… Lundby

Denna karta finns som bakgrund till en artikel om de böcker som skrevs av Lars Widding på 1960-talet under samlingsnamnet Sorundasviten. Här finns 4 gårdar inritade vid Lundby Gärden. Kartans ursprung okänt för författaren.

När man slår och forskar i de gamla husförhörslängderna och kyrkoböckerna träffar man på namn och platser som är mer eller mindre försvunna.

Att små torpställen, lägenheter och backstugor försvinner är ganska förklarligt men när stora gårdar och byar utplånas i registren och i verkligheten är det mera svårförklarligt.

När jag letar i Österhaninge gamla böcker hittar jag bl.a. Blista, Broby och Lundby, gårdar/byar helt försvunna idag. Inga byggnader finns kvar, endast fragmentariska namn på moderna kartor och lite stenskravel i naturen,

Lundby låg/ligger nere i Österhaninge Kyrkbygd, jag trasslar inte in mej i rotetillhörigheter, konstaterar att det på den moderna kommunkartan ser ut så här:

Här lite kort om  Lundbys historia som ju till stor del blir Hesslingbys och därmed också Årstas.

Här hoppar vi över de tidigare ägarförhållandena,  Hesslingby, som varit säteri i 150 år, köps 1805 av brukspatronen Fredrik Bremer på Årsta. Då ingår Lundby, Lundbytorp och Åbrunna, torpen Herrhagen, Kycklinghagen, Fogelsången och Nytorp.
I Lundby ingår sex gårdar, dessutom  fanns också utmarker på Gålö under Stegsholm, liksom på Slätmossen, som sträckte sig över hela nuvarande södra Handen.

Familjen Bremer verkar inte ha haft något större intresse av dessa gårdar och torp.
I ett brev till Esaias Tegnér 1842 har dottern  Fredrika skrivit följande om ett samtal med trädgårdsmästaren på Årsta:

Goa herrskapet må väl aldrig tänka på att göra sig av med denna gård (Årsta); nu då herrskapet byggt upp en så Gudommelig Lagård!” Jag försäkrade honom att vi visst icke tänkte sälja den, utan däremot allt stadigare slå oss ned här och förkovra och försköna vad vi kunna. Och så är det. Ty Årsta är ett trevligt och bastant ställe, och en god gård för inkomstens skull………….

…men jag tror ej att vi nu mera sålde den för något pris. (Hesslingby däremot ett Säteri vi rå om och som stöter till Årsta sälja vi gärna för 100,000 rdr).

Som vi vet användes ju dock Fredrika delar av Hesslingbys mangårdsbyggnad till skolundervisning under 1830-talet.

En av de s,k. Lundbykullarna där troligen någon av gårdarna låg. Dessa kullar är väl synliga från motorvägen (åt öster) strax efter man i nordlig riktning passerat Kalvsviks ridhus. Finns mycket stenar men inga spårbara grunder.

Lundby var troligen som störst i mitten av 1700-talet då byn synes ha haft 70–80 invånare. Mot slutet av 1700-talet börjar en avfolkning och under första året efter Bremers tillträde brukas samtliga gårdar från Hesslingby.
Man kan konstatera att de personer som skrivs här vartefter är av allt lägre samhällsklass, vilket tyder på att byggnaderna som fanns i byn inte underhölls utan fick förfalla för att slutlig raseras eller rivs.
År 1810 bokför prästen 15 boende på Lundby och 1814 flyttar den siste därifrån. På  Lundbytorp (som möjligtvis kan vara  det kvarvarande Kikartorp) finns dock soldaten Falk med familj och några inhysingar kvar ytterligare några år.

Så kan en by med lång historia försvinna helt under några decennier, i dag finns Lundby inte ens kvar som fastighetsbeteckning, trots att en stor del av tätorten Handen är byggd på byns utmarker. Slätmossen såldes till Stockholm-Nynäs Järnväg under 1910-talet och försåg ångloken med torv. Byns allmänning sträckte sig ända upp mot Brandbergen, där den gränsade till Söderby. Torvalla simhall och idrottsanläggningar ligger där den gamla byns skog växte.

Kikartorp efter Kalvsviksvägen, kan vara Lundbytorp i äldre skrifter.

Patron Bremer avlider 1830 och dödsboet säljer alla sina fastigheter i Österhaninge år 1853. Köpare var Aftonbladets ägare Lars Johan Hierta och kompanjonen, snuskungen Wilhelm Hellqvist. Det blir ett kort ägande och 1855 säljer man Årsta till Abraham Saxenberg och Hesslingby till en blott sju år gammal flicka,  Edla Charlotta Corin, f 1849, kyrko- och mantalsskriven i Stockholm, moder okänd!
Hur denna lilla flicka blir ägare till 5 1/8 mantal (Åbrunna är på 1 mantal) i Österhaninge kyrkbygd är märkligt och som man säger en annan historia…..
Egendomen är socknens största brukarenhet under denna tid, med undantag för Sandemar och Årsta.

Mer om detta och mycket mer om Hesslingby kan du läsa här: Hesslingby och Lundby ur Gillets skrift Gårdar i Österhaninge av Karin Aspberg/Sune Nilsson.

Kyrkan, mitt i byn, som det ska vara!

På denna bild av en tavla från 1790-talet ser vi kyrkan från öster med Hesslingby i bakgrunden.

Österhaninge kyrka, kyrkskolan t.v. och det gamla ålderdomshemmet, nyss byggts om och invigts som församlingshem. Bilden från 50-talet, tagen från söder.

Vår kommun har ett stort antal vackra miljöer. Kanske är området runt Österhaninge kyrka den vackraste?
Området är inte enkelt att precisera geografiskt. Kanske börjar det i väster med det nästan försvunna Åbrunna, Prästgården på Solberga, säteriet Hesslingby samt den gamla kungsgården Husby i söder och uråldriga Kalvsvik i norr och Sanda i öster.
För några hundra år sedan skulle kanske också Lundby räknas in, få känner till den byn som fanns på kullarna norr om Hesslingby.
Vissa hävdar kanske att kyrkbygden omfattas av de gårdar som kunde höra kyrkklockorna, i så fall skulle vi behöva lägga till några….

Österhaninge kyrkbygd blev helt opåverkad när den moderna tiden drog in över Södertörn i form av järnvägen i början på 1900-talet. Handen blev då socknens centralort och det moderna samhället etablerades efter järnvägen och landsvägen mellan Stockholm och Nynäshamn.
Omkring år 1950 fanns det två handelsbodar, postkontor, telefonstation, ålderdomshem, bysmedja och en folkskola med sina tre lärare. Flera villor hade byggts ganska nära kyrkan. Man kan säga att det blev en liten by till sist.
Nu finns inga centrala funktioner kvar, som post, handelsbodar och skola, men bebyggelsen finns där än. Och naturligtvis den gamla kyrka från slutet på 1200-talet.

Några korta kommentarer om delar av bygden, se referenser och länkar i slutet på inlägget.

Prästgården, från prästen Frederus till Björn Skifs.

Den första präst som nämns är kyrkoherde Frederus på 1300-talet, via många prästmän kommer den legendariske Åke V. Ström 1945 och den siste kyrkoherden här är Östen Rasmusson som flyttar ut 1978. Övergår i privat ägo och sedan 1983 ägs den av artisten Björn Skifs.

Prästgården före 1877. Mangårdsbyggnaden hade fyra rum och kök på nedre botten, samt två rum på vinden. Flygeln till vänster användes som magasin.  Flygeln till höger var arrendatorsbostad och  längst till höger är prästens stall och loge.

Den f.d. prästgården 2009.

Husby, från Karl Knutsson Bonde till familjen Sundelius

Karl Knutsson Bonde var ägare till Husby på 1400-talet och via några Tottar och Falkenbergare hamnar gården 1827 under Sandemar och släkten Braunerhielm. Övertogs på senare tid av Carl Sundelius och ägs nu av sonen Gunnar som anlade en 18-håls golfbana som invigdes 1993.

Mangårdsbyggnaden på Husby år 1894. Byggnaden finns kvar i åtgärdat skick

Den gamla vattenkvarnen på Husby, med forsnacken och laxtrappan, används i golfverksamheten. Foto: Aina Sundelius.

Hesslingby, säteri under 150 år.

Hesslingby nämns första gången i skrift 1539, lär betyda “byn i hasseldungen”. Ägdes på 1600-talet av Karl Karlsson Gyllenhielm, via bl.a. släkterna Wefverstedt, Celsius och Bergius till familjen Bremer på Årsta år 1805.
Under senare delen av 1800-talet och fram till 1927 är det stor omsättning på ägare. Då kommer familjen Israelsson hit och blir de sista ägarbrukarna.

På denna bild av en tavla från 1790-talet syns Hesslingby tv.

Hesslingby på 2000-talet, markerna ägs av kommunen, byggnaderna privatägda.

Familjen Israelsson i salen på Hesslingby i slutet på 1930-talet. Matilda och Axel, däremellan i övre raden Solveig, Karl-Axel och Anna och nedanför bröderna Gustaf, Bengt och Erik. På väggen bakom, Axels föräldrar.

Läs mera om kyrkbygden i en kortartikel av Harry Runqvist:  Kyrkan och kyrkbygden

En mera fullständig beskrivning finns i Gillets bok, Gårdarna i Österhaninge 1, Karin Aspberg/Sune Nilsson.