På trappan, vackra damer

Ulla Pettersson, Gunilla Ottosson och Anna-Lisa Demander

Apoteket fanns här mellan 1904 och 1969, en stilig trevåningsbyggnad som låg mittemot järnvägsstationen. Vi som var med på den tiden minns den speciella doft som slog emot när man klev in för att köpa Albyl i gula plåtaskar eller hälsobringande men vidrig fiskleverolja. Inredningen med disk och blandningspulpet i mörkt trä, balansvågar i blänkande mässing och hyllor med bruna glasflaskor i olika storlek med vita “etiketter” med latinska benämningar.

Ibland stod apotekaren själv, under min tid den timide Folke Larsson, och blandade medicin vid vågen. Alltid i en mörk sidenrock, den övriga personalen i kritvita rockar.

Folke Larsson

Mycket av preparaten blandades till på plats, ibland med lokala ingredienser som plockats av oss ungar i naturen. Jag sålde själv på 50-talet både johannesört och malört till apoteket och fick nån tioöring per knippa. Oftast blev man dock besviken, lagret var överfullt!

Här är traktens distriktssköterska på besök, “syster Barbro”, Barbro Edhem, en bastant kvinna som satt sprutspetsar i många nu levande Västerhaningebor. Hon samtalar här med Siv Gustafsson.

Apoteket byggdes av ribbybonden August Pettersson i början av förra seklet. Det var tillsammans med Villa Vega t.v. i bilden, den pampiga syn som mötte tågresenärerna när de klev av tåget i Västerhaninge

En annorlunda villa i Västerhaninge

Utansjö 2014

Efter gamla Nynäsvägens västra sida, omedelbart söder om Vintervägen ligger denna vackra villa som byggdes för drygt etthundra år sedan och fått behålla sin exteriör.
Den arkitektritade villan har ett mycket originellt utseende och var under många år dold för insyn av en tät häck vilket i kombination med dess ägare skapade en viss mystik hos Västerhaningeborna. Nuvarande ägare har dock öppnat upp och villan kan beskådas från Nynäsvägen.

Från sin del av Ribby sålde August Pettersson år 1909 ett markområde på 6 000 kvadratmeter då benämnt  Lillgården.  Köpare var Tora Peters, ogift dotter till kontraktsprosten August Teodor Pettersson i Österhaninge. Köpeskillingen var 1 100 kronor. Hon lät bygga en påkostad villa och flyttade in 1914 med sin mor Charlotta Karolina Pettersson, änkeprostinna sedan 1912. Det var väldigt noga med moderns titel, i vissa sammanhang tolkades den som ”ärkeprostinna”, vilket hon inte hade något emot.
Under några år bodde här till och från också systern Ingeborg. År 1932 flyttade brodern, byggnadsingenjören Tor Fritiof, hit från Stockholm. Syskonen hade förkortat sitt efternamn till Peters.

Fröken Tora Peters i unga år

Tora Peters var mycket engagerad i Röda Korset, Hemslöjdsföreningen och i kyrkans verksamhet. Hon arbetade också på folkhögskolan som lärare i trädgårdsskötsel.

Villan ritades av den norskättade arkitekten Karl Güettler. Han ritade ett antal exklusiva villor i Djursholm och i Nynäshamn, där han också är arkitekten bakom Kuranstalten. Andra kända verk är Högloftet på Skansen och stationshusen på Ostkustbanan.

I villan , av samhällets barn kallat ”Pepparkakshuset”, dör gamla änkeprostinnan Charlotta Karolina  1948.   År 1959 styckade Tora Peters av en tomt på Vintervägen och byggde där en enplansvilla dit hon och brodern flyttade.  Hon sålde samma år Utansjö till agronomen Sigvard Andersson.

Tor Fritiof avlider 1974. Tora avlider 1979, 97 år gammal.

Fakta ur Gillets “Gårdarna i Ribby” 2015

Kaffekalas med familjen Hellström

Makarna Hellström sitter med barnbarnen Eva och Gustaf i var sitt knä. Mellan dem sonen Verner, dottern Elma med kaffepannan och mågen Gustav Weman och längst till höger barnbarnet Einar.

Denna bild är från 1914. Familjen samlad utanför den gamla stugan där man bott sedan år 1900. F.d. rättaren på Åby Prästgård, Karl Gustaf var född 1853 och hustrun Eva Sofia år 1858. De hade barnen Elma, Edvin, tvillingarna Helmer och Verner samt Ernst.

Grönåker ägdes vid sekelskiftet av ribbybonden August Pettersson och är den enda del av Ribby som han behöll livet ut. Sedan han 1915 sålt hela sitt markinnehav i Ribby köpte han efter några år tillbaka den nu avsöndrade 8 600 kvadratmeter stora fastigheten. Men inte för egna behov, han hyrde ut till samma hyresgäster. När August Pettersson 1924 avled på Hammarbo 78 år gammal hade han testamenterat Grönåker till tre förmånstagare: Västra delen (Ribby 2:90) gick till hans trogna hushållerska Hulda Forsberg. När hon avled 1934 ärvde Sven Nordström, som 1948 sålde till folkhögskolan. Den mittre, bebyggda delen (Ribby 2:31) gick till Västerhaninge församling, som sålde till folkhögskolan 1956. Den östra obebyggda delen (Ribby 2:91) ärvde Herman Olsson, som sålde den till Anton Sörlin 1934.

Fortsätt läsa

Skärsvik, ett skogstorp i Jordbroskogen

Väl värd ett besök, tvättstugan i Skärsvik.

Detta är vad som finns kvar av torpet Skärsvik. Torpet tillhörde Åby prästgård i Västerhaninge och nämns första gången redan 1690.
År 1940 omfattade åkerarealen 7,5 ha, de ängar som finns intill resterna av torpet och som nu är sönderkörda av motorcyklar och fyrhjulingar.

Tidigare på 1900-talet kompletterades det lilla jordbruket med tvätteri, vattnet togs från en liten rännil och en grävd brunn.
I byggnaden på bilden finns på övre våningen utrymme för torkning av tvätten.

Haningegillet arbetar nu på en bok om de hundratals tvätterierna i gamla Haninge, beräknas vara klar kommande år.

Bostadshuset på Skärsvik som brändes ner 1981, grunden finns kvar.

Här hittar du Skärsvik, infarten till ägorna är spärrad av en bom.

Olof Olssons verk från 1917, signerad O. Olsson. Han kallades ibland Hed Olof, Hed Olle men också Rättviks Olof.

1917 befann sig Olof Olsson bl.a. på Södertörn söder om Stockholm, vandrade runt i de olika socknarna och förevigade ett stort antal gårdar. Här ett något ovanligare motiv, inte en enda privatbostad är synlig i bilden, och man kan undra vem som beställt målningen. Kanske var den ett uppvisningsobjekt, för att demonstrera sina färdigheter inför en presumtiv beställare av en gåramålning. Någon Västerhaningebo – okänt vem – måste i alla fall ha fattat tycke för ”demonstrationsexemplaret” eftersom det tillsammans med en hel del målningar av traktens gårdar blivit kvar i och i dag ingår i Haninge Hembygdsgilles samlingar.
Han var född på gården Hedbacken i Vikarbyn år 1855 och avled i Stockholm 1940. Hans sista kända tavla är från Västergötland 1930.

Målningen föreställer:
Västerhaninge kyrka från söder. Framför och något till höger om den ser vi sockenstugan, som också kallades Kaplansgården, eftersom församlingens komminister fram till slutet av 1800-talet också hade sin bostad där. Längre bort skymtar Prästgården, d.v.s. kyrkoherdebostället.

Fortsätt läsa