Sörgården och Folkhögskolan från Nynäsvägen.

Villan till vänster byggdes av Anton Sörlin i mitten på 30-talet. Huset med gaveln mot fotografen är rektorsbostaden, den delvis skymda är en byggnad med lektionssalar och bostäder. Byggnaden till höger är den ursprungliga byggnaden från 1904 som uppfördes som bostad och mottagning för provinsialläkaren innan det blev skolbyggnad. De två mittre byggnaderna nyttjas i dag av ortens pensionärsföreningar.

Anton Sörlin, f. 1891 i Östersund, fil.lic. och folkhögskolelärare kommer 1925 till Västerhaninge som hyresgäst på Apoteket med sina föräldrar. År1934 köpte han Ribby 2:91 av Herman Olsson i Ribbylund. Här byggde han och hustrun Elsa en villa som de länge drömt om. Detta är väl och humoristiskt skildrat i hans bok Villa på landet från 1959.
Makarna hade adoptivdottern Vanja, född 1936.

Anton Sörlin 1891-1961

Sörlin var botaniker och älskade Gullringskärret där det fanns unika växter, kring vilka han kunde utveckla långa föredrag. Han var välkänd och aktad på bygden och bl.a. i många år ordförande i föreläsningsföreningen och kunde med sin stora kontaktyta engagera intressanta gästföreläsare till folkhögskolans gymnastiksal. Sten Bergman berättade med knarrande röst om sina resor till Nya Guinea och Rolf Blomberg om sitt upptäckarliv i Sydamerika, för att nämna några. Även andra kända och populära profiler, som Lennart Hyland och Nils Erik Bæhrendtz, lockades till Västerhaninge.

Anton Sörlin bodde i sin “Villa på landet” i Västerhaninge tills han avled 1961.

Denna villa köps på 60-talet av Johan Nordén som tvingas se sin egenhändigt byggda villa på Kyrkvägen rivas inför byggandet av Västerhaninge Centrum.

Sörgården 2015, tillhör numera kommunen liksom övriga f.d. Folkhögskolan.

Läs gärna här Lars Olof Perssons artikel om Anton Sörlin.

Tre Västerhaninge-gentlemän på stationsplanen på 40-talet.

De tre herrarna som stolt poserar framför några förkrigsbilar är fr.v. Göte Karlsson, son till Axel “Millimeter Kalle” Karlsson, bodde tillsammans med fadern och några ogifta systrar på Tungelstavägen. Han arbetade som snickare/timmerman på Berga och sina sista verksamma år på Haninge Bostäder. Hade stort engagemang i idrotten.
Förblev ogift och avlider i Västerhaninge 2001.

Mannen i mitten är Bertil Johansson, kallad “Jägarn”, son till trädgårdsmästaren Karl Johan Johansson på Kullen i Håga.
Arbetade hos fadern, senare vägarbetare och på senare år känd i samhället som lite av en “uppfinnar-jocke”.  Som vi förstår jägare men också fiskare, drog upp mer eller mindre ätbara gäddor i Öran och andra skogssjöar som såldes till ortsborna under krigsåren.  Han var född 1904 och avlider ogift på Kullen.

Den tredje mannen är John Elof Wester, kallades märkligt nog Harry. Han var bl.a. chaufför åt provinsialläkaren Erik Tretow.

I bakgrunden t.v. skymtar ett märkligt fordon, någon form av militär ersättning för buss, en kur på lastbilsflak för transport mellan Berga/Hårsfjärden och stationen?

Om det finns historiskt bilvetande bland läsarna, hjälp mej med bilmärken och årsmodeller, står det Cadillac på kylarn på bilen till höger?

Lantbrukaren Gustaf Jakobsson i Vadet skrev 1970 ned lite minnen “för att kommande generationer skall kunna få en inblick i hur förhållandena var hos bönderna i Tungelsta by under de senaste århundradena”

Han var då 90 år gammal, född på gården och son till häradsdomaren Anders Erik Jakobsson.

Storgården i Tungelsta på ett vykort från 1890-talet.

Han skriver bl.a.:

En del av de yngre innevånarna i Tungelsta hade på grund av sitt vilda uppträdande för bortåt 150 år sedan ett dåligt anseende, och långt utanför socknen kallades de för “Tungelsta Vargar”!

När bönderna från Sorunda, Ösmo, Västerhaninge och Österhaninge skulle till Stockholm för att omsätta sina produkter i penningar var det ett rörligt liv på vägarna.  Väster- och Österhaningeborna höll i allmänhet en stund vid Länna gästgivargård, där förtäring fanns att tillgå för dem som så önskade Med ett så stort antal vägfarande blev det oenighet med slagsmål som följd, varvid en man en gång blev dödad. Flera förolyckades vid dikeskörningar, och efter 1901 dödades även några av tåget vid järnvägsövergångarna.

Vadet, Karlsrovägen, gåramålning av Olle Olsson, Hed Olof år 1917. Tillhör Anna Greta Ljungström, Tungelsta.

Vill du läsa mer om gåramålaren Olle Olsson, klicka här!

Flygfoto av Thorsten Nilsson ur Gillets arkiv.

Här kan du läsa Gustaf Jakobssons berättelse