupdalen och gränstrakterna mot Huddinge

6076183784_de0e2bf647_o

Detta fantastisk hus finns i dag på det gamla torpet Djupdalens marker söder om Haningeleden i NV Jordbro

Fastigheten tillhör idag (2015) Haninge kommun och är privatägd. Ligger väl dold och svårtillgänglig uppe i skogen mot Huddingegränsen.
Den har tidigare tillhört Huddinge och har en intressant historia.

Denna har beskrivits av Gunnel Jacobsen och Birgit Karlsson, Huddinge Hembygdsförening samt Bo Stjernström i en artikel införd i Glimtar 1, 2014.

Fortsätt läsa

Följ oss på Twitter och håll dig uppdaterad

haninge.org finns nu också på Twitter så att det blir ännu enklare att hålla reda på när det dyker upp nya saker  på bloggen. Det kan även dyka upp ett och annat tips om intressanta saker som inte finns här på bloggen så följ oss om du kan. Länken till Twitter finns längst ned på sidan under “Följ oss på Twitter”.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑