haninge.org

Hembygd i Haninge

Sida 38 av 48

Oskar- Pelle, ett original

Döpt till Johan Oskar Pettersson
oskar

Denne stilige unge man är statarsonen från Årsta, Johan Oskar Pettersson.

Han var född den 8 oktober 1882 i en statarstuga på Sanda i Österhaninge under arrendatorn Anders Cederström. Han var äldste son till statdrängen Johan Olof Pettersson, f 1856. och dennes hustru Emma Matilda Åkerberg, född samma år, båda i Österhaninge.

Han får 1884 en bror Johan Arvid. Familjen flyttar 1890 till Åby i Västerhaninge där ribbybonden August Pettersson arrenderar prästen Fahlborgs ägor.

Föräldrarna och Oskar flyttar år 1900 till Ribbylund och J.A. Pettersson. Oskar flyttar sedan 1903 ensam tillbaka till Österhaninge, nu som dräng på Husby, men är åter i Västerhaninge, nu på Fors, efter ett år och gifter sig 1904 med pigan hos Robert Hallberg på Ribby, Alma Nilsson, f 1883 i Västerhaninge.

De får barnen Tora Sigrid 1905, Karl Oskar 1906, Johan Arvid 1908 och Ester Kristina 1910. Han flyttar med familjen till Årsta år 1914 där sonen Johan Arvid avlider 1919 och Tora Sigrid flyttar till slottet som husjungfru 1922.
Här på Årsta får man 1925 ytterligare en son, Gunnar.

År 1924 köpte han av Olof Persson en tomt i det område som Ribbybönderna i århundraden kallat Samuelsvreten och ligger efter nuvarande Villavägens östra sida. Han bygger en mindre stuga som han hyr ut de första åren men 1927 flyttar han själv in med hustrun och sönerna Karl Oskar, Gunnar och dottern Ester Kristina.
Fortsätt läsa

Scoutstugorna i Handen

Här låg dom!

Scoutkarta
Gillets Olle Flodby skrev för 10 år sedan detta lilla inlägg i vår tidning:

SCOUTSTUGOR I HANDEN

Stugorna byggdes omkring 1937 för Oscars scoutkår i Stockholm. De låg på platån på östra sidan om lilla (södra) Rudansjön För att finansiera stugbyggandet fick scouterna dela ut små reklampaket med Kellogg’s cornflakes bland hushållen i Stockholm. Marken arrenderades av godsägare Braunerhjelm på Sandemar till ett pris av 50 kr per år.
Intill den plats där scoutstugorna låg kan man skönja resterna av en mindre jordkällare, som säkerligen kom väl till pass vid förvaring av livsmedel till matfriska pojkar. “Själv minns jag många lägerbål på klippan vid södra sidan av sjön” berättar Nils-Erik Thorsell, som var kårchef 1948 till 1955.

På senare år blev jag bekant med chefen för armèn, generalen Nils Sköld (äldste son till Per Edvin Sköld). Han berättade att han som ung pojke var scout och hade besökt scoutstugorna i Handen.

Scoutstugorna revs på 1960-talet

Vi efterlyser mera fakta om detta, kanske finns det bilder i nån låda.

Gidde, missförstått geni?

Har du en sån här på väggen? Eller i garderoben?

Björk

Ett typiskt Giddemotiv! Ankorna(?) återkom ofta!

Många Haningebor har en tavla av Gidde, signerad A. Gidón.
Motiven är oftast i linje med tavlan ovan.
Skärgård, insjöar och ibland fjäll! Finns ett otal nästan exakta kopior men med olika beskrivning av motivet.
“Solnedgång över Gålö” kan i en annan version heta “Afton vid Öljaren”!
Troligen producerade han dem osignerade på löpande band vid lämpliga tillfällen och förvarade dom i sin träportfölj under sitt ambulerande liv över stora delar av landet.
För att ta fram dom och signera med lämplig lokal text för att lättare kunna sälja!

2694509395_71539245f2_o (1)

Gideon Allan Fingal Johansson, alias A.Gidòn, på byggden Gidde!

Men han målade också på beställning vid köksbordet hos goda människor som släppte in den något udda konstnären och ersättningen var oftast ett mål mat. De kontanter han lyckades få in användes till största delen till s.k. ädla drycker, dvs Renat Brännvin.

Fortsätt läsa

Vargklyftan på Kalvsvik….

…. eller den kluvna stenen!

klyftaAtt det finns egendomliga skapelser ute i naturen vet vi ju alla.
Flyttblock, jättegrytor, raviner och andra märkliga ting. Dessa naturens “installationer” är ofta väl beskrivna och utredda av forskare och ortsbefolkning.

Kalvsviksstenen är dock sparsamt be­skriven och är relativt okänt hos gemene man, även i den nära omgivningen.

Den ligger några hundra meter öster om Kalvsvik gård, efter den gamla vägen mellan Jordbro och Österhaninge Kyrkby. Denna väg är nu avskuren av den moderna motorvägen och man får “gå på” vid Solberga Gård om man är bilburen Till fots eller cykel är det enkelt om man följer den s.k. Kulturstigen från Jordb­ro.

Norr om vägen, kanske femtio meter upp i skogskanten finner man stenen, den är c:a 5 meter hög och perfekt kluven i nästan två lika stora delar. Sprickans bas är c:a halvme­tern och man kan utan problem gå igenom den.

karta

Hur har stenen kluvits?
Är det en helt naturlig process eller är den påverkad av människor?

Har våra förfäder drivit med oss, eller är det kanske ett modernt påfund?

Om det är naturen själv som åstadkom­mit klyvningen, kan det vara så att vatten trängt ner i en ursprungligen ganska liten spricka och som sedan frusit till is och tvingat isär stenen?

2689136323_4d0533e75a_o

Här kan man avläsa den imponerande höjden!

Läs hela artikeln om vargklyftan här

Fornstigen på Gålö

Lämplig helgutflykt!

DSC_0030

Här startar man, vid Morarna!

Våra kollegor på Gålö, Gålö Gärsar, har sedan några år tillbaka en promenadstig på halvön med intressanta och hisnande utsikter. Och referenser till den äldre kulturen.
Vandringen är c:a 3,8 km, inget slättlandskap, men ändå relativt lätt att gå med rätta skodon (och rätt klädsel).

Skärmklipp2

Karta över Gålö

Promenaden startar ovanför vägen vid föreningslokalen Morarna där man kan parkera bilen och tar normalt c:a 1,5 timme. Leden är väl utmärkt i naturen! En termos kaffe och några smörgåsar passar nog bra i konten!

På intressanta platser finns infoskyltar som beskriver och förklarar!

S1640023kopia

Promenaden är just nu extra vacker när naturen växlar från sensommar till höst, färgspelet är fantastiskt!
Men det är ju faktiskt vackert även på våren och sommaren!

Se en kort film (utan ljud) från fornstigen av Mauritz Henriksson:

Ett stycke vackert Gålö

 

Kungastenarna på Sanda

Ett oförklarat mysterium!

Inst

Del av installationen efter Sandavägen (Klockarlötsvägen).

En märklig steninstallation finns på en liten holme några hundra meter NO om Sanda Gård i Österhaninge efter gamla vägen mellan Kyrkan och Berga Backe.
Ett antal runda och koniska stenar finns anbringade på kammen av den fasta klippformationen på holmen, förankrade med järntenar som håller stenarna på plats.

Det finns mycket lite dokumenterat om denna märkliga installation men rubriken ovan relaterar till några rader av Harry Runqvist i en skrift om Österhaninge socken från 60-talet.

Jag har talat med många äldre Österhaningebor som genom åren åkt eller gått denna väg utan att notera vad som döljer sig på den lilla holmen. Sommartid döljs verket av grönskan men under vintern är det väl synligt men som sagt märkligt okänt i trakten.

Karta

Här finner du stenarna!

Harry Runqvist antyder i sin kommentar att verket kommit till som ett minne från ett kungligt besök i trakten, han ger ingen information om vilken kung det kan vara eller ålderssätter det.

Vissa rykten antyder att det aktuella kungliga besöket skulle ha lämnat kungliga gener i trakten, att de olika symbolerna skulle referera till söner och döttrar….

Fortsätt läsa

Minns ni den här?

Motboken!

De flesta läsare har säkert ingen aning om vad det är!

motboken

Detta lilla bruna häfte var en viktig handling i många hem under nästan 40 år. Kanske rent av en värdehandling som förvarades tillsammans med bankboken i den låsta chiffonjén i kammarn.

I går var det 60 år sedan den svenska motboken avskaffades.
Den infördes stegvis under första världskriget, i vissa områden 1914 och i hela landet 1917, efter ett förslag av läkaren Ivan Bratt. Svenska folket hade tappat kontrollen över drickandet och de styrande i landet krävde att alla inköp av sprit skulle införas i en bok.
Och den 1 oktober 1955 avskaffades den och alla över 21 år fick köpa hur mycket de ville på Systembolaget!

Mina personliga minnen från tiden med denna dyrgrip (för många) är ju inte något eget nyttjande, jag var bara 14 år.

Men farsgubben hade ju naturligtvis en motbok och kunde ju därför “understundom  taga sig en sup”. Lyckligtvis ett moderat nyttjande, många hade ju då som nu problem med konsumtionen.

Det var inte så enkelt att förse sig med dessa ädla drycker på den tiden, det fanns inget lokalt ställe att handla på. Närmaste bolag var på Havregatan på Söder, snett emot Åhlén & Holm på Ringvägen. Kallades i dagligt tal “magasinet”.

SSMSVD037246S

Så här kunde det se ut på 50-talets början, inget självplock här!

Det var att ta ångtåget till Södra Station eller Nynäsbussen till Ölandsgatan och proviantera!

Det fanns lyckligtvis på den tiden kurirer!

Farsans kurir var brevbäraren Olle Andersson i Gylden, (Rosenhill). Olle bar tillsammans med brodern Sigge ut posten på Söder. De tog varje morgon första tåget till stan!

När en ny månad  inträffade och ny tilldelning gjordes dök Olle upp för att hämta den underskrivna beställningen och själva boken. Det var inkomst, kön, förmögenhet och samhällsposition som styrde tilldelningen. Ransoneringen gällde bara starksprit, vin var fritt men ingen stor artikel på landsbygdens arbetarbefolkning. Möjligtvis Vermouth för att spetsa groggarna med.
Den som var arbetslös eller saknade inkomst kom aldrig ifråga. Det gällde också gifta kvinnor och yngre människor i allmänhet. En ogift kvinna kunde få en motbok men hennes ranson var långt mindre än männens.

Dealen var sådan att kuriren fick tillgång till den del som beställaren inte utnyttjade, i detta fall en liter till far och tre till Olle!

Nån slags oskyldig langning, eller hur?

När Olle kom hem med tretåget var det leverans. Med sin jättestora läderväska med Postens emblem bjöds han intill köksbordet och plockade upp en flaska Renat, väl och vackert insnurrad i ett brunt papper. Att det fanns ytterligare flaskor i väskan både hördes och syntes. Betalning genomfördes och sedan var det dags för “gångaren”!

Pappret togs av och veks noggrant ihop, korken vreds av, och två spetsglas fylldes. Mitt på bordet stod som alltid sockerskålen och herrarna tog var sin bit, saluterade varann och tog leveranssupen under ett visst smackande!

Olle vandrade iväg med sin välfyllda väska, kanske hade han flera leveranser?

Inför högtidliga tillfällen beställdes kanske också en flaska konjak, Grönstedts billigaste edition! Troligen uppskattade Olle inte dessa tillfällen, han fick ju mindre egen tilldelning. Undrar om herrarna visste vad whisky var på den tiden?

Måste väl avsluta med att berätta att hedersmannen “Olle i Gylden” inte på något sätt bröt mot någon lag och inte heller hade synbara problem med sitt eget intag.

Granelund, familjen Öbrink och hyresgästerna Österberg

Huset

Granelund finns kvar idag 2015, ligger efter gamla Tungelstavägen i korsningen med Aspvägen. Foto från  1967.

Erland Österberg, som på lite äldre dar och som utflyttad Västerhaningebo, skrev många intressanta berättelser om vår hembygd på 30-50 talet berättar här om när han 1932 tillsammans med föräldrarna kom till Granelund vid Granebo. De kom från Lena i Uppland där Erland  var född.
Granelund var en stor fastighet med en tvåvåningsbyggnad och några mindre stugor som sedan 1930 ägdes av frånskilde fartygsmaskinisten Knut Öbrink.  Familjen Österberg hyrde undervåningen medan övervåningen var reserverad  för sjömannen Knut som dock inte flyttade till sin villa förrän 1933 då han mönstrade av för gott.

personw

Tre välklädda karlar på Granelund, Hugo Öbrink, Joel Österberg och Knut Öbrink.

Erland skriver om de tre åren man bodde här innan pappa Joel byggde egen villa i Jägartorp. Bl.a. om den bestämde hyresvärden “som delade in folk i två kategorier, Svenskar och Kulier”.
Också om Knuts brorson Hugo, även han sjöman, som kommer dit och blir kvar på Granelund i många år, gift med Ingeborg och med barnen Anne-Marie och Arne.

Läs Erlands berättelse här, bl.a. med en vackert ritad tomtkarta.

Granelund på 30-talet

 

Vingar över Horsfjärden

Märsgarns Flygstation 1923

Marinens flygstation vid Märsgarn. Tälthangarer och flygplan S 2 Hansa typ 31, 32. Tillhör F2-samlingen med nummer F2 FM 469. Ur Flygvapenmuseums bildarkiv.

Marinens flygstation vid Märsgarn. Tälthangarer och flygplan S 2 Hansa typ 31, 32.  Flygvapenmuseums bildarkiv.

Sommaren 1914 organiserar Marinen en flygskola vid Märsgarn, Hårsfjärden, med löjtnant Olle Dahlbeck som chef. Flygplan som användes var “Bryggarkärran” och tre sjöflygplan, inköpta för överskottet på den av biskop Manfred Björkquist organiserade s.k. pansarbåtsinsamlingen.

“Bryggarkärran” var en Nyrop-Blêriot, byggd i Landskrona 1911. Planet inköptes av bryggaren Otto-Emil Neumüller samma år och skänktes senare till Marinflyget, till stor del troligen på att löjtnanten Dahlbecks var gift med hans dotter. Otto-Emil var också far till agronomen Johan Emil Neumüller som några år senare köper Hesslingby gård i Österhaninge.

Bryggar

Bryggarkärran på uppdrag 1915

Det flygande materialet var tydligen inte i bästa skick så när order utgick från högre ort att de fyra planen på Märsgarn skulle bogseras intill Stockholm för teknisk undersökning fick de unga marinflygarna nog och sade upp sig. De ansåg sig själva som de mesta experterna på sina maskiner och kände sig överkörda.

Dock utbröt första världskriget och för att inte missa chansen till mer flygning, anmälde de sig genast till tjänstgöring igen!

Om detta och mycket annat berättar Richard Roosvall i en artikel du kan läsa här:

Vingar över Horsfjärden

 

Kvarnen på Fors

En fantastisk förvandling!

2756374887_d7f11e1d5e_o

Detta är Fors Kvarn på 2010-talet. Läs om förvandlingen av den fallfärdiga byggnaden till denna moderna bostad.

Vattenkvarnen i Fors har funnits under mycket lång tid. Man tror att byn fått sitt namn efter ” sitt nära läge till det vattenfall som socknens längsta vattendrag här bildar” (Westerin 1897).
Kvarnen, eller rättare sagt kvarnarna, finns på en karta från 1638, en på vardera sidan av ån som här kallas Forsån. Den mindre kvarnen som från början var enbart en såg, tillhörde Berga och den större tillhörde Häringe.

På en karta från 1868 finns de båda kvarnarna väl utmärkta och på höjden norr om dessa den mycket omdiskuterade väderkvarnen.

Fors 1868
Vi ska här inte föra mera historiska diskussioner utan berätta lite om själva byggnaden på Häringedelen under senare tid.

Fastigheten Fors 2:3 säljs av Häringe 1935 till Helge Ax:son-Johnsson på Berga, dennes dödsbo säljer till Kronan år 1943.
Från 1954 hyrs kvarnen av konstnärinnan Carola Wallinder som friköper den 1966. Hon säljer den dock omgående till sjökaptenen Sven Linnell och hustrun Maj, född Tärnholm.

Kvarnbyggnaden och den tillhörande mjölnarstugan var mycket nedslitna och paret Linnell inleder en omfattande renovering.

2693732294_1ca0884536_o

Så här såg kvarnen ut 1966, i bakgrunden mjölnarstugan.

Sven Linnell skriver så här:

text

År 1993 säljer paret Linnell fastigheten till Jan och Inga-Lill Lagerström, född Tärnholm som fortsätter renoveringen, nu av interiören. Man inreder kvarnbyggnaden till en fullt modern bostad med ett fantastisk läge och anlägger en vacker utställningsträdgård på båda sidor om ån.

trädgård

Trädgården på västra sidan av ån med resterna av den gamla tvättstugan.

hjul

Ån vid vårflöde, det nybyggda vattenhjulet.

gammal kök vardavsl

Läs deras egen berättelse om detta och alla bekymmer på vägen.

Ombyggnaden av Fors Kvarn

 

 

 

 

 

 

 

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑