Solhem, Ribby 2:19, omkring 1915, Erik Jansson med sin första hustru Emma på trappan. Under första världskriget hade man kaffeservering här för att dryga ut inkomsterna. Villan finns kvar 2015, väl dold av vegetation. Bilden tillhör Sonja Borggren.

Efter Nynäsvägen inne i samhället, i hörnet vid nuvarande Nordanvägen, byggde statdrängen Erik Jansson, född 1871, ett tvåvånings bostadshus som han döpte till Solhem. Hans sju är äldre hustru hette Emma och de hade fosterdottern Margit Larsson. De kommer från statarbostaden på andra sidan vägen, den som senare kallas Magnusborg och flyttar in 1914.
Margit gifter sig senare med Ivar Johansson, ägare till småbruket Ribbydal.

Erik köpte marken av sin arbetsgivare August Pettersson på Ribby  för 1000 kronor.

Fortsätt läsa

Den södra Ribbygården, 2:3 och 2:6

Det ombyggda sädesmagasinet som blev mangårdsbyggnad och arrendatorsbostad 1932.

Köptes 1931 av f.d. godsägaren, grosshandlaren Joseph Philipsson.

Det är den frälsegård som ägdes av August Petterson fram till 1915 då han sålde hela markinnehavet i Ribby till sågverksägaren L.P. Larson på Håga. Denne sålde tre år senare största delen vidare till Hem på Landet som 1918 sålde gården till Erik Eriksson. Eriksson gjorde konkurs 1924 och ägare blev då äventyraren och predikanten Gustaf Albert Dahlström som rymt från Amerika 1914 inför ett väntande fängelsestraff för månggifte.
Dahlström arrenderade ut jordbruket och bedrev hönseri och en del annan verksamhet på Ribby. Han bosatte sig i mangårdsbyggnaden som dock brann ner nyårsafton 1926 under vissa tveksamheter. Denna byggnad byggdes aldrig upp, Dahlström flyttade till en mindre byggnad på tomten, ett av de s.k Gröna husen vid dammarna och fortsatte med hönseri.

Fortsätt läsa

Småbruket Ribbyberg eller Knubbstugan på 1950-talet i vinterskrud. Kallades ursprungligen Nybygget, låg i norra hörnan vid nuvarande Solhemsvägen/Nynäsvägen. Man kan idag ana den exakta platsen på den fortfarande obebyggda hustomten.

Ribbyberg, Ribby småbruk 4 och 5 (Ribby 2:61, 2:72) kallas på Häradsekonomiska kartan 1905 för Nybygget och var då statarbostad till August Pettersons jordbruk uppe i Ribby.
När Hem på Landet blivit ägare i Ribby styckade bolaget av marken runt huset, som var byggt av träknubbar och halminblandad lera. Stället kallades därför i dagligt tal också för Knubbstugan, men ägarna föredrog Ribbyberg. Förste småbrukare på stället var Gustaf Johansson (1870–1943) och hustrun Inga Sofia (1869–1924) med sönerna Ivar och Helge.

Förste småbrukaren Gustaf Johansson, född 1870, kom hit 1919 med sin familj.

Fortsätt läsa

Håga Dansbana byggdes omkring 1930, låg längst ner på Aspvägen mot järnvägen och var privatägd av bröderna Kalle och Erik Åkerberg tillsammans med Einar Hultman. Bilden tillhör Gertrud Ström.

Hur roade man sig för i tiden i Västerhaninge?

Den frågan ställde sig Gillets Sonja Borggren för några år sedan och skrev en artikel om festplatser och dansbanor under 1900-talet.
Hon nämner naturligtvis inledningsvis de tillställningar som anordnades lite improviserat på logar och gårdar, bl.a. Ekeby, Fållbrunna och Landberga till handklaver och fiol men berättar sedan om de mera kommersiella arrangemangen på Ribbyhage, Gansta,  Håga och Ringhagen.

Och om dåtidens “dansband”, oenigheten mellan arrangörerna och om rivaliteten mellan flottans gossar och Västerhaningepojkarna som resulterade i ett stort slagsmål på Ribbyhage 1927.

Samt om böndernas problem med kärleksövningar och övernattningar i ladorna i samhället, två lador på vägen mot Hårsfjärden fick till och med namn i folkmun, de kallades “Pensionat Hö & Halm” och “Himmelska Ladan”

Ett gäng glada Västerhaningebor klara för lördagsdansen! Göte, Greta, Gunnar, Lisa och Bertil! Känns kanske några igen? Bilden tillhör Sonja Borggren.

Läs Sonjas berättelse här:

Festplatser i Västerhaninge

Blåkulla, (Ribby 2:75 och 2:69), kallades också Lilla Ribby.

Blåkulla på 1930-talet, finns kvar men naturligtvis ombyggt.

Enligt Lantmäteriet finns det 27 platser i landet med detta sägenomspunna namn. Vårt Blåkulla är beläget sydost om samhället på gränsen till Österhaninge och är en avsöndring från Ribby 2 år 1919.

Blåkulla på 1951 års ekonomiska karta. Vägen dit går från Nynäsvägen över de öppna fälten. Strax öster om gården går nu motorvägen.

Fortsätt läsa

Byggdes som läkarbostad, blev hem för utvecklingsstörda.

Granebo på 1920-talet. Fotografen har stått ungefär där nuvarande Parkvägen går ut på Tungelstavägen, dvs utfarten från ICA. Vägen vi ser på bilden är alltså dåvarande “Tungelstavägen”.

1901 köpte provinsialläkaren Otto Holmer av August Pettersson i Ribby avsöndringen Kotta som blev den första bebyggelsen på Ribbymark norr om järnvägen. Holmer kom från Sotholmen med hustrun Elin Sofia och fyra döttrar från hans tidigare äktenskap. Holmer avled redan 1903 och Villa Kotta köptes av segelsömmaren och grosshandlaren Claes Wetterlind, som flyttade in 1904 med hustru och två döttrar. Wetterlind blev känd i samhället för sitt sällskapsliv där festerna avlöste varandra.

Grosshandlaren sålde Kotta och flyttade 1911. Efter några ägarbyten blev John Zeinvold ägare 1913. Han förberedde här ett vårdhem för utvecklingsstörda, troligen som en filial till vårdhemmet Asylen i Botkyrka.
Under samma år gjorde Medicinalstyrelsen inspektion och godkände inrättningen, som döptes till Granebo. Zeinvold avled dock, och verksamheten togs över av Hilda Wickström, som varit 1:a sköterska på Asylen.
Hilda Wickström köpte i olika omgångar mer mark av L.P. Larson och Hem på Landet, bl.a. tillkom en stor trädgård. Föreståndarinna från 1922 var Berta Ingeborg Andersson. 1924 kom Hildas bror Oskar Wilhelm Wickström som kassör. Hilda Wickström avled 1931 och brodern övertog inrättningen. Samma år gifte sig han och föreståndarinnan Berta Ingeborg. Makarna flyttade till Växjö 1945.

Fortsätt läsa

Sjömansprästen som vände hem!

Nils Bååthe 1904-1999, kyrkoherde i Västerhaninge från 1951. Många Västerhaningebor minns nog honom i något sammanhang.

När vår gamle prost David Froste mer eller mindre avled på sin post var det dags för Västerhaningeborna att välja en ny andlig ledare.
Efter provpredikningar valde våra förfäder år 1951 den då 47-åriga Nils Bååthe.  Han kom då från en stationering i Buenos Aires i Argentina där han varit sjömanspräst i drygt 20 år.
Verksamheten omfattade i praktiken alla hamnstäderna på Sydamerikas östkust, i Uruguay, Chile och Brasilien.

Han var född i Ströms kommun i Jämtland 1904, han far var köpmannen Per Jönsson. Nils Bååthe tog studenten 1922 i Östersund och prästvigdes i Uppsala sex år senare. Efter en kortare sejour i sjömanskyrkan i Rotterdam kallades han av ärkebiskopen Nathan Söderblom till tjänsten i Argentina år 1949.

Fortsätt läsa