Lärare, klockare, kantor och folkbildare

Göran Schill vid orgeln i Västerhaninge kyrka, året är 1956. Han var född 1894 i Sorunda och avled i Västerhaninge 1958, en kort tid efter sin pensionering.

När jag i mitten på 40-talet kom till Västerhaninge från byn Fors flyttade vi in i Klockargårdens gavellägenhet, min far blev vaktmästare vid Norra Skolan som vi då sa, nuvarande men ändå fd Åbyskolan som nu hotas av rivning.
I lägenheten ovanpå bodde lärarinnan Ester Söderberg och resten av nedervåningen tillhörde Göran Schill. Han hade kommit till Västerhaninge redan 1932 och efterträtt Einar Lundgren

Fortsätt läsa

Byggnaden flyttades 1970 ett 20-tal meter in på tomten, den låg tidigare ända ute vid genomfartsvägen som då skulle breddas. Vid denna flytt försvann många viktiga detaljer, bland annat bottenvåningens fönsterluckor och beslag, alla kakelugnar liksom dörrarna i bottenvåningen och deras beslag inklusive ytterdörrens lås och inventarier från tingssalen.  Bottenvåningen fick en modern inredning med toaletter. I bakgrunden Svensta, numera Mäklarhuset.

Byggdes på 1730-talet- flyttades 1970

Tingen i Sotholms härad hölls under 1500- och 1600-talen i sockenstugan vid Västerhaninge kyrka, men flyttades på 1690-talet till Söderby krog i Österhaninge. På 1720-talet kom de åter till Västerhaninge, först till prästgården som en tillfällig lösning. Häringes ägare Agneta Wrede erbjöd sig 1728 att bekosta och bygga ”en tingsstufva” vid kyrkan.  Agneta Wrede dog dock 1730 så det blev Häringes nye härskare, hennes måg Magnus Julius De la Gardie, som lät bygga tingshuset. Samtidigt uppförde han Tingskrogen mittemot, så kostnaderna för tingshuset var nog snart intjänade – särskilt med tanke på att häradets bönder själva hade fått leverera timret.

Tingshuset fick sitt nuvarande utseende på 1820-talet då dåvarande ribbybonden J.O. Lidström vann entreprenaden och byggde till en våning. Tingssalen flyttades en trappa upp. Sista tinget hölls här 1916, tingsrätten flyttade då till huvudstaden och Södertörns Domsaga tillkom.
I Tingshuset fanns sedan slutet på 1880-talet ortens första ”vexelstation” för telefontrafik som senare flyttar snett över vägen till Ryborg samt  gästgivarverksamhet och handelsbod.

När tingsverksamheten flyttades användes huset vid beväringsmönstringar, andra officiella förrättningar och sammankomster. Lägenheterna  på nedre våningen blev bostad för rättstjänare och kyrkvaktare men fick även vanliga hyresgäster.
Själva byggnaden med tillhörande lokaliteter var gamla och slitna och ägarna ”Tingshusbyggnadskyldige” har ständiga problem att finansiera underhåll och reparationer. Fortsätt läsa

Från adelshus till MC-klubb

Sparrebo, Ålsta 20:1, år 1971. Foto Anders Karlsson

När man åker vägen mellan Tungelsta och Södertälje finner man på södra sidan av vägen, strax före Sorundavägen, ett par pampiga vita slitna grindstolpar med texten Sparrebo. En bit upp mot skogen skymtar man denna tvåvåningsvilla som har en lite speciell historia.

Grindstolparna, mittemot vägen till Haga Gård.

Den byggdes omkring 1910 av den välbärgade adelsmannen direktören Bengt Silfversparre, därav namnet.
Bengt Silfversparre var typograf, hade egen verksamhet, och har bland annat gjort klichéer till den upplaga av Nordisk familjebok som man kan läsa på nätet under “Projekt Runeberg”.

Familjen Silversparre var skrivna i Stockholm, Sparrebo var bara ett lantställe för rekreation. När han avled 1954 sålde sönerna Ragnar och Wollmar stället som idag har beteckningen Ålsta 20:1

Fortsätt läsa

Lägenheten Anneberg, Ribby 1:92,  låg under skattegården på Ribby.

Lägenhet friköpt från Ribby 1:5 år 1926 enl. ensittarlagen

Anneberg var en lägenhet på Ribby 1:5. Här bodde sedan 1894 arbetaren Lars Erik Olsson med hustrun Maria Charlotta. Från 1903 fanns på Anneberg också sonen Erik med hustrun Amalia Elisabeth Hessling, dottern Linnea och sonen Gustaf. Erik flyttade 1906 med sin familj till torpet Björklund i Österhaninge. Lars Eriks hustru Maria Charlotta avled på Anneberg 1920. Lars Erik Olsson bestämde sig 1926 för att lösa in Anneberg.

Från 1918 blev det genom ensittarlagen under vissa förutsättningar möjligt för den som äger hus på arrenderad mark att köpa den, med eller mot markägarens vilja. Lars Erik Olsson, nu med systern Hedda Kristina som hushållerska, blev ägare till drygt ett hektar för 2 900 kronor. Han flyttade samma år till ålderdomshemmet, där han avled året efter.

Anneberg köptes 1927 av sonen Erik, som med hustru och barn kom åter från torpet Björklund. På Anneberg blev han änkling 1948 och avled själv på Västergården tio år senare. Sonen Gustaf gifte sig 1933 och flyttade hemifrån. Dottern Linnéa hade redan 1928 köpt Ribby 1:56 på andra sidan Vintervägen av Hem på Landet och gift sig året efter med John Svedman.

Tvättarparet John & Linnea Svedman på Anneberg. De byggde en större villa på tomten som finns kvar idag.

Paret startade tvätteri. 1945 köpte John och Linnea hennes föräldrahem och avstyckade därifrån fastigheterna Ribby 1:164–166. Makarna Svedman avled 1985.

(Ovanstående text från Gillets “Gårdarna i Ribby”, 2015)

Fastigheten låg i hörnet Vintervägen/Grönåkersvägen. Denna senare väg hette under många år Annebergsvägen men fick 2010 sitt nuvarande namn.

Herman höstplöjer vid Tingshuset.

Herman Olsson var en välkänd profil i Västerhaninge in på 50-talet.

År 1914 sålde ribbybonden August Pettersson Ribbylund till Herman Olsson, men undantog i köpehandlingarna alla ”levande och döda inventarier”. Herman fick i stället ärva dem genom testamente först när Pettersson avlidit 1924. Han fick då dessutom ärva den östra, obebyggda delen, av fastigheten Grönåker som han senare sålde till Anton Sörlin.

Fortsätt läsa

Tavla med Västerhaningemotiv

Jag fann detta  lite banala konstverk på väggen hos Kjell Göthblad i Västerhaninge.
Tavlan är osignerad.
Perspektivet är kanske inte perfekt men det finns en viss detaljrikedom.

Motivet, kanske med ett foto till hjälp, är hämtat från den grusväg som förr gick parallellt med järnvägen bort till övergången med vändkorsen nedanför Granebo.

Vändkorsen vid Granebo, i bakgrunden Hedlunds handelshus och gamla fotbollsplanen. Flickan på cykel är Gertrud Åkerberg, senare Ström, från Kvarntäppan. Bilden tillhör henne.

Det beskriver  fastigheterna Ribby 1:11 och 1:94.
På 1:11 till vänster ser vi tre hus, Apoteket, uthuset och gårdstugan och längst till höger Konsumbutiken. Bakom denna skymtar kyrktornet.

Apotekshuset byggdes omkring 1903, troligen av ribbybonden August Pettersson. En ståtlig trevåningsvilla som fick stå kvar till Västerhaninge Centrum byggdes

Konsum invigdes 1930, hade tidigare legat i den gamla handelslägenheten Ryborg mittemot Bygdegården. Ryborg var troligen Västerhaninges första handelsbod, runt sekelskiftet 1900 drevs den av Gustaf Lidström men övertogs 1901 av handlaren Karl Leonard Lundkvist som kom från Stenkulla i Fors där han gjort konkurs.
Gustaf Lidström var ättling till mjölnaren Mats Lidström som 1807 köpt frälsegården i Ribby. Även denna byggnad revs när centrum byggdes.

Någon som vet något om skaparen av detta verk?

Ett vykort från  slutet på 40-talet med vy mot söder

Fotografen har klättrat upp i Västerhaninges kyrktorn och riktat kameran längs genomfartsvägen mot Nynäshamn.
Närmast, nästan mitt i bilden, ser vi en tvåvåningsvilla. Det är nuvarande Mäklarhuset som byggdes 1933 av Antipas Cederblad som tillsammans med hustrun Edla hade cafè i bottenvåningen. Såldes sedan 1935 till skräddaren Elof Svensson som döpte huset till Svensta och caféet blev skrädderi. Skräddarn blev kvar till 1953. Vi som var med då minns honom sittande på bordet innanför det stora fönstret i klassisk skräddarställning med benen i kors. Huset köptes 1953 av Sture Tärnholm.

I bildens nedre högra kant ligger Ribby 1:98, Majliden. Tomten köptes i slutet på 30-talet av Viktor Hägerstrand och bygget påbörjades men kriget kom emellan och han flyttade inte in förrän 1945 med hustrun Sandra och döttrarna Raina och Giggi. Viktor var son till JF Hägerstrand och var liksom fadern kyrkvaktmästare.

Viktor Hägerstrand 1903-1960

Vi känner igen Tingshuset, en av samhällets äldsta byggnader, Ligger här ända ute vid vägen, flyttades till sin nuvarande plats 1970. Vi skymtar bakom den bensinstation som etablerades av Sivert Andersson i slutet på 30-talet, då med ESSO-skyltar, senare NYNÄS. Dessutom taket på garagelängan med Siverts olika verksamheter, bilverkstad, ambulansstation, droskrörelse och begravningsbyrå (!!) Vi ser också hans bostadshus som stod klart 1935. T.h. ligger en mindre villa, Ribby 1:44, Björksäter, byggdes av Sten Gustafsson på 40-talet och hade infart från Hörnvägen.

Sievert Andersson 1905-1968 Han var son till brukaren av Ribby 1:5, Lars Erik Andersson.

Bortom Siverts fastighet ligger Bygdegården, stod klar 1930. Byggdes av de organiserade bönderna i trakten, finns ju kvar än idag. Vidare ser vi den norra flygeln av Folkhögskolan samt bakom denna den ursprungliga byggnaden på tomten, Läkarvillan. Byggdes som bostad och mottagning till traktens provinsialläkare 1905 av ribbybonden August Pettersson.  Blev skola 1917. Ingen av dessa byggnader finns kvar idag.

Nu till bildens vänsterkant, där ligger närmast kameran Ribby 1:70 som byggdes i mitten på 20-talet av JF Hägerstrand, kommunal förtroendeman, fjärdingsman, kyrkvaktare och en av samhällets stöttepelare på den tiden. Blev senare skolvaktmästarbostad till Ribbyskolan. Finns kvar idag i privat ägo.

Johan Fredrik Hägerstrand 1877-1946

Den väg vi ser därefter är nuvarande Blåkullavägen och omedelbart söder om denna och nästan totalt dolt av vegetation ligger Ryborg, byns första handelsbod, senare också telefonstation. Borta sedan länge och ersatt av modern villa.

Därefter finner vi Loviseberg, uppförd 1908 av byggmästare AA Kallin och döpt efter dennes hustru, från 1913 är Maria Hallberg ägare. Hon är syster till brukaren på Ribby, kyrkvärden Robert Hallberg. På senare år köps den av droskägaren Ruben Ramström. Villan finns kvar idag.

Längst bort i bilden ligger Magnusborg, finns kvar än idag, dock något sliten. Där låg ursprungligen en statarbostad under Ribby som 1919 köptes av lantbrukaren på Högsta i Österhaninge Erik Magnusson.

Tradition på 1950-talet

Här en upplaga av gubblaget Vi skymtar i övre raden bl.a. Arne Strååth, Kalle och Ingemar Ottoson och Sture “Pysen” Zederfeldt. Framför bl.a. Lasse Bengtsson, Rune Nilsson, Olle Nilsson, Svante Hallberg, Kalle Åkerberg, Bosse Bengtsson, Lennart Runeborg och Evert Åkerberg.

Idrotten, ffa fotbollen, var stor och betydelsefull för oss unga på 50-talet. Västerhaninge IF, som bildats 1925, spelade i Stockholmsserien och mötte på den gamla planen, som låg mellan Tungelstavägen och järnvägen mittemot nuvarande ICA, storheter som Westermalm, Maccabi och Tungelsta IF.

Serielunken på sommaren var vanligen en match på söndagen och nån kvällsmatch då och då. Till bortamatcherna åkte laget på flaket på en lastbil med en masonitkur med VIF:s emblem. Ibland kunde vi ungar få tränga oss med och det var mycket intressant att åhöra spelarnas och ledarnas ivriga taktiska diskussioner om hur motståndet skulle krossas, lika intressant var det att höra bittra bortförklaringar på hemvägen efter en förlustmatch. Tonen och ordvalen var i bland lite rå men jag minns det dock inte som elakt. Man lärde sig också många nya ord och uttryck inne i den grönmålade kuren, ord som man misstänkte inte var lämpliga att använda i skolan eller vid matbordet. Inte heller fråga där hemma vad de betydde!

En härlig tradition varje midsommar var matchen mellan Damlaget, hopskrapat för ändamålet bland  byns unga skönheter, och Gubblaget. Detta lag var ett sammelsurium av bybor, allt från aktiva spelare till äldre gentlemen och f.d. bollvirtuoser . Den senare kategorin var ofta hämtade från den s.k. ståplatsexpertisen som vid varje hemmamatch ljudligt kommenterade spelarnas insatser. Och ständigt trakasserade domaren!

När motståndarna lyckades göra mål skrek man alltid “oppsajd” och viftade med kepsen och käppen för att få en ändring av domslutet. Att domarna stod ut!

Fortsätt läsa